//Not. Det finns några faktafel i den här artikeln som ska rättas till //

Vinstorpa-ätten är en av de mest kända stormännen i svensk senmedeltid, men det namn de nog själva kände sig hemma med är Kraam. Deras sätesgård var Vinsarps stenhus i Böne socken vid Ätradalen strax norr om Ulricehamn, och det är från det vi i senare tid har döpt dem.

Stenhuset som ännu står kvar byggdes på sent 1400-tal, men godsets historia går ytterligare drygt ett århundrade tillbaka i sjuhäradshistorien. Den gamla Vinstorpa-ätten var inte dess enda ägare. De var inte ens först i godsets historia.

Vinsarp ligger vid Vinsarpssjön i Dalums socken. I Böne socken på andra sidan sjön ligger idag Gammelgården. Från 1473 fram till 1659 går dessa båda gårdar under namnen Nya och Gamla Vinsatorp och deras historia är gemensam. Namnet Vinsarp börjar användas först under 1500-talet. Under 1400-talet ägdes båda gårdarna av Vinstorpaätten. Nya Vinsatorp skapades av Bengt Uddsson genom gårdsbyten med bönderna i Tummatorp. Genom detta och ett flertal gårdsköp blev han ägare till stora delar av Dalums och Böne socknar.

Vinstorpaätten

Vinstorpaätten är ett samlingsnamn på ett flertal frälseätter från 1250 fram till 1500. Sambandet mellan dem är oklart förutom att de förde samma vapensköld. Det säregna med ätterna är dels att de varierade vapensköldarnas utseende så att två samtida personer aldrig förde samma vapen, dels att vapnet ofta fördes vidare även på kvinnosidan. Det senare gör det troligt att det är fruarna som binder samman släkterna trots att vi inte alltid känner till kvinnornas namn. I ett fall upptar till och med sonen sin mors namn, Magnus Kristinasson.

Vinsarp var sätesgården för den yngsta grenen, den egentliga Vinstorpaätten, som är den enda vi med säkerhet vet har ägt mark i Redvägs härad. Ätten härstammar från Ingeborg Knutsdotter vars far förde vinstorpavapnet (se bild). Hon gifte sig med Matts Oddsson. Deras son Udd Mattson hade Redvägs härad med staden Bogesund som förläning. Han hade fyra söner men endast den yngste sonen Bengt förde släkten vidare eftersom varken domprosten Karl, Skarabiskopen Sigge eller riksrådet Knut fick några barn. Udd Mattson hade själv en lilja i vapnet, men hans söner använde sig av sin mors vinstorpavapen. Bengt förde emellertid en kort period sin fars lilja.

1363, året före Udd Mattson framträdde i källorna, uppträdde Odde Kraam i Bogesund. Såväl Odde Kraam som Udd Mattsons´ son Bengt ägde gård i Brismene socken, Frökind härad. Eventuellt kan dessa två vara en och samma person. Tecken som tyder på detta är att de finns i Sjuhärad samtidigt och därtill båda för ett liljevapen. Inom ätten Kraam förekommer dessutom vinstorpavapnet vilket tyder på ett nära samband mellan dessa båda ätter. Kanske innebär detta att det vi betecknar som den egentliga Vinstorpaätten i själva verket är ätten Kraam.

Sigge på gamla Vinsatorp

Gamla Vinsatorp omnämndes första gången redan 1323 när Sigge Djäkne köpte gården av Haldor Kase. Gården gick sedan i arv till Sigges dotterdotter Ingrid Karlsdotter (Lars Björnssons ätt). Ingrid var i sin tur gift med Udd Mattson, stamfadern till den egentliga Vinstorpaätten, och därmed har gården kommit i Vinstorpaättens ägo. Udd Mattson köpte även gården Nyatorp i Böne socken.

Haldor Kases försäljning av gården ägde rum inom släkten. Sonen Olof Kase var gift med Kristina Siggadotter (Djäkne), och de hade tillsammans barnen Magnus och Ragnhild. I arvskiftet efter Olof Kase framgick att han bland andra hade gårdarna ”Aslered”, Björke, Böne, Hedetorp, Hulsjö, Hälle, Högelyckan, ”Kakresta”, Karistad, Knutsbo, Källestorp, Lafrinstorp, Lund(en), Lönnåsen, Svansö, Ubbared, ”Warifskälf” och kvarnströmen i Nydal. Som beseglare av arvskiftet uppträder Västergötlands lagman Erik Erlandsson Sparre och Knut Uddsson av Vinstorpaätten. Samma dag som arvskiftet genomförs pantsätter Magnus Kase tre gårdar till sitt kusinbarn Knut Uddsson.

