Du har säkert sett och undrat förr – varför har den där adliga släkten en friherrekrona?
Det rör sig då säkert om den grupp som under Riddarhusets första sekel introducerades i den andra klassen, riddareklassen (då var grevar och friherrar tillsammans den första klassen). Dessa ätter var ättlingar till riksråd men vare sig grevar eller friherrar. Nästan alla kom också att upphöjas till första klassen under 1600-talet men några gjorde inte den karriären. Dit hör bland annat den gren av Ribbing som använde de två sigillen som vi ser här ovan. Så trots att de enligt vårt sett att se det tillhör den tredje klassen och ska ha en vanlig adelskrona var de under 1700-talet fortfarande att betrakta som berättigade till ridderlig status och förde då, enligt den tidens praxis men inte fastslagna regler, den pärlkrona som vi idag förknippar med friherrar.
Från 1600-talet och fram till 1800-talet var det lite si och så med kronorna. Dagens bruk tillhör den strukturerade moderna tiden som kommer med industrialismen.
Stort tack
till riddarhusgenealogen Göran Mörner och till Pontus Ragnö vid Riddarhuset för informationen.
Coat of Arms for Heraldiska samfundet/The Association for Heraldry. Wikipedia commons
2017 fyller Heraldiska Samfundet 25 år. Jag säger grattis redan idag.
Precis som Svenska Heraldiska Föreningen har Heraldiska Samfundet en svårt övertolkad historia. Dagens version grundades 1992 i samband med den internationella genealogiska och heraldiska kongressen i Uppsala samma år. Det var i stort sett samma personer som grundade Heraldiska samfundet som arrangerade kongressen med bland annat legendaren Per Nordenvall i spetsen.
Sedan dess arrangerar de föreläsningar och aktiviteter (tydligen för sällan, enligt kritiska medlemmar som är med).
1995-98 gav de ut tidningen Sköldebrevet, med Eric Bylander som redaktör, men nu får medlemmarna Vapenbilden precis som medlemmarna i Svenska Heraldiska Föreningen.
Samfundet har inval av nya medlemmar, det är därför de kallar dem ledamöter. Vet dock inte om någon någonsin har fått avslag. Jag själv blev inbjuden att vara med men eftersom jag bor i Borås kändes det omständigt att vara med i en förening som är verksam i Stockholm/Uppsala. Annars hade jag gladeligen varit med där också. Så om du bor i Stockholm så tycker jag att du ska hänga på dem för i samfundet finns många väldigt kunniga heraldiker och du får ett fantastiskt bra nätverk. Hör gärna med riddarhusgenealogen Göran Mörner, som numera är samfundets ordförande.
Det ursprungliga samfundet
Heraldiska Samfundet bildades ursprungligen 1941 i Stockholm av bland annat Harald Fleetwood, Einar Kedja och Arvid Berghman och avtynar snart därefter. Ett skäl tycks ha varit Arvid Berghman själv som tydligen lyckades bli ovän med allt och alla. Samfundet fanns i realiteten inte ens när det Nordiska Heraldiska Sällskapet/Societas Heraldica Scandinavia (SHS) bildades 1959 vilket säkert var ett ska till att SHS överhuvudtaget blev till. Hade det funnits en stark svensk förening hade knappast någon svensk kommit på idén att bilda något tillsammans med norrmän, finnar och danskar – så ödmjuka är vi sällan.
Att då säga att man 1992 återupplivade HS är ungefär lika sant som att säga att Svenska Heraldiska Föreningens grundande 1976 var ett återupplivande av föreningen med samma namn från 1911.
Ibland är vi heraldiker lite för förtjusta i historien och vi friserar händelser lite grand så att vi tror på det vi påstår. Men jag lovar – det är ingen skam att skapa något nytt. Se bara hur bra SHF och HS är!
Nu har listan på föredragshållare vid International Genealogy & Heraldry Congress 2016 släppts. Och det är många svenskar som medverkar.
Den 10-13 augusti hålls den 32 internationella genealogis och heraldiska kongressen. Denna gång i Glasgow. Läs mer om kongressen här.
Fem svenska föreläsare
För att ge lite kunskap om vad som väntar har organisatörer nu släppt listan på de medverkande föreläsarna. Glädjande nog är det många svenskar och skandinaver med. Extra roligt är det att det numera är en stor svensk dominans blandnordborna. Så har det inte alltid varit.
De svenska är Göran Mörner från Riddarhuset, Henrik Klackenberg från Riksarkivet, Martin Sunnqvist, Henric Åsklund och Claus Berntsen från SHF.
Från Danmark kommer Ronny Andersen och Peter Kurrild-Klitgaard. Ingen norsk eller finsk föreläsare finns bland heraldikerna.
Alla kan anmäla sig till kongressen. Det kostar 250 pund + resa och uppehälle, men är man intresserad av heraldik är det värt det.
Här är listan på föredragen
Ailes, Adrian
Origins of heraldic visitations from before 1530 and the subsequent evolution
Anderson, Ronny
Origin and evolution of the arms of Peter Schumacher Griffenfeld – a case study
Antonov, Stoyan
The system of personal arms of the Bulgarian Royal House, the Saxe-Coburg and Gotha dynasty
Åsklund, Henric
The register of burgher arms of the Swedish National Heraldry Office 1934-1936 and the successors it insprired
Bartholdy, Nils
The semantic evolution of the Danish Royal coat of arms
Berntsen, Claus
Origin and Evolution of ecclesiastical heraldry in Sweden
Christierson, Carl-Thomas von
The funeral escutcheons with ancestral arms in Finland
Diaconu, Ana-Felicia
Continuity and Innovation in the Romanian civic heraldry over the centuries
Duerloo, Luc
A New Roar for an old Lion – recent developments in Flemish heraldry
Fox, Paul
From original sin to pagan symbol: the iconography of the snake in art and its adoption as an heraldic device
Göbl, Michael
Die Herolde im Heiligen Römanichen Reich vom 16. Jahrhundert bis 1806
Gray, Andrew
British funeral heraldry – import, native style or hybrid?
