Etikettarkiv: medeltid

Hur hittade lejonen fram till Sverige

Jourhavande heraldiker

Folke Lagmans vapensköld från 1220-tal.
Folke Lagmans vapensköld från 1220-tal.

Hur visste svenskarna under medeltiden hur lejon såg ut?

Ungefär den frågan kommer ofta. Och det kan verka underligt eftersom medeltidens människa i Sverige sällan såg lejon eller andra fantastiska sydländska djur i skog och mark.

Jämte örnen var lejonet redan i begynnelsen det mest vanliga  vapendjuret och det beror att lejonet var väl känt genom konsten, inte minst den religiösa.

För att förstå är det kanske bäst att jämföra med dagens fantasy-filmer. Här finns mängder av monster som återkommer i olika variandet. Ingen av oss har sett dessa varelser på riktigt, men vi har alla en ungefärlig uppfattniong om hur de ser ut. Detsamma märker du om du studerar bestiarier från medeltiden. Ovanliga varelser tenderar att framställas med olika mellan de olika böckerna medan vanliga monster är mer lika.

Lejon fanns under medeltiden i bergsområdena upp mot nuvarande Turkiet och inte alls bara i Afrika söder om Sahara.

Hur man föreställer sig ett territorium

Imagining a territory. Constructions and representations of late medieval Brabant. Så heter ett NWO bekostat projekt (2016-2020) vars syfte är att analysera hur interaktionen mellan furstar, adel och övriga ur samhällseliten gemensamt påverkade skapandet, föreställning om och representationen av ett tänkt territorium före kartografin.

Projektet har ännu knappt kommit igång men det känns som ett mycket spanned anslag. För en heraldiker som intresserar sig för medeltidens nyttjande av symboler i syfte att markera överhöghet är den här kunskapen extremt viktig. Ändå är det tyvärr en forskning som sällan syns inom heraldiska skrifter (eller någon annanstans).

Studien kommer att fokusera på hertigdömet Brabant men jag ser att man lika gärna kan göra det över landskapet Västergötland eftersom lagsagan, stiftet samt uppdelningarna i hertigdömen aldrig sammanfaller. Klara gränser finns först från 1634. Ändå finns det en klar uppfattning om vad är området Västergötland.
Motsvarande studie skulle kunna göras i Östergötland.

Det ska bli intressant att följa och de som idag är de ansvariga är Joey Spijkers, Mario Damen och Kim Overleat. Detta projekt använder heraldiken som en del av sitt studieunderlag, jämte arkitektur, kartografi, berättelser och administrativa indelningar.

Den kungliga residensen under högmedeltiden

Vadstena kungsgård. Foto: Thuresson (Wikipedia commons)
Vadstena kungsgård. Foto: Thuresson (Wikipedia commons)

Sveriges kungars residens under senmedeltiden visar tydligt på var deras maktcentrum låg. Men de visar också på hur idealet för ett kungligt liv skulle se ut. Både vilken rikedom som förväntades visas upp och vilken rikedom som faktiskt fanns.

Vasakonungarnas renässansslott är praktfulla byggnader som på alla vis ger en bild av en suverän furstes makt och myndighet. Också de medeltida kungarna hade sina palats, om än inte lika påkostade.

Det första kungliga borgen i Sverige var Näs på Visingsö. Resterna finns fortfarande kvar, även om stora delar av det nu har rasat ner i Vättern. Det byggdes under 1100-talet av den sverkerska ätten.

Andra borgar och fästen som byggdes upp under 1100-talet var Lödöse, Nyköping och Stockholm. Byggherren var kung Knut Eriksson (1167-1196). I Lödöse förlades Sveriges första myntsmedja vars mynt faktiskt användes som betalningsmedel.

Palats i tegel

Under 1200-talet växte ytterligare palats fram på flera håll i Sverige. I Kungslena finns grunderna efter ett stenhus som kan ha funnits så tidigt som 1200-tales början (där slaget vid Lena lär ha stått 1210). Andra anläggningar som inte var befästa, men ändå kungliga palats var Vadstena (byggd av kung Valdemar) och  Alsnö hus i Mälaren. Båda byggdes av tegel, det nya materialet som också användes i Uppsala domkyrka från samma tid. Erikskrönikan[1] beskriver just hur kungarna och hertigarna ständigt flyttar sig mellan dessa orter och flertalet av de bevarade dokumenten är skrivna här.

Nordens riken förenas under en regent när Kalmarunionen bildas 1397. Det gör att det kungliga hovet mer sällan är i Sverige och därför inte har ett lika stort behov av palats i landet. I stället väljer kungamakten att bygga borgar som används för skatteindrivning och militärförläggningar.

Gotisk utsmyckning

Den nya form av gotiska arkitektur som nu framkommer medför andra former av skulpturala utsmyckningar. Riktigt förnämnt var det att låta avbila sig själv i kyrkovalven. Så finns sådana huvudsmyckningar i Varnhems klosterkyrka som sannolikt föreställer bröderna Birgersson av Folkungaätten.

