Vad kan man göra med AI?
utvecklingen går fort och kan vara både skrämmande och spännande. Men oavsett vad man tycker om AI så finns tekniken här. Därför behöver vi förstå den.

Inspirationen till den här artikeln kommer från det föredrag Stefan Bede höll vid den heraldiska konferensen i Göteborg helgen 24-25 maj 2025, där han presenterade en liknande Pod utifrån en av sina artiklar. 

Ett sätt att göra det är att använda sig av den på nya sätt. I den här artikeln har jag tagit en text som ska publiceras igen, i sinom tid.  När den blir klar vilket den inte är än. Det spelar ingen roll här för jag tog bara den artikel som låg närmast till hands.

Det är inte ens relevant hur bra AI:n är för allt är ännu i sin linda. Vad som är relevant är att det här visar hur mycket som vi snart kan göra.

Ljudfilen

Denna ljudfil är gjord av Google Notebook och den tog tre minuter att göra. Inslaget är 8 minuter långt.  Det är två personer som pratar men deras röster är helt genererade och dialogen kom datorn på själv, utifrån artikeln. Någon prompt utöver nedanstående text har inte lämnats.  Jag har alltså inte själv förklarat begrepp eller förkortningar, så frågan är om datorn klurade ut dem av sig själv eller om det blev tokigt. Lyssna och lär.

 

 

Borgerliga adelsvapen

Du som släktforskat har säkert stött på någon adlig anfader långt bort. 170 000 svenskar hittar till och med Gustav Vasa i sitt släktträd.
– Är det då fritt fram att ta deras vapensköld?
– Tyvärr inte. Men det finns en lösning.

 Ett heraldiskt vapen är som ett släktnamn. Det finns där för att identifiera en grupp personer som har ett nära band mellan sig. De är släkt och har en gemensam historia. Med tiden kommer släkten att försvinna in i historien genom att gemenskapen upphör och nya uppstår på andra håll. Namn byts då ut och vi heraldiker och genealoger pratar ibland om att en släkt har dött ut. Det har de så klart inte. Se bara på Gustav Vasas ättlingar. Kungalinjen dog ut 1689 med ex-drottning Kristina men det finns alltså omkring 170 000 människor som är lika mycket ättlingar till Gustav som hon var.

Då vet du att du dött ut

Om du upptäcker att du har en adlig anfader som du inte kände till hör du definitivt till en släkt som ”dött ut” genom att gemenskapen har försvunnit. Lämna därför både det släktnamn och den vapensköld dessa människor bar till historien. Din nya gemenskap är lika mycket värd som deras så det är bättre att skapa något nytt.

Vad passar då bättre för en borgerlig släkt som önskar sig ett heraldiskt vapen än att ta inspiration från sina adliga förfäder. Ligger släktbanden inte för långt borta finns det inget omoraliskt i att ta stora delar av deras vapen. Så gjorde de under medeltiden och vi har inte striktare heraldiska regler idag.

Vem är långt bort

”Långt borta” tycker vi är upp till tre generationer tillbaka. Allt annat är att överdriva släktskapet med personer som levde förr så äldre vapen har förverkats av tidens tand. Men undantag finns alltid så det är absolut ingen regel. Det finns också många heraldiker som uppmuntrar till återtagande av äldre borgerliga sigillbilder som varit bortglömda sedan århundraden. Dessa heraldiker brukar emellertid begränsa sig till farfars-sidan så det är endast sonsons sonson etc som kan ta upp det gamla namnet, och helst om han fort farande bär släktnamnet (Hellstadius, Brandberg)

Mamma inspirerar

Att låta sig inspireras av morssidan är däremot aldrig fel, så släng inte bort det gamla sigillet.

Riktigt hur nära ett ursprungsvapen du kan lägga dig är däremot inte lätt att säga. Vissa heraldiker förespråkar att likheten bör avta med avståndet på kvinnolinjen. Men det skulle innebära att alla släktingar inte är lika mycket värda. Mormors mormor är ju lika nära i släkt som farfars farfar. Även om heraldiken liksom namnet normalt går på farssidan. Då är det bättre att utgå från hur nära man känner sin vapenbärande släkt. Tumregeln borde vara att ju närmare bekantskap, desto mer likt vapen. Men aldrig så likt att det blir förväxlingsbart.

Fem sätt att göra nytt

Vi har valt ut fem sätt att skapa ett nytt vapen: bevaring, inspiration, sammanslagning, utbyggnad och brisering.

Det här sättet att tänka innebär att vi i allt väsentligt håller oss till svensk heraldisk sed, men gör en anpassning till moderna tider.

 

1 Bevarandet

Vid bevarandet har inga eller nästan inga ändringar gjorts med vapnet när den borgerliga släkten tog över vapnet. För att det ska vara möjligt med ett återupptagande bör det vara väldigt tydligt att den släktgren som du företräder är den enda släktgren som kan sägas företräda arvet efter den som senast bar vapnet. Det kan vara så att ni fortfarande bär namnet trots att vapnet varit bortglömt eller legat oanvänt sedan farfars farfars farfars tid. Det kan också vara så att du tillhör sidogrenen till den släkt som adlades och släkten alltid sett sig som en gemensam enhet. Du bör däremot inte vara en ättling av många som varken bär namnet eller har något annat arv från senaste vapenägaren förutom gemensamt DNA. För i så fall kan du som ättling till adelsman i stort sett fylla hela huset med sköldar du anser dig ha rätt till. Gör inte det. Nöj dig med att använda dem som dekoration.

Bevarandet som överföring är i praktiken också den som gäller för ättlingarna till de adliga ätterna enligt §37 i 1809 års regeringsform, som säger att endast huvudmannen är adlig. Idag bör denna överföring även gälla de adelsdöttrars familjer som behåller hennes tidigare adliga namn även om släkten är äldre än 1809. Men glöm inte att ta bort alla rangtecken.

För nytagna borgerliga vapen bör regeln vara att både söner och döttrars ättlingar ärver lika, precis som de gör när det kommer till allt annat. Därför pratas det inte längre om äldre och yngre släktgrenar inom vapenförande borgerliga släkter, vilket det gjordes fram till 50/60-talen.

 

Ryde 515/96 Rosentwist, A nr 1330

Vapnet förs av ättlingar till Johan Adolf Ryde och Emma Rosentwist med namnet Ryde. Släkten har ärvt namnet från farssidan och vapnet från morssidan. Rosentwist-ätten slocknade på svärdssidan 1938 och släktföreningen Ryde-Rosentwist bildades 1981. Vapnet har i princip inte briserats alla. Bara hjälmprydnaden har skiftat tinkturer.

I det här fallet är avståndet till den siste adliga bäraren så kort att det är motiverat att föra vapnet vidare enligt de namnregler som gäller numera.

2 Inspiration

Inspirationen innebär att förändringar är så stora att ett helt nytt vapen har skapats. Den som ser de båda vapnen intill varandra ser direkt var inspirationen kommer ifrån, men var för sig kan man inte förstå sambandet. Då har man lyckats.

Inspiration har sin medeltida motsvarighet i de vapen som fördes av personer i patron-klient-förhållanden (motsvarande vasaller på kontinenten). Under hela medeltiden ser vi att personer som giftes in i stormannaätter eller på annat sätt var i någon form av allians med dessa gärna förde vapen som var inspirerade av patronens vapenbild. Erikska ättens tre leoparder/lejon förkortades till exempel till ett lejon bland dess anhängare i Bjälbo-ätten och några andra 1200-talsfamiljer.

Atterbom 148/70 Kafle, Adel nr 70

Endast den smala balken, kavlen, i blått fält förenar de två vapnen. I övriga delar har Atterbom gjort stora briseringar och vapnet är mer nyskapat än likt originalet.

Ohlsson 493/95 Ribbing, Adel nr 15 och Strömfelt, Adel nr 224

Ohlssons strömmar har placerats bjälkvis (och sänkta) istället för Strömfelts ginbalksvis. Det nya vapnet har dessutom tillfört en prästkrage mellan vesselhornen på kresten. Två av Ribbings sjöblad har placerats bjälkvis ovan strängarna. Vapnet har därmed endast låtit sig inspireras av de adliga föregångarna och skiljer sig markant från ursprunget.

