Från Marshall till Bigod. Ett vapen i två familjer. Arv av heraldiska vapen följer inte alltid en rak linje.

Någon gång kring 1200 börjar riddaren William Marshall att använda en sköld kluven i gult och grönt och däröver ett upprest rött lejon.
Vapnet fördes sedan vidare till hans söner som alla kom att bära titeln earl of Pembroke.

Släkten var extremt mäktig på Irland efter de krigsinsatser som de gjort under Williams tid. Men på 1240-talet dör manslinjen ut. Det föds inte fler söner och grevskapet går vidare till de Valance, vars William var gift med vår Williams dotter Joan.

Men vapnet kom att leva vidare genom dottern Matilda Marshal. Hon gifte sig med Hugh Bigod och de fick sonen Roger som senare kom att bli earl of Norfolk. Det fascinerande är att Roger varken tog sin fars vapen (ett rött upprest lejon i guld) eller sin farbrors (rött kors i gult) utan valde att ta sin morfars/mors vapen, som tydligen var mer imponerande

Kanske hade det även en politisk betydelsen. Roger hade stora ekonomiska intressen på Irland och kanske insåg han att varumärket William Marshal var gångbart när man med våld behövde kräva sin rätt, som han såg det. Motsvarande har setts i svensk medeltidshistoria