Sveriges första vapenbok gjordes 1650 av Henrich Keyser. Tyvärr fick den mycket kritik och den kom därför inte att bli så spridd som man kunde hoppas och med tiden kom den att bli bortglömd även av heraldiker. Fram till nu, när den är återupptäckt igen.
Det sägs att härolder gjorde vapenböcker under medeltiden. Så kanske det var. Men efter medeltiden gjordes vapenböckerna av helt andra personer. De var rent utav privata initiativ.
Den första svenska moderna vapenboken, tillika den äldsta bevarade, är Keysers vapenbok från omkring 1650. Initiativtagaren var Henrich Keyser (eller Keijser). Han var sedan 1630-talet en kunglig boktryckare i Stockholm och grundare av det största svenska bokförlaget under 1600-talet.
Keysers tryckeri producerade officiella tryck som förordningar, almanackor, lagsamlingar och lexika, men också bibelutgåvor och andra religiösa texter. Det var Keyser som 1642 tryckte den första fullständiga finska bibelöversättningen 1642. Hans krigsnyheter från åren 1634 och 1644 kan betraktas som Sveriges första försök att ge ut en tidning. Henrich Keyser dog 1663 och efterträddes som boktryckare av sin son och senare av sin sonson, båda med namnet Henrik Keyser.
Vapenbokens tillkomst
Det började 1633. Det nybildade Riddarhuset behövde en vapenbok för att visa på den svenska adelns ålder och prakt. Genom att göra en vapenbok skulle man kunna visa att adeln hade många seklers historia även om Riddarhuset som sådant var nytt.
Riddarhuset utsåg Anders Bure tillprojektledare. Han var samtidens mest kunniga heraldiker så valet var naturligt. Tyvärr visade det sig att det var dåligt beställt med den svenska adlens vilja att betala för projektet. Två daler var skulle varje ätt (inte person, väl att märka) bidra med men få betalade. Bure dog 1646 utan att ha kunnat skapa en vapenbok.
Det var i det läger som Henrich Keyser steg fram 1647 presenterade han ett förslag till ny vapenbok som skulle vara klar till drottning Kristinas kröning 1650. Han hann inte riktigt dit, men till hennes födelsedag samma år fanns en första utgåva klar, om än inte riktigt komplett. Därmed hade Sverige i boken ”Sweriges rijkes ridderskaps och adels wapenbook” fått en första tryckta vapenbok. Denna utgåva finns idag i Kungliga Bibliotekets samlingar.
Henrich ägnade de kommande åren åt att komplettera och korrigerade sin vapenbok. Ändå fick han kritik av adeln då han visade den för Riddarhuset, och han uppmanades att inte lämna ut några exemplar. Som Jens Christian ser det verkar Keyser då ha tappat intresset för projektet. Enligt uppgift ska han ha låtit bränna huvuddelen av upplagan och smälta ner de graverade kopparplåtar som användes vid tryckningen.
Efter undersökningar som gjorde på 1800-talet, brukar vapenboken indelas i tre olika upplagor. Upplaga A utgörs av det enda exemplar som trycktes och överlämnades till drottning Christina. Upplaga B och upplaga C är upplagor som vid olika tillfällen visades upp på riddarhuset och som fick viss spridning. Enskilda exemplar är till viss del korrigerade genom att vapen klipptes ut och flyttades för hand. Därigenom är skillnaderna inom de tänkta upplagorna också stor och varje exemplar mer eller mindre unikt.
Kända exemplar av vapenboken
Det finns 13 kända bevarade exemplar av vapenboken. De visar delvis upp olika innehåll. Flera sköldar har justerats under projektets gång. Möjligen finns ytterligare exemplar för vapenboken lär ha funnits på både Espelunda herrgård och Eriksbergs slott. De två biblioteken har emellertid sålt sina exemplar till okänd ägare på auktion.
- Kungliga biblioteket – 3 ex
- Uppsala universitetsbibliotek – 1 ex
- Lunds universitetsbibliotek – 1 ex (förkommet, troligtvis stulet)
- Göteborgs universitetsbibliotek – 1 ex
- Skoklosters slottsbibliotek – 2 ex
- Riksarkivet – 1 ex
- Riddarhuset – 2 ex
- Det Kongelige Bibliotek, Danmark – 1 ex
- British Library – 1 ex
Källor
Den här artikeln bygger på Jens Christian Berlins arbete med nyutgivning av Keysers vapenbok.
Läs mer om projektet här: http://vapenbok.se
- Klemming, Gustaf Edvard; Ur en antecknares samlingar, Upsala, 1880-1882, s. 50-55
- Lagerström, Hugo; Keyser, en svensk boktryckarefamilj : några korta anteckningar om Sveriges förnämsta boktryckare Henrik Keyser, Stockholm, 1916.
- Lewenhaupt, Adam; ’Adelsvapnen och den svenska heraldiken’ i Carl Hallendorff (red.), Sveriges riddarhus : ridderskapet och adeln och dess riddarhus, Historiska förl., Stockholm, 1926, s. 502-521.