Heimer, Željko
Evolution of contemporary Croatian municipal coats of arms and their historical origins
Jonovski, Jovan
The sun in Macedonian civic heraldry
Kech, Clemens
Der Siegeszug der Allgemeinen Deutchen Wappenrolle in Deutschland
Boudreau, Claire and Kennedy, Darrell
Building the Canadian system from there to here and to … where?
Klackenberg, Henrik
The way of the griffin: from duke of Pomerania to Swedish truck
Kurrild-Klitgaard, Peter
From Norse gods to Scots clan chiefs: second thoughts on Moncreiffe’s theory of the origin of ‘The Galley of the Isles’
Lembo, Alberto
Pourquoi le crancelin dans les armoiries de la family da Porto de Vicence?
McMillan, Joseph
From personal to provincial arms: heraldry and colonial identity in British North America
Melebeck, Charles
Symbolism in commoners’ arms in XXth century Belgium: a window on the evolution of mentalities since the beginnings of officious registration until today
Mörner, Göran
Swedo-Scottish families and their heraldic links over the centuries
Popoff, Michel
Héraldique d’État et héraldique territoriale: origines et évolution – le cas de la Russie et de la Biélorussie
Lopez-Portillo y Lancaster-Jones, Rodrigo
Mexico’s presence in the coat of arms of the 1st Viscount Cowdray, the engineer of the empire
Railaité-Bardé, Agné
Fantastic creatures in the history of Lithuanian heraldry: idea, function and meaning
Sabourin, Cathy
Origin and Evolution of fabulous beasts in Canadian heraldry
Santos, Marta Gomes dos
The origins and evolution of civic heraldry in medieval Portugal
Sunnqvist, Martin
Coats of arms of Royal Swedish dukes 1500 – 2015
Sutter, Rolf
Springtime of heraldry – Wolfram von Eschenbach and his work Parzifal 1190-1220 – the roots of heraldry today
Szekeres, Attila István
The evolution of the Szekler community’s coat of arms from the origins until it became the symbol of the Romanian largest miniroty, the Hungarian community’s autonomy movement
Thiry, Steven
From lineage to sovereignty? Mary Stuart’s armorial claim to the English throne in the ‘War of the Insignia’ 1559-1561
Vernot, Nicolas
Heraldry and magic: the issue of apotropaic and propiatory functions of coats of arms
Watt, Robert
Watts and the oak tree: the origin and evolution of the arms of Scottish Watts
Żurek, Adam
Der Ursprung und die Entwicklung der Wappen der Bischöfe, Diözesen und Domkapital der Kirchenprovinsen Gnesen und Lemberg bis zum Ende des achtzehnten Jahrhunderts
Vapnet för Svenska Nationalkommittén för Genealogi och Heraldik.
SNGH, eller Svenska Nationalkommittén för Genealogi och Heraldik är Sveriges på pappret viktigaste heraldiska organ och samtidigt det mest okända.
Lite underligt, för deras uppgift enligt dem själva är att vara Sveriges representanter i och arrangera internationella kongresser inom ramen för deras ämne.
Ledamöterna i SNGH
Är främst hämtade från Riksarkivet och Riddarhuset samt kungliga majestäts orden. Lite underligt är det allt att man valt att välja in personer som slutat i Riksarkivet (Sagerlund & Skoglund) samtidigt som man har representanter från nämnda institution (Klackenberg & Raab). Möjligheten till spännande debatt och förnyelse minskar på det sättet.
Än värre är könsfördelningen. Inte en enda kvinna finns med, trots att t.ex Riksarkivet har fler kvinnliga än manliga anställda.
Det är något att tänka på inför nästkommande år.
Svenska Nationalkommittén för Genealogi och Heraldik är också ett rådgivande organ till Svenska Vapenkollegiet och granskar därmed de vapen som ingår i Svenska vapenregistret.
HS=Heraldiska samfundet, en ideell förening med c:a 30 medlemmar och endast verksam i Stockholm.
KMO=Kungl. Maj:ts Orden, en del av hovförvaltningen
Statuterna för Svenska Nationalkommittén för Genealogi och Heraldik
Antagna den 18 december 2001
I. Nationalkommitténs ställning och uppgifter
Nationalkommittén står under Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitets Akademiens tillsyn. Akademien utser en av dess ledamöter.
Kommittén skall årligen till Akademien inge en redogörelse for verksamheten under sist förflutna kalenderår, vilken redogörelse årligen publiceras i Akademiens årsbok.
Kommittén är ett forum for diskussion och samråd rörande genealogiska, heraldiska och ordensrelaterade frågor samt ett organ for internationella kontakter, särskilt med Confederation internationale de genealogie et d’heraldique rörande dessa ämnen.
II. Nationalkommitténs sammansättning
Kommittén utser minst åtta, högst tolv ledamöter, som representerar Kungl. Maj:ts Orden, Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitets Akademien, Riksarkivet genom statsheraldikern, statens forsvarshistoriska museer genom Försvarets traditionsnämnd, Riddarhuset genom riddarhusgenealogen, Ointroducerad Adels Förening och Genealogiska Föreningen.
Nationalkommittén utser inom sig ordförande, vice ordförande, sekreterare och skattmästare.
III. Nationalkommitténs verksamhet
Kommittén sammanträder minst två gånger om året.
Vid kommitténs sammanträden skall protokoll föras, vilka justeras vid närmast följande sammanträde.
