Trivia
Visste du att:
En pursivant i Frankrike och England bar alltid sin tabard (vapenrock) vriden ett kvarts varv.
Trivia
Visste du att:
En pursivant i Frankrike och England bar alltid sin tabard (vapenrock) vriden ett kvarts varv.
Den internationella heraldiska kongressen pågår för fullt i Skottland och visst hade det varit roligt att få vara där.
Nu är den igång, den 32 internationella genealogiska och heraldiska kongressen. Denna gång, igen, i Skottland. Att skottarna arrangerar den så ofta numera beror främst på att de har en myndighet som både har resurser i form av personal och pengar samt att de har intresse av att arrangera kongresserna.
Jag hoppas verkligen att vi svenskar snart får möjlighet att arrangera igen. Vi gjorde det 1992 och 1960 så det är på tiden. Men jag är tveksam till om intresset finns hos dem som bör driva frågan.
Läs om alla kongresser här.
Innehållet är spännande och påfallande många skandinaver är i farten. Det märks att e n ny generation har kommit in på den heraldiska banan. Från Sverige föreläser Henric Åsklund, Göran Mörner, Claus Berntsen, Martin Sunnqvist och Henrik Klackenberg. Dessutom finns Ronny Andersen och Kaare Seeberg Sidtselrud bland föreläsarna.
Självklart är det en stor spridning på ämnesområden. Du kan se dem här.
Vad som ändå är lite förvånande är att man inte lyckas få in föreläsningar om den heraldiska konsten. Det har jag saknat. Och självklart saknar jag lite om den heraldiska organisationsstrukturen, härolderna. Den beskrivs sällan. Med det finns så mycket annat.
2018 är det dags igen. Kanske ska jag åka då.
Av någon anledning fortsätter arrangörsakademin att tro att franska är ett huvudspråk på kongresserna. Det är det inte. Faktum är att jag har hört mer ryska än franska mellan föreläsningarna och att tyskan är större än franskan. Dock är engelskan helt outstanding.
För kongressernas seriositet är det en klar nackdel att ledningen – som uppenbarligen (tro mig, jag har hört dem) inte behärskar engelska – fortsätter att hävda franskans överhöghet. Det är nog ett skäl till att verksamheten inte slår igenom.
Det är faktiskt så hopplöst att om man från Svenska Heraldiska Föreningens sida skickade brev på engelska fick man fram till för några år sedan inte ens ett svar.
Jag anser att ”genealogical” numera bara är ett ord utan innehåll när det kommer till denna kongress. Jovisst, 15 av de 35 föredragen handlade om genealogi men med tanke på att ämnet är så offentligt mycket större än heraldik är det i stort sett inget. Redan 1992, min första erfarenhet från essä kongresser, var det genealogiska undantryckt och föga uppmärksammat av kongressen som sådan och nu senast i Oslo såg jag knappt någon släktforskare (jo, de fanns, men de gjorde inte mycket väsen av sig).
Nu gör det inte så mycket eftersom det finns gott om genealogiska kongresser och evenemang men få heraldiska.
Mellan 1278 och 1400 är 177 svensk riddare kända. Det är alltså personer med roddartitel (”herr” alternativt ”miles” i brev).
Fram till 1627 känner vi till totalt 560 män med titeln riddare så det var inte en vanlig titel och man höll verkligen på den. Speciellt under 1400-talet. Men det finns ett undantag.
Det sägs att dagen när kung Hans kröntes 1497 fanns endast en enda riddare i Sverige, Sten Sture. Vi har inte full koll på den uppgiften, men den är fullt tänkbar. Eftersom endast en kung eller drottning fick utdela ett riddarslag och Sveriges riksledning hade legat i fejd med unionskungen sedan 1471 hade de inte blivit tillfälle för någon att dubbas till riddare, säger historikerna.
Den dubbning som kung Hans genomförde på sin kröning var därför efterlängtad av många. Någon har sagt att mer än 100 män slogs till riddare den dagen (jag är osäker, det låter mycket) och dessutom tre barn under tio år.
Själv undrar jag mer varför inte nåon av de svenska stormän som stödde unionen någon gång under dessa 25 år hade haft vägarna förbi ett kungligt riddarevenemang. Men det kanske inte dubbades några danskar eller norrmän heller. Det är något jag faktiskt inte tagit reda på.
Riddarslaget innebar ännu vid denna tid att man på något sätt uttryckte sin trohet till den monark som utdelat värdigheten. Med tanke på hur historien utvecklades kort efter 1497 så verkar detta redan i samtiden mer ha varit en romantisk myt än ett rättsligt bindande kontrakt.
Barnen var Sten Sture dy samt Erik och Eskil Gyllenstierna, Kristina Gyllenstiernas äldre bröder. Och det är stor ironi, för just dessa tre pojkar kom under 1510-talet att bli de ledande mot den danske unionskungen, söner som de var till de största jordägarna i Sverige.
Alla var döda 1520. Hade de inte avrättats vid Stockholms blodbad utan vunnit slaget skulle de tveklöst ha varit 1500-talets mest betydande trio och hyllade som nationalhjältar av historien. Nu blev det lillpojken Gustav Vasa som förde den kampen till ett slut.
För övrigt nämns inga härolder i några källor som rör denna, eller några andra kröningar, under nordisk medeltid.
En bild av sköldens utveckling.
Har alla sköldar heraldiska bilder?
Nej. Bara en viss typ av sköld.
Se bilden här ovan. Den visar hur skölden har utvecklats från tidig medeltid fram till modern tid. man kan såklart göra bilden än mer detaljerad, men den här förklarar mer än väl det man behöver veta.
