När vände sig Göteborg?

Jourhavande heraldiker

Göteborgs stadsvapen av Emmeli Malmqvist
Göteborgs stadsvapen av Emmeli Malmqvist

Hej!
På de gamla (tidigt 1900-tal) gjutjärnslyktstolparna i Göteborg så finns stadens lejon på stolpfoten, men lejonet tittar bakåt över axeln och inte som i dag framåt över skölden. På Göteborgs webb hittar jag inget om när eller varför man ändrat huvudet. Det var ju rätt unikt för svenska stadsvapen med huvudet över axeln. Det verkar som om alla andra i trakten följt staden och moderniserat sina lejon, tex IFK Göteborg. Den enda jag hittar som idag använder gamla vapnet är studentkåren vid Handelshögskolan i Göteborg där deras fanstång pryds av ett gyllene äldre stadsvapen. Vet jourhavande heraldiker månne mer om denna historia?

Jourhavande heraldiker svarar snabbt, och inte helt genomarbetat men lovar att en uppföljning kommer att komma.

Hej
Nu är jag inte helt med på hur lejonet ser ut på lyktstolparna, vilket är lite pinsamt eftersom jag bott 10 år i gbg. Men strunt i det. Istället till frågan.

Göteborgs stads vapen har varit ”fel” från första stund. Redan 1621 lyckades man beskriva vapnet på ett sätt och teckna det på två andra vilket förvirrade allt och alla. Temat har visserligen alltid varit detsamma men en version av folkungalejonet,

Men på 1930-talet hände något. Det då synnerligen aktiva och försigkomna Riksheraldikerämbetet (som varken förr eller senare varit lika inspirerande för omvärlden) tog tag i frågan på allvar och hade under några år brevväxling med staden. Detta ärende engagerade även pressen så det lär ha stått mycket i tidningarna då. Allt slutade 22 mars 1935 med att man en gång för alla genom en kompromiss mellan olika viljor (som det lätt blir inom heraldiken – mycket känslor inblandade) fastslog vapnet utseende till det nuvarande.

Allt finns beskrivit i ”Meddelanden från Riksheraldikerämbetet VI” 1937, sidorna 24-33 (dock med undermåligt bildmaterial, men det var ju 30-tal så resurserna fanns inte)

Sedan 1935 har man tecknat vapnet i några olika versioner som heraldiskt alla är identiska och sakta men säkert har denna kunskap nått ut till göteborgarna samtidigt som äldre versioner glömts bort.

Fanstänger är ett speciellt kapitel, för de ändrar man aldrig. De kan möjligen ersättas men då bevaras den andra på bästa sätt.

Hoppas det var ett gott svar på din fråga.

Hälsar Jourhavande heraldiker

Göteborgs stadsvapen i kurbitstolkning av Emmeli Malmqvist
Göteborgs stadsvapen i kurbitstolkning av Emmeli Malmqvist

 

Låt socknarna få liv igen

En skylt som markerar sockengräns, med ett heraldiskt vapen såklart. Collage: Stefan Rundström
En skylt som markerar sockengräns, med ett heraldiskt vapen såklart. Collage: Stefan Rundström

Heraldiska vapen för alla socknar – det är en utopi. Men allt fler börjar faktiskt skaffa sig ett sockenvapen tack vare Sockenheraldiska institutet.

Sockenheraldiska institutet låter pampigt men det är en ideell arbetsgrupp inom Svenska Heraldiska Föreningen med Stefan Rundström som ordförande. Tidigare har även undertecknad men framför allt Alexander Ulltjärn (heraldisk medaljör 2016) varit en drivande kraft.

Arbetsgruppen vill hjälpa så många socknar att ta ett heraldiskt vapen. Nu finns visserligen inte socknen kvar som juridisk enhet, därför samarbetar gruppen med Svenska kyrkans församlingar, hembygds- och bygdegårdsföreningar och andra kloka representanter för hembygden.

Ta gärna kontakt med dem för att få veta mer. Kontaktuppgifter finns på Svenska Heraldiska föreningens hemsida.

Heraldiska samfundets spännande historia

Heraldiska samfundets vapensköld
Coat of Arms for Heraldiska samfundet/The Association for Heraldry. Wikipedia commons

2017 fyller Heraldiska Samfundet 25 år. Jag säger grattis redan idag.

Precis som Svenska Heraldiska Föreningen har Heraldiska Samfundet en svårt övertolkad historia. Dagens version grundades 1992 i samband med den internationella genealogiska och heraldiska kongressen i Uppsala samma år. Det var i stort sett samma personer som grundade Heraldiska samfundet som arrangerade kongressen med bland annat legendaren Per Nordenvall i spetsen.

Sedan dess arrangerar de föreläsningar och aktiviteter (tydligen för sällan, enligt kritiska medlemmar som är med).
1995-98 gav de ut tidningen Sköldebrevet, med Eric Bylander som redaktör,  men nu får medlemmarna Vapenbilden precis som medlemmarna i Svenska Heraldiska Föreningen.

Samfundet har inval av nya medlemmar, det är därför de kallar dem ledamöter. Vet dock inte om någon någonsin har fått avslag. Jag själv blev inbjuden att vara med men eftersom jag bor i Borås kändes det omständigt att vara med i en förening som är verksam i Stockholm/Uppsala. Annars hade jag gladeligen varit med där också. Så om du bor i Stockholm så tycker jag att du ska hänga på dem för i samfundet finns många väldigt kunniga heraldiker och du får ett fantastiskt bra nätverk. Hör gärna med riddarhusgenealogen Göran Mörner, som numera är samfundets ordförande.

