Sjuhärad låg under medeltiden på gränsen mellan Danmark och Sverige. Här finns en rik historia fylld med medeltida frälseätter vars vapensköldar ses här.

Precis som övriga Sverige fanns det en mängd vapenbärande släkter i Sjuhärad under medeltiden. Flertalet av dessa släkter var frälse, några var kyrkans män och ytterligare några var sannolikt vanliga borgare och bönder (skillnaden på de två sistnämnda grupperna var mycket liten under medeltiden).

De släkter som finns uppräknade här bygger på en genomgång av Jan Ranekes ”Svenska medeltidsvapen”. Endast släkter som till övervägande del äger mark i Sjuhärad när de första gången uppträder i källorna räknas som sjuhäradssläkt. Någon djupare källgranskning har inte skett, och det kan därför finnas flera felaktigheter i ursprungsbeskrivningen. Det rent heraldiska är däremot i stort sett korrekt.
Sajten Wappenwiki (av Joakim Spuller) har gjort en stor mängd vapenbilder som jag delvis använder här. Titta gärna in på den sidan.

AMBJÖRN PETERSSONS ÄTT

Sköld: En ros. Hjälm:

Peter NN och sonen Ambjörn uppträder i Marks härdad 1314.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 495

ARNBJÖRN PETERSON

Sköld: Balk belagd med tre sjöblad Hjälm:

Väpnaren Arnbjörn Peterson är känd 1312-1326 då han uppträder i Geddaryd, Marks härad, som sigillvittne. Släktförhållande och tinkturer är inte kända. Vapnet kan tyda på ett samband till Sture II och Vingätten. Namnet Peter förekommer också i Tolf Peterssons ätt från samma trakt. Inga tinkturer är kända och inte heller någon hjälmprydnad. Ätten tillhör sjöbladsätterna.

Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 769

ARVID ERLANDSON

Sköld: Två sparrar över ?blad. Hjälm: Två buffelhorn.

Arvid Erlandson var häradshövding, känd 1457-86. Han skriver sig till Finnekumla socken i Kinds härad. Arvid hade fyra barn vars öden är okända. Tinkturerna är okända.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 821

ARVID KARLSSON

Sköld: En sparre över tre femuddiga stjärnor ställda 1 över 2 Hjälm:

Anders Karlsson är känd från 1497 då han skriver sig till Öresten, Marks härad. Möjligen kan han vara identisk med en namne från ätten Drake av Intorp. Tinkturer och hjälmprydnad är okända.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 819

BENGT ARVIDSSON

Sköld: En bjälke belagd med tre sexuddiga stjärnor. Hjälm: En sexuddig stjärna mellan två buffelhorn.

Bengt Arvidsson, känd 1374-97, var häradshövding. Han skrev sig till Torpa, Länghems socken i Kinds härad och ägde en gård i Skånings härad. Om hans släkt är inget mer känt än att han hade en dotter vid namn Märta Bengtsdotter. Vapnets tinkturer är inte kända. Se även Elif Karlsson.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 725

BRYNIULF ABJÖRSSON

Sköld: I fält en styckad stjärna Hjälm:

Bryniulf Abjörsson uppträder i Dalums socken, Redvägs härad 1310. Hans släkt är inte känd. Vapnets hjälmprydnad och tinkturer är okända.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 545

BJÖRN DJÄKNE

Sköld: Delad med tre sexuddiga stjärnor ställda 2 över 1. Hjälm:

Björn Djäkne är känd 1354-1361 i Varnums socken i Ås härad. Hjälmprydnad och tinkturer är inte kända, inte heller hans släktförhållanden.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 712

BJÖRN HOFWARE

Sköld: Två korslagda färlor Hjälm:

Björn Hofware är känd från 1386, då han skrev sig till Håviks socken i Kinds härad. Om hans släkt är inget känt. Vapnets tinkturer och hjälmprydnad är okända. Namnet Hofware återfinns i 1200-talsdokument och kan tyda på ett kungligt förordnande av något slag.
En färla är ett bestraffningredskap inom skolan, använt på samma sätt som man senare använde en linjal.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 565

BUTH

Sköld: I blått fält en sparre över en sexuddig stjärna, allt i guld. Hjälm: Sju fänikor.

