Etikettarkiv: vasa

Vapensköld

Polskan som reformerade Sverige

Boktips

Allt fler forskare har de senaste åren uppmärksammat kvinnorna i vår historia. Denna gång är det Katarina Jagellonica som får sin välbehövliga biografi skriven av konsthistorikern Eva Mattsson.

Titel: Furstinnan
Författare: Eva Mattsson
Utgivningsår: 2018
ISBN: 978-91-639-6497-8

Denna drottning, som tillhörde ”förlorarna” i svensk historieskrivning, har aldrig tidigare varit föremål för en djupare studie. Ändå, visar Eva Mattsson, har hon varit en betydelsefull person för svensk historia. Hennes katolska arv i brytningstiden mellan medeltid och modern tid fick så när Sverige att gå en annan väg. Genom äktenskapet med hertig Johan fick det svenska hovet kontakt med ett stort antal polska och italienska hovmän vilket ledde till ett kulturutbyte. För ingen vasakung eller drottning hade som hon rest eller varit i kontakt med Europa bortom Östersjöprovinserna.

Som konsthistoriker visar Mattsson hur Katarina kom att påverka byggnadskulturen. Under kung Johans regim påbörjades fler byggprojekt än någonsin tidigare. Slott byggdes om (Stockholm, Svartsjö, Gävle, Stegeborg, Linköping, Kalmar, Borgholm, Vadstena, Uppsala, Åbo, Västerås och Drottningholm), klosterkyrkor renoverades (Nådendal, Vadstena, Varnhem, Vreta, Alvastra, Askeby och Gudhem), domkyrkor förbättrades (Skara, Nådendal, Åbo, Linköping, Uppsala och Västerås) och städer fick nya stadsplaner enligt modernt europeiskt snitt med raka gator och tydliga torg. Dessutom skulle allt inredas och dekoreras. Allt detta krävde byggmästare, målare och hantverkare som kunde bygga i sten och flertalet av dem som kom hit hämtades från Katarinas Polen eller Italien där de gjort många uppdrag för släkterna

Jagellonica eller Sforza. Därigenom fick Sverige en helt ny typ av offentliga utsmyckningar, där det heraldiska vapnet var centralt, enligt främst polskt mode. Jag ser det som viktigt att en heraldiker har förståelse för den här kulturpåverkan eftersom den inträffar just i den period då Svensk heraldik förvandlas från medeltid till modern.

”Furstinnan” är en modern biografi som ger en god inblick i drottning Katarinas dagliga liv vilket ger en hel del nyttig kunskap för den som vill förstå det sammanhang i vilket dåtidens heraldik manifesterades, och därmed också förstå varför den kom at förändras så som skedde. Dessutom ger den dig en trevlig lässtund.

 

Denna recension/anmälan har tidigare publicerats i Vapenbilden nr 116:2018

Historia, Svenska Heraldiska Föreningen

Är du en av Gustav Vasas 250 000 ättlingar?

Gustav Vasa, svensk kung för länge sedan.

Per Andersson har gjort det igen. Sammanställt ett gigantiskt släktträd med tusentals och åter tusentals personer. Denna gång är det Gustav Vasas ättlingar som har samlats ihop. 

Släktforskaren och heraldikern Per Andersson är välkänd bland svenska heraldiker efter ett flertal heraldiska böcker och efter att han 2013 fick Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj. De senaste åren har heraldiken stått tillbaka och all fokus har lagts på släktforskningen, framför allt då arbetet med att hitta Gustav Vasas alla ättlingar. 250 000 personer, inklusive ingifta, har det blivit och det är en imponerande summa.

Enligt vad jag har förstått kommer det att ges ut böcker med allt material. Mer om det när det blir aktuellt.

Under tiden tycker jag att du ska titta in på hemsidan där allt finns/kommer att finns. Du hittar den på släkt.se

Vapen Vasa fram till Gustav Vasa blev kung.

 

PS. Av allt att döma är inte jag en av de 250 000 personerna, men vem vet, du kanske är det?

Historia

Okände hertig Johan – vår förste häxbrännare

Prins Johan av Sverige, hertig av Östergötland

Hertig Johan av Östergötland, prins av Sverige och son till kung Johan III och drottning Gunilla Bielke. Bortglömd potentat som var förste häxbrännaren i Sverige. 

Hertig Johan (1589-1618) var son till Johan III och drottning Gunilla Bielke. Hans liv är idag nästan helt bortglömt och det är sällan han nämns ens av hertig-forskare.  Och det finns skäl till det.

Johan var en häxbrännare.

Som vasahertig hade Johan i princip oinskränkt makt inom sin domän. Han kunde grunda städer, ta in skatt och döma folk efter lag och eget huvud. Det senare kom att bli hans specialitet.
Hertig Johans far, kung Johan III, var en man som ägnade stor tid åt religiösa spörsmål. Han kom med tiden att bli allt mer extrem i sina åsikter och det är sannolikt att han förde över sina idéer på sin omgivning och såg till att hans barn fick den uppfostran som han ansåg lämplig. Eftersom Johan den äldre dog när Johan den yngre endast var tre år är det uteslutet att någon religiös ådra förts över direkt från far till son.

Raderades från tron och historien

Johan uppfostrades av sin farbror hertig Karl och umgicks därmed med sina kusiner, den fem år yngre Gustav Adolf (1594-1632) och lille  Karl Filip (1601-1622). Vid den här tiden – mellan 1592 och 99 – var Johans halvbror Sigismund kung över Sverige. Inbördesstriderna tvingade emellertid bort Sigismund och hertig Karl tog över den svenska tronen.

