Etikettarkiv: Tyskland

Vackra rondeller

 

Rondell med vapensköld i centrum
En tysk rondellmunk

Om rondeller tycks det mycket. Här är en ovanligt lyckad från strax utanför Fürth i Bayern, Tyskland. 

Jag skulle, som gammal vägingenjör, kunna breda ut mig om rondellernas välsignelse för trafiksäkerheten och hur mycket de i regel underlättar trafiken och om hur omotiverat gnälliga många svenskar är när det kommer till detta ämne. Men det gör jag inte.

Istället tar jag upp det goda estetiska exemplet. Tyskarna är osedvanligt bra på att ta hand om sin heraldik. Nästan lika bra som vi svenskar och ibland bättre.

Den här rondellen har stadsvapnet på tre sidor i denna trevägskorsning. Ok för att en sån här rondell ställer till det ibland*, men det finns absolut tillfällen där den kan användas istället för den vanliga trista utsmyckningen man ser. Dessutom är det ju ett väldigt bra sätt att bygga kommunens varumärke.

  • Not. Ibland behöver man av trafiksäkerhetsskäl dels kunna se tvärs igenom rondellen, dels kunna köra över densamma utan att det ska vara som att köra in i en vägg. 

Skule, Sunnedach och de första ofrälse vapensköldarna

Eftersom det fortfarande finns några enskilda osäkra nyfikna därute som tror att endast adeln får använda egna personliga vapensköldar är det på sin plats att visa upp bevisen för att även vi ofrälse har fört vapen sedan omkring år 1300. 

Men det var inte vanligt att man hade en vapensköld som ofrälse under medeltiden. Det var inte ens vanligt att man hade ett sigill. Det var något för de som hade behov av att regelbundet underteckna dokument såsom brev och avtal.

1297 sätter köpmannen Johan Skule sitt sigill under en urkund. Det första kända borgerliga sigillet i Sverige. Sigillet innehöll ett bomärke, men inget vapen.

tre sigill för tre ofrälse vapenbärare under tidigt 1300-tal
Tre ofrälse sigill från tidigt 1300-tal. Johan Skule, Henrik Sunnudag (Heinrich Sunedach) och Engelbert Hvit (Albus). Notera bomärket ovanför Engelberts sköld. Källa Uno Lindgren ”Heraldik i svenska författningar”.

Det första borgerliga vapnet är känt från 1320 då stockholmsborgaren Henrik Sunnedach använder en vapenbild i sitt sigill. Bara något år senare undertecknar Engelbert Hvit/Albus med sitt vapensigill. Båda dessa är ofrälse och båda har tysk bakgrund så vapnen ska därför ses i en tysk kontext. Under denna tid har ännu ingen inhemsk svensk ett vapensigill. Det dröjer ännu ett par decennier.

Källa

Uno Lindgren ”Heraldik i svenska författningar”.

Heraldik på nätet – Otto Hupp

Utdrag ur Arlberger wappenbucher av Otto Hupp
Utdrag ur Arlberger wappenbucher av Otto Hupp

Otto Upp var tysk heraldiker verksam i mitten av förra århundradet. Inte den bästa tid för en tysk, men Hupp gav inte upp. 

Som heraldisk konstnär var han en föregångare i att återskapa den medeltida stilen, som han behärskade bättre än de flesta. Dagens heraldiker inkluderade.
Det som gör honom extra bra är hans insikt att det inte får bli för bra. För även om vi med dagens pennor och papper kan göra helt rena linjer var det något som var svårare för medeltidens konstnärer. Speciellt de som skulle göra det som bäst kan kallas kataloger och alltså innehöll en stor mängd bilder som skulle produceras relativt snabbt. Alltså inte som en kyrklig målning av Michelangelo där konstnären kunde dra ut på tiden.

Idag är hans böcker lite svåra att få tag på men tursamt nog ligger ett och annat av hans verk på nätet, digitaliserat av ett museum. Så vill du studera tysk medeltidsheraldik i modern tappning ska du läsa Arlberger Wappenbücher.

Flagga viktigare än sköld

Hertig Svantepolk av Pomerellens sigill från 1248
Hertig/duke Svantepolk av Pomerellen (1220-66). Sigill/seal from 1248

Hur viktig var egentligen vapenskölden för 1200-talets elit i Nordeuropa? Jag ställer frågan efter att ha tittat på hertig Svantepolks av Pomerellen (1220-1266) två sigill. 

Hertig Svantepolk II (den store) använde minst två sigill. På båda är han ryttare, vilket indikera överhöghet, som att han är en suverän.  På båda visar han också en sköld och en flagga. men motiven skiftar. Flaggorna ha helt olika geometriska mönster och ska nog inte ses som flaggor i vår mening utan som flagg-prototyper. Kanske användes de i fält, kanske inte.

