Köp Adelskalendern 2025

Passa på och dra nytta av Riddarhusets erbjudande. Adelskalendern med 300 kronors rabatt!!!
Gäller endast till 1 november.

Sveriges Ridderskap och Adels kalender publicerades första gången 1854. Nästa utgåva, den 110:e, redovisar traditionsenligt ättemedlemmar av den nu levande svenska adeln. Adelskalendern 2025 är klotbunden och innefattar ca 1.100 sidor med korta historiska ingresser, personbestånd, fullständiga vapen i färg samt en gedigen registerdel.

Förbeställ din Adelskalender i webbutiken
Riddarhuset erbjuder Adelskalendern 2025 till ett reducerat pris om 595 kronor exklusive frakt (ordinarie pris 890 kronor). Erbjudandet är giltigt fram till 1 november 2024. Leverans kommer att ske under december 2024.

Fladdermöss och månar

Förnes släktvapen

Månar är ganska så vanliga, men fladdermöss syns mer sällan. Här i familjen Förnes vapen finns båda två.

Vapentagaren Carina Förne var ganska ås ung när hon tog det här vapnet. Månen kom med för att nattlivet och natten stod henne varmt om hjärtat vid den här tiden (som för oss alla, när vi var unga). Lite mystik skadar ju aldrig.

Fladdermusen hänger också ihop med natten, och hon funderade på om hon skulle tatuera en liten bat. Det vet jag inte om hon gjorde. Kanske var det tillräckligt att ha en liten läderlapp i en sköld. Det fanns vid den här tiden också en idé om att använda fladdermusen i en logga för företaget Batsy. Inte heller det vet jag något mer om.

De randiga hornen har däremot ingen symbolik alls. De är där för att de är symmetriskt vackra.

Vapenskölden gjorde jag 1993 och den finns med på sidan 474 i Vapenbilden nr 36 .

 

Källa

Schablonerna är Jan Ranekes, och om detta hade jag frågat om lov.

 

82 år och still going strong

Lennart Wasling vapensköld
Lennart Wasling vapen med svenska heraldiska föreningens fana.

82 kalla februarimånader har han genomlevt och nu blir det den 83. Fadren Lennart fyller alltså 82 år idag. Grattis.

Firandet sköter vi inom familjen. Här nöjer jag mig med det enkla firandet.

Först har vi här hans senaste bok, ”Stadsdelar i Borås”. En fantastisk bok som du kan köpa genom mig, om så önskas. 305 sidor om alla stadsdelar i Borås från förr till nu. Lennart och hans nuvarande fru Marita skrev den.

bokeln Stadsdelar i borås

Här nedan håller Lennart låda på årsmötet i Lund 2018, det år han som kassör erhöll Svenska heraldiska föreningens förtjänstmedalj.  Han pratade då om sin långa erfarenhet av ideella föreningar och mindes hur han vuxit upp med en far som pysslade med medlemsavgifter om söndagskvällarna. Till sina åstadkommande kunde han räkna allt från att ha rustat upp en kvarn till ett prisbelönt vandrarhem till att ha utvecklat metoder för att frankera kuvert i rekordhastighet.
Lennart pratade också om utmaningar man kan möta och hur samspelet med andra föreningsaktiva kan vara komplicerat. Motiveringen att ägna decennier åt föreningsengagemang hämtar han från sin egen inre folkbildare, och han har insett att hanteringen av medlemsavgifter kan vara ett sätt att slappna av.

En gård fylld med gravar

Jag tittade igenom arkivet med foton i helgen och hittade det här från 2013. Sönerna tillsammans med mig och mina föräldrar på Tvärreds kyrkogård utanför Ulricehamn.

Det är en viss känsla att gå genom en kyrkogård och läsa namnen på människor som levt förr. Det är ännu mer känsla när man läser namnen på sina egna förfäder. Här ovan står vi vid Petter Jonassons grav. Det är pojkarnas farfars farfars farfar.
På den andra bilden rensas Petters sons grav (Hans Petter) och strax framför den står hans sons grav – Calle Pettersson i Vasared. Min farfar bytte från Pettersson till Wasling efter nämnda gård eftersom han inte var son till en Petter utan till en Carl.

