Etikettarkiv: kungahuset

Vapensköld

Hemsida för Kunglig majestäts orden

Ny verksamhet kräver ny hemsida. Så nu när vi återinför ordensväsendet i Sverige så har självklart Kunglig majestäts orden en ny hemsida.

Bra, tycker jag. Hemsidan är klar och koncis och visar på hur deras verksamhet fungerar och hur man som enskild medborgare själv kan föreslå någon till att bli ordensmottagare eller – som det blir i praktiken – hur man själv gör samt hur man lånar någon annan namn. För övrigt inget fel med det. Har man gjort något bra ska man självklart få tycka och säga det.

hemsidan hittar du här: https://kungligmajestatsorden.se

 

Historia, Svenska Heraldiska Föreningen

Är du en av Gustav Vasas 250 000 ättlingar?

Gustav Vasa, svensk kung för länge sedan.

Per Andersson har gjort det igen. Sammanställt ett gigantiskt släktträd med tusentals och åter tusentals personer. Denna gång är det Gustav Vasas ättlingar som har samlats ihop. 

Släktforskaren och heraldikern Per Andersson är välkänd bland svenska heraldiker efter ett flertal heraldiska böcker och efter att han 2013 fick Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj. De senaste åren har heraldiken stått tillbaka och all fokus har lagts på släktforskningen, framför allt då arbetet med att hitta Gustav Vasas alla ättlingar. 250 000 personer, inklusive ingifta, har det blivit och det är en imponerande summa.

Enligt vad jag har förstått kommer det att ges ut böcker med allt material. Mer om det när det blir aktuellt.

Under tiden tycker jag att du ska titta in på hemsidan där allt finns/kommer att finns. Du hittar den på släkt.se

Vapen Vasa fram till Gustav Vasa blev kung.

 

PS. Av allt att döma är inte jag en av de 250 000 personerna, men vem vet, du kanske är det?

Vapensköld

Expressen och prins Gabriels vapen

Det här är väl straffspark mot öppet mål – men maken till antal fel som man kan få in på 60 sekunder långsamt tal var det länge sedan jag stötte på.

Och nej, jag är inte upprörd 🙂 Bara lite förundrad över hur lite Expressens hovkrönikörer kan om det kungliga protokollet. Och fascinerad över det språk som används, som om programmets tittare är fullständigt okunniga om svensk historia.

30 sek: Jo, alla får ta sig ett vapen.
40 sek: Nej, det heter inte riksheraldiker. Det ämbetet avskaffades 1953. Numera är det en statsheraldiker, som är enhetschef på Riksarkivet​
45 sek: Nej, man tillverkar inte ett vapen, man komponerar det. Nu komponerar inte statsheraldikern speciellt många kungliga vapen heller eftersom de följer en mall, men det är ju bara detaljer.
50 sek: Nej Henrik Dahlström är inte statsheraldiker. Henrik är konstnär som anlitas av statsheraldikern (jo, han har en deltidstjänst), och denne statsheraldiker heter Henrik Klackenberg. Klackenberg är för övrigt också kammarherre vid hovstaten så honom bör, rimligen, krönikören känna personligen.
1 min: Nörderi, men ändå – Vapnet har inte fyra ”bitar” det har fyra fält.
1.05 min: Och de ”svenska symboler” som nämns är Sveriges statsvapen och ett landskapsvapen.
1.20 min: Att säga att dalpilarna ”kom till kännedom” på 1520-talet känns lite som om personen läst men inte förstått. Vapenskölden/sigillet med pilarna är känt från 1520-talet. Pilarna i sig är armborstpilar, som dock var lite kortare än de som användes av ex tyska knektar, därav namnet dalpil.
1.35 min: Nej, det är inte en krans runt skölden. Det är en kedja.
1.40 min: Prins Carl Philip får ”designa” i betydelsen ”rita upp” Gabriels sköld så mycket som han vill. Han får däremot inte hitta på något eget, vilket krönikören själv sa 30 sekunder tidigare i inslaget.
2.35 min: Jo, Gabriel kommer visst att använda detta vapen. Eftersom han är prins och medlem av kungahuset är hans vapensköld en del av Sveriges officiella symboler. Låt gå att vi i allmänheten inte kommer att kunna se vapnet så ofta, men det är en helt annan sak.