Uradel som härstammar från Kinds härad. Stamfadern Bror Buth känd från 1471, förde vapnet utan stjärnan. Stjärnan insattes av sonen eller sonsonen, troligen efter ingiftet i ätten Drake av Intorp eller Store. Tillhör gruppen sparre&stjärna-ätterna.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.814

DRAKE AV INTORP

Sköld: I blått fält en sparre över en sexuddig stjärna, allt av guld. Hjälm: Mellan två delade vesselhorn en sexuddig stjärna.

Uradel från Ås och Kinds härader. Känd från 1340-talet. Stjärnan infördes i vapnet senast 1421 av Arvid Jönson. Stjärnan kommer från ätten Prika, i vilken Arvid var ingift. Arvids sonsons son Olof Arvidsson tog sin moders vapen och blev stamfader för yngre Stenbockätten. Introducerad 1626 och för senare en femuddig stjärna.
Varianter av vapnet finns, men grundformen var alltid densamma. Tillhör gruppen sparre&stjärna-ätterna.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 813

ELIF KARLSSON

Sköld: En belagd bjälke Hjälm:

Elif Karlsson är känd 1356. Han skriver sig till Tranemo i Kinds härad. Om hans släkt är inget övrigt känt. Vapnets exakta innehåll eller dess tinkturer är okända. Se även Bengt Arvidsson.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 725 rättelsehäftet

ERENGISLE HIDINSSON

Sköld: En åttauddig stjärna. Hjälm:

Känd i Gäsene härad 1413, övrig släkt och tinkturer är okända.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 544

FLUGA

Sköld: En fluga. Hjälm:

Magnus Fluga är känd från 1326, från Kungsäters socken i Marks härad. Hans vapen är inte helt känt, inte heller hans släkt.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 395

FOLKE MAGNUSSONS ÄTT

Sköld: Kvadrerad och belagd med en ros. Hjälm:

Uradel känd från 1391. Den härstammar från Ås eller Laske härad. Några tinkturer är ej kända och ätten dog ut 1458. Se även Lake.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 792

FORSA-ÄTTEN

Sköld: Tre av vågskuror bildade sänkta bjälkar och däröver en uppskjutande stjärna med tre spetsar. Hjälm: Sköldmärket.

Uradel som tidigast framträder i Oppunda härad (1378) men kan med säkerhet beläggas först i Bollebygds härad 1506. Några tinkturer är inte kända. Tidigare generationer förde ett svin i skölden. Ätten dog ut 1573.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 831

FOWT

Sköld: En störtad femuddig stjärna. Hjälm:

Helge Fowt uppträder i Marks härad 1393-1398. Om hans släkt och tinkturer är inget känt. Möjligen kan han vara en tidigförfader till ätten Grijs som uppträder i Halland 80 år senare. Grijs förde en röd stjärna på silverfält. Tillhör gruppen sparre&stjärna-ätterna.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 520

GUNNE I BJÖRKE och JON OCH GÖSTA SIMONSSON

Sköld: Tre ekblad ställda 2 över 1, bildande ett Y. Hjälm:

Dessa tre herrar är kända från Kinds och Gäsene härader 1395, 1403 respektive 1392. De är troligen befryndade. Några tinkturer eller släktförhållanden är inte kända. Jon Simiansson är sannolikt identisk med den Jon som 1395 förde ett gaffelkors i skölden.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 455

GYLTA

Sköld: Kvadrerad i guld och blått. Hjälm: Sex påfågelsfjädrar

Uradel känd från slutet av 1300-talet och då ingift i Prika-ätten. Den uppträder då i Marks och Vedens härader. Ett vapen i Hönsäterskapell är återgivet i silver&blått. Utdöd under 1600-talets första hälft.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 87

HAND

Sköld: I blått fält en avhuggen högerhands insida av silver. Hjälm: Hand av silver mellan två växelvis delade vesselhorn, delade i silver&rött och rött&silver.

Uradel från Kinds härad, känd från 1488. Med Arvid Knutson togs namnet Drake av Hagelsrum. Vapnets tinkturer ändrades från blått&silver till rött&silver. Introducerad 1626 och utslocknad före 1656.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 249

INGEBORG ARVIDSDOTTER

Sköld: Kluven, i fält en utväxande halv lilja, och två balkar. Hjälm:

Ingeborg Arvidsdotter utfärdar 1473 ett brev tillsammans med Karl Bengtsson Vinstorpa III. Något annat samband med Vinstorpaätten är inte belagt, även om de för likartade vapen, vilket tyder på att det finns ett släktsamband någon generation tillbaka. Noteras att hon för ett vapen i eget namn, så det är därför ärvt från hennes far, en i övrigt okänd Arvid som jag gissar var gift med en okänd dotter av Vinstorpaätten.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 953

