Jag vill prata lite om Zakharias Särnqvists kandidatuppsats ”Heraldica liturgicae” för den tar sig an ett ämne som ofta hamnar i skymundan i svensk medeltidsforskning: heraldikens roll i kyrkorummet.

Det låter inte som en kioskvältare men det är ändå värt att vbeta mer om. Zakharias Särnqvist har särskilt fokus på två sockenkyrkor från senmedeltiden, Rasbo och Ängsö. Hans kandidatuppsats vill undersöka hur heraldiken fungerade i liturgiska sammanhang och vilken betydelse den hade för relationen mellan kyrka och de personer eller släkter som lät avbilda sina vapen där. Det lyckas han bra med.

Särnqvist inleder såklart (säger vi heraldiker) med att konstatera att heraldik är ett närmast självklart inslag i många äldre svenska kyrkor, men att dess funktion och innebörd i det liturgiska rummet tyvärr sällan analyserats på djupet. När det har gjorts har det ofta handlat om biskoparnas sigill eller vem som lät måla vilket vapen vart. Det undviker Zakharias genom att avgränsa sig till inventarier och målningar i kyrkorummet och han kan då se på de konkreta heraldiska uttryck som mötte församlingsbor och prästerskap i vardagen.

Metodiskt bygger uppsatsen på en hermeneutisk analys av bevarade inventarier, kompletterad med studier av liturgiska källor och kyrkorättsliga dokument. Valet av Rasbo och Ängsö motiverar han med att de har ett rikt heraldiskt material och deras olika kyrkorättsliga status. Rasbo som kanonikat under Uppsala domkyrka och Ängsö som patronatskyrka med starka adliga band. Särnqvist är tydlig med att urvalet innebär vissa begränsningar och att resultaten inte utan vidare kan anses vara gällande för alla svenska sockenkyrkor eftersom de studerade kyrkorna är ovanligt heraldiskt rika och har starka kopplingar till frälset. Men det gör inget, för läsaren får ändå en mycket större förståelse.

Heraldikens många funktioner

Uppsatsen visar att heraldiken i dessa kyrkor haft flera funktioner. Den har legitimerat makt och markerat kontinuitet vid ägarskiften, men också fungerat som uttryck för fromhet och närvaro i det liturgiska livet. Jag tycker att det är särskilt intressant att ta del av analysen av begravningsheraldik och hur riddarens sköld i kyrkan kan ses som ett tecken på ett fortsatt löfte att skydda kyrkan, i linje med Birgitta av Sveriges tankar om riddarens roll. Särnqvist diskuterar även förekomsten av Kristusvapen (arma Christi) och hur dessa fungerar som överordnade symboler i förhållande till adliga vapen. Jag säger inte att Zakharias har fel men jag brukar vara mer profan i min tolkning av riddarens vapen i kyrkan och ser vapnet mer som att riddaren ger sin familj legitimitet att fortsätta skydda (och styra) området när patronen är borta. Men det är två olika tolkningar och jag ger absolut inte min företräde framför Zakharias.

En styrka i uppsatsen är att den tydligt skiljer mellan olika typer av heraldiska närvaro, som liturgiskt aktiva och passiva inventarier, och att den relaterar dessa till såväl sociala som liturgiska sammanhang. Analysen av hur vapensköldar på olika inventarier (till exempel kalkar, mässhakar och gravstenar) kan ha haft olika funktion och betydelse beroende på sammanhang är genomtänkt och intressant.

Samtidigt finns vissa begränsningar. Eftersom materialet är smalt och fokuserar på två särskilt heraldiskt rika kyrkor, är det svårt att dra generella slutsatser om heraldikens roll i den ”genomsnittliga” sockenkyrkan. Någon tydlig koppling mellan heraldik och juridiska relationer (till exempel patronatsrätt) kan inte fastställas, men uppsatsen argumenterar för att både patronatsrätt och rätten att ha heraldisk närvaro i kyrkan ofta bottnade i donationer och kyrkliga förmåner.

Sammanfattningsvis är ”Heraldica liturgicae” en väl genomförd kandidatuppsats som på ett nyanserat sätt belyser heraldikens betydelse i det liturgiska och sociala livet i senmedeltida svenska kyrkor. För den som är intresserad av medeltida konst, kyrkohistoria eller sociala maktstrukturer erbjuder uppsatsen intressanta insikter och goda utgångspunkter för vidare forskning.

 

Läs mer

Zakharias Särnqvist: Heraldica liturgicae- Uppsala universitet (2023)