Det är väl bara att hoppas att Tess Ulander och Karin Lennmor till nästa kungliga inslag åtminstone läser igenom närmsta wikipedia-sida. Mer är det vågar jag inte själv hoppas på.

Se inslaget här: https://www.expressen.se/tv/nyheter/kungligt/darfor-designar-inte-carl-philip-for-sonen/

 

Historia

(synen på) Kungamakten är inte vad den har varit

Wilhelm von Braun. teckning: Carl Wetter
Wilhelm von Braun. teckning: Carl Wetter, 1846

Eftersom det är så lätt att föreställa sig att dåtid är en (1) sak och nutid en annan skriv jag för en tid sedan en liten text om kungamakten. Artikeln var en kompletterande text till en annan om diktaren Wilhelm von Brauns kritik av kungamakten vid 1800-talets mitt.

Jag har här försöka ge en kort sammanfattning av hur kungamaktens ställning har skiftat genom historien och visa hur deras agerande växlat, liksom vår syn på deras insatser. Indirekt ser vi också att Wilhelm von Brauns syn på kungamakten var densamma som den samtida borgerliga medelklassens.

Och det är värt att beakta att 1800-talets borgarklass hade en helt annan åsikt om kungen och hans vänner än vad senare tiders historiker och 1800-talsromantikers gärna vill tro. Något som är synnerligen lätt att se om man läser de största tidningarna som Aftonbladet, vars läsare var just borgarklassen.

Läs min artikel om Kungamakt i förändring.

Vapensköld

Vilken nytta gör hovleverantören?

Entredörr till Algots i Borås med riksvapnet på
En gång var Algots i Borås kunglig hovleverantör.

Eric Erfors på Expressen skriver krönikan ”Kungen borde sluta sälja ost” klokt om hovleverantörer, kungens uppgift som neutral statschef och vad som är lämpligt i en demokratisk stat.

Att reklamen med hovleverantörer fungerar vet jag av personlig erfarenhet genom vänner som argumenterat för en produkt just med det argumentet. Om jag jag har såna vänner finns de säkert på fler håll i samhället och då bör man ta lite allvarligare på företeelsen än att vifta bort den med att det är en fin gammal tradition. För det handlar, och har alltid handlat, om reklam för enskilda näringsidkare.

Tydligen minskade kungen antalet hovleverantörer från 3000 till 130. Bland annat försvann en lots som med båt skjutsade gamle koungen mellan öarna i Stockholms skärgård. Det kan verka kuriöst, men jag har nog hellre denne lots som hovleverantör än patrontillverkaren Norma.

Hovet gynnar vissa heraldiker

De flesta hovleverantörer är förstås storföretag. Därför är det  intressant att hovet låter denna mycket speciella reklam även tillkomma såna företag som Sporrong AB, Atelier Borgila AB, Nordiska Flaggfabriken AB och Lars Kjellander Ordensateljé som gör heraldiska utsmyckningar, smycken och medaljer och verkar i en smal bransch där påfallande många kunder är rojalister.

Där om någonstans kan man verkligen fundera på det lämpliga i att låta leverantören gratis få använda sig av hovet som garant för att en vara/tjänst håller förmodad högre kvalitet än konkurrenternas.

En statschef ska vara neutral och jag köper inte argumentet att staten kan belöna någon, för i grunden är det en person som väljer en vara och gynnar någon som han (kungen) har affärer med. Det är inte staten som agerar.

Att man som heraldiker kan tycka om att se statsvapnet är inte heller ett argument, även om det är en lustig kommentar 🙂

Detta är hovleverantörerna

Här är en lista på alla nuvarande hovleverantörer.

Här undrar jag varför har kungen och prinsarna Stenströms skjortor (Oscar Jacobson) och inte Eton som kunglig hovleverantör? Två klassiska skjortmärken med bas i Borås där den ene tveklöst har högre stil- och kvalitetskänsla än den andre även om hovet får det att se ut som tvärtom.

Flagga, Nationalism

Anta inget, inte ens om flaggor

Sveriges örlogsflagga 1658-
Sveriges örlogsflagga 1658-

Jag vet att jag har sagt det förr, men jag säger det igen. Lita inte på kungahuset i heraldiska frågor.

