Gustav Johansson av Tre rosor hör till de mer intressanta figurerna i kretsen kring det tidiga Vasahovet. Han var en av de tre som 1561 utnämndes till greve av Erik XIV och året därefter fick han ett vapen som avviker från den äldre släktens sköld. Vapnet är kvadrerat med tre pokaler och noshörningar.
I det första fältet finns tre dubbla credentser, som är två sammanfogade pokaler. Det är enda gången det motivet förekommer i svensk heraldik men det finns på andra håll i Europa.
Ansvarig för mat och dryck
I äldre europeisk hovkultur användes dubbelbägaren som tecken för den som ansvarade för mat och dryck i härskarens närhet. Den irländska ätten Butler är ett känt exempel, men motsvarigheter finns även på kontinenten. I Tyskland finns samma motiv hos släkterna Limburg och Erbach, som båda hade uppdrag som munskänkar vid kejsarens hov. Vem av dem som inspirerade Erik XIV vet vi inte , men tyskarna ligger närmast till hands när den nye kungen ville omforma hovet efter kontinentala förebilder.
I en hovordning som aldrig trädde i kraft planerade kungen att ge Gustav Johansson ämbetet som kammerlin som skulle vara en av de högre hovtjänsterna med ansvar för hushåll, representation och dryckeshantering. Vapnets dubbla credentser kan därmed läsas som ett framåtblickande tecken, ett uttryck för kungens intentioner snarare än för en uppgift som faktiskt utfördes.
I svenska källor från tiden kring Erik XIV förekommer ordet ”kredens” i betydelsen rikt utsmyckat dryckeskärl, en bägare av rang. Ordet är känt från 1527. Föremålet var därför mer än ett redskap; det var ett emblem för förtroende och kontroll över det som serverades härskaren. Kredens hade även en betydelse rekommendationsbrev, kredensbrev.
Sammantaget blir Gustav Johanssons grevevapen ett exempel på hur funktion och förväntan kunde ta visuellt uttryck i stormaktstidens föregångare. Det bär både den svenska Tre rosor-traditionen och de impulser från Europa som Erik XIV ivrigt ville knyta till sitt hov.
Bilder från
Wappenwiki (den övre) och Wikipedia (den nedre)