När heraldiker pratar om sköldar kan man tro att det handlar om alla typer av sköldar. Så är det inte. Vi utgår från den typ som hr kallas ”Kite shared shield”, den normandiska skölden. Den om kring 1200 att utvecklas år tre håll: mot Ecu, mot tarte/pavese och mot Tartsche. Av dessa är det egentligen bara den första som har burit heraldiska bilder.
Heraldik finns på Pavese-skäldar (som stod som skydd för ex bågskyttar) med syftet var inte att ge identifikation utan mer utsmyckning och tillhörighet. Även tartsche-skölden har ofta undvikit enbart heraldiska motiv och istället varit en form av festsköld. Det finns minst en sådan på Livrustkammaren i Stockholm, för släkten Björnram. Tartscheskölden verkar mest ha använts vid tornerspel och viss typ av ryttarattacker.
Notera att Ecu-skölden upphör i början av 1400-talet. det beror på att rustningarna då blivit så heltäckande att skändar inte längre behövs. Då försvinner också heraldiken från slagfältet och all identifikation flyttas över till fanorna (där den till största delen redan fanns).
Hade Birger Brosa Sveriges första heraldiska vapen?
Det finns en bild av Jarlen Birger Brosa (död 1202) sigill där en sköld som antyder en lilja finns med. Men om det är det första heraldiska vapnet är osäkert. Det är till och med osäkert om det är en lilja. Det kan vara ett streck.
Med tanke på att han avled 1202, att hans bröder, barn och syskonbarn konsekvent använder andra vapen samt att ingen svensk, norrman eller dansk (förutom danske kungen) inom 25år kommer att ha ett vapen och att i princip inte någon utanför området sydöstra England, Normandie och västra Brabant hade vapensköldar vid den här tiden bör man vara mer skeptisk är svenska heraldiker normalt är.
Faktum är att det bland tyska furstar kring 1190 endast förekom heraldiska vapen bland dem som bodde väster om Rhen medan de som bodde öster därom inte hade heraldiska sigill. Att den danske kungen hade ett vapen beror såklart på att han, som ende nordbo, kan anses tillhöra den tysk-romerske kejsarens hovsfär.
Heraldiska vapen vid den här tiden var dessutom kopplade till militär suveränitet. En sån riddare som William Marshal hade själv inget heraldiskt vapen förrän han blev earl av Pembroke. Då hade han ändå redan dubbat två engelska kungar till riddare.
Men det kan ju vara så att det är en korrekt vapensköld. Det kan ju vara så att vår tolkning av bilden är rätt och inte bara ett önsketänkande.
Missa då inte den heraldiska lunchen på The Company imorgon tisdag kl. 12.00.
Vi är minst två, kanske fler, som kommer att dyka upp. Denna premiär blir förstås inget märkvärdigt och som ny är du välkommen oavsett vad du kan om heraldik.
Det är mycket nu.
Vapenbilden, skriftserien och några andra projekt. Och så ska man ju hinna med familj och jobb med. Så det blir något mindre intensivt på bloggfronten ett tag framöver, men varannan dag har jag tänkt att det ska bli.
Härmed utnämner jag Bildsal 117 (Malin Jönsson) till året mest fyndiga heraldiker.
Det är hennes roliga tolkning av Borås stadsvapen som ger henne den äran . Och eftersom hon beskrivit det så bra själv lånar jag hennes ord rakt upp och ner.
”En ganska kul idé. Jag fick en respons dock, att det var typiskt att det var ”pojken” som står uppochner och tänkte då ändra den till flicka istället. Det blir ändå lite symboliskt att de är från olika håll för pojkar och flickor kräver olika perspektiv. Om flickan i fortsättningen är den som står på händerna kan ju det bli en påminnelse om att vi borde utmana vår flickor mer, inte bara låta de göra fina saker hela tiden. Då skulle ju pojkens välkomnade famn och att röra på sig, typ hela tiden, kanske ses mer som ett uttryck för glädje och kreativitet som kräver sina specialanpassade övningar?
De här figurerna går att anpassa till oändlighet.
Jag tänkte att flickan skulle heta Bibbi och pojken Bosse”
Nu ska heraldiken spridas i Borås. Sju härolder kommer att arrangera månadsvisa luncher under hösten och framöver.
Den sjunde vardagen varje månad, med start den 9 augusti, kommer Sju härolder att samla intresserade heraldiker i Borås med omnejd till lunch.
Inspirationen kommer såklart från Lund och dess heraldiska sällskap.
För att få veta mer behöver du följa Sju Härolder/Seven Heralds på Facebook.
Fredrik Höglund (bloggen Under Wermlandsörnen) kämpar vidare med den värmländska heraldiken.
I dagarna har han kompletterat sin lista över vapenförande biskopar och superintendenter i Karlstad stift.
Man skulle kunna tro att han nu är färdig, men jag är skeptisk. Utan att veta är jag rätt säker på att följande herrar hade ett heraldiskt sigill:
1647–1666 Sveno Benedicti Elfdalius (Camoenius)
1666–1673 Andreas Birgeri Kilander
1673 Jonas Johannis Scarinius
1693–1704 Benedictus Svenonis Camoenius (eller Caméen)
1717–1718 Daniel Norlindh
1718–1722 Ingemund Bröms
1731–1740 Magnus Petri Aurivillius
Följande herrars barn adlades för faderns ämbete, men undrar om inte fadern ändå hade ett eget vapensigill.
1673–1693 Erlandus Svenonis Broman
1706–1707 Jonas Laurentii Arnell
1709–1717 Torsten Rudeen (Rudenschöld)
1723–1731 Johannes (Jöns) Steuchius (Steuch)
1742–1769 Nils Lagerlöf
1771–1773 Georg (Jöran) Claes Schröder (Schröderheim)
Om någon tror sig veta mer, kontakta gärna Fredrik och dela med dig av dina kunskaper.