En titt på kungahusets hemsida om Kungliga symboler – Flaggor är en skräckfylld upplevelse för den som uppskattar faktakoll och kunskap. Det som står där om Karl Knutsson är dels helt nya påhitt, dels helt utan förankring i verkligheten. Jag undrar verkligen vem som gett den stackars skribenten uppgifterna, men jag har mina aningar. Hur som helst är det oroväckande att statsheraldikern, tillika hov Henrik Klackenberg inte rättar.

Jag kommenterar detta eftersom kungahuset är den myndighet som representerar Sverige som symbol och därför måste vara den som har koll på all fakta kring dessa symboler.

Det fanns ingen motståndsflagga

Så här skriver kungahuset:

Det är vid 1400-talets mitt, då Karl Knutsson Bonde regerade, som det svenska kungliga korsbaneret anses ha uppkommit. Hans sigill hade 1448 en kvadrerad (fyrdelad) sköld i blått delad av ett gyllene kors. Troligen förde hans baner i samma färger. 

 

Motståndsflagga
Sannolikt uppstod den svenska flaggan som en motståndsflagga under unionstidens strider. Karl Knutsson Bonde valde då ett korsprytt baner av Dannebrogens typ men gav det samma färger som fanns i det svenska riksvapnet: gult och blått.

— Det här är rent påhitt. Vi har inget belägg alls för någon korsflagga från hela 1400-talet, förutom den danska, men vi har samtida bildbevis och textreferenser till att flaggan var blå med tre kronor. Det gäller före, under och efter Karl Knutssons tre perioder som kung.

 Så här skriver kungahuset:

I Johan III:s hertigvapen finns blågula korsfanor angivna 1557. När han som kung 1569 utfärdar instruktionen för fredsförhandlingarna i Knäred, framhävs det gyllne eller gula korset som det viktigaste. Det hade av ålder varit brukat i Sveriges rikes vapen och därför ville Johan III att det alltid skulle föras uti fanor, fänikor (liten flagga) och flaggor.

— Jo, han skriver så, Johan III. Han skriver om det gula korset. vad han däremot INTE skriver om är det gula korset på den blå fanan eftersom han själv var med och skapa den 1557 samt rimligen visste om  den blåvita korsfanan som hans pappa Gustav lät införa 1544 och de randiga blågula/blåvita skeppsflaggorna med gult kors som fanns från 1520-talet.

Svenska flottans flagga 1525-80, möjligt utseende 6
Svenska flottans flagga 1525-80, möjligt utseende

Den röda flaggan

Så här skriver kungahuset:

Ursprunget till de nordiska ländernas korsflaggor finns i de korsbaner, som medeltidens kristna furstar förde under korstågen mot de ”otrogna” i det heliga landet.

Dannebrogen äldst
Vanligaste färgen var en röd fana med vitt kors. Endast i Danmark och Schweiz finns detta ursprungliga röda baner kvar som nationens flagga. Äldst bland de nordiska flaggorna är Dannebrogen (=den röda duken), den danske kungens korsbaner, som bildat mönster för de övriga nordiska länderna.
 
— Här har de fel igen. Lite mer förståligt denna gång, men inte desto mindre okunnigt (om jag ändå beger vilka källor de har använt)
Den rödvita flaggan är inget korstågstecken. Det är den Tysk-romerske kejsarens krigsbaner från 1200-talet och framåt.
Motflaggan, dvs stöd till påvestaten, uttrycktes genom en vit flagga med rött kors. Dessa två flaggor återfinns numera lite varstans i kransområdet runt tysk-romerske kejsarens kärnländer, till exempel i Genua (sedermera kungariket Savojen) och Florens, för att ta två städer på var sin sida i konflikten.
Den engelska vitröda korsflaggan är ett eget påfund och kopplas till sankt Örjan/George. Blev engelskt krigsbaner under prins Edward, svarte prinsen, i mitten av 1300-talet.

Flaggan som nationalsymbol

Så här skriver kungahuset:

Från Gustav II Adolfs tid är tretungade örlogsflaggor kända. På 1620-talet förlorade flaggan sin gamla innebörd av kungligt värdighetstecken och blev en symbol för nationen, det svenska riket.

 

Den kungliga flaggan
På Kungliga Slottet i Stockholm hissas den kungliga flaggan varje dag sedan 1873.