Men  – den rättmätige tronarvingen  var ju Johan. Han var då endast tio år gammal och sköts helt enkelt åt sidan av sin farbror Karl som själv tog över tronen. Slå upp valfri historiebok och se om Johan står med där, eller om historikerna helt enkelt förbigår honom. Hur som helst tycks Johan har accepterat att hans roll var mer sekundär än den kunde ha varit och att han trots allt ändå var en av Sveriges mäktigaste män genom sin plats i riksstyrelsen efter Karl IX:s död.

Häxbrännaren

Det intressanta med hertig Johan är hans bidrag till den svenska historien. Han var nämligen Sveriges första häxbrännare.

I sitt äktenskap med kusinen Maria Elisabet (dotter till Karl IX) tycks den religiösa fanatismen växt sig extremt stark. Tillsammans med sin kaplan Claudius Prytz anklagade hertigparet en kvinna som var känd som Togohäxan för hertigparets sjukdom.

I en skenprocess med alla tänkbara tramsiga bevis, där tortyr och vattenprov var givna ingredienser, kom domstolen fram till att Togohäxan var skyldig. Hennes straff var att brännas på bål (levande, som enda kända person i Sverige).

Processen gjorde att hertigparet lät instifta en ny lag i sitt hertigdöme som gjorde det möjligt att döma häxor till mycket stränga straff. Den gamla lagstiftningen gav inget stöd för dödsdomar och tortyr.

Minnet av häxbränningarna levde kvar

Om hertig Johan startade den första häxhysterin i Sverige så hade det ändå det goda med sig att minnet av dessa dumheter länge levde kvar hos både hög och låg. När Sverige 1668-1676 drabbades av nästa våg av häxhysteri med dödsdomar mot oskyldiga förekom det inga processer i Götaland.

Redan då 1668-hysterin tog fart sa Per Brahe om häxjakten i Östergötland på 1610-talet:
”Att förfara alltför skarpt med dem som äre inifcerade, efter de inbilla sig mycket som inte är realt, och den skarpa executionen lär öka trolldomen, som i H. Johans tid skedde”, och
”Hr Riksdrotsen påminte sig om Hertig Jans furstinna. Hon begynte till att låta bränna några, så att på sistone icke en hustru var, som icke allenast var beskylld”.

Vapensköld

Riddardubbning under vasatid

Lämna en kommentar
Två av Erik XIVs härolder
Två av Erik XIVs härolder. Lägg märke till halskragen och skägget som tidsmarkörer.

De svenska vasakungarna var de sista som dubbade riktiga riddare i Sverige. Det blev en del riddare under de 100 åren som riddare dubbades under vasatid. Efter 1627 blev det omodernt. 

Här kan du läsa om Alla riddare mellan 1521 och 1654

Den högsta medeltida titeln utanför kungahuset var riddare. För att bli dubbad till riddare var personen näst intill tvungen att vara av gammal frälsefamilj med stor makt och stora egendomar. Antalet riddare blir dessutom färre ju längre fram i tiden vi kommer. Under Sten Sture dä regering fanns till slut bara en riddare kvar i landet; riksföreståndaren Sten Sture själv.

Vapensköld

Vasa(r) i Vasaloppet

Lämna en kommentar
Gustav Vasa, svensk kung för länge sedan.
Gustav Vasa, svensk kung för länge sedan.

För 500 år sedan skidade han iväg mellan Mora och Sälen, Gösta Eriksson. Nog om det.

Vasa-ättens vapen är bland de mest omdiskuterade i svensk heraldisk forskning. Vad föreställer vasen egentligen?

Vapnet är känt från 1300-talet.

En tolkning är att det är en sädeskärve, men det är en tolkning som uppkom på 1500-talet så det kan nog läggas åt sidan. Det finns inga avbildningar före 1500-talets mitt som antyder att en kärve är det egentliga motivet. Därefter är däremot kärvarna i majoritet.

Någon har sagt att det är en byggnadsdetalj, men den tolkningen bygger helt på ett (1) av de tidigare sigillen. Övriga samtida sigill visar inget som antyder en byggnadsdetalj. För min del betyder det att även den tolkningen är omöjlig.

Jag har även sett (bland annat i artikel i Vapenbilden) att man tror att vasen är ett armborst. Beviset skulle vara en ljuskrona i någon kyrka där vasarna är lika just armborst.
Problemet med den här tolkningen är att inget sigill visar minsta likhet med armborst medan andra släktvapen från medeltiden med armborst har en väldigt bra uppfattning om detta vapens utseende. Och konstigt vore det ju annars, eftersom armborstet var ett vapen/jaktredskap de använde varje vecka. Inte heller armborstet är en trolig, sannolik eller ens hypotetisk lösning på gåtan.

Vapen Vasa fram till Gustav Vasa blev kung.
Vapen Vasa fram till Gustav Vasa blev kung.

Ordet vase används för objekt som är någon form av knippen. En stormvase användes exempelvis för att fylla upp vallgravar så att man kunde gå över dem. Vasas användes även för att fylla upp sankmarker.
I Danmark fanns frälseätten Stomvase vars vapen påminner om svenska vasaättens vapensköld. Liksom den svenska ättens vapen visar den ett knippe ombundet två gånger, till skillnad från sädeskärvar som alltid är ombundna en gång.

Jag för min del nöjer mig med att tro att den svenska kungaättens symbol, tillika Sveriges symbol, är ett knippe. Vad knippet består av, det är en annan sak.

 

PS. Vase kan också betyda liten pojke/pojkvasker, om man är i närheten av Göteborg.