En tom sköld för Pommerellen

Skölden är däremot mer intressant. I det första sigillet har han en symbol som kan tolkas som ett hjorthorn. Ett rätt typiskt motiv från Nordeuropa vid den här tiden. Detta sigill är från året efter han tog (och erkändes ha rätt till) titeln hertig. I det andra sigillet från 1248 finns däremot inget sköldmotiv alls. Kanske är det därför detta sigill inte heller finns med på tyska Wikipedia, för det stämmer inte riktigt med den bild vi har av en furste. Rent konstnärligt är det inte heller av samma klass. Ändå är det detta sigill denne hertig valde och det måste vi som heraldiska forskare förhålla oss till.

Pommerellens suveräne furste väljer alltså på höjden av sin makt att avstå från att använda en vapensköld för sitt rike. Varför?

Hertig Svantpolks sigill

Hertig/duke Svanteplok av Pomerellen (1220-66). Sigill/seal from 1228.

Förvirrande vapenföring

Svaret kanske finns i den attityd som familjen hade visavi heraldik. Genealogiskt hör Svantepolk II  hemma i dynastin Samborides/Sobiestaw. De anses idag ha haft en svart grip i guld som vapensköld, vilket Svantepolk själv alltså inte förde. Åtminstone inte i de rättsligt giltiga sigill som han själv ansåg var de viktigaste. Hans far Mestwin I, som dog 1220, verkar inte ha fört något vapen alls, att döma av hans sigill.

Sigill för hertig Mestvin I
Sigill för hertig Mestvin I (-1220) av Pomerellen

Svantepolks son Mestwin II förde en örn, vilket hans polska efterkommande också gör. Svantepolks lillebror Sambor II, senare även han hertig, förde däremot gripen i sitt andra sigill. Vad han förde i sitt första verkar oklart (se nedan). Det kan vara en grip men det kan också vara något annat. Tiden har dock plattat till avtrycket. Notera att flaggan här är dold.

Det är svårt att tolka denna totala ovilja att hålla sig ens till närmelsevis nära en rör tråd på annat sätt än att hertigarna av Pommerellen faktiskt inte förde ett heraldiskt vapen under 1200-talet. De valde helt enkelt de motiv som de tyckte var passande. Det är vi andra, både i samtida omgivande kulturer och vi som lever efteråt som försöker sätta in deras vapen i ett system.

Sigill för Sambor II, hertig av Pomerellen,
Sigill/seal från 1241 för Sambor II, hertig/duke av Pomerellen.

Hurra Tyskland, på din 25-årsdag

Tysklands statsvapen
Tysklands statsvapen av Karl-Tobias Schwab (1887–1967).

Idag fyller nya Tyskland 25 år, men det känns som om de funnits där för alltid.

3 oktober 1990 blev Tyskland ett. Öst- och Västtyskland upphörde att existera. Därmed blev den tyska örnen hela Tysklands symbol igen.

Den fläkta örnen

Tysklands vapen är en svart fläkt örn i fält av guld. Samma vapen användes av Weimarrepubliken 1919-33 och innan det av det tyska kejsardömet 1871-1918. De senare återupptog då det vapen som kejsar Sigismund skapade för sitt rike/dynasti/kejsarämbete 1433.

Preussarnas örn var svart i fält av silver. Den användes som hjärtsköld av 1800-talets kejsardöme som en påminnelse av att det var deras kungaätt som styrde Tyskland. Det var också därför denna sköld togs bort när kejsardömet upphörde 1918.

Den design som används idag, och som användes av Weimarrepubliken, tecknades av Tobias Schwab (1887–1967) och presenterades 1928.

Men Tyskland har haft flera andra statsvapen på vägen fram till idag.

Heliga Tysk-Romerska riktes flagga från 1700-talet
Heliga Tysk-Romerska rikets flagga från 1700-talet

Heliga Tysk-Romerska riket 962- 1815

Så klassiskt att det inte behöver närmare beskrivning. En örnsköld har de haft sedan 1100-talets sista decennium. Den mest kända varianten är dubbelörnen (ett huvud för Tyskland, ett huvud för Rom). En kort period hade man även tre huvuden, det tredje gör Jerusalem.

 

Tyska förbundets flagga
Tyska förbundets flagga

Tyska förbundet 1815–1866

Napoleonkriget krossade det Heliga Tysk-Romerska riket, även om det varit i upplösningsfasen sedan 1648.

1815 återuppstod riket under namnet Tyska Förbundet. Vapnet var även denna gång en svart dubbelörn i guld. Men den hade inte längre alla småsköldar eftersom de tyska länderna var mer självständiga än tidigare, alla 39.

Tyska förbundet införde även den tyska flaggan.

Tyska riksvapnet för kejsaren
Tyska riksvapnet för kejsaren

Kejsarriket 1871–1918

1800-talet var inte en lyckad period för När Tyskland enades 1871 skapade man också ett nytt riksvapen. Också det innehöll en örn, men nu endast med ett huvud. Dessutom placerade man den preussiska örnskölden som hjärtskäl.

Weimarrepubliken 1919–1933

Weimarrepubliken skapades 1919 och gjorde det enkelt för sig. Man tog bort referenserna till det kungliga, inklusive timbreringen, och behöll det rena vapnet. Det stiliserades också i sann 1900-talsstil

Nazityskland 1933–1945

Nazityskland hade ingen riktig tysk örn. Den enda statsbildning i Tyskland under mer än 1000 år som avviker från traditionen. Så mycket för deras känsla och respekt för historien.

Örnen som de har är en typisk 1900-talsdesign.

Östtysklands statsvapen 1955-90
Östtysklands statsvapen 1955-90

Öst och Västtyskland

Efter andra världskriget splittrades Tyskland och som sovjetisk lydrike hade Östtyskland en liten specialare i form av en hammare och passare inom en krans.

Västra Tyskland valde att ta upp den gamla tyska skölden igen i den form den hade under Weimarrepubliken. Efter sammanslagningen med Östtyskland den 3 oktober 1990 valde man såklart att fortsätta använda det Västtyska t annorlunda jämfört med på 1920-talet. När Östtyskland uppgick i Västtyskland 1990 blev vapnet det återförenade Tysklands vapen.

Så grattis, Tyskland, på 25-årsdagen

Hakkorset flyr från striden

Hakkorset är världens mest infekterade symbol och jag tycker att det så ska förbli. Men hakkorset har en historia som man måste vara medveten om.

Först vill jag säga att nazisterna inte vara några kryptobuddister eller protohinduister. De tog inte hakkorset därför att de tyckte att buddismen/hinduismen var en trivsam ideologi som borde introduceras i västerlandet. Nazisternas hakkors har inget med österlandets hakkors att göra. Än mindre har den något med Navajo-indianerna att göra, som en del påstår. Här bör det påpekas att eftersom indianer och asiater/européer var åtskilda i tiotusentals år kan inte gärna hakkorstes förekomst i olika kulturer ses som något annat än ett resultat av att det är bland de enklaste tecknen man kan göra som ändå inte är för enkelt.

Därför är det inte konstigt att den har symboliserat så mycket olika saker som ex sol, gudomligheter, finländska flygvapnet, Asea och nazisterna.

Intressant är att nazisterna har en svastika som roterar medurs. Alltså går mot höger för åskådaren. Som heraldiker och västeuropé är det ett udda sätt att göra en symbol fram till just 1900-talet eftersom märken i regel placerades på en sköld eller på en fana. En bild som går åt höger för åskådaren blir nämligen på sköld och fana en bild som riktar sig bakåt FRÅN slagfältet. Den flyr, som man säger inom heraldiken.

Det finns ett återkommande prat om att vikingarna hade hakkors. Det hade de inte av den enkla anledningen att ”vikingarna” inte hade något tecken alls. Vikingar är folk från norr, oklart vilka. Ungefär som européer. De hade inget gemensamt land, ingen gemensam härskare och banne mig inte heller en gemensam religion eftersom de betedde sig ungefär likadant både som asatroende och som kristna.

Däremot kan det vara så att vissa vikingar använde ett hakkors som dekoration i något sammanhang.

Ordet svastikas ursprung finns inom hinduismen. I hinduisk kultur skiljer man mellan svastika (medurshakkors) och sauvastika (moturshakkors). Svastikan är en solsymbol vars lopp imiterar solens lopp över himlen. Sauvastikan går åt andra hållet och symboliserar natten och mörker, ibland även med gudinnan Kali.

 

Aachener Wappenrolle – Världens äldsta vapenrulla

Glöm britterna. Glöm fransmännen. Världens äldsta vapenbok är tyskarnas Aachener Wappenrolle från 1198.

Vapenboken skapades till minne av kröningen av kejsar Otto IV i Aachen 1198. Originalet finns inte kvar, men avskrifter. Dessa har Steen Clemensen sammanställt i ”Coronation of Otto IV in Aachen 1198”.

Boken omfattar cirka 40 namn och omkring 22 vapen. Handlingen är inte komplett så det går inte att fastställa exakt vilka vapen som ingår.

Det bästa med vapenrullan är att den visar att furstar (kungar, hertigar och deras likar) förde vapen vid denna tid, vare sig de var män eller kvinnor.
Rullan visar också att grevar i Tyskland nu började ta upp vapen, men att det ännu var ovanligt. De flesta som har vapen har sin hemvist i västra delen av Europa.

Riddare och baroner förde däremot inte egna vapen. Det stämmer väl överens med det intryck som krönikan över William Marshall från ungefär samma tid ger.

 
Otto IV (Welf) Dt. Kg. Vapensköld
Henri (I) D. Brabant Vapensköld
Mathilde de Flandre Ds. Brabant Vapensköld
Heinrich Hz. Braunsweig & Sachsen Vapensköld
Wilhelm Welf Hz. Lüneburg Vapensköld
Heinrich (III) Hz. Limburg Vapensköld
Balduin (IX) C. Flanders Vapensköld
Otto (I) Gf. Geldern Vapensköld
Arnoul (III) Gf. Kleve Vapensköld
Dietrich (VII) Gf. Holland Vapensköld
Wilhelm (II) Gf. Jülich Vapensköld
Heinrich (II) Hr. Cuyck Vapensköld
Gerhard Gf. Ahre Vapensköld
Heinrich (II) Gf. Sayn Vapensköld
Simon Gf.Tecklenburg Vapensköld
Adolf (V) Gf. Berg Vapensköld
Arnold von Berg Gf.Altena Vapensköld
Friedrich von Berg Gf. Mark Vapensköld
Albrecht (III) Gf. Eberstein Vapensköld
Heinrich (IV) Gf. Kessel Endast namn
Heinrich (I) Gf. Hückeswagen Vapensköld
Albert (II) Gf. Dagsbourg Endast namn
Friedrich (I) al. Emich Gf. Leiningen Vapensköld
Walram (IV) von Limburg S. Montjoie Endast namn
Goswin (IV) S. Valkenburg Endast namn
Gerhard (II) Gf. Wassenberg Endast namn
Dietrich (I) S. Heinsberg Endast namn
Hermann S. Waldeck Vapensköld
Heinrich von Schwalenberg Endast namn
Heinrich von Wolmarstein Endast namn
Gerhard von Wolmarstein Endast namn
Gf. Dahle Endast namn
Adolf (I) von Altena (Berg), Abp.Köln Endast namn
Dietrich (I) Gf. Holland, Bp.Utrecht Endast namn
Dietmar Bp. Minden Endast namn
Bernhard Bp. Paderborn Endast namn
Widekind Ab. Corbie Endast namn
Gerhard Ab. Inden Endast namn
Heribert Ab. Werden Endast namn

Källa

Steen Clemensen, Coronation of Otto IV in Aachen 1198

Borgerliga vapen i Sverige

Vapensköld för Ackerstierna, från Jämtland.
Vapen Ackerstierna, från Jämtland.

Så heter en sida på wikipedia. Det känns lite underligt och begränsande, men inte fel i sak.

Ett borgerligt vapen är alltså ett vapen som förs av en person eller släkt som inte är adliga (och hit räknas alla medlemmar utom huvudmannen i de adelsätter som upphöjts efter 1809).

Borgerlig har inget med politik att göra. Det har inte heller något med burskap/borgerskap enligt det gamla ståndssamhället att göra. Det har däremot med Borgerlig vigsel att göra, och med borgerlig kommun – dvs något som är sekulärt.

Vapensköldar är i sig varken sekulära eller andliga; de bara är. Däremot var ordet borgerlig modernt i slutet av 1800-talet  och bürgerliche wappen är den tyska inspirationen till svenska borgerliga vapen.

Men eftersom ordet borgerlig i såväl Tyskland som Skandinavien kan ha en politisk innebörd samtidigt som vi heraldiker inte vill att släktvapen ska vara politiska så rekommenderas att man använder andra ord. Som släktvapen eller familjevapen.

Ofrälse vapen är däremot ett synnerligen korkat ordval eftersom o:et är en negation och vi kan inte använda adelskapet som norm i dagens samhälle. Inte ens i heraldiken.

Om man läser den svenska Wikipedia-texten och sedan den engelska så ser man att det är en definitionsskillnad i ordet burgher arms/borgerligt vapen.  Ska man vara petig så är faktiskt den engelska sidan fel både för svenskt vidkommande och för hela den germanska sfären.

Orsaken kan vara att man läst sina källor lite för snabbt (för de är inte lika kategoriska som engelska wikipedia.) det visar också att britterna är så annorlunda oss (nåja, men lite) att man inte kan översätta från engelska till svenska hur som helst. I heraldiken är det alltid bättre att översätta från tyskan.