JOHAN PETERSON (RAABEN)

Sköld: Fyra spetsar mot sinister. Hjälm:

Johan Pettersson (Raaben) är känd 1379-83. Hans släkt är i övrigt okänd. Eventuellt föreligger släktskap med andra som vid tiden för ett liknande vapen. Hjälmprydnad och tinkturer är okänd, men spetsarna tycks vara av metall.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 85

JON SIMIANSON

Sköld: Ett genomgående gaffelkors. Hjälm:

Jon Simianson från Gäsene härad är omnämnd 1395. Hans ätt och vapnets tinkturer är inte säkra men sannolikt är han densamme Jon som förde tre ekblad i skölden.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 142

JÖNS BENGTSSON

Sköld: En balkvis ställd gädda. Hjälm:

Jöns Bengtsson är känd från Kinds härad 1391. Eventuellt föreligger visst samband med släkten Gädda då dessa uppträder i samma trakt och för ett liknande vapen. Tinkturer och hjälmprydnad är okända.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 924

KAFLE

Sköld: I blått en balkvis ställd kavle, på kaveln en uppflygande fågel, och under kaveln en utväxande halv lilja allt av guld. Hjälm: En gul eskulapstav med grön orm mellan fyra blå fänikor

Uradel från Gäsene härad känd från 1442. Introducerad 1625. Jämför vapnet för Lake.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 886

KNUT KARLSSON

Sköld: Kluven med sparre Hjälm:

Karl Knutson uppträder som sigillvittne 1368. Han skrivs till Mo och Kinds härader. Om hans släkt är inget känt. Tinkturerna är inte kända.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 215

KRAAM

Sköld: En lilja Hjälm:

Uradel känd från mitten av 1300-talet. De uppträder först i Halland och i Ås härad. Kraam är sannolikt förfäder till Vinstorpaätten III. Ättens sista medlem är omnämnd 1514. Mer om släkten finns att läsa här.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.466

KRISTVID SIGGESSON

Sköld: En framkommande varg. Hjälm:

Kristvid Siggessons släkt är okänd. Han uppträder 1355 i Limmared, Kinds härad. Hans hjälmprydnad och tinkturer är okända.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 922

LAKE

Sköld: Kluven, sinister en utväxande lilja och dexter en på linjen stående fågel. Hjälm:

Ättens relationer är inte fult klarlagda men en gren, eventuellt fristående, härstammar från Holmvid Haelfson (känd 1413). Jämför vapnet med Kafle och Lilliehöök (som inte är en Sjuhärads-ätt).

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 878

LARS JAKOBSSON

Sköld: Två bjälkar. Hjälm: Mellan två buffelhorn en stång med fyra tvärslår (stormstege?).

Lars Jakobsson är känd från 1443-46, från Redväg. Vapnets tinkturer är inte kända men bjälkarna är i sigillet upphöjda ( av metall) och demaskerade.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 15

LILJA av VÄRNÄS

Sköld: I blått fält en halv lilja av guld och ovan en sparre av silver. Hjälm: En halv lilja av guld.

Uradel som först uppträder i Kinds och Vartofta härader 1413. Ättens sista medlem gifter sig med den ofrälse Peder Larson Svenske (känd 1527-1556). Vapnets tinkturer är hämtade från Svenske-vapnet. Introducerad 1638.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 808

NIELS PEDERSSON

Sköld: En dubbelörn Hjälm:

Skrivaren Niels Pedersson är känd från 1476-88. Han skrev sig till Komlösa by i Vedens härad och Vinsarp i Redvägs härad. Troligen var han i tjänst hos riddaren och riksrådet Karl Bengtsson Vinstorpaätten III. Om han släkt är inget känt, inte heller hjälmprydnad eller tinkturer.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 404

OTTO BENGTSSON

Sköld: En sexuddig stjärna Hjälm:

Otto Bengtsson är känd 1413. Han skrev sig till Söderby, Gällstad socken i Marks härad och Hästeryd i Småland. Hans släkt är okänd, hjälmprydnad och tinkturer likaså. Tillhör kanske gruppen sparre&stjärna-ätterna.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 527

PETER DJÄKNES ÄTT

Se Sigge Djäkne

PETER NILSSON

Sköld: Avslitet ginbalkvis ställt leopardhuvud. Hjälm:

