// det finns faktafel här, men jag ska rätta dem //
1830 gav generalstaben en order (nr 561) till samtliga indelta regementen i Sverige. Ett mössmärke skulle finnas för varje kompani. Ett regemente var normalt indelat i två bataljoner, vardera med 4 kompanier. Det blev alltså åtta nya märken för varje regemente.
Mössmärkena fick med tiden ett vidare användningsområde. Eftersom kompanierna under 1800-talet hade förlorat sina gamla fanor fanns det ett behov att fylla när utmärkningsflaggor behövdes till förläggningarna som kvartersfana. Var kompani hade sin bestämda plats och det var naturligt att använda sig av de redan kända mössmärkena som flaggmönster. De kompanimärken som fanns under 1700-talet var för Älvsborgs regemente i färgerna rött och blått. Hur de såg ut är inte känt, ingen bild eller persedel har bevarats.
Generalorden föreskrev att färgerna skulle vara vitt och rött. Alla märken skulle vara häroldsbilder med smala bjälkar och stolpar, dvs strängar. Själva generalorden innehöll inget heraldiskt språk, men är lätt att översätta till en riktig flaggbeskrivning.
Ett av de berörda regementena var Älvsborg, I 15. Det hade två bataljoner med fyra kompanier i varje. Kompaninamnen kommer från häraderna i regementets upptagningsområde.
Fösta bataljon
1 kompani Lif vit
2 kompani Mark vit med stolpvis röd sträng
3 kompani Södra Kind vit med bjälkvis röd sträng
4 kompani Veden vit med kors
Andra bataljon
1 kompani Åhs röd
2 kompani Norra Kind röd med vit stolpvis sträng
3 kompani Gäsene röd med bjälkvis vit sträng
4 kompani Redväg röd med vitt kors
(Veden och Åhs var ursprungligen omvända gentemot varandra)
När Älvsborgs regemente 1909 flyttades från Fristads hed in till Borås stad skapades en tredje bataljon med namnet Borås. Den fanns endast en kort tid, men en flagga är känd. Den var vit med en balkvis ställd röd sträng.
Idag är Älvsborgs regemente nedlagt och avvecklat och med det har kompanifanorna förts till museets utställningslokaler. Men fram till slutet har kompanimärkena haft en viktig funktion som märke på allt som rörde kompaniet. Och traditionen förs vidare på andra regementen i Sverige.