Det är inte omöjligt att flertalet av dessa gårdar genom arv eller pant har gått till Vinstorpaätten. Anna Karlsdotters (Vinstorpaätten) sondotters man, Claes Åkesson Tott, innehar 1575 såväl Vinsarp som Böne och Ubbared. Åtminstone Svansö i Bottnaryd och Lund(en) i Knätte köptes efter Magnus död av Bengt Uddsson. Gården ägdes ursprungligen av Sigge Djäkne, men gick efter byte till Olof Kase.

Nya Vinsatorp

Riksrådet Bengt Uddsson bytte till sig tre skattegårdar i Tummatorp, på Vinsarpssjöns andra sida, mot en gård i Ubbatorp, en i Humla och en i Kölaby. Alla dessa tre var gamla frälsegårdar. Han stupade under Erik Pukes uppror mot riksföreståndaren Karl Knutsson Bonde vintern 1436-37. Gårdsbytet och arvet efter Bengt Uddsson erkändes 1461 vid tinget i ”Nörene i Tymelle”. Tinget bekräftade att kronan var osviken, det vill säga att kronan inte hade åsamkats någon förlust genom bytet. Vittnen vid tinget var förutom sonen Staffan Bengtsson också riksrådet och riddaren Gustav Olofsson Stenbock, samt en prost med det idag föga smickrande namnet Olof Slampa. Gustav Stenbock var gift med en syster till Staffan. Det kan hända att Bengt Uddsson i och med bytet flyttade sin sätesgård från Gamla Vinsatorp till Nya Vinsatorp redan under 1430-talet. Gamla Vinsatorps strategiska läge var inte det bästa, och ett byte var motiverat. Både Nya och Gamla Vinsatorp gick i arv till sonen Staffan Bengtsson.

Gamla Vinsatorps storhetstid upphör med riksrådet och riddaren Staffan Bengtsson. Under oroligheterna efter kung Karl Knutssons död 1470 stod han på kung Kristian I:s sida mot Sten Sture d.ä. Efter förlusten i slaget vid Öresten 1470 tvingades han därför lämna Vinsatorp till sin bror Karl. Som storgodsägare förstod Sten Sture d.ä. säkert vikten av att inte i onödan avyttra ett släktgods till utomstående. Dessutom var Sten Sture d.ä. gift med Staffans systerdotter Ingeborg, och ett allt för hårt straff skulle nog orsaka problem i släktrelationerna.

Staffan stupade tursamt nog redan nästkommande år i slaget vid Brunkeberg och i samband med arvskiftet 1472 återgick Vinsatorp till Staffans dotter Mekthild. Karl Bengtsson tycks under sin korta tid på gården ha fattat tycke för sin barndoms hemtrakter och lät redan 1473 byta till sig gården igen.

Senast 1473 sammanfogades de tre gårdarna i Tummatorp till en och döptes om till Nya Vinsatorp. Åtskillnaden mellan Gamla och Nya Vinsatorp gjordes i ett brev där Karl Bengtssons ägande av de båda bekräftas. Han bytte då till sig båda gårdarna från sin brorsdotter Mekthild. I brevet betonades också att Nya Vinsatorp fordom kallats Tummatorp. Byn Tummatorp omtalas inte efter 1482 så det är sannolikt att den vid denna tid helt har uppgått i Nya Vinsatorp. Till Nya Vinsatorp flyttade Karl Bengtsson hela sitt hem och lät uppföra stenhuset. Han lämnade därmed sin gamla sätesgård Glaskulla i Vårkumla socken i Frökind härad. Karl var riksråd 1473, möjligen redan 1471, och övertog sannolikt sin bror Staffans plats i rikets styrelse, men var själv anhängare till Sten Sture d.ä. och motståndare till kung Kristian I.

Av Udd Mattssons barn ärvde den yngsta sonen Bengt gården, vilket antyder att dess betydelse var ringa. Den äldre brodern Knut föredrar att bosätta sig på sin hustrus sätesgård Vänngarn i Uppland. Som godskomplex blir Vinsatorp intressant först med Bengt Uddssons gårdsaffärer. Med byte, arv och köp växer gården till en betydande storlek med direkt ägande i två socknar kring Vinsarpssjön. Sannolikt skall inbytet av gårdarna i Tummatorp ses mot denna bakgrund. Det var mindre en fråga om att hitta det mest strategiska läget för gården än en koncentration av godsinnehavet.

Artikeln har tidigare publicerats (augusti 1996) i Ulricehamns Tidning.