Även stormannaätter följde efter modet. Ett sånt exempel är Vingätten från Södra Ving i Ulricehamn.

Under 1300-talet och 1400-talet blir de importerade föremålen i slotten allt vanligare, men en jämförelse med engelska inventarielister visar att det är först kring 1600 som svenska slott visar den mängd inventarier som de engelska har två hundra år tidigare.

 

Noter

[1] Erikskrönikan vers 510ff, 640, 668f, 1244, 1386, 2057, 2470ff, 2620ff, 3524ff, 3624, 3640.

Ett ohyggligt fadersmord

Boktips

Utdrag ur boken Vapenlikhetsfällan (2015)
Utdrag ur Kaj Janzons Vapenlikhetsfällan (2015)

I veckan fick jag äntligen hem Kaj Janzons Vapenlikhetsfällan. Det är en genomgång av Jan Ranekes Svenska medeltidsvapen. Och vilken genomgång det är.

Kaj Janzon har gjort en fantastisk genomgång av felaktigheter i Jan Ranekes stora verk och funnit väldigt många fel. Det är en stor insats som gör att Ranekes verk blir mer tillförlitligt.

Visserligen har jag i mina många samtal med genealog-heraldikern Kenneth Wulcan diskuterat flera misstänkta fel redan tidigare, men Kaj Janzon visar på betydligt fler än jag trodde fanns.

Metoden brister

Men viktigare är Janzons genomgång av Ranekes metod. Det visar sig att Raneke i första hand använt sig av andrahandskällor istället för att gå direkt till sigillen. Full förståligt eftersom sigillen först nu, i projektet Det medeltida Sverige, börjar bli kända. Men ändå är det synd att så många fel kommit med.

Det finns c:a 30 000 bevarade sigill från medeltiden men så väl undanhållna forskningen att endast specialisterna får se dem (och tyvärr har de sedan Emil Hildebrands tid varit minst sagt usla på att visa upp dem).

Nu vet vi att det inte går att lita på Raneke fullt ut. Det fadersmordet var trots de hårda orden en fantastisk insats av Janzon. Samtidigt tycker jag att Ranekes system och verk ändå håller påfallande bra och det har gett medeltidshistoriken ett ramverk som forskare utan större anstängning skulle kunna utveckla.

Det låter som ett kommande projekt, att få in hela Ranekes verk i någon form av öppen wiki-databas.

En mer seriös recension av Kaj Janzons bok Vapenlikhetsfällan kommer i Vapenbilden 105:2016 (februari).

 

Tinkturer i 1400-talets heraldik

Tinctures in Traité du blason
Tinctures in Traité du blason

Traité du blason, som nämndes igår, är ett monumentalverk inomeuropeisk teoretisk heraldik. 

Därför är det spännande att göra en djupdykning i olika detaljer. Som falska vapen igår och tinkturer idag.

Traité du blason visar två metaller (guld och silver), fem färger (blått, rött, svart, grönt och purpur- vilket var ordningen på hur vanliga de var) och fem pälsverk (två hermelin, två gråverk/ekorre och en päls).

Dessa tinkturer var reella giltiga färger (minns Clément Prinsaults utläggningar om falska vapen pga tinkturfel).  Dessa färger fanns alltså i en heraldikers verktygslåda omkring 1500.

Vad heraldikern sedan valde och varför, det får jag återkomma till. Men det är värt att tänka på att detta är detsamma som gällde omkring 1200 och som i hela världen utom (ibland av av några i Sverige) gäller idag.

Heraldiken är både väldigt statisk och väldigt föränderlig på samma gång.

 

 

Norska sigill från medeltiden

Boktips

image

Från Norge kommer goda nyheter. En bok om norska medeltida sigill har kommit från tryckeriet. Nu gäller det bara att få tag i den.

Britta Nyqvist har gett ut boken Norske sigiller från middelalderen och den verkar spännande av beskrivningen att döma.

Tydligen har arbetet pågått i 100 år, så det känns bra att de kommit till en punkt där de är trygga nog med att ge ut boken. Fast jag anar att vi här ser ännu ett exempel på när det bästa blir det godas fiende.

Boken är på 228 sidor och visar 140 sigillavtryck tjusigt avfotograferade.

image

 

 

Sveriges äldsta stadsvapen

Kalmar stadsvapen 1247
Arms of the city of Kalmar, 13:th century

Arms of the city of Kalmar, 13:th century, The first known in Sweden. And below the arms of city of Kalmar today. 

Kalmar is today a modest Swedish city but during the middle ages it was one of the most important cities in Scandinavia. So important that the Scandinavian union (1396-1523) was codified here and the union are since then called the Kalmar Union.