Peter Nilsson är känd 1471-1474 och skrev sig till Attorp, Kinds härad, och hade också egendom i Marks härad.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 919

PIK II

Sköld: Ginstyckad med linjen åtföljd av två kluvna liljor. Hjälm: Två buffelhorn

Ätten känd från 1384 och var besutten i Gäsene och Marks härader och i Halland. Stamfadern Gunne Siggesson var ingift i Pikätten som förde ett musselskal i skölden. Ätten dog ut i slutet av 1400-talet. Några tinkturer är inte kända, men ett flertal varianter på vapnet finns.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.755

PRIKA

Sköld: I fält en sexuddig stjärna. Hjälm:

Frälseätten känd från 1390. Sambandet mellan de olika individerna i ätten är inte helt klar, men de påträffas i Kinds och Ås härader i de tidigaste leden. Vapnets tinkturer är inte kända. Ätten dog ut kring 1500. Tillhör gruppen sparre&stjärna-ätterna.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.526

RIBBING

Sköld: I blått fält tre sjöblad av guld, ställda 2 över 1. Hjälm: Ett sjöblad av guld mellan två vesselhorn, växelvis delade i guld&blått och blått&guld.

Ätten framträder 1295 i gränstrakterna mellan Mark och Halland. Några av de tidigaste medlemmarna av ätten kan härledas till Marks härad. Ätten introducerades 1626 i riddarklassen. Ätten tillhör sjöbladsätterna.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.440

SIGGE DJÄKNES ÄTT

Sköld: Balk belagd med tre prismaliknande figurer Hjälm:

Sigge Djäkne har 1323 Vinsarp i Dalums socken, Redvägs härad efter arv. Hjälmprydnad och tinkturer är okända. Troligen föreligger ett släktsamband med Johannes Nilssons ätt (från Västergötland) eftersom deras vapen synes vara samma. Släktsamband finns även med Vinstorpaätten.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.227

SILWAST N.N.

Sköld: Kluven, i dexter fält en sexuddig stjärna och i sinister fält en utväxande lilja. Hjälm:

Känd 1474 i Hössna, Redvägs härad. Kan vara son till Lasse Silwastesson som 1428 var på Åland.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 864

SKUMME

Sköld: I blått fält en halv röd kronhjort med grön kvist i munnen Hjälm: En röd kronhjort

Sköldebrev.
Lars Nilsson Skumme adlades 1499. Hans släkt är inte känd. Han var häradshövding och ägde gård i Limmared, Kinds härad. Sköldebrevet fins bevarat i avskrift. ”medh skyldh och hielm … som ähr enn hallff Rödh Cronohiort medh enn grönn quist vhti munden vhti ett blått fiell, och till hielma tecknn ett hellt hiorta ui(d)a effter som här utt innan målat stånder”.

• Nils Bartholdy; Adels– og våbenbreve udstedt af danske (unions-) konger indtil 1536 (2007)
• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 268, 657 (3)

SKYTTE I

Sköld: Två yxor i Andreaskors åtföljda i varje korsvinkel av femuddiga stjärnor. Hjälm:

Jens (Cantisun) Skytte var väpnare och känd 1487-1498. Han ägde gårdar i Kinds och Sävedals härader. Om hans ursprung, släkt eller vapnets tinkturer är inget känt.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 706

SKYTTE II

Sköld: En halv enkeltinnad ruta i sköldens överdel. Hjälm:

Andris Skytte är känd 1397-1411. Hans dotter, Elena, omnämns 1397. De har vapengemenskap med adelssläkten Krugelund från Fyn (känd sedan 1385), men något närmare samband är inte känt. Andris ägde gårdar i Kinds, Marks och Fjäre (Halland) härader. Vapnets hjälmprydnader och tinkturer är inte kända.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 939

SLAMPE

Sköld: Tre av vågskuror bildade strängar bjälkvis i ginstammen över en sinistervänd uppstigande örn. Hjälm:

(sannolikt) Ofrälse släkt från Redvägs härad. Olof Slampe var präst i Kölaby, Redvägs härad. Han var känd 1472. Om hans släkt är inget känt ej heller vapnets tinkturer.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.829

SPARRE-ÄTTER

Sköld: I fält en sparre. Hjälm:

