Etikettarkiv: kvinna

Sveriges sexigaste vapen

Med den rubriken lockar jag säkert någon vilsen själ. Hoppas även du läser vidare.

Kvinnor i heraldiken är en ovanlig syn, inte minst om vi ser på själva sköldarna. Men de förekommer ibland. Oftast är det då en antik gudinna eller motsvarande, som Athena eller fru Fortuna. Annars är det ett helgon men ytterst sällan en riktig kvinna i vardagen.

Män är inte heller jättevanliga men de förekommer betydligt oftare, även om de då oftast är iklädda en rustning.

När en kvinna ändå förekommer blir det lätt i form av något oheraldiskt,  som den här artikeln som visar på Sveriges sexigaste vapen. Det här är alltså Hilleborg, symbolen för Hille kommun som numera är en del av Gävle. Skapat av Sundsvalls stadsarkitekt Hans Schlyter, som skapade ett flertal kommunvapen i mellansverige under 1950 och -60-talen.

https://www.arbetarbladet.se/artikel/sveriges-sexigaste-kommunvapen?fbclid=IwAR0QJnULj0BuwuCK5qmsloMj_ozaDBva1MUs9ThBvJhMeGZP1R5xBvFFx7I

 

Idén till det här inlägget kommer från Riksarkivets heraldiska sektion. 

Kvinnliga riddare fanns på riktigt

Män var riddare. Kvinnor broderade. Det var det normala men världen är sällan svart och vit. Det fanns medeltida stridande kvinnor.

Det här med kvinnor som riddare är lite udda. Det förtar liksom udden av våra fördomar kring vad som är manligt och kvinnligt.

Först måste det sägas att kvinnliga riddare var extremt ovanligt. Å andra sidan var det nästan osannolikt vanligt med kvinnliga riddare under 1200-1500 jämfört med manliga riddare vars föräldrar var livegna, lantarbetare eller vanliga arbetare. Klassamhället var hårdare reglerat än könens roller.

Riddare tränades från tidig ålder

Den vars uppgift i livet var att försvara tron och samhället, dvs vara en riddare, tränades från tidig ålder. Om vi ser bortom Skandinavien och ner mot kontinenten och de brittiska öarna hade dessa pojkar i regel en morbror som var deras välgörare. Detta eftersom deras fäder fick sin position som feodala vasaller genom giftermål med vasallherrens dotter eller syster.

Riddaren och hans följe

Den man som höll tillräckligt med land för att kunna sätta upp en riddare förväntades göra så. Det gällde såväl i Europa som i Norden. I praktiken var frälset ärftligt, men det gick att lämna ett stånd (ex borgarståndet) genom att köpa land och inom en generation eller två kunna övergå i riddarståndet.

Riddaren kom inte själv utan följdes åt av sina män, fotsoldater eller bågskyttar och en mindre tross.

Riddarens arv

Under vissa omständigheter kunde en herreman dö utan att ha en son eller en svärson som kunde ta över. Då övergick arvet och ansvaret till hustrun eller dottern. dessa kvinnor, som härskade med samma mandat som vilken greve eller baron som helst, gavs titeln Lady (eller motsvarande, beroende på språk).
De ansvarade även för det militära försvaret och styrde över riddarna som lydde under vasallherren.
Den här formen av arv kan vara ursprunget till den höviska kärleken, eftersom riddarna var tvungna att hålla sig trogna till både herre och fru.

Ansvaret för det militära betydde till exempel att kvinnor 1358 fick fullt erkännande om de ställde upp som riddare. De kallades dock inte riddare utan Dames.

 

Kvinnliga krigare

Stefan Högberg skriver på sin blogg intressant om Kvinnliga krigare och andra kvinnor i maktposition.

Förutom att vara en intressant blogg visar den också att mycket av det som sägs om kvinnor och heraldik bygger på halvmoderna fördomar och synen på kvinnan under 1800-talet snarare än hur det verkligen såg ut. För i heraldikernas värld fanns inga kvinnliga krigare varför kvinnor idag inte kan/får/bör använda sköld och hjälm.

Intressant nog har vi fel – de senaste decennierna har historiker allt mer insett att medeltidens värld inte var så enkel som den framställts. Då precis som nu fanns det en och annan som inte följde samhällets normer.
Dessutom var frun i huset också familjeföretagets vice vd. Det var ingen post godsherren vågade lämna över till någon av sina riddare eller annan man. Det kan vara en viktig förklaring till varför kvinnan så ofta använder samma vapen som sin man; vapnet representerade inte maken/släkten, det var en varumärke för familjeföretaget.

Webbplatsen drivs av Stefan Högberg, som sedan flera år skriver och föreläser om medeltidens starka kvinnor. Den tittar källkritiskt på kvinnliga läkare, trubadurer, krigare och andra som kan beläggas i källorna.

Bloggen Kvinnliga Krigare hittar du här.