Vapen för A6 Skytte-och Idrottsförening i Jönköping. Teckning: Björn Fridén.
A6 Skytte-och Idrottsförening har uppdaterat sitt föreningstecken som nu fått sitt godkännande av patent- och registreringsverket (PRV) samt Statsheraldikern. Bättre än så blir det inte.
Föreningen har som synes en kunglig krona och det har den haft sedan 1940-talet. Därmed har kronan hävd, anser även statsheraldiker Davor Zovko (förutom såklart föreningen själva).
Normalt är man från statsheraldikern mycket restriktiv när det kommer till kronor, men etablerade föreningar som med hävd har en viss symbol får fortsätta att använda dem. Att man är restriktiv beror på att man inte vill legitimera symboler som påminner om myndighetsmärken.
Regeringen har även sagt att de varumärken och logotyper som berör kronor och andra statliga symboler ska fortsatt godkännas om de vilar på en historisk, lång och kontinuerlig användning. (regeringsbeslut N2018/02466/IFK)
Så både ett snyggt tecknat märke, en bra uppdatering och registrerat enligt konstens alla regler.
Stort tack till Björn Järhult för uppslag och idé.
Hur skapar vi intresse för heraldik? En fråga för fler än Thomas Falk. Foto: Jesper Wasling.
Teori och praktik förenades när heraldiska konstnärer möttes i Göteborg i helgen.
För andra gången någonsin, i världshistorien (tror jag, men säker kan jag inte vara) ordnades ett heraldiskt konstnärsseminarium där allt fokus låg på hur man
Denna gång var jag bara deltagare så jag kan kosta på mig lite synpunkter om arrangemanget som sådant.
Det har annonserats i vapenbilden, det har stått på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida, i sociala medier (både Facebook och Instagram) och det har gått ut mejl till personer som skulle kunna vara intresserade av att komma och dessutom bor inom pendelavstånd.
Ändå kom det bara en handfull personer. Det är fruktansvärt synd. Men ändå – och nu kommer många att bli irriterade på mig – talande för hur intresset för heraldik egentligen ser ut. Eller ska jag säga, vad man egentligen är intresserad av när det handlar om heraldik.
Varje enskild person har förstås vid varje enskilt tillfälle sina skäl att inte komma, men jag noterar att antalet som kommer när det pratas om kungar och adelsmäns vapen är betydligt fler än som visar intresse för det heraldiska hantverket eller idéerna bakom kommunala eller borgerliga vapen. Att vanliga medlemmar inte närvarar kan jag förstå men det är förvånansvärt många etablerade heraldiker som avstår så fort det går utanför deras bekvämlighetszon.
Det här är inget nytt. Jag noterade detsamma redan på 90-talet och jag ser att de tyngre seminarierna i Lund har lika svårt att locka besökare. Detsamma hör jag från vännerna i stockholmsbaserade Heraldiska samfundet.
Varför? Jag själv, som är helt ointresserad av kungliga vapen (det är som att kalla sig musikintresserad och lägga all sin energi på melodifestivalen – alla bidrag låter likadant och är skrivna med samma mall) förstår inte riktigt varför man inte lockas av att lyssna när konstnärer som Davor Zovko, Thomas Falk eller nye Björn Fridén berättar hur de resonerar kring sin vapenkonst. Det är otroligt inspirerande att få höra när de berättar om hur ett arrangemang påverkar framförandet men också innehållet i stycket, för att fortsätta med musikliknelserna.
Men ge er inte, alla ni som försöker fördjupa kunskapen om heraldik.