Stridh 144/70 Strålenheim, Adel nr 1761

Ätten Strålenheim utslocknade 1877. Stridhs släktskap är på morssidan från 1700-talet, och därmed långt borta. Men inte så långt borta att inspiration inte är möjlig. För det är just vad som har skett här. Stridhs krest är i stort sett identisk med Strålenhielms. Skölden har briserats på ett föredömligt sätt med den nya kompositionen. Det unika pilmönstret har fått en mer framträdande plats och det passar bra med namnet Stridh. Granaterna har flyttats upp från en balk till en ginstam och berget har helt uteslutits. Därmed har ett helt nytt vapen skapats med endast avlägsen släktskap till Strålenheims. Och det sammanfaller väl med släktskapen mellan de två släkterna.

Burman 290/83 Bure, Adel nr 126

Släkterna Burman och Bure har samma anfader i socknen Bure utanför Skellefteå. Skölden har briserats när ett mantelsnittet ersatte en delningen, och antalet stjärnor reducerades från fem till tre. I övriga delar är vapnen lika. Kresten har bytt tinktur.

 

3 Sammanslagning

Sammanslagning blir ett borgerligt vapen när det slår ihop ett eller flera äldre vapen som kan var antingen adliga eller borgerliga till ett nytt. För att inga vapenlagar ska överträdas krävs att vapnet genomgår vissa mindre förändringar.

I praktiken görs detta genom att vapnet kvadreras eller delas. Helt ärligt är det väldigt sällsynt att detta sker med två äldre vapen, däremot förekommer det relativt ofta med två nyantagna vapen.

Sandell 492/95 Eisengarten 491/95 (tysk adel)

Ätten Eisengarten härstammar från Tyskland och kom till Sverige under 1800-talet. Sannolikt är det adliga vapnet sammansatt av två äldre släktvapen, men ursprunget har fallit i glömska. Sandells brisering har sammanfört de två delarna till en enhet. Klyvningslinjen har tagits bort och hela fältet har samma tinktur. Också de allmänna bilderna har samma tinktur. Sammantaget ger det nya vapnet en tydlig bild av släktskapet samtidigt som det har en individualitet.

 

4 Brisering

Brisering innebär att man gör ett mindre tillägg till vapnet. Det kan vara en förändring av namnet eller så lägger man till ett tecken. Det brittiska cadency-systemet hör hit men det ska inte användas i Sverige för det vore ett brott mot svensk heraldisk sed.

Brisering bör bara användas när du är i nära relation med ursprungsvapnet och dess nutida bärare. Du briserar alltså inte ett äldre vapen utan du briserar ett som används i nutid för att visa på särskillnad.

 

5 Utbyggnad

Utbyggt blir ett borgerligt vapen när det behåller det adliga vapnets grundstomme men tillför helt nya element i form av bitecken. Tinkturförändringar behöver inte ske.
Det vanligaste är att man lägger till en stam eller ginstam, men det är bara fantasin som sätter gränser.

En utbyggnad är något mer än en brisering genom att man gör större förändringar och i praktiken skapar ett nytt vapen. Det är bara vår kännedom om det ursprungliga vapnet som gör att vi vet att det är en utbyggnad och inget nytt. Det är å andra sidan inte heller en inspiration för de bärande delarna av ursprungsvapnet är kvar.

Lindhe 298/83 Sparre av Rossvik, A nr 7

Lindhe-vapnet är en utbyggnad av Sparre av Rossvik. Den enkla häroldsbilden, nu belagd med sjöblad och akroterion, har kompletterats med en ginstam, belagd med ordenssymboler. Också hjälmprydnaden har genomgått stora förändringar. Fanorna har tagits bort och fjädrarna är fästade på örnens huvud istället för att vara huvudbilden.

Theutenberg 494/95 Forstena-ätten

I grunden är de två släkternas vapen identiska, men tillägget av ett sparrsnitt skapar en brisering som tydligt skiljer de två vapnen åt. Också tinkturerna har ändrats. I kresten har fanorna avlägsnats och ulven fått en extra vikt att bära; ett sjöblad. Sammantaget har Theutenbergs vapen ett nära släktskap med Forstena-ätten, men är helt självständigt till sitt innehåll.

Jmf också med släkten Brunsson (100/67), som har en motsvarande släktskap med Forstena-ätten. Trots släktskapen har denna släkt inget i vapnet som förenar dem med Forstena-ätten.