Det finns nog inga i samhället som kan få ett så oförtjänt dåligt rykte som drottningar. 

En drottning som gör något får skäll av historiker. Det är ett genomgående tema i all historieskrivning och jag kan inte riktigt förstå vad den beror på.

Jag förstår vad den har berott på, men ännu idag behandlas drottningar som ett sött bihang i färgglad klänning, fast det är ett typiskt 1900-talspåfund.

En drottning som ofta fått ”höra” att hon inte duger är Anna av Kleve, gift med kung Henrik VIII av England.  Påfallande ofta beskrivs hon äve som ful, även om det nog endast var en relevant för Henrik personligen när han ville skilja sig från henne.

Som drottning, och även efteråt, var hon däremot i sin samtid en populär person som skapade mycket och som kan klassas som kung Henriks främsta, mest begåvade, gemål när det gäller styre av stat. Hon var också synnerligen uppskattat av Henry just som kunnig och klok styresperson. Det var bara attraktionen som saknades för honom.

Om detta skriver Tracy Borman i kommande nummer av BBC History magazine.