Föreställ dig Skåne för nästan 900 år sedan. Landskapet är både bekant och främmande: öppna fält, djupa skogar och små samhällen som klamrar sig fast kring kyrkor och gårdar. Men här och var reser sig något mer ovanligt – borgar. Inte de romantiska slotten med tinnar och torn som vi ofta tänker på, utan mer robusta, ibland nästan hemlighetsfulla byggnadsverk, ofta omgivna av vatten eller skyddade av vallgravar och tjocka murar.

Det är just dessa borgar som Martin Bengtsson har fördjupat sig i. Hans intresse väcktes när han själv deltog i en arkeologisk utgrävning av en senare borg, men nyfikenheten drog honom bakåt i tiden till de allra första medeltida borgarna i Skåne. Och det visade sig snabbt att här finns både spännande gåtor och fascinerande berättelser.

Borgar var mer än bara fästningar

1100-talet var en orolig tid, både i Skåne och i det danska riket som Skåne då tillhörde. Många har tänkt att borgarna byggdes som skydd under inbördeskrigen som härjade i Danmark mellan 1131 och 1157. Men när man tittar närmare på dateringen av flera borgar, ser man att de ibland byggdes både före och efter dessa oroliga år. Det får Martin Bengtsson att lyfta fram att det måste ha funnits fler anledningar, kanske handlade det lika mycket om att visa makt, kontrollera viktiga vägar och marker, eller skapa ekonomiska centra.

Det är lätt att tro att borgar bara var militära anläggningar, men arkeologin visar något annat. Många av borgarna verkar ha haft flera funktioner. De var säten för makt, platser där kyrkan eller adeln kunde styra över omgivningen, samla in skatter och organisera handeln. Vissa borgar låg strategiskt vid vattenvägar eller viktiga vägskäl, vilket gjorde dem till naturliga nav för både ekonomi och politik. Martin Bengtsson framhåller att det ofta var kyrkan, snarare än kungen eller adeln, som tog initiativet till att bygga de första borgarna i Skåne.

Hur såg borgarna ut?

Borgarna i Skåne på 1100-talet var inte så många, bara fem eller sex stycken är säkert kända från just den här perioden, även om det kan ha funnits fler som ännu inte är utgrävda. De kunde se ganska olika ut. Några var så kallade ringmursborgar, där en tjock mur av sten eller jord omgav en central gårdsplan. Andra, som kastalborgarna, hade ett kraftigt torn ibland byggt i sten, ibland i trä som både var bostad och sista försvarslinje.

Ta till exempel Grevlundaborgen i Vitaby socken. Idag är det mest en gräsbevuxen kulle, men arkeologiska utgrävningar har visat att här låg en borg med en kraftig ringmur, byggd på en konstgjord kulle mitt i en liten sjö. Ovanpå kullen stod ett stort hus av korsvirke, kanske flera våningar högt. Fynd av keramik och andra föremål visar att borgen användes från omkring år 1200 och fram till mitten av 1300-talet. Intressant nog hittade man också exklusiv keramik från Flandern, vilket antyder att de som bodde här hade kontakter långt utanför Skåne. Arkeologen Anders Ödman har skrivit mer om denna fyndplats (Jerusalem i Vitaby – Grevlundaborgen och dess syskonborgar i Skåneland, 2007)
En annan spännande borg är kastalen i Helsingborg, det som idag kallas Kärnan. Den började byggas i slutet av 1100-talet och var en mäktig symbol för kungens makt i regionen, med sin höga placering och utsikt över Öresund. Härifrån kunde man kontrollera sjöfarten och hålla koll på både vänner och fiender.

Borgarna och samhället

Borgarna var inte bara byggnader de var också centrum för makt och samhällsliv. Runt dem växte det ofta fram små samhällen, där folk arbetade, handlade och sökte skydd vid orostider. Borgarna blev också en del av kyrkans och kungens nätverk för att styra landet. Under 1100-talet började Skåne delas in i härader, och borgarna spelade ofta en roll i denna nya administrativa indelning.
Samtidigt var det en tid av förändring. Nya lagar skrevs ner, som Skånelagen, och både kyrkan och kungen försökte stärka sitt grepp om landskapet. Ibland ledde det till uppror och konflikter, som när skåningarna gjorde uppror mot den danska centralmakten på 1180-talet. Borgarna blev då både skydd och symboler för de olika makthavarna.

Borgarna idag är spår av en svunnen tid

Martin Bengtsson pekar på att det fanns två tydliga vågor av borgbyggande under perioden. Den första började redan under mitten av 1000-talet, men det var under slutet av 1100-talet och kring 1200 som den andra stora fasen tog fart. Då byggdes flera av de borgar som vi idag kan hitta spår av i landskapet.
Många av 1100-talets borgar är idag bara ruiner eller knappt synliga lämningar i naturen. Men för den som vet vad man letar efter finns det fortfarande mycket att upptäcka. En gräsbevuxen kulle, en stenmur som sticker upp ur marken, eller ett gammalt torn – alla bär de på berättelser om makt, konflikter och vardagsliv för nästan tusen år sedan.
Att besöka en av dessa platser är att kliva rakt in i historien. Man kan föreställa sig hur det var när borgarna var nya – när hästar trampade i leran, när röken steg från härdarna och när vakter höll utkik från murarna. Och kanske, om man blundar och lyssnar, kan man ana ekot av de människor som en gång levde och verkade här.
Så nästa gång du vandrar genom det skånska landskapet och ser en märklig kulle eller en gammal ruin, tänk på att du kanske står på platsen för en av 1100-talets borgar. De är tysta vittnen om en tid då Skåne var en plats i förändring – och där makt, tro och vardagsliv möttes mellan murar av sten och trä. Tack vare forskare som Martin Bengtsson får vi idag en chans att förstå och fascineras av dessa spännande lämningar från vår medeltida historia.

 

Läs mer

Martin Bengtsson: 1100-talets borgar i Skåne (2007)