Det som inte  syns är att Calles andra son Helge (min farfars bror) ligger i graven strax intill fotografen, strax framför hans far. Så inom femton meter ligger fyra generationer Waslingar. Det tycker jag är  rätt fräckt.

  1. Petter Jonasson i Onsered
  2. Hans Petter Pettersson i Onsered (och Eva Kajsa)
  3. Carl-Edvard Pettersson i Vasared (och Alma)
  4. Helge Wasling (och Greta)
    +
  5. Lennart Wasling (och Marita)
  6. Jesper Wasling
  7. Loke & Dante Wasling

Jag ber (inte) om ursäkt för vår något oglamorösa klädsel. Men det var en varm sommardag.

Ringar för fingrar

Ringar är högsta mode, igen, och olika former av klackringar står högt i kurs. De flesta blanka men visst är det snyggare med ett personligt motiv.

För en tid sedan beställde jag den här ringen till äldste sonen. Det är inget speciellt med den. En stålring överdragen med silver och en gravyr utskuren med laser.

Det är ingen djupgravyr så det är ingen sigillring. Jag kallar den för en vapenring för det känns logiskt, utan att jag kan säga om det är den helt korrekta benämningen.

En sån här ring kan du få för 500 till 600 kronor. Det är ett väldigt bra pris, tycker jag, och det gör att den kan användas lite till vardags.  Dessutom kan man ju göra flera olika, med olika personliga motiv utan att känna att man blir ruinerad.

getnamenecklace.com var det företag som gjorde den här.
Inget fancy men en kul grej för dig som vill använda ditt vapen .

Originalteckningen gjordes av Davor Zovko.

Vackra kiosker

Nog för att vi vill behålla våra mobiltelefoner, men visst var de gamla telefonbåsen något alldeles extra.

För er som inte minns, eller vet, så fanns det en tid då vi inte gick omkring med telefonen i fickan. Istället fick vi leta reda på en telefonhytt varifrån vi kunde ringa våra nära och kära. De tidiga exemplen var riktiga arkitektoniska mästerverk, som den här som idag står i Ramnaparken i Borås, utanför Friluftsmuseet.

På den tiden var man också väldigt stolt över vårt gemensamma riksvapen och mindre imponerad av logotyper. Vapnet här med sin runda sköld är typisk för perioden 1890 till 1930 och den har Serafimerordens kedja runt sig. Stilen är lite kombination av Art deco och nationalromantik.

Foto: Jesper Wasling

 

 

 

Kom på årsmöte i Lund

Svenska heraldiska föreningen: Teckning: Thomas Falk.

16 mars håller Svenska heraldiska föreningen årsmöte i Lund. Och 17 mars är det kyrkoutflykt i dess närområde.

Årsmötet är öppet för alla, och alla är också välkomna på middagen efteråt. Det du gynnas av som medlem är att du dels har rösträtt på årsmötet och att du får en sponsrad middag.

Föreningen kommer att välja ny styrelse, fundera på strategiska val framöver och annat praktiskt.

Vi som kommer får också lyssna på TRE (3) spännande heraldiska föredrag.

Så kom.

 

Vill du veta det senaste nytt så ska du hålla koll på föreningens hemsida: heraldik.se

Kompositörens inspiration

Järngaller framför ett fönster. Det blir ju en genomgående porticullis (fällgaller).

Har du sett så mycket heraldik det finns omkring oss?

Jag tänker då inte så mycket på heraldiska vapen i dess olika former utan på det som kan och bör inspirera en god heraldiker.

Det lär finnas ett franskt ordstäv som säger att ”den som inte har ett vapen, han för ett lejon”. Alltså att lejonet är så mycket schablon att det knappt är att räkna som ett heraldiskt motiv längre.

