Heraldik i sociala medier

Att sociala medier sprider sig som en löpeld kan få ha undgått. Men att  heraldiska föreningar hakat på är kanske mer oväntat.

Ändå finns vi där och skälet är enkelt. Vår kontakt med medlemmar och andra intresserade har exploderat sedan Internet kom, och med sociala medier som Facebook, Pinterest och Twitter når vi nu ännu fler.
Svenska Heraldiska Föreningen (SHF) och Societas Heraldica Scandinavica (SHS) har båda var sin sida på Facebook. Gå gärna med.

Dessutom finns vissa lokalavdelningar till SHS också med. På dessa sidor kan man se bilder och snabb information om vad vi gör i föreningen.

Twitter för snabbheten

SHF har också ett twitterkonto (@heraldik_se) som för tillfället hålls igång av Claus Berntsen och Jesper Wasling. Här tipsar vi om heraldik på 140 tecken. Några djupare inlägg blir det inte. Syftet är snarare att visa att vi finns och att skapa kontakt med historiker och andra som kanske har ett intresse av vår verksamhet.

Vad vinner vi?

En berättigad fråga. Vad gör vi för nytta här?

Är det inte bortkastad tid som kunde användas till något annat?
Faktum är att nästan all vår kontakt med medlemmar sker via nätet. På senare år har hemsidan bidragit med färre kontakter medan de sociala medierna bidragit med fler. Jämför vi med hur det var på 90-talet är korrespondensen kanske tio gånger så stor. Går vi tillbaka till 1980 så fick sekreteraren in ungefär lika många brev per år som dagens sekreterare får per vecka.

Därför fortsätter vi att satsa på internet.

Gå inte på vapenlikhetsfällan

Boktips

Bokomslag Vapenlikhetsfällan
Bokomslag Vapenlikhetsfällan

Pinfärsk nyhet, hämtad från Societas Heraldica Scandinavica, www.heraldik.org.

”Svenska Genealogiska Samfundet ger ut Svensk Genealogisk Tidskrift, vars aktuella nummer SGT 2015:1 kommer att innehålla en hel del intressant om heraldik. Numret heter Vapenlikhetsfällan och är skrivet av historikern Kaj Janzon. Vapenlikhetsfällan, som beskrivs som en bok snarare än som  ett tidskriftsnummer, innehåller tre avdelningar:
– ett kapitel om sigillvapen och vapenbruk under medeltiden
– ett kapitel om metodproblem bakom Jan Ranekes Svenska Medeltidsvapen
– kompletteringar och rättelser till Svenska Medeltidsvapen.

Boken utges med bidrag från Kungliga Patriotiska Sällskapet, Riddarhuset och Riksarkivet.

Svenska Genealogiska Samfundet har för närvarande ett erbjudande på boken (samma pris som på Släktforskardagarna i Nyköping 28-30 augusti) till 225 SEK + porto. Alternativt kan man för 200 SEK bli medlem i Svenska Genealogiska Samfundet för år 2015 och få både boken och kommande nummer SGT 2015:2 som är under produktion.

Kontaktuppgifter: kassor@genealogiska-samfundet.se eller www.genealogiska-samfundet.se.

Ståtliga invigningar i Vasatid

Boktips

Malin Grundberg doktorerade 2005 i historia på sin avhandling ”Ceremoniernas makt. Maktöverföring och genus i Vasatidens kungliga ceremonier”. Idag är hon anställd vid Statens Historiska Museum. Boken ”Stormaktstidens ceremonier” är en populärvariant av avhandlingen och stödjer sig därmed på en av de senaste och mest genomarbetade avhandlingarna i ämnet.

”Stormaktstidens ceremonier” bygger alltså till stor del på Grundbergs avhandling ”Ceremoniernas makt” och det på gott och ont. Bokens styrka är dess rikedom på detaljer och man kan riktigt känna att författaren här med glädje tagit med en hel del av det som lämnats åt sidan i avhandlingen. Jag som läsare får verkligen ta del av det skeende som pågår under respektive ceremoni.

Svagheten är att boken i sin förkortning inte har fått del av det som är populärvetenskapens styrka – förmågan att förena vetenskapens känsla för detaljer med journalistikens färdighet att sätta samma detaljerna i ett större sammanhang. Det gör att jag som läsare känner att det finns så mycket mer kunskap att hämta, men att jag är utelämnad till att själv söka reda på den.

Tur då att det finns en bra litteraturförteckning. För den som söker en introduktion till 1600-talets svenska stormakts offentliga ceremonier är detta en bok som väl fyller läsarens törst. Den som däremot söker en fördjupning och mer är intresserad av varför ceremonierna utformades som de gjorde, bör söka sig till en annan bok – varför inte Malin Grundbergs egen avhandling i ämnet.

Modern på alla vis

Språket i boken är lättfattligt och inte överlastat med fackterminologi. Det gör att man som läsare känner sig hemma redan från första stycket. Däremot känns det ibland lite ängsligt, som om författaren så gärna velat göra texten lättbegriplig att hon inte vågat spetsa sitt språk med ett mer direkt tilltal.

På samma sätt som språket är modernt är dess underliggande värderingsgrund nutida. Malin Grundberg faller inte i fällan att dras med i de pampiga ceremoniernas lockande propaganda utan håller sig på avstånd och betraktar skådespelet. Som läsare får jag ibland samma känsla som jag får av att sitta framför TV:n och lyssna till kommentatorrösterna från en OS-invigning. Så här kan det låta: ”Från själva tornet sköts fyrverkerierna. Bredvid tornet stod en man som skulle föreställa kriget och en kvinna som var freden. Kvinnan hindrade med sin arm mannen genom att stoppa hans svärd i luften.” [s 84]

Här behövs inga förkunskaper

Inga förkunskaper behövs mer än en allmän bild av hur samhällslivet var uppbyggt under vasatiden. Möjligen gör Grundberg det lite lätt för sig här. Som läsare utan djupare kunskaper blir det därför svårt att förstå varför de valde att göra så storslagna ceremonier. Lite mer om tidens vilja i att investera socialt för att vinna politiska och ekonomiska fördelar skulle inte ha skadat.

Stormaktstidens ceremonier är en modern bok som flitigt använder sig av illustrationer. Ibland nästan för mycket så att jag som läsare har svårt att veta vilket syfte de många bilderna har. Men samtidigt ger de en bra illustration till den omskrivna tiden.

 

Malin Grundberg
Stormaktstidens ceremonier
Utgivningsår: 2006
Förlag: Historiska media
ISBN: 91-85377-07-4

Blodiga baner på slagfältet

Omslag till Bloodied banner, av Robert W Jones
Omslag till Bloodied banner, av Robert W Jones

Högst på inköpslistan står Robert W Jones bok ”bloodies banners”. Jag vågar påstå att det är en av de viktigaste böckerna just nu, och inte bara för att den tangerar mitt eget forskningsområde.

Boken börjar med att at upp hur heraldiken framställs/används på slagfältet. Här ska man vara medveten om att den militära utvecklingen under medeltiden starkt påverkade behovet och användningen av heraldiska tecken.

Men att synas på slagfältet är inte bara något heraldiskt. Ljud, rustningarnas utformning och religiösa tecken har också stor betydelse.

Robert W Jones tar upp allt detta och mycket mer.

Missa inte heller hans bibliografi. Ovärderlig för dig som vill fördjupa dig i ämnet.

Tredubbelt upp på tre månader

Besöksfrekvens juli och augusti 2015
Besöksfrekvens juli och augusti 2015

Trenden är uppåtstigande. Tredubbelt så många besökare på tre månader och dubbelt upp på två. 

Enligt alla tips på hur man gör sin blogg mer populär så ska man visa hur mycket fler som besöker den. Så då gör jag det.

Google visar att bloggen Heraldik och Historia under april-maj hade c:a 15-20 unika besökare per dag. Nu i augusti ligger det på omkring 50 med enskilda hopp som är betydligt populärare.

Dippen i juli beror på att sidan av olika skäl legat nere dessa dagar. Varför det gick ner innan dess vet jag inte. Jag skrev väl helt enkelt onödigt trist, vilket lärarna anade på telepativ väg.

Jag ser effekten även på annat sätt. På sökorden släktvapen, vapensköld och heraldik kommer denna blogg idag betydligt högre på både Google och Bing än den gjorde ännu i mitten av sommaren.

Det tycker jag är kul, och det inspirerar mig att fortsätta med inlägg.

Den siste vasakungen

Vapensköld för den polske vasakungen Johan II Kasimir som kung av Sverige (vilket han aldrig blev). Teckning: Tomek Steifer
Vapensköld för den polske vasakungen Johan II Kasimir som kung av Sverige (vilket han aldrig blev). Teckning: Tomek Steifer

 

Idag, men 1672, dog den siste kungen av Vasa-ätten. Hans namn var Johan II Kasimir och han var kung av Polen. 

Johan II Kasimir var ingen framgångsrik kung och han tillbringade sina sista år som abbot i Frankrike efter sin abdikation. Han var faktiskt munk i sin ungdom och blev under sin novistid 1646 utsedd till kardinal av påve Innocentius X (som alltså inte utsåg kardinaler på merit utan på börd).

Inför utsikten att kunna ärva tronen när brorsonen avlidit avsade sig Johan Kasimir kardinalsämbetet, och när hans bror Vladislav avled 1648 kunde han utses till kung av Polen.

Efter en misslyckad regeringstid tvingades han till abdikation 1668.

Men det roliga med honom, och hans släktingar, är förstås det polska svenska riksvapnet där Sveriges riksvapen är i en hjärtsköld på det polska riksvapnet.

Göteborgs heraldiska sällskap

Arms for Heraldry society of Göteborg, drawing by Kim Dohm-Hansen.
Arms for Heraldry society of Göteborg, drawing by Kim Dohm-Hansen.

I Göteborg finns ett heraldiskt sällskap. Det kallar vi för Göteborgs heraldiska sällskap. Det är öppet för alla, speciellt för dig som är intresserad av heraldik.

Göteborgs heraldiska sällskap är en lokalavdelning till Heraldiska sällskapet (i Norden, men det sistnämnda säger vi aldrig – det är underförstått).

Det heraldiska sällskapet i Göteborg vill samla heraldikintresserade runt om i Västsverige, framför allt i Göteborg med omnejd.

Göteborgs Heraldiska sällskap finns på Facebook
och
På det nordiska heraldiska sällskapets hemsida.

 

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia