Konstnären Marie Teike gör smycken av gamla medaljer.
För ett tag sedan pratade vi på jobbet om dödsbon. Om vad man gör med sina föräldrars alla saker. Inte minst de där föremålen som var så betydelsefulla för dem men som vi inte kan använda. Som gamla medaljer. För det går ju inte att sätta upp mammas gamla skyttemedaljer i ens eget prisskåp.
Vi kom där och då inte på något. Men en stund senare stötte jag på Marie Teike på Instagram. Hon hade det självklara svaret på frågan hon inte fått.
Man gör ett smycke.
Jag tycker om Maria Teikes idé att återanvända dem som smycken och dekoration. Dels behåller man minnet av prestationen, dels är de ju vackra att se på. Och de är ju personliga.
Så gör som Marie Teike, eller anlita henne om du inte kan själv.
Tack för att jag fick använda bilderna @marie.teike (på Instagram)
Av en läsare kommer denna fråga: Vad är det här för svensk flagga?
Flaggan är inristad i ett horn som både kan dateras till 1700-talet och kan sägas vara tillverkat i Sverige eller av en svensk för namnet Olof Brodin finns inristat med stora tydliga bokstäver.
Vi kan nog också tro att flaggan visar ett gult kors på blått, även om ristningarna inte ska ses som korrekta skrafferingar. Tretungad är den med så det är en örlogsflagga och ingen handelsflagga. Men vad gör korset i övre korshörnet?
Jag måste säga att jag går bet på den frågan så jag ber dig som vet att mejla mig på jesper@heraldik.se.
Det som jag däremot är säker på är att hornets ägare/konstnär har avbildat en flagga som användes ombord på den båt som också är avbildad. Jag kan inte tänka mig att man lägger ner så mycket tid och energi och sedan väljer att göra en specialversion av den flagga som ens egen båt förde. Pikarna från vännerna och ilskan från överordnade officerare skulle nog få vem som helst att avstå. Tror jag.
För övrigt – lägg märke till att de satte väst upptill på kompassrosen. Eller ska den ses när man dricker ur densamma – för då kommer norr uppåt 🙂
Konsten att snida i sten är inte längre väl känd i Sverige, men i England finns en riktig expert i Fergus Wessel.
Jag stötte på företaget Stoneletters och Fergus Wessel när jag letade lite efter moderna heraldiska gravstenar och fastnade när jag upptäckte den välkände vapenkungen John Brooke-Little.
Visst är det snygga arbeten! Hoppas att det här hjälper till att inspirera andra att använda heraldiken som ett minne även efter döden.
Extra kul är det när han visar hur han arbetar i sten. Det går väldigt snabbt, eller är det något med klippningen?