Svensk Genealogisk Tidskrift 2015:2 damp ner i brevlådan nu i veckan.  Spännande som vanligt. 

Denna gång finns det en mycket bra artikel om släktnamn av Per-Axel Wiktorsson. Det är lite för mycket att gå in på i detalj, men några saker är värda att tänka på.

Släktnamn är mycket ovanligt, och de som var först var borgare. Många tyska, andra svenska som tog tyskklingande namn. Några frälsesläkter har också namn. Vanligen har de börjat som tillnamn men utvecklats till släktnamn, som Sture.

Före kriget 1361-63 fanns det inga släktnamn i Svealand, så det bruket kom med kung Albrekt och hans män.

Före 1420 finns inget känt namn som anger var personen kommer ifrån. Det finns dock en som heter Romare, men det tros snarare visa att han besökt staden Rom än att han kommer från någon svensk ort med det namnet.

Det finns inte en enda känd frälsekvinna från hela medeltiden som har använt ett släktnamn. Däremot finns det exempel på släktnamn som ärvts via kvinnan, ex Stenbock.

Namn och vapensköld

Med dessa enkla noteringar tycker jag att man kan avfärda varje påstående  om att vapensköld har något med släktnamn att göra. Trots allt, bruket av vapensköldar har funnits i 400 år innan adeln på allvar börjar använda släktnamn, än längre innan vi vanliga tog till fasta släktnamn. Det gjordes för övrigt slutgiltigt först 1901, med den nya namnlagen.