— Den som bemödar sig med att läsa kung Oscar II:s memoarer kan läsa rakt upp och ner att när denne kung 1873 började flagga på slottet så väckte det stor kritik från konservativt håll eftersom han använde en symbol (den tretungade flaggan) som var örlogsflottans.

Sent 1800-tal, ungefär samtidigt, infördes den svenska flagga som en nationell symbol på järnvägsstationer och skolor. Då – men först då – blir flaggan en allmän nationell symbol.

Att flaggan på 1620-talet skulle ha förlorat sin innebörd av kungligt värdighetstecken är fel av följande tre skäl:

  1. Förvandlingen ägde rum under 1800-talet då ”nationen” ersatt ”riket” som begreppsvärld.
  2. Flaggan var ett tecken för den svenska marinen. Armén hade inte en korsflagga förrän mycket senare, undantaget den blåvita under 1540-50-tal.
  3. Flaggan var inget kungligt värdighetstecken. Oavsett utseende var det ett hästtecken. Det kungliga färdighetstecknet var vapenskölden med sina rangsymboler. Det kungliga baneret är prytt med vapensköldar för kungens territorier, vilket inte nödvändigtvis är detsamma som riket (och definitivt inte nationen) och fanans färg var blå, blågul eller (än idag) vit.
Sveriges flaggas proportioner
Sveriges flaggas proportioner
Vapensköld

jubileumstecken att ge till släkt och vänner

Kungliga jubileumsminnestecken är en historia för sig själv. Jag blir aldrig riktigt klok på varför de finns.

Ja, de kungliga minnestecknen som skapas inför vissa jubileer (minnesdagar, bröllop etc) ska inte ses som belöningstecken utan något annat.

Det gör att man har andra grunder för utdelandet av desamma. Mottagaren är i regel kungahusets släktingar, inbjudna till kungahusets evenemang (dvs vänner) och personer som är i kungahusets tjänst. Med tanke på att det numera utesluter hela statsförvaltningen blir det en något udda grupp att premiera för en person som är statschef. För även om man formellt kan påstå att monarken gör detta i egenskap av huvudman för ett kungahus är hen alltid en statschef och representerar därför alltid samtliga medborgare. I varje sekund av sin verksamhet.

Ett annat problem med detta förfaringssätt är att ingen förutom utdelaren egentligen vet skillnaden mellan ett jubileumstecken och ett belöningstecken varför båda ses som samma sak. Och det gör att man som utdelare kommer runt den lilla detaljen att bara belöna efter merit utan kan istället belöna släkt och vänner som då i sin tur åtnjuter högre social status än vad som annars skulle vara fallet.

Utdelade sedan 1500-talet

Traditionen med jubileumstecken går tillbaka till 1500-talet, då furstehus på kontinenten började att dela ut minnes- och belöningstecken i form av medaljer vid kungliga och furstliga bröllop, kröningar och begravningar. De utgör en personlig hedersgåva och tilldelas i regel kungliga anförvanter och släktingar, medlemmar av hovet samt högre ämbetsmän och officerare.

Svenska minnesmedaljer

Man skulle kunna kalla vasakungarnas ordnar för minnesmedaljer vilket förklarar varför de inte överlevde från en kung till nästa utan ersattes av nya tecken. Om än i form av ordnar.

Det första svenska jubileumsminnestecknet i egentlig mening är kung Oscar II:s från år 1897 med anledning av hans 25-årsjubileum som regent. Troligen hämtade han inspiration från drottning Victorias av England jubileumsmedalj med anledning av hennes 50-årsjubileum som regent år 1887. Även i kungadömet Württemberg (Tyskland) instiftade kung Karl I år 1889 en minnesmedalj med anledning av sina tjugofem år som monark och det första nordiska minnestecknet tillkom med anledning av Danmarks kung Christian IX:s och drottning Louises guldbröllop år 1892.

Även i modern tid har nya jubileumsminnestecken skapats. Inför sin 50-årsdag år 1996 instiftade kung Carl XVI Gustaf ett jubileumsminnestecken och 2013 lät han skapa ytterligare en minnesmedalj, denna gång för att markera sina 40 år på tronen. Det är bara det andra regeringsjubileumsminnestecknet i huset, och det första sedan Oscar II:s tecken från år 1897.
Minnestecknet tilldelas Kungahusets medlemmar, tjänstgörande vid Hovstaten och de gäster, vilka deltog i Te deum söndagen den 15 september i Slottskyrkan på Stockholms slott.

