Traditionen säger att släktens vapen ska krossas när siste manlige arvingen dör. Senast det skedde i Sverige var 1937 för en medlem av släkten Trafvenfelt.

Jag har faktiskt inte hittat en opålitlig källa till när bruket börjar, men det känns som en rätt sentida tradition som bygger på den äldre traditionen att bryta den dödes sigill.
Att den är mer sentida, typ renässans, bygger jag på att man innan dess sällan hade en (1) släktsköld utan att vapnen briserades lite hur som helst. Inte minst i norra Europa. Det var inte givet att två bröder hade samma vapen, även om de mest sannolikt hade snarlika vapensköldar.

Den Trafvensköld som fick sin sköld bruten 1937 var läraren, majoren och landskapsmålaren Hjalmar, som dog och begravdes i Askersund.
Läs mer om släkten Trafvenfelt på adelsvapen.com