Det ursprungliga samfundet

Heraldiska Samfundet bildades ursprungligen 1941 i Stockholm av bland annat Harald Fleetwood, Einar Kedja och Arvid Berghman och avtynar snart därefter. Ett skäl tycks ha varit Arvid Berghman själv som tydligen lyckades bli ovän med allt och alla. Samfundet fanns i realiteten inte ens när det Nordiska Heraldiska Sällskapet/Societas Heraldica Scandinavia (SHS) bildades 1959 vilket säkert var ett ska till att SHS överhuvudtaget blev till. Hade det funnits en stark svensk förening hade knappast någon svensk kommit på idén att bilda något tillsammans med norrmän, finnar och danskar – så ödmjuka är vi sällan.

Att då säga att man 1992 återupplivade HS är ungefär lika sant som att säga att Svenska Heraldiska Föreningens grundande 1976 var ett återupplivande av föreningen med samma namn från 1911.

Ibland är vi heraldiker lite för förtjusta i historien och vi friserar händelser lite grand så att vi tror på det vi påstår. Men jag lovar – det är ingen skam att skapa något nytt. Se bara hur bra SHF och HS är!

Randig svensk flagga med kanton

Svensk flagga från 1648.
Svensk flagga från 1648. Färgerna är felaktiga och bara med för att förtydliga bilden.

Denna randiga flagga med kanton från 1648. Har den funnits?

Den här flaggan känner jag mig skeptisk till. Det är den den enda som konstnären avbildar för att visa att det är svenskarna som tågar in, så den visar med all sannolikhet inte någon enskild truppenhets fana. Eller – konstnären har nog inte valt att medvetet avbilda en truppenhets fana eftersom betraktaren ska förstå att det är den svenska delegationen som är på plats.

Men det finns ingen motsvarighet till denna i någon annan källa jag har sett.

Det som gör den till svensk är att den är tvärrandig – vilket ligger i linje med de flesta flaggor till lands och havs sedan 1500-talets mitt. Dessutom har den raka linjer, vilket också det är något som används av trupperna till land.
De vågade linjerna har jag endast sett i samband med flottan, så någon hade humor redan då.

Jag minns inte konstnären, men han är inte nordbo och därför inte bekant med de svenska baner som användes till vardags.

Detalj ut svenska intåget till fredsförhandlingarna i Nürnberg 1648.
Detalj ut svenska intåget till fredsförhandlingarna i Nürnberg 1648.

 

Svenska intåget till fredsförhandlingarna i Nürnberg 1648.
Svenska intåget till fredsförhandlingarna i Nürnberg 1648.

En dansk version av Sveriges flagga

Sveriges flagga är blåvitgul randig enligt Rudolf van Devetner 1585
Sveriges flagga enligt Rudolf van Devetner 1585

Den danske belägringsexperten Rudolf van Deventer tecknade 1585 en blå-vit-gul-randig version av den svenska flaggan.

Den här versionen, tolkningen, av den svenska flaggan finns endast i denna bild av tygmästaren van Deventer. Ändå är den svår att vifta bort eftersom han dels var en etablerad officer, dels faktiskt var på plats när flaggan användes. Det skiljer den faktiskt från många andra avbildningar under 1500- och tidigt 1600-tal.

belägringen av Narva 1581, enligt Rudolf van Deventer.
belägringen av Narva 1581, enligt Rudolf van Deventer. Teckning från 1585.

I bilden visas svenskarnas belägring av Narva 1581. Det är några år innan bilden ritas vilket gör att det ändå inte kan sägas att han avbildar exakt vad han ser.

Men jag tar ändå denna bild för intäkt för att den svenska flaggan på land (men inte till sjöss) var tvärrandig med mellan fem och nio fält samt i färgerna blått och gult eller möjligen blått och vitt. Däremot sannolikt inte blått och gult och vitt på samma gång.

 

Visst är heraldiken snofsig

Logotyp för bloggportalen Finest
Logotyp för bloggportalen Finest

Är du tveksam på din status, tryck dit en vapensköld. Så ungefär måste modevärlden resonera.

Bloggpotalen Finest.se (se bild ovan) är bara ett exempel bland många på företag inom mode och media som använder heraldikens formspråk för att verka elegant.

Visserligen är heraldiken alltid fel men jag gillar ändå att de använder den för det håller begreppet heraldik levande.

Jag tror till och med att det är bra att de är så usla som de är, annars hade vi heraldiker behövt ta ställning till mängder av tveksamma men fullt möjliga nya vapensköldar med oklar ägare. Nu kan vi enkelt vifta bort dem.

På instagram ska jag försöka fånga exempel på vad jag menar.

WaslingMedia på Instagram

WaslingMedia på instagram

WaslingMedia på instagram

Du har kanske märkt att jag har ett instagram-konto? 
Om inte så heter det just @waslingmedia. Hälsa gärna på.

Mitt Instagramkonto är en snabb överblick över den heraldik jag möter i min vardag. Det kan vara vapensköldar på hus,  vapen som jag har gjort, något jag läser i en bok eller annat som jag tycker är värt att uppmärksamma. Allt för att visa hur mycket heraldik som finns runt omkring oss.

Däremot är det sällan speciellt avancerade resonemang som förs där. Eftersom Instagram dessutom är så mycket bilder har jag valt att skriva mina korta texter på engelska.

 

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia