En svensk släktvapenlag

Riktlinjer för juridisk rätt till heraldiska vapen

Följande text är inte ett seriöst förslag till att reglera heraldiken genom lag (som flera heraldiker velat göra). det är däremot en text som visar på vad som måste regleras och hur – om någon skulle få för sig att vilja stifta en lag. Jag är inte en av dem.

En ny tid kräver nya regler. Traditionen bör vi ta hänsyn till, men den kan inte få styra vår tillvaro idag. Det gäller heraldiken precis som alla andra områden i samhället. Förslaget till riktlinjer ska ses som är ett första utkast till ett nytt sätt att se på vapenrätt. På några punkter följer den traditionen, på andra är det ett klart brott. Det är absolut inget seriöst menat lagförslag.

Var och en som önskar har rätt att ta sig ett vapen och föra det. Den rätten bygger på sedvänja sedan medeltiden och går före alla andra regler kring heraldiken. Men rätten att föra vapen är inte oinskränkt. Redan existerande vapen är endast förbehållen personer som är relaterade till bäraren. Det kan vara släktskap eller genom äktenskap eller på annat sätt som är offentligt tillkännagivet (ex fideikommiss).

En individ kan endast föra ett vapen, här kallat stamvapen. Samma person kan däremot äga rätt att bära flera vapen i kombination med stamvapnet. Av tradition har en person rätt att uppta ett vapen fört längs manslinjen oavsett tidsperiod. En nyare tradition är/bör vara att man också har rätt att uppta vapen som förts av anfäder inom fyra/åtta anor.
Anvapen betyder att vapnet tidigare gått i arv längs manslinjen.

Släktvapen är ett vapen som förs av fler än en person inom en släkt. Det kan betyda att bärarna är släkt utan att ha direkt kontakt på svärdssidan. Men ordet make menas här både make och maka.

De riktlinjer som det här förslaget bygger på är i grunden på den svenska namnlagen från 1982. Eftersom heraldiken inte lyder under några lagar finns det inte heller någon kontrollinstans för efterlevnad av dessa riktlinjer. De ska därför endast betraktas som rådgivande.

Förvärv av vapen vid födelsen

1 §
Barn till föräldrar med gemensamt vapen förvärvar vid födelsen det vapnet.

För föräldrarna olika stamvapen när barnet föds och har de tidigare ett eller flera gemensamma barn som står under deras vårdnad, förvärvar barnet vid födelsen som stamvapen det vapen som det senast födda syskonet bär.

Har föräldrarna olika vapen när barnet föds och är andra stycket inte tillämpligt, anses barnet vid födelsen ha förvärvat en sammanslagning av föräldrarnas vapen som sitt stamvapen.

Föräldrarna kan anse att barnet för den ena makens vapen.

Fastställs inte faderskapet anses barnet vid födelsen ha förvärvat moderns stamvapen.

Förvärv av vapen vid adoption

2 §
Den som adopteras av makar med gemensamt vapen förvärvar genom adoptionen det vapnet.

Har adoptivföräldrarna olika stamvapen och har de tidigare ett eller flera gemensamma barn som står under deras vårdnad, förvärvar adoptivbarnet genom adoptionen det stamvapen som adoptivföräldrarnas senast födda barn bär.

Har adoptivföräldrarna olika stamvapen och är andra stycket inte tillämpligt, förvärvar adoptivbarnet genom adoptionen en sammanslagning av föräldrarnas vapen som sitt stamvapen. Anmälan kan i stället avse ett vapen som någon av adoptivföräldrarna senast har burit som ogift. Görs inte någon anmälan i fall som nu har sagts, förvärvar adoptivbarnet genom adoptionen adoptivmoderns stamvapen.

3 §
Den som adopteras av en person ensam förvärvar genom adoptionen det stamvapen som denne bär. I stället för detta vapen kan den som adopteras genom adoptionen förvärva ett stamvapen som adoptivföräldern senast har burit som ogift, om denne anmäler detta vapen i adoptionsärendet. Om en make adopterar den andra makens barn, medför det dock inte någon ändring av barnets stamvapen.

4 §
Domstolen kan i adoptionsärendet besluta att den som adopteras skall behålla det stamvapen som han eller hon hade före adoptionen.

Byte till förälders vapen

5 §
Den som vill byta ett stamvapen som har förvärvats enligt 1 § till ett annat stamvapen som bärs av någon av föräldrarna kan göra detta. Har föräldern förvärvat sitt vapen enligt 9 eller 10 § genom äktenskap med någon annan än den andra föräldern kan byte av stamvapen ej ske annat än att maken i detta äktenskap samtycker till vapenbytet och att en differentiering sker.
Byte kan även ske till ett stamvapen som någon av föräldrarna senast har burit som ogift.

