Eftersom blasoneringen är heraldikens kärna ska den vara enkel att förstå. Krångla därför inte till det.

När du skriver en blasonering vill du vara noggrann. Du kommer då att titta på äldre texter och känna att så precis ska du också vara. Men var försiktigt, det precisa är ofta det luddiga och tvärtom.

Vingar

Det finns mängder av vingar i heraldiska vapen. Oftast sitter de på hjälmen. Oavsett vad de kallas, nästan, så ser de likadana ut. Därför är det min uppfattning att man ska undvika symboliska prefix som örn- eller mål- eftersom det inte gör någon skillnad. Du skapar bara en falsk bild av exakthet.

Då är det bättre att bara skriva ”två vingar av guld med blå vingpennor” som Sundéns vapen här ovan.

 

Horn

Lika vanliga är hornen. De har funnits med sedan medeltiden och varierat i utseende vilket förvirrat heraldikerna. Och andra.

Jag har alltid haft svårt för att se skillnad på ox- tjur och ko-horn. Buffelhorn får mig att tänka på den afrikanska vattenbuffeln men även de syftar på vanliga nötkreaturs huvudprydnad.

Då är det bättre att skriva ”Mellan två horn en eld, allt av guld” som i Hammarstens vapen här ovan.

Vesselhorn är något annat, men ändå inte. Jag vet att många vill säga att det kommer från fincent-buffeln, och det kanske det gör. I modern tid. Men ser man på vapenböcker så är det tydligt att de spetsiga hornen under renässans ersätts av tratthornen och i svenska vapenböcker från 1600- och 1700-talen finns inte ett enda vanligt horn. Alla är trattformade vesselhorn. Först på 1800-talet gör heraldikerna en åtskillnad mellan de två.