De tre kronorna hör till Sveriges mest kända symboler. De finns på statsvapnet, på landslagströjor och på myndigheters emblem. Men symbolen är betydligt äldre än Sverige, nästan. 

Eftersom en del får för sig att Sverige som rike blev till med Gustav Vasa 1523 kan det vara intressant att veta att Tre kronor som symbol för riket är 200 år äldre.

Som symbol är Tre kronor en en enkel komposition. En krona signalerar rang och makt. Tre kronor skulle därför kunna tolkas som en förstärkning av en härskares värdighet, en symbol för tre förenade riken eller tre egenskaper. Sådana tolkningar har också gjorts genom historien.

Frågan vad som är historien bakom Tre kronor har debatterats länge, och här kommer en kort sammanfattning av vad Herbert Seitz kom fram till. Artikeln finns i Heraldisk Tidsskrift nr 2:1960.

De första spåren i Europa

Det äldsta kända heraldiska bruket av tre kronor kan knytas till Köln under 1200-talet. 1263 användes symbolen i stadens vapen efter att borgarna hade stärkt sin politiska ställning (inga bevarade belägg idag, men källhänvisningar finns). Samtidigt fick motivet en tydlig religiös koppling: kronorna associerades med de tre vise männen, vars reliker hade förts till staden redan på 1100-talet.

Efter detta sprids motivet snabbt i Europa. Under slutet av 1200- och början av 1300-talet förekommer tre kronor i flera olika sammanhang:

• I svenska kungasigill under Magnus Ladulås tid (från 1275-90)
• I Uppsala domkapitels sigill (1310)
• I danska kungasigill (från 1287)
• I England som symbol knuten till Sankt Edmund (ca 1300)
• I kyrkliga och kommunala vapen i delar av Polen (ca 1400)

Spridningen visar att symbolen inte från början var exklusivt svensk utan ingick i en bred europeisk tradition.

Heliga tre konungar och symbolens popularitet

För att förstå varför tre kronor blev så spridda måste man lämna heraldiken och se på medeltidens religiösa föreställningsvärld. Berättelsen om de vise männen – senare identifierade som tre kungar – utvecklades under medeltiden till en omfattande kult.

De tre kungarna betraktades som beskyddare i många olika situationer. De ansågs kunna skydda resenärer, riddare och handelsmän, och även ge skydd mot sjukdomar, olyckor och naturkatastrofer. Denna folkliga och religiösa betydelse bidrog starkt till att symbolen fick genomslag över stora delar av Europa.

Vägen till svenskt riksvapen

I Sverige förekommer tre kronor första gången som ett tillägg i kungliga sigill under 1200-talet. Under 1300-talet fick symbolen en mer central roll och infördes som riksvapen under kung Albrekt av Mecklenburg. Därefter har den förblivit en av statens viktigaste symboler. (Notera att frisen i Avignon upptäcktes 20 år efter att Herbert skrev sin artikel)

Att symbolen redan var etablerad i Europa bidrog sannolikt till dess genomslag i Sverige. Den bar både religiös prestige och internationell igenkänning, vilket gjorde den lämplig som kunglig och statlig symbol.

En symbol som förändras över tid

Tre kronor visar hur heraldiska symboler kan förändra betydelse utan att förändra form. En gång knuten till religiös kult och europeisk symbolik blev den senare ett tydligt uttryck för svensk statsmakt och nationell identitet.

Detta påminner om att heraldiska motiv sällan har en enda fast betydelse. De formas av historiska sammanhang och kan laddas med nya tolkningar i takt med att samhället förändras.

Eller?

Notera att Herbert Seitz inte tar upp kung Magnus Erikssons mynt från 1330-talet som också de hade tre kronor, och att motivet finns i en kyrkmålning från samma tid.
Men även om man kan leta upp saker att kritisera i Seitz artikel tycker jag att vi ska fokusera på det han vill berätta, och här finns det mycket som är värt att ta till sig för den som vill förstå framväxten av ett riksvapen.

Läs mer

Heribert Seitz, Tre Kronor som europeisk symbol och svenskt riksvapen, Heraldisk Tidsskrift 1960.