Även om man gillar medaljer måste man säga att detta är ett något udda beteende för en regent som vill verka ”För Sverige – i tiden”.

Vapensköld

Är prins Daniels vapen otäckt dåligt

prins Daniels vapensköld
Arms of prins Daniel of Sweden, husband of crown princess Victoria

 

Prins Daniels vapen har skapat stor diskussion bland heraldiker. Är det verkligen så dåligt och i så fall varför?

Senast i Vapenbilden #103:2015 togs vapnet upp som ett exempel på dålig heraldik. Någon direkt förklaring ges inte av skribenten Marcus Karlsson.
Jag tar därför chansen att resonera lite kring detta vapen och ett annat vapen , det för kommunen Ockelbo.

Prins Daniel och Ockelbo

Det som statsheraldikern har gjort i vapnet för prins Daniel är inom möjligheternas gräns för en brisering av Ockelbos vapen, om Ockelbos vapen var ett släktvapen. Eller mer korrekt – Daniels vapen är ungefär hur ett vapen för en underlydande vasall skulle se ut om hans herre förde vapen Ockelbo (under medeltiden, för från 1500-talet och framåt görs inga patron-klient-vapen längre). Det skulle vara ett skäl till varför flera har fört fram kritik.

Ett annat skäl skulle kunna vara kompositionen som är obalanserad  och lite klumpig. Påminner ganska mycket om en komposition som görs av någon som kan grundreglerna i heraldik men som inte behärskar konsten tillräckligt bra för att fantasifullt utnyttja dem. eller av någon som, liksom jag, inte behärskar det fria penndragets handlag tillräckligt bra och därför är beroende av klipp-och-klistra-tekniken, fast numer i  digital form.

 

Arms of the municipality Ockelbo
Arms of the municipality Ockelbo

 

Likheten med Hagermann

Det tredje skälet är den otroliga likheten med Peder Hagermanns (från Danmark) vapen. Hagermann är medlem i Svenska Heraldiska Föreningen (SHF) och hans vapen finns publicerad i matrikeln sedan flera år.
Både statsheraldikern och statsheraldikerns heraldiske konstnär får SHFs medlemsmatrikel där alla medlemsvapen finns publicerade. Och med tanke på den närhet som finns mellan statsheraldikern och SHF skulle en enda enkel fråga ha löst just detta problem.

De två vapnen skiljer sig tillräckligt åt för att en heraldiker ska anse att det är olika familjevapen, så kritiken rör snarare fantasilösheten än vapenlikheten.

Peder Hagermanns vapensköld
Arms of Peder Hagermann

 

Ingen skugga faller på Daniel Westling, men det är nästan otroligt att statsheraldikern även denna gång skapar ett vapen för en ingift medlem i kungahuset som har otroliga likheter med ett samtida likartat vapen eller som bygger på namnlikhet. Det förra var skapandet av drottning Silvias vapen när dåvarande statsheraldikern (eller hans konstnär) tog fram ett vapen som byggde på ett tyskt familjevapen vars efternamn var likt Sommerlaht.

 

 

Vapensköld

Prins Nicolas har fått en sköld

Arms of H.R.H. Prince Nicolas, Duke of Ångermanland. Artist: Vladimir Sagerlund
Arms of H.R.H. Prince Nicolas, Duke of Ångermanland. Artist: Vladimir Sagerlund

I söndags döptes prins Nicolas och fick både titlarna prins av Sverige och hertig av  Ångermanland.

Vapnet visar riksvapnet krönt med en hertigkrona. Som brukligt är i hertigvapen har folkungalejonet i det tredje fältet ersatts av hertig-landskapets vapen, denna gång Ångermanland.

Den här traditionen har funnits sedan gustavianska tiden.

English

This sunday, prince Nicolas was baptised and given the title prince. Here is his Coat of Arms as Duke of Ångermanland.

Prince Nicolas is a Swedish prince, son of Princess Madeleine, Duchess of Hälsingland and Gästrikland, and Christopher O’Neill. He is a member of the Swedish Royal Family and is sixth in the line of succession to the Swedish throne.