Alla i Sverige har rätt att ta sig ett vapen. Ett vapen får också föras vidare från föräldrar till barn. De flesta vapen förs från far till barn (agnatisk succession), men det blir allt vanligare att barnen antingen tar upp båda föräldrarnas vapen eller väljer något av dem (dvs även kognatisk succession förekommer).
Eftersom de flesta ännu räknar agnatisk släkt som den vapenbärande sidan kan en brisering göras i ett vapen när det hämtas från moderns sida. Det kan vara tillägg av bitecken, byte av tinkturer eller byte av hjälmprydnaden. Huvudsaken är att vapnet skiljs från moderns vapen på minst en punkt. Briseringar är emellertid mycket ovanliga i svensk heraldik.
Om vapnet efter brisering skiljer sig på två eller fler punkter kan man börja tala om ett helt nytt vapen snarare än ett differentierat släktvapen.
Borgerlig – vad är det?
De släktvapen som inte förs av adliga familjer kallas borgerliga eller ofrälse vapen. Ordet borgerlig har inget med politiken att göra utan syftar tillbaka på städernas borgerskap och samma ord används i hela Norden och Tyskland.
Idag finns närmare 3000 borgerliga vapen registrerade hos Svenska heraldiska föreningen och till det kommer alla vapen förda inom ordensväsendet. Ordensvapen var förr personliga sköldar och fyllda med ordenssymbolik vilket gör att många av dem inte passar som släktvapen. En mängs vapen förs också av rollspelare och lajvare. De håller i regel högre kvalitet än ordensvapnen och de är inte osannolikt att några av dessa med tiden omvandlas till släktvapen.
Några inskränkningar
Även om alla har rätt att föra en vapensköld och hjälmprydnad finns det inskränkningar. Endast en adelsman har rätt att föra en öppen hjälm. Den regeln infördes 1762. Innan dess saknades egentliga åtskillnader mellan lågadeln och de ofrälse medan högadeln hade såväl sköldhållare som rangkronor.
De hjälmkronor som då användes kännetecknade sannolikt inget annat än välstånd och ett ståndsmässigt liv. Några anspråk på adelskap tycks de inte ha utgjort.
Ofrälse får inte heller använda mer än en hjälm och sköldhållare är likaledes förbehållet högadeln.
Manliga och kvinnliga vapen
Självklart för både män och kvinnor numera fullständiga vapen med sköld och sluten hjälm.
Av historiska skäl har kvinnor fört en spetsrutig eller oval sköld utan hjälm och på 1900-talet började heraldiska tecknare måla en blå rosett på den översta spetsen för ofrälse ogifta kvinnor, efter engelsk förebild.
En gift kvinna kan sammanställa sin sköld med makens. Skölden klyvs då med makens vapen till dexter och det egna vapnet till sinister.
En ny halvöppen hjälm har på senare introducerats men ännu inte fått fullt genomslag. Exempel på den finns i Skandinavisk vapenrulla. Den halvöppna hjälmen har stålbyglar till skillnad från den öppna hjälmen som har guldbyglar.
Kort historia om ofrälse vapensköldar
Det äldsta kända borgerliga vapnet är ett sigill på ett brev från 1320. Det är inte mer än 40 år efter det att Sverige får ett frälse. Stormän med vapen finns redan 1219, men dessa var i en social klass långt över vanliga riddare och väpnare som mer kan liknas vid vanliga officerare. Under medeltiden fortsätter sedan borgerliga vapen att brukas bland städernas borgerskap och bland prästerna. Även om heraldiken sägs vara mest levande under medeltiden är det 1600-talet som visar den största floran av vapen och det är först i modern tid som en verklig vetenskap kring heraldiken gjort sig gällande.
Bruket av heraldiska sigill minskar kraftigt mot slutet av 1700-talet för att nästan helt upphöra kring övergången till det 19:e seklet. Under andra halvan av 1800-talet finns ofrälse heraldik endast i sällskapsordnar, med några enskilda undantag. Återupplivandet i vår tid hänger nära samman med det släktforskningsintresset som blir allt mer spritt. Och av att heraldiken upplevs som ett estetiskt kulturarv.
Motiv i borgerliga sigill
Under medeltiden går det inte att särskilja ett ofrälse sigill från en frälsemans. Motiven är ungefär desamma. När den svenska stormakten etablerar sig blir adelsmännens vapensköldar betydligt mer innehållsrika och fyllda med krigiska attribut. Samtidigt växer ett civilt sigillspråk fram som gärna visar religiösa bilder eller symboler hämtade från djur- eller växtriket. På 1900-talet har borgerliga vapen förlorat lite av sin särprägel och idealet är idag att efterlikna det medeltida bildspråket. Tyvärr har moderna bilder ännu inte slagit igenom på samma sätt som det har i ex England.