Sparrevapnet förekommer hos många personer i Västergötland under medeltiden. Något klart genealogiskt samband dem emellan är dock inte känt. Av dessa kan tre knytas till sjuhäradsbygden. Erengisle Ebbeson (känd 1364) ägde gårdar i Redvägs härad. Häradshövdingen Peter Peterson (känd 1401-1408) ägde gårdar i Bollebygds härad. Tord Björnsson ägde bl a Torstorp i Marks härad. Inte för någon är vapnets tinkturer kända. Tillhör kanske gruppen sparre&stjärna-ätterna.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.124

SPLIT

Sköld: I övre dexter hörn en fyrkant. Hjälm:

Markvard Split var hemmahörande i Redvägs, där han var häradshövding, och Vartofta härader. Han är känd från 1453 och död 1481. Om hans släkt är inget känt. Vapnets tinkturer är inte kända. 1461 förde Split ett vapen som var mycket likt Olof Slampes vapen.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.143

STENBOCK

Sköld: I guld, vari en uppstigande svart stenbock. Hjälm: En uppstigande svart stenbock.

Ätten benämns den yngre Stenbockätten efter att Arvid Knutsson tog sin morfars namn och förde in hans vapen i sitt. Arvid var på fädernet Drake av Intorp från Kinds härad. Se vidare Stenbock till Öresten och Stenbock till Torpa.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 834

STENBOCK TILL ÖRESTEN Friherre nr 1

Sköld: Kvadrerad sköld; Fält 1.4: Delad i guld, vari en uppstigande svart stenbock, och ett i svart och guld schackrutat fält. Fält 2,3: blått, vari en sexuddig stjärna, allt av guld (gamla Drakes vapnent). Hjälm 1: En uppstigande svart stenbock mellan (och framför) två vesselhorn, delade i guld&svart och svart&guld. Hjälm 2: Sju fanor, växelvis blå och guld.

Utgår från den yngre Stenbockätten. På fädernet är den yngre Stenbockätten endast en gren av Drake av Intorp. Ätten upphöjdes i friherrlig värdighet vid Erik XIV:s kröning1561. Den introducerades 1625 som nummer 1, och upphöjdes 1651 i grevlig värdighet.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 834
• Jan Raneke; Svensk adelsheraldik

STENBOCK TILL TORPA Friherre

Sköld: Kvadrerad sköld; Fält 1,4: Blått, vari en sparre ovan en sexuddig stjärna , allt av guld (gamla Drakes vapnen). Fält 2,3: Delad, i guld, vari en uppkommande svart stenbock, och ett i svart och guld schackrutat fält. Hjälm 1: Sju fanor, växelvis blå och guld. Hjälm 2: En uppstigande svart stenbock mellan (och framför) två vesselhorn, delade i guld&svart och svart&guld.

Utgår från den yngre Stenbock-ätten. På fädernet är den yngre Stenbock-ätten endast en gren av Drake av Intorp. Ätten upphöjdes i friherrlig värdighet 1561 vid Erik XIV:s kröning, men den dog ut på svärdsiden innan den kunde introduceras. Helt upphörde grenen 1632.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 834
• Jan Raneke; Svensk adelsheraldik

STORE

Sköld: I blått fält en sparre och under den en femuddig stjärna allt av silver. Hjälm: En sexuddig stjärna av silver mellan två vesselhorn, växelvis delade i guld&blått och blått&guld.

Bild: Wappenwiki

Ätten är känd från 1417. Den kan härledas till Kinds härad där den hade hela sitt godsinnehav samlat. Ätten introducerades 1625. Den dog ut efter 1657. Tillhör gruppen sparre&stjärna-ätterna.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 812

STURE I

Sköld: I blått fält ett vädurshuvud av guld. Hjälm: Två vädurshorn av guld vardera besatta med fyra käppar blå/vit/blå/vit toppade av liljor av guld.

Uradel från Ås härad, känd med Rörik Sture från 1310, som då var en av hertig Eriks män. Ätten dog ut senast 1454, på svärdssidan redan 1409, då i huvudsak bosatta i Småland. Namngemenskap med Sture II och troligen släktförhållanden med Sture II och Vingätten. Se också sjöblads-ätterna.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 340

STURE II

Sköld: I fält av guld tre balkvis ställda svarta sjöblad. Hjälm: Två svarta buffelhorn vardera besatta med tre sjöblad av guld.