Kalmar har äldsta vapnet

1247. Året då Sverige med säkerhet har ett heraldiskt stadsvapen. Ett dokument visar att Kalmar hade ett sigill med en vapensköld vid denna tid. Därmed är de först i Sverige. Deras motiv är däremot ganska alldagligt för att vara stadsvapen från den här tiden, det visar ett torn som visar att staden hade ringmur. Eller åtminstone ville göra sken av att ha ringmur till dem som de skickade brev till. Därefter kommer vapen för de andra städerna i Sverige under medeltiden.

Kalmar kommunvapen
Arms of the city of Kalmar, 20:th century

Magnus Erikssons landslag från 1346 kräver att samtliga städer ska ha ett märke (=vapen eller bokstav). Därefter kan man se att allt ler städer tar ett vapen, och en bit in på 1400-talet får till och med ett härad ett vapen.

Krister Nilsson sista drotsen

Arms of Krister Nilsson Vasa
Arms of Krister Nilsson Vasa, Seneschal of Sweden 1435-1442

1442 dör drotsen Krister Nilsson och med honom drotsämbetet som infördes av Magnus ladulås omkring 1280.

Efter dansk förebild inför nu kung Christoffer en hovmästare. Hovmästarämbetet kommer att finnas till långt in på 1500-talet. Hans roll är aningens annorlunda. Mycket mäktig, men inte riktigt lika fristående.

Fast skillnaden var nog ändå mer kosmetisk, för samhället hade förändrats så mycket att det var svårt att få en fristående drots att fungera i centralförvaltningen. Han skulle ha mindre makt än hovmästaren fick med statsförvaltningen i ryggen.

Svenska drotsar

Som synes här nedan var drotsämbetet inte alltid tillsatt. Det tycks framför allt ha funnits i krigstider, som brödrastriderna under tidigt 1300-tal, under Albrekts tid och under Engelbrektupproret. När kungamakten satt säkert fanns däremot inget behov av drotsar.

Små frågor till listan här nedan är:
1 Vem var kung Birgers drots 1300-1310?
2  Varför nämns inte Krister Nilsson med samma stora bokstäver som Karl Knutsson Bonde i historieskrivningen för 1430-talet? Har det med vad som hände kring 1450-talet att göra? Men vem visste 1438 vad som skulle hända 1448? Ett typiskt exempel på facit-i-hand-historieskrivning.

Magnus Ragvaldsson 1276- Okänt
Abjörn Sixtensson (Sparre) 1302-04 (för hertig Erik)
1307-10 (för hertig Valdemar
Knut Jonsson (Aspenäs-ätten) 1311-14 död 1347
Johan von Brunkow 1314-18 död 1318*
Mats Kettilmundsson 1318-19 död 1326
Knut Jonsson (igen) 1322-34 död 1347
Greger Magnusson 1334
Nils Abjörnsson 1335-37
Greger Magnusson 1337-
Nils Turesson 1344-51 död 1364
Bo Jonsson 1371-86
Krister Nilsson 1435-42 död 1442

* Avrättad

PS. Ja. Ordet drots är grundstammen för ordet drottning.

Öppen hjälm en ädel hjälm

Tornerspel med öppen hjälm.
Tornerspel med öppen hjälm.

Den öppna hjälmen föddes i tornerspelets tidevarv. Det kom till för att man bättre skulle kunna tävla i den tornerspelsgren som innebar strid med svärd.

Och eftersom svärd är ett särdeles nobelt vapen (tänk bara på jedi-riddarnas vapen) så kom den öppna hjälmen snart att kopplas samman med extra förnäma människor, dvs adel.

Samtidigt blev stickhjälmen då något som kunde användas av alla, både adel och ofrälse.

Konstverket här ovan visar en bild från Das Wappenbuch Conrads von Grünenberg (München, Bayerische Staatsbibliothek) från ca. 1480.
Observera frånvaron av både sköldar och hjälmprydnader.

Läs mer om tornerspel.

Flaggor och rustningar

cc219731422b1d5273a1131e20ffa899

1400-talet innebar heraldikens död. På slagfältet. Jag har letat och letat men inte hittat ett enda belägg för att den heraldiska skölden var minsta relevant under 1400-talets alla krig. Inte i England, inte i Frankrike, inte i Tyskland och Italien. Inte ens i Norden finns det stridssköldar.

Allt beror förstås på den heltäckande rustningen, vilket förstås sätter teorin om heraldikens uppkomst som en följd av hjälmens utveckling lite på sniskan. Men innan någon går upp i limningen – jag vet att den typiska stridshjälmen från 1400-talet täckte mindre av ansiktet än dess 1300-talsföregångare.

Bilden här ovan visar en typisk illustration av ett slagfält under 1400-talet. Bilden är inte realistisk på något vis men den är väldigt typisk på så sätt att konstnären OCH uppdragsgivaren har valt att framställa flaggan som identitetsbärare medan vapenskölden helt saknas.