1997 introducerades tinkturerna Rose och Copper. Rose kallas den ljusröda färg som jag vill översätta till rosa. I några tidigare artiklar har den kallats ljusröd men det gör den svårare att definiera och förklara.Vapen som är målade i rosa skiljer sig tydligt från alla andra färger så kontrastkravet uppfylls på samma sätt som när ett vapen målas i purpur. Tänk bara på hur tydligt vi uppfattar rosa som signalfärg när vi ser den på flickor.
Copper bör nog helst översättas till brons för att anknyta till idrottsvärldens etablerade språkbruk. Den metallen är svårare att beskriva, men i grunden handlar det om matt och mörk guld. Det är också svårt att få till en riktigt bra kontrast, inte minst därför att vi saknar en klar definition av vad brons är. Alla vet hur rosa ser ut, men brons? Kanske bör den målas i roströd eller orange när metallglans saknas. Ersätts metallen däremot av orange bör det inte vara något problem för oss att uppfatta kontrasten. Tänk bara på den tydligaste färgsignalen som finns i trafiken. Svart text på orange skyltar så fort det är något extraordinärt som alla måste uppfatta.

Vem blir först

Är det då tänkbart att införa brons och rosa som erkända tinkturer i svensk heraldik? Varför inte? Det skulle ge oss fler alternativ och vitalisera vapenkonsten. Det svåra lär vara att övertyga den relativt stelbenta heraldiska vetenskapen om färgernas möjligheter.
Nästa steg blir kanske att införa mithril – den blåsilveraktiga metall som används så ofta i fantasy-berättelser som Sagan om ringen.

Tillägg till Heraldikens nya tinkturer

Den text som står här ovan skrevs 2002. Jag hade nyligen avslutat boken ”Heraldiken i Sverige” men kände att vi inte hade penetrerat ämnet ordentligt. I boken nämner jag och Magnus fem färger: blått, rött, svart. grönt och purpur. Dessa är självklara för min del. Men vi nämner inget om de andra färgerna som finns av vilka jag ogillar några men gillar andra.

I ”Heraldik för nybörjare” (2005) utvecklar jag mina tankar genom att föra ett resonemang kring heraldikens tinkturer. Den artikeln föregicks av diskussioner inom redaktionsrådet där vi enades om att fastslå sju tinkturer och nämna de övriga som olämpliga snarare än att sticka huvudet i sanden och låtsas som ingenting. För trots allt har andra tinkturer faktiskt nämnts i svensk heraldisk litteratur.

Men vi tillåter oss ändå att föra ett resonemang kring heraldikens tinkturer och deras kontrastverkan samt hur väl färgerna kan definieras.

Här är vi överens om att rosa har en mycket god kontrastverkan gentemot guld och silver samt att den är väl avgränsad mot rött. Det föreligger ingen risk för misstolkningar av färgen.
Brons är vi mer frågande inför, även om vi anser att orange har den kanske högsta kontrastverkan av alla metaller. Alltså bättre än gult och vitt. Vi hänvisar här också till tillverkare av vägskyltar som väljer sina skyltfärger just efter ur ögat uppfattar en signal och inte efter hur man resonerade kring färger på medeltiden. Trots allt, förmågan att uppfatta färger är dels en fråga om optik (här är tekniken bättre idag än på medeltiden), dels en fråga om kultur (språket och det allmänna medvetandet styr vilka nyanser vi förmår skilja åt. Jämför färgspecialister med vanlige Svensson).
Brunt är också tydligt definierad som färg. För att inte vara inkonsekventa väljer vi därför att säga nej till brunt, rosa och orange men vi anser att de är möjliga som framtida tinkturer. Det är däremot inte ljusblått, olivgrönt eller kaki, för att ta några färgexempel.

 

Not. Vapnet för James Aloysius McGrath, före detta Liutenent Governer över Newfoundland. McGraths vapen är det första med den nya tinkturen rosa. Vapen för den fd premiärministern Avril Kim Campbell, den första kvinnan på posten. Hennes vapen har ett bronsfält.