Det  blev ingen ny flagga för Nya Zeeland. Den gamla får finnas kvar ett tag till.

Jag tycker att hela diskussionen är intressant eftersom den visar på att vi idag tänker så fundamentalt annorlunda än tidigare generationer rörande nationalsymboler. En härskare för 200 år sedan, eller 700 år sedan, hade aldrig behållit den föregående härskarens flagga när denne väl blivit utkastad. Däremot hade man gärna kvar föregående makthavares symboler som man var osäker på sin egen legitimitet och trodde att folket ansåg att den förre hade bättre rätt till makten.

Nationalsymboler kan alltid bytas ut. Att hävda motsatsen, speciellt om man är nationalsymboliskt konservativ, är att vara synnerligen anakronistisk och ha en synnerligen usel känsla för historien (dvs vara raka motsatsen till det man påstår sig vara). En ganska vanlig position för många inom just denna gren av konservatismen, har jag märkt.

Nu tänker någon att det är ju samväldet som är orsaken till att man har den brittiska flaggan. Men nej, det kan man inte säga är relevant. För om det hade varit relevant hade frågan aldrig kommit upp på parlamentets bord. Det är alltså att lura sig själv är ägna sig åt påhittat statshistoria.

Vill man ha en bra sammanfattning på ett humoristiskt sätt kan man läsa den här artikeln av Peter FitzSimmons.