
Varför ser Waslings släktvapen ut som den gör? Vad betyder symbolerna? Här är berättelsen om en vapensköld.

Innan du läser vidare, här kan du hitta de andra artiklarna i serien om tillkomsten av Vapen Wasling.
- Waslings vapensköld, de första 38
- Waslings vapensköld, de 20 kommande
- Waslings vapen, sista resan
- Släkten Waslings vapensköld (här är du nu)

Ett vapen för hela släkten
Vapen Wasling är ett släktvapen som får användas av ättlingar till Carl-Edward och Alma Pettersson i Vasared, Tvärred.
Vilka är då släkten?
Ja, hit räknas alltså de fyra syskonen Ragnar, Valborg, Dagny och Helge. Från dem har vi sedan personer med efternamn som Trulsson, Svalin, Sandström, Andersson, Mårtensson, Otin, Holmström, Hamnered och Gullstrand + några till son-namn. Det betyder alltså att vapnet kan ärvas kognatiskt (mamma eller pappa), inte enbart agnatiskt (från pappan).
Läs mer om släkten på Lennart Waslings hemsida Culturum.
Jag förstår att hela släkten inte är intresserad av att använda familjevapnet, men det gör inget. De får om de vill. De får också göra om vapnet till något annat om de vill det.
Registrerat av experterna
Vapnet är självklart registrerat i Svenskt vapenregister och dess huvudman Svenska vapenkollegiet (där jag idag är ledamot, men det var jag inte då) med nummer 10. Se mer på vapenregistrets hemsida.

Under 2017 kom vapnet även med i Skandinavisk Vapenrulla, vilket gör att det är med i två heraldiska register. Teckning är gjord av Jan Raneke 2010 och vapnet finns som exlibris för Lennart Wasling.

Varför två nedhängade ax?
Någon gång i mitten av 80-talet fick jag upp ögonen för heraldiken. Det tog inte lång tid innan jag tänkte att jag skulle göra en vapensköld men det tog lång tid innan den blev klar. Flera år faktiskt, och efter drygt 50 helt olika idéer som ritades upp för hand och färglades.
Läs mer om den här respektive här.
Det var en ovanligt lång process även bland heraldikern men det kan ha mer att göra med min oförmåga att fångas av en enda idé när det finns så många bra att välja mellan. Till slut, och tack vare Tor Flensmarck, kom jag på en lösning som fungerade. Det blev en avhuggen kärve med två nedhängade ax. Inget mer och inget mindre.

Den här enkla symbolen är helt klart inspirerad av en vase men det är ingen vase. Det var också en sak som jag och Tor pratade om (i brev) när vapnet skapades 1989. Det kunde inte vara en vase eftersom kungliga Vasa-ätten redan hade den symbolen. Samtidigt kunde det inte gärna bli någon annan symbol heller när namnet är Wasling från släktgården Vasared.

Om man är heraldiskt bevandrad vet man att en vase inte är en sädeskärve. Det är därför en extra poäng i att vår släkts ”vase”, eller ska den kallas ”wasse”, är en sädeskärve. Det blir då en tydlig skilnad mot den kungliga vasen. Sädeskärven är också symboliskt mer passande för vår bondesläkt.

Färger och vingar
Vapnets tinkturer (färger) är svart och guld/gult. De färgerna symboliserar ursprunget i Västergötland. Vår släktforskning ner till omkring 1600 visar att släkten har en påfallande ovilja att lämna denna region i världen. En gav sig iväg för att söka lyckan (och kanske en partner) i Amerikatt, men återvände ensam till hembygden för att där finna familjelyckan.
Denne äventyrare var min farfars far Calle och hans käresta var farfarsmor Alma. Deras barn tog sig namnet Wasling efter gården Vasared.
Eftersom mina anfäder och anmödrar kommer från Västergötland men från olika kommuner var det ingen idé att hänga upp sig på en viss kommun när vapnet skulle göras. Då fick hela landskapet ta plats istället.
Vingarna är inga örnvingar. De är korpvingar och symboliserar släktens äldre släktgård Onsered (Odinsryd). Om jag någon gång gör en badge/märke så kommer den att föreställa en korp på något sätt. Varför inte som korpen använd i den bild som Magnus Bäckmark ritade till familjen Wasling-Mutka.

I allians med Wasling
Sedan medeltiden har man förenat vapensköldar för att visa på en förening mellan familjer eller andra juridiska personer. Här ser vi familjen Wasling och Mutka, och det är jag och min fru Michaela med barn.


En personlig brisering för Jesper
Eftersom jag är en heraldiknörd kunde jag inte låta bli att ha en personlig brisering. Mitt heraldiska förnamn, om man så vill. Jag ändrade helt enkelt färgerna från svart till grönt. Det är även de ursprungliga färgerna som Tor föreslog, men som sedan ändrades till svart för att det var en bättre symbolik.

Det här personliga vapnet använder jag endast i heraldiska sammanhang, som i Svenska Heraldiska Föreningens matrikel och i det exlibris jag har för min heraldiska boksamling. Alltså där jag vill framträda som personen bakom skölden.

Att jag valde grönt i kombination med gult kommer från maskrosorna i vår trädgård. Den mest somriga känsla jag kan få är faktiskt när jag sitter på trappan ner mot baksidan av huset och med en kaffe i handen se de gula maskrosorna växa i den gröna gräsmattan. Det är sommar.

Självklart kan andra medlemmar av släkten göra sina personliga varianter. Det är till och med något jag skulle uppskatta.

Knappt knapadliga Waslingar
Man är ju ändå nyfiken. Kanske har släkten rötter ner i 1600-talets västgötska adel. Det finns något som tyder på det. Eller så är det ett påhitt, en ren bildmanipulation gjord i samma stil som vapnen i den vapenbok som Keyser publicerade kring 1650.
Det är också möjligt att denna fejkade släktgren utgrenades i den likaledes fejkade ”högadliga” grenen Gyllenvase. Hur deras vapen ser ut får vi se så småningom.

En japansk samuraj
Det finns även de som tror att det finns en japansk samurajgren av släkten, troligen utvandrad under vikingatid med ett västgående skepp. Det finns också de som inser att detta inte alls är sant.

Däremot är det sant att det finns en version av släktvapnet som är gjort som en japansk kamon, som är den japanska motsvarigheten till vapensköldar. Dessa är alltid tvåfärgade och färgerna är inte fastslagna. Det ska helt enkelt vara en ljus och en mörk färg.
Vapnet som sigill
Till sist ett exempel på hur man kan använda vapnet som fysisk produkt. Av den teckning som Davor Zovko gjorde skapades ett sigill (till min 40-årsdag, tack vänner för det).

Småversioner