Vill du undvika schabloner och klichéer kan du istället låta dig inspireras av det som finns omkring oss. Träna på att se din omgivning som en sann heraldiker.

 

Järnväg. Kan verkligen en vanlig järnväg vra inspiration till ett vapen?
Jovisst. Någon klok person såg detta och skapade Töreboda kommuns vapen. Det finns inte så mycket att säga om kommunen Töreboda, men det är en centralpunkt för järnvägstrafiken, så mycket är säkert.

Töreboda kommun. Teckning: Lokal_Profil, Wikipedia

Det här huset är ju rena julafton för den heraldiker som är uppväxt här. Arkitekturen är fylld av motiv som man kan använda sig av.

Det här vara bara några exempel på hur man kan tänka om man vill lämna flora och fauna och se att även häroldsbilder kan vara ”föremål” och symboler.

 

 

Tankar om sigillring

Klackringar har fångar mitt intresse den senaste tiden, eftersom jag har låtit göra en själv.  Här kommer tankarna.

Vilket fingar har man sigillringen på?
Vilket du vill, är svaret om du tittar på två olika källor: porträtt från förr samt äldre etikettböcker. Båda dessa är tydliga med sitt ointresse för att fastställa ett visst finger. Vad jag har sett är det först i källor från ganska modern tid (efter andra världskriget, men än tydligare ju närmare i tid vi kommer) som det sägs att man ska ha det på lillfingret för att traditionen säger så. Men vad jag har sett så verkar det vara en ganska sen tradition. Englands och Sveriges kungar har, var jag sett, ingen sigillring alls fram till och med Edward VII respektive Gustav V. Någon gång under 10-talet eller lite senare så verkar sigillringen hamna på lillfingret. Det är i en tid då sigillet helt spelat ut sin roll och ringarna återkommer som en dekoration snarare än som ett verktyg.

Numera ser jag att många säger att sigillringen ska vara på vänster lillfinger därför att kungen har den där. Jag tycker att man visst kan ha den på det fingret om man vill, men man bör då undvika att anföra kungen som argument, därför att han är den person som också har sin vigselring på lillfingret. Tydligen är det för att han inte vill ha två ringar intill varandra – för vilket han har mina största sympatier. Att han inte har sigillringen på ringfingret beror väl på att han har tjockare fingrar än den han ärvde den av.

Jag har sett att de ungar idag gärna har klackringar och liknande ringar på ring- eller långfingret medan jag kommer ihåg att klackringarna i min ungdom genomgående satt på höger lillfinger. Så trenderna växlar.

Tyvärr måste jag köra den här artikeln utan den bild jag vill, för jag har tyvärr inte några bildrättigheter på kungen. Men här på i svensk Dam-tidnings artikel kan du sen den: https://www.svenskdam.se/kungligt/darfor-bar-kungen-vigselringen-pa-fel-finger/9908385

Vapensköld som design

En vapensköld är ofta bara en vapensköld. Men jag tycker att du ska våga gå utanför ramarna och inspireras av konst och design.

Självklart är en vapensköld just en vapensköld, och dess syfte är att identifiera bäraren/ägaren. Men när du har en vapensköld och när du har låtit göra en vacker uppmålning av densamma är det inte dumt att använda den som konst.

I det här exemplet gjorde jag en wasse/kärve i art deco-stil. Det är den som är längst upp. Med dagen ritprogram är det inte särdeles svårt att göra en enkel teckning som denna.

Och det är faktiskt ännu enklare att spinna vidare på iden och göra nya versioner. Två av dem ser du här nedan. Jag tror nog att de allra flesta känner igen Wasling-kräven men jag är inte så säker på att du hade gjort det om teckningen förekommit i ett helt annat sammanhang. Så som identifikationstecken är bilderna här kanske inte de bästa, men som ett designverk tycker jag att de är riktigt bra.

Med detta hoppas jag att jag har inspirerat dig till att våga testa nytt när det kommer till heraldiken.

 

 

 

 

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia