För 25 gången omvald till Svenska Heraldiska Föreningens styrelse, det får jag vara lite stolt över. Och detta hände nu den 3 mars i Lund.

Det kommer en längre text om årsmötet sett från andra mer opartiska ögon på föreningens hemsida heraldik.se inom kort.
Och eftersom jag vet det kostar jag på mig att vara lite ego i det här inlägget.

Det blir alltså det 26 året i styrelsen för mig och för min gamle vän och vapendragare Stefan Bede. Vem hade trott det när vi ”småpojkar” valdes in på Scandic i Borås 1993? Då var vi dessutom knappt 25 år och faktiskt bland de yngsta som någonsin valts in i en heraldisk styrelse så antingen var vi underbarn eller så var de desperata i sitt sökande efter nya förmågor.

Därför fick jag ingen medalj i år

Den som följer den heraldiska medaljvärlden kommer inom kort att notera att Stefan Bede fick Pro Patrias medalj, vilket inte jag erhöll. Skälet till det är inte så dramatiskt. Medaljen i fråga har en inlösensavgift och eftersom jag inte har något intresse av medaljer har jag heller inget intresse av att betala en lösenavgift. Men jag har självklart inget emot om andra både betalar och bär medaljer när de så behagar.
Istället fick jag en blombukett och det räckte gott. Och visst, jag fick förtjänstmedaljen förra året så jag har redan en och annan medaljutmärkelse i min garderob. Ointresse är inte detsamma som rabiat motstånd.

Stort grattis till Stefan som premierades på detta sätt efter 25 år i styrelsen.

Och ett stort grattis till Elias Sonnek och Maria Byquist som valdes in i vår styrelse. Jag är säker på att ni kommer att tillföra mycket och skaka liv i oss gamlingar.