Den internationella heraldiska kongressen pågår för fullt i Skottland och visst hade det varit roligt att få vara där.

Nu är den igång, den 32 internationella genealogiska och heraldiska kongressen. Denna gång, igen, i Skottland. Att skottarna arrangerar den så ofta numera beror främst på att de har en myndighet som både har resurser i form av personal och pengar samt att de har intresse av att arrangera kongresserna.

Jag hoppas verkligen att vi svenskar snart får möjlighet att arrangera igen. Vi gjorde det 1992 och 1960 så det är på tiden. Men jag är tveksam till om intresset finns hos dem som bör driva frågan.
Läs om alla kongresser här.

Årets kongress

Innehållet är spännande och påfallande många skandinaver är i farten. Det märks att e n ny generation har kommit in på den heraldiska banan. Från Sverige föreläser Henric Åsklund, Göran Mörner, Claus Berntsen, Martin Sunnqvist och Henrik Klackenberg. Dessutom finns Ronny Andersen och Kaare Seeberg Sidtselrud bland föreläsarna.

Självklart är det en stor spridning på ämnesområden. Du kan se dem här.
Vad som ändå är lite förvånande är att man inte lyckas få in föreläsningar om den heraldiska konsten. Det har jag saknat. Och självklart saknar jag lite om den heraldiska organisationsstrukturen, härolderna. Den beskrivs sällan. Med det finns så mycket annat.

2018 är det dags igen. Kanske ska jag åka då.

Engelska, inte franska, ska gälla

Av någon anledning fortsätter arrangörsakademin att tro att franska är ett huvudspråk på kongresserna. Det är det inte. Faktum är att jag har hört mer ryska än franska mellan föreläsningarna och att tyskan är större än franskan. Dock är engelskan helt outstanding.

För kongressernas seriositet är det en klar nackdel att ledningen – som uppenbarligen (tro mig, jag har hört dem) inte behärskar engelska – fortsätter att hävda franskans överhöghet. Det är nog ett skäl till att verksamheten inte slår igenom.
Det är faktiskt så hopplöst att om man från Svenska Heraldiska Föreningens sida skickade brev på engelska fick man fram till för några år sedan inte ens ett svar.

Inget genealogiskt

Jag anser att ”genealogical” numera bara är ett ord utan innehåll när det kommer till denna kongress. Jovisst, 15 av de 35 föredragen handlade om genealogi men med tanke på att ämnet är så offentligt mycket större än heraldik är det i stort sett inget. Redan 1992, min första erfarenhet från essä kongresser, var det genealogiska undantryckt och föga uppmärksammat av kongressen som sådan och nu senast i Oslo såg jag knappt någon släktforskare (jo, de fanns, men de gjorde inte mycket väsen av sig).

Nu gör det inte så mycket eftersom det finns gott om genealogiska kongresser och evenemang men få heraldiska.

Det är mycket nu.

Vapenbilden, skriftserien och några andra projekt. Och så ska man ju hinna med familj och jobb med. Så det blir något mindre intensivt på bloggfronten ett tag framöver, men varannan dag har jag tänkt att det ska bli.

Härmed utnämner jag Bildsal 117 (Malin Jönsson) till året mest fyndiga heraldiker.

Det är hennes roliga tolkning av Borås stadsvapen som ger henne den äran . Och eftersom hon beskrivit det så bra själv lånar jag hennes ord rakt upp och ner.

”En ganska kul idé. Jag fick en respons dock, att det var typiskt att det var ”pojken” som står uppochner och tänkte då ändra den till flicka istället. Det blir ändå lite symboliskt att de är från olika håll för pojkar och flickor kräver olika perspektiv. Om flickan i fortsättningen är den som står på händerna kan ju det bli en påminnelse om att vi borde utmana vår flickor mer, inte bara låta de göra fina saker hela tiden. Då skulle ju pojkens välkomnade famn och att röra på sig, typ hela tiden, kanske ses mer som ett uttryck för glädje och kreativitet som kräver sina specialanpassade övningar?

De här figurerna går att anpassa till oändlighet.    

Jag tänkte att flickan skulle heta Bibbi och pojken Bosse”

Läs bloggen Bildsal 117 här.