Den som har bytt stamvapen enligt första eller andra stycket och som vid vapenbytet var under 18 år kan genom anmälan till skattemyndigheten byta till ett annat vapen som anges i något av dessa stycken.

6 § Om ett barn under 18 år för någon av föräldrarnas vapen utan att denna förälder är vårdnadshavare, krävs för byte av barnets stamvapen enligt 5 § att föräldern har samtyckt till vapenbytet.
7 § Bestämmelserna i 5 och 6 §§ tillämpas också då den som har adopterats vill byta ett stamvapen som har förvärvats enligt 2 eller 3 § till ett annat stamvapen som bärs av någon av adoptivföräldrarna eller som någon av dem senast har burit som ogift. Detsamma gäller om den som har adopterats har behållit sitt stamvapen från tiden före adoptionen och vill byta det till ett stamvapen som nyss har angetts.

Den som har bytt stamvapen enligt första stycket kan byta tillbaka till det stamvapen som han eller hon har burit närmast före det vapenbytet.

Byte till makes stamvapen

8 §
De som ingår äktenskap kan välja antingen att ha den enes stamvapen som gemensamt stamvapen eller att behålla var och en sitt stamvapen från tiden närmast före äktenskapet.

Stamvapen får antas som gemensamt vapen endast om den vars vapen avses lämnar sitt samtycke och vapnet inte har förvärvats genom ett tidigare äktenskap.

9 §
En make som vid äktenskapets ingående har behållit sitt stamvapen kan med den andra makens samtycke senare under äktenskapet byta sitt stamvapen till den andra makens stamvapen.

Den som har bytt stamvapen enligt första stycket eller enligt 9 § kan under eller efter äktenskapet genom anmälan till skattemyndigheten byta till det stamvapen som han eller hon senast har burit som ogift.

Byte under äktenskapet till en makes stamvapen får inte avse ett stamvapen som den maken har förvärvat genom ett tidigare äktenskap eller ett stamvapen som maken under äktenskapet har bytt till enligt andra stycket eller enligt 5 eller 7 §. En make som under äktenskapet har bytt stamvapen kan inte därefter byta till den andra makens stamvapen.

Byte till andra vapen

10 §
Den som vill byta sitt släktvapen till ett nybildat stamvapen eller till ett stamvapen som inte kan förvärvas enligt 1–10 §§ kan gör så. Den som en gång har bytt stamvapen efter en sådan ansökan får på nytt byta stamvapen på detta sätt endast om det finns särskilda skäl.

Med byte av stamvapen enligt denna paragraf jämställs ändring av stamvapen genom tillägg eller avlägsnande av bitecken.

11 §
Som nybildat vapen får inte godkännas
1 vapen som till innehåll har en sådan form att det inte är lämpligt som heraldiskt vapen här i landet,
2 vapen som är i bruk, om det inte finns särskilda skäl att vapnet ändå skall få bäras som ett nybildat stamvapen,
3 alliansvapen,
4 vapen som kan uppfattas som skyltar och signaler eller liknande och därför kan medföra olägenhet eller i övrigt kan vilseleda allmänheten, eller
5 vapen som kan väcka anstöt,

12 §
Som stamvapen, vare sig det är nybildat eller ej, får inte godkännas vapen som lätt kan förväxlas med
1 ett stamvapen som någon annan enligt sed bär eller har rätt att bära,
2 ett allmänt känt vapen som har burits av en utdöd släkt,
3 ett allmänt känt utländskt vapen,
4 någon annans märke/badge, eller
5 någon annans här i riket skyddade firma eller varumärke eller ett annat kännetecken som har inarbetats för någon annan i en näringsverksamhet här i riket.

Har någon förvärvat ett nybildat vapen, utgör vad som sägs i första stycket 1 inget hinder för föräldrar, syskon eller syskonbarn att med förvärvarens samtycke erhålla det vapen. Har det förra förvärvet gjorts av flera, fordras samtycke av dem alla.

Förlust av vapen

13 §
Fastställs det att en man inte är far till ett barn som på grund av faderskapet har förvärvat mannens stamvapen eller ett stamvapen som mannen har burit, förlorar barnet det stamvapen. I stället förvärvar barnet moderns stamvapen vid tiden för barnets födelse. Barnet anses då ha förvärvat det vapnet enligt 1 §.
Finns det synnerliga skäl får barnet behålla sitt stamvapen.

