Kvadratisk eller rektangulär. Vapenflaggorna kommer i många former.
Här ovan ses en fransk riddare på 1200-talet med en väldigt korrekt vapenflagga för sin tid. Den är rektangulär, inte kvadratisk. Baner som dessa var endast förbehållna högadeln, de som var befälhavare.
kvadratiska flaggor var relativt ovanliga vid den här tiden, på målningar från slagfältet. De förekommer däremot oftare i vapenböcker. Det kan betyda att flaggan i vapenboken mer var avsedd för att på minsta utrymme visa skölden än att visa hur heraldiska vapenflaggor såg ut.
Är detta Sveriges första riksvapen? Eller vad är det vi ser?
Ryttarsigillet här ovan tillhör Knut Långe Holmgersson som 1222-28 var Sveriges ”rikskansler”, ordförande i vårt första riksråd och förmyndare åt den underårige tronföljaren Erik Eriksson (Läspe och Halte). I hans position, som var överordnad en jarl, Vet inte men om man förstorar bild ovan är det ett lodrätt streck eller sköldens mittkant. Därifrån går eventuellt två mindre streck. Skulle kunna vara en synvilla. Eventuellt är strecken böjda och något korta. Är det ett svärd eller min personliga favorit en liljestav eller två liljor. Är det en synvilla?
Det finns en teori om att stavliljan var en symbol för jarlarna under denna tid, men den är osäker. Med det menar jag att vi inte vet, men att en stavlilja förekommer hos flera jarlar (förutsatt att tolkningen av såväl Knuts som Birger brosas sigill är korrekt) och jarlars efterkommande.
1228 tog Knut helt sonika över tronen själv och behöll den till sin naturliga död 1235. Under dessa år lyckades han göra det första svenska myntet med en vapensköld, med ett motiv som inte är helt olikt hur denna bild kan tolkas.
För övrigt är såväl sköld som hjälm i sigillet omoderna för 1220-tal. Hjälmen borde vara mer omslutande och skölden ha en rak överkant (jämför med båda sigillen här nedan). Det kan betyda att sigillet är äldre än 1220-tal. Kanske 20 år äldre.
Jämför med Birger brosa
Birger brosa var jarl och föregångare till Knut. Hans ämbetsperiod sträckte sig från ca 1175 till 1202. Någon gång under 1190-talet gjorde han sigillet här nedan. Detta sigill brukar numera anses ha ett vapen. Men i så fall borde man också anse att Knuts sköld har ett vapen för bilderna är ungefär lika otydliga.
Jag lutar mer åt att det är synvillor. Vi ser ett mönster som vi vill se, även om det kanske inte är där. Men helt säker är jag inte.
Birger brosas sigill från sent 1100-tal.
Exemplet Gustav lagman
Gustav vet vi inte så mycket om, men han var en av de första i Sverige med en heraldisk sköld i sitt sigill och han var lagman i Västergötland och efterträdde Eskil Magnusson från Bjälboätten. Så utan tvekan var han en av Sveriges mäktigaste män. Hans vapen är lite udda, med ett halvt lejon utkommande från en liljestav.
Det är ett motiv som är väldigt likt de liljestavar som var populära bara en generation före Gustav, och som finns på mängder av gravstenar från sekelskiftet 1200.
Är det något liknande som ses i Knut Långes sigill?
Folke Lagmans vapensköld från 1231-40.
Ber om ursäkt, Björn, om jag förstör din nattsömn med detta.
När du ändå varit i Velinga och ska till Tidaholm kan du passa på att ta en sväng förbi Baltaks kyrka som ligger 9 minuter bort. Föga heraldisk och byggd på 1800-talet. Men för allt i världen, tro inte på allt som kyrkan säger om denna byggnad. Som att den grundlades av en storman vid namn Balte, som alltså enligt någon folketymologi gav taket, dvs hela kyrkobygnaden, till församlingen. Namnet är mycket äldre än så.
Av den gamla återstår inget mer än några intressanta stenfigurer som nu finns i den nya kyrkan.
Jan Svanberg säger om helfiguren, att denna är mycket svårplacerad. Att den folkliga traditionen, som säger att bilden föreställer Balte är en lika god gissning som någon annan. Det är en åsikt som jag har respekt för. Så länge vi vet att vi rör oss bortom det akademiska så kan vi lika gärna döpa en för oss okänd stenfigur till det vi vill.
Biskopen och munken
Stenhuvudena på den andra sidan väggen i den nuvarande kyrkan är en biskop respektive en munk. Det ser man för att den ena har en mitra och den andra en tonsur. Biskopen är unik för detta är det enda stenhuvudet som föreställer en sådan i Sverige.
Liksom många andra huvuden av det här slaget har det troligen tillkommit på 1200-talets andra hälft. Då var mäktige Brynolf Algotsson biskop i Skara. Munken/abotten bör då ha varit hans kollega i Varnhem. Acklinga, med Annexet Baltak, hade på 1560-talet en extremt stor andel av områdets gårdar (65%).
Var det så redan på 1200-talet så var detta kanske en plats där ovanligt många kyrkomän hade sin försörjning och då bör det ha varit en plats där många kyrkomän ofta befann sig.
Alla foton av Jesper Wasling. Använd dem gärna om du vill.
Balte i Tidaholm
Snabb inflikning. I Tidaholm finns det en stenfigur som påminner väldigt mycket om den som står här i Baltak. samma upphovsman, samma mystik. Värt att reflektera över.
Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia
