Svenskt 1600-tal är unikt i sin samtid. Här, och endast här, kunde en obetydlig man stiga i graderna till samhällets topp. 

En av dem som fick möjligheten att stiga i graderna var Sven Andersson. Han föddes 1616 i Rankhyttan, Dalarna, och kom med tiden att bli menig soldat. Från den positionen lyckades han göra karriär upp till kapten, varefter han 1652 adlades för att kunna göra än större karriär.

Han blev sedermera överste vid Älvsborgs regemente och till sist generalmajor samt, 1678, landshövding i Hallands län (med uppdraget att försvenska bygden efter det skånska kriget, kan man tänka). Han dog 1684.

Sonen blir friherre

Svens son Conrad Ranck gjorde också militär karriär upp till generallöjtnant av infanteriet och kommenderande chef över lantgreven Carls av Hessen-Cassel trupper samt guvernör i Rheinfels. Därefter generallöjtnant i svensk tjänst. Tillsammans med sina systrar upphöjdes han 1716 till friherre nr 130. Ätten introducerades 1719 och dog ut på svärdssidan 1745, med Conrad.

Vapensköldens bergsman

Släkten Ranck (ett namn som Sven tog från sin hembygd Rankhyttan) kan spåras tillbaka till 1400-talet då de var bergsmän i Dalarna. Därför är det inte konstigt att skölden har en soldat bland bergen. Släkten tillhörde bergsfrälset och bör ha haft det ganska gott ställt så Svens eskapader till armén måste ha varit en sorts flykt från bergsmannalivet, tänker jag så där lite amatörpsykologiskt.