Uradel från Södra Ving i Ås härad. Den uppträder 1310 genom riksrådet Anund Sture som då var en av kung Birgers betrodda män men han gick snart över till hertig Erik. Ätten slöts med riksföreståndaren Sten Sture d.ä. 1503.

Ätten har vapengemenskap med Ving-ätten och namngemenskap med Sture I. Alla dessa ätter förekommer Södra Ving med omnejd vid 1300-talets början, och troligen finns någon form av släktgemenskap mellan dessa tre ätter. Släktens mest kände medlem är Sten Sture d.ä. Ytterligare en variant av vapnet. Ätten tillhör sjöblads-ätterna.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.451

STURE III

Sköld: I rött en spets av silver Hjälm: Ett framåtböjt horn på utsidan besatt med tre påfågelsfjädrar.

Ätten framträder i Vartofta 1367. I övrigt är de bundna till Kinds och Redvägs härader. Ätten dog ut efter 1416. Om de har något samband med andra Sture-ätter är inte känt, men det finns sannolikt någon form av samband med tanke på namnlikhet. Kan då vara fråga om tjänsteförhållande, ett så kallat patron/klient-förhållande.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.61

STÖRLE

Sköld: I blått fält en avhuggen björnram. Hjälm: Två blå vesselhorn vardera belagda med en vit bjälke.

Tomas Störle och Niels Nilsen uppträder i Gässlösa, Vedens härad under 1300-talets mitt. Senare led är knutna till Halland. Ätten dog ut 1633, på svärdssidan redan 1557.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.261

SVAN

Sköld 1: En sparre över en svan. Sköld 2: I blått en svan sittande på en sparre, allt av guld. Hjälm: En harv eller Åtta käppar toppade med rundlar eller En stjälk med tre blommor på vardera sidan.

Uradel. Ätten uppträder tidigast i Marks härad med Martin Svan (känd 1355). Fogden Jöran Jönsson adlades med brev 1537 men mördades 1545 varvid ätten slöts.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.798

SVENSKE

Sköld: I blått fält en halv lilja av guld och ovan en sparre av silver. Hjälm: En halv lilja av guld.

Bild: Wappenwiki

Peder Larson Svenske (känd 1527-1556) var en ofrälse man som gifte in sig i den adliga ätten Lilja av Värnäs. Om denne Svenske har något samband med den 1638 introducerade ätten Svenske är okänt med de för samma vapen som ätten Lilja av Värnäs. Vapnets tinkturer är hämtade från Svenske-vapnet. Introducerad 1638.

Värt att nämna är att det kring år 1500 fanns en person i unionkungens tjänst med namnet Bengt Svenske och denne kan ha varit härold, enligt Ernst Verwohlt. Jag tycker själv att bevisningen är för svag för att säga bu eller bä.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.808

TOLF PETERSSON

Sköld: Tre blad i balk Hjälm:

Uradel med endast två personer kända, riddaren Tolf Peterson och sonen, riddaren och riksrådet Johan. Med denna slöts ätten 1322. Johan ägde gård i Gäsene härad och var 1310 en av hertig Eriks betrodda män. Ätten tillhör sjöblads-ätterna men släktskapet med övriga är oklart.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.449

TORD BJÖRNSSON

Sköld: Sparre Hjälm: Två buffelhorn

Känd 1488-1508. Ägde gårdarna Tordstorp, Svenljunga och Torestorp i Marks härad. Tillhör gruppen sparre.ätter i Västergötland. Inga kända tinkturer.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, rättelseblad

TORKEL

Sköld: Ett Andreaskors. Hjälm:

(sannolikt) Ofrälse släkt från Marks härad. Prästen Torkel i Gällstads socken, Marks härad förekommer 1476 som sigillvittne. Något om hans släkt är inte känt. Vapnets tinkturer och hjälmprydnad är inte heller kända.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 578

TUN

Sköld: Två sexuddiga stjärnor i stolpe och en tilltagande måne. Hjälm:

Lågfrälse ätt från Västergötland och Småland som uppträder under 1400-talet. Ättens medlemmar för var sin variant på sköldtemat. Motivet måne & stjärna förekommer annars främst i Östergötland och på östkusten.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 683

TYSK

Sköld: I fält av silver ett rött råbockshorn. Hjälm: Två vesselhorn tre gånger delade i vitt och rött.

Sköldebrev.
Väpnaren Olof Tysk fick sköldebrev 1461 av Kristian I med lydelsen ”enn rödh raabucketack i et hwit field oc two rödha vaeselhorn owen paa hielmen”. Den återgivna bilden i vapenbrevet visar dock den hjälmprydnad som återgivits i vår blasonering.
Ätten Tysk har varit nära förbunden med Vinstorpaätten och fick även frälse på gårdar som ägts och framledes skulle komma att ägas av Vinstorpaätten. Det kan ha varit fråga om ett släktskap, som några forskare anser, även om jag håller det sannolikare att det rör sig om ett rent tjänsteförhållande. De tidiga medlemmarna är allt för politiskt betydelselösa i jämförelse med riddarna och riksråden inom Vinstorpaätten. Senare led av ätten Tysk förde i vapnet tre stormhattar ställda 2 över 1. Ätten Tysk är stamsläkt för ätten Rosenqvist.

• Jan Raneke: Svenska medeltidsvapen, s.276
• Nils Bartholdy: Adels– og våbenbreve udstedt af danske (unions-) konger indtil 1536 (2007)

ULF OCH JON ANDERSSON

Sköld: Kluven, i guld, vari tre blå ruter ställda 2 över 1, och silver, vari en utkommande halv svart örn. Hjälm: Ett blått ruter mellan två vingar delad i guld och blått respektive blått och guld.

Sköldebrev. Ätten adlades 1524, men dog ut innan introduceringen. Den adliga ätten Ruuth i Västergötland härstammar på kvinnosidan från denna ätt.

• Jan Raneke; Svensk adelsheraldik, s.242

VING-ÄTTEN

Sköld: I fält av guld tre balkvis ställda svarta sjöblad. Hjälm:

Uradel från Södra Ving i Ås härad och en av Sjuhärads främsta frälseätter. Ätten är med säkerhet känd från 1293 genom en inskription tillägnad riddaren Tuna Anundsson på Dalums kyrkklocka.
Sannolikt är den i Erikskrönikan nämnda Anund Tunasson (en av fyra nämnda ledarna för folkungaupproret 1280) fader till den Tuna Anundsson som nämnts ovan. Tunas son var Gustav Tunasson, riksråd och lagman i Värmland, som eskorterade heliga Birgitta till Rom.

Släktvapnet är känt från Gustavs gravsten (1357). Ätten dog ut med senast 1396 med Gustavs dotter Benkta  och arvet gick vidare till hennes makes släkt Snakenborg på Vädersholm (i Södra Vings socken). Vapengemenskap förekommer med Sture II. Troligen är Vingätten släkt med båda Sture-ätterna. Ätten tillhör sjöblads-ätterna.
Vingättens borg Fagranäs återfanns 2012 inte långt från borgen Vädersholm i Södra Ving/Hökerum.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s.452

VINSTORPA-ÄTTEN III

Sköld: Kluven i guld en röd halv lilja, och tre gånger styckat i silver och blått. Hjälm: Två buffelhorn av guld.Vinstorpa-ätten förde sitt kluvna vapen i olika färgkombinationer, men det ursprungliga för den gren som hade godset Vinstorpa/Vinsarp var en snedställd lilja.

Bild: Wappenwiki Bild: Wappenwiki

Ätt som är känd från mitten av 1300-talet. Vapnet är gemensamt med de i Västergötland boende ätterna Vinstorpa I och Vinstorpa II (Ranekens klassifikation), som båda är kända två generationer tidigare. Sannolikt har Vinstorpa III sitt ursprung från ätten Kraam. Ätten är känd för sina vapendifferentiering genom tinkturförändringar och traditionen att också döttrarna förde vapnet vidare. Mer om släkten finns att läsa här.

Alla vinstorpa-ätter förde samma grundvapen, om än i många varianter, och släktens namn kommer från Vinstorpaättens sätesgård från 1430-talet – nuvarande Vinsarp i Böne socken. Vinstorpaätten ärver under 1300-talet gamla Vinsatorp i Dalums socken som tidigare hade tillhört Sigge Djäkne, men fyttar senare godset till dess nuvarande plats.
Vapnet är känt i fem varianter, dessutom förde två medlemmar av släkten endast en lilja. Släkten lyckades med konststycket att under 1400-talet få in 6 av 7 manliga medlemmar i riksrådet . Den siste var kanik i Skara och tycks ha dött i yngre medelåldern.

• Jan Raneke; Svenska medeltidsvapen, s. 851f

Litteratur:

Jan Raneke, Svenska Medeltidsvapen 1 – 3 (Lund 1982, 85)