Nils Bartholdy har i sin bok ”Adels– og våbenbreve udstedt af danske (unions-) konger indtil 1536” (2007) gjort ett imponerande arbete i att sammanställa Kalmarunionens vapenbrev.

Tillsammans gör detta att Bartholdys bok främst är ett grundmaterial för forskningen men utan anspråk på egna forskningsresultat. Men som underlag är det av största vikt och ett fantastiskt arbete.

Det finns emellertid kritik att ställa upp mot Bartholdy arbete. I inledningen presenteras hans källor. Det är en komplett uppställning men Bartholdy ägnar lite tid åt att sätta breven i ett större sammanhang. Ganska givna frågor som ”finns det en relation mellan vapenbreven och unionsmonarkernas önskan att centralisera riksadministrationen?” lämnas helt obesvarade. Även häroldsämbetets utveckling saknar analys och Bartholdy vilar helt på Verwohlts arbeten utan att problematisera dennes slutsatser. Nyare forskning finns inte heller med.

I inledningen förklaras även att norska brev från sent 1300-tal ej tas med utan att förklaring till varför lämnas. Likaså utelämnas svenska riksstyrelsens brev från 1430-talet med en mycket otillfredsställande förklaring som antyder att författaren tar ställning för ena parten i denna historiska konflikt. Här är det 37 brev som lämnas utanför sammanställningen, att jämföra med de 148 som har tagits med. Orsaken kan delvis förklaras med författarens ointresse för att sätta in vapenbreven i sitt politiska sammanhang.

Ytterligare en allvarlig kritik av bokens inledningsparti är att notapparaten är alltför sparsam och att noterna i sig mer visar på kvantitativa uppgifter än kvalitativa analyser, trots att utsagorna antyder något annat.

Analysdelen saknar dessutom i allt väsentligt just en analys av det historiska skeendet, men presenterar en god översikt över utvecklingen i innehållet av breven, deras formuleringar och bestämmelser.

På det hela taget är det en en bra bok och en bok som jag ofta bläddrar i så kritiken här ovan är en vägledning till läsaren för vad denne behöver tänka på när hen läser boken förutom att ta till sig den kunskap som finns här.

Per-Arne Wiktorsson recenserade boken i Vapenbilden 75:2008 med en annan  vinkel.