14 §
Har någon förvärvat ett vapen som han eller hon inte har rätt till och är det inte fråga om fall som avses i 13 §, skall bärandet anses som orätt, om inte synnerliga skäl talar för att vapnet får behållas.

15 §
Förlorar någon sitt stamvapen enligt 13–14 §§ skall också den som genom denne har förvärvat eller i övrigt har rätt att bära vapnet förlorar vapnet eller rätten att bära det, om inte synnerliga skäl talar mot detta. Detsamma gäller om någon som borde ha förlorat sitt stamvapen enligt 13–14 §§ har avlidit.

Särskilt skydd för vapen

16 §
Har någon förvärvat ett stamvapen, får ett vapen som lätt kan förväxlas med detta användas av någon annan endast om han eller hon enligt denna lag kan åberopa rätt till vapnet eller om han eller hon eller släkten av ålder eller annars enligt ortens sed har fört det som släktvapen.

Ingen får obehörigen, till nackdel för den som har förvärvat ett vapen, i näringsverksamhet använda en firma, ett varumärke eller ett annat kännetecken som lätt kan förväxlas med vapnet. Med firma likställs beteckning för stiftelse, ideell förening eller därmed jämförlig sammanslutning.

Ett vapen skall anses som egenartat, om det är ägnat att utmärka tillhörigheten till en viss släkt.

17 §
Har ett badge eller ett liknande märke blivit allmänt känt och har någon annan en äldre rätt till ett egenartat stamvapen med vilket badgen lätt kan förväxlas, måste den andre inom rimlig tid inskrida mot användandet. Annars får badgen användas utan hinder av vad som föreskrivs i 16 §.

Första stycket tillämpas även i fall då ett kännetecken av det slag som anges i 16 § andra stycket har inarbetats och någon annan har en äldre rätt till ett vapen med vilket kännetecknet lätt kan förväxlas.

I de fall som avses i första eller andra stycket kan domstol efter vad som är skäligt föreskriva att badgen eller kännetecknet får användas endast på ett särskilt sätt.

Alliansvapen
18 §
En make som har förvärvat den andra makens stamvapen får bära ett tidigare stamvapen som alliansvapen.

Har makar olika stamvapen får en av dem, med den andres samtycke, bära den andres stamvapen som alliansvapen, om inte detta har förvärvats på grund av ett tidigare äktenskap. Rätten för en make att med den andra makens samtycke börja bära dennes stamvapen som alliansvapen gäller även sedan äktenskapet har upplösts. En efterlevande make får utan samtycke börja bära ett sådant alliansvapen.

19 §
Har barn förvärvat ett stamvapen som bärs av enbart den ena av föräldrarna får barnet bära den andra förälderns stamvapen som alliansvapen.

Om en förälder förvärvar ett nytt stamvapen genom äktenskap med någon annan än den andra föräldern krävs att maken i detta äktenskap samtycker till att barnet bär detta vapen som alliansvapen.

20 §
Den som har adopterats av makar med gemensamt stamvapen och som har förvärvat det namnet får som alliansvapen bära sitt stamvapen från tiden före adoptionen. Har adoptivföräldrarna olika stamvapen och har adoptivbarnet förvärvat ett stamvapen som en av dem bär, får adoptivbarnet som alliansvapen bära den andra adoptivförälderns stamvapen eller sitt stamvapen från tiden före adoptionen.

Om den som adopterats har behållit sitt tidigare stamvapen, får han eller hon som alliansvapen bära ett vapen som bärs av adoptivföräldrarna eller en av dem.

Om en adoptivförälder förvärvar ett nytt stamvapen genom äktenskap med någon annan än den andra adoptivföräldern, krävs att maken i detta äktenskap samtycker till att den som har adopterats bär detta namn som alliansvapen.

21 §
Den som har adopterats av en person ensam och som har förvärvat adoptivförälderns stamvapen får som alliansvapen bära sitt namn från tiden före adoptionen.

Om den som adopterats har behållit sitt tidigare stamvapen, får han eller hon som alliansvapen bära adoptivförälderns stamvapen.

Om adoptivföräldern förvärvar ett nytt stamvapen genom äktenskap, krävs att maken i detta äktenskap samtycker till att den som har adopterats bär detta namn som alliansvapen.

Läs också Vapenbilden nr 63:2005
där ämnet diskuteras av Jesper Wasling, Martin Sunnqvist

och Magnus Bäckmark

 

Ursprungligen utlagd 16 maj 2005
Nedskriven 14 september 2002

Kommentera

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia