Etikettarkiv: Tom S. Vadholm

En titt på Norsk heraldisk forening

 

Nytt nummer av Våpenbrevet – Norsk heraldisk forenings tidning. Och den näst bästa nationella heraldiska tidningen i Norden, om jag får säga det själv (det vore ju tjänstefel som redaktör för Vapenbilden att säga något annat).

Här presenteras verksamhetsberättelsen för 2017. Det är imponerande mycket de hinner med och jag skulle gärna se att vi i Sverige tog upp några av deras idéer. men det blir svårt för vår svenska förening är så mycket mer utspridd än den norska och de mest aktiva finns tyvärr inte där de flesta av våra medlemmar bor (läs Stockholm).
222 medlemmar har de. Ett litet tapp mot 2016 så ni norrmän som läser men inte är med – gå med. Det kostar 300 NOK/år.

Bra innehåll

Som vanligt är det en bra bredd. Ständige krönikören Thorbjörn Bergersen skriver om ny militär heraldik medan Tom Vadholm följer upp med en artikel om Trondheims vapen och sigill genom tiderna. Trondheim är ju den norska kyrkans huvudstad och andliga centrum med st Olof-kulten som mittpunkt allt sedan denne kung helgonförklarades för snart 1000 år sedan. Hans skrin blev 1031 placerat i stadens St Clemenskyrka. Ärkestiftet grundades 1154 men det dröjer fram till 1439 innan vi hittar det första sigillet för staden. Vi kan förstå att det är mycket historia som gått förlorat här. Redan då finns grunden till det vapen som staden har idag i motivet, även om biskopen då tog större plats.

Alf Hammervold fyller på med en grundlig introducerande artikel om heraldiska kronor och förheraldiska kronor och kungliga rangtecken från Egypten fram till Karl den Store.

Mysteriet Schüppel

Den sista stora artikeln är en fyndig betraktelse av Jochen Wilke som skriver om sin frus vapen. Hon är tyska och vapnet har ett innehåll som kan vara svårt att förstå om man inte är tysk. Ja, vapnet i sig är inte så svårt att förstå. Det är helt enkelt en pilbåge och två ax.  Och på hjälmen en spade mellan två vingar.

Historien om vapentagaren Max Otto Schüppel berättar Jochen Wilke så mycket bättre än mig, men jag kan säga så mycket att lösningen till det hela ligger i hur man uttalar vissa ord på den sachsiska dialekten och resultatet är ett vapen vars innehåll har dubbel koppling till namnet.

Ditt vapen och heraldiska stilepoker

Hur ska man avbilda ett nytt vapen?
Frågan verkar först naiv, men det har fler bottnar än en.

Den som tar sig ett vapen, eller som vill rita upp sitt släktvapen på nytt för att det saknas ett nutida original, hamnar snabbt i bryderi.

  • Ska man skapa det i medeltida stil eftersom heraldiken är medeltida?
  • Ska man skapa det i vapnets tillkomstids stil?
  • Ska man göra en nutida tolkning?

Mitt råd är att alltid i första hand göra vapnet i en nutida version. Heraldiken ska alltid följa med sin tid så att göra den i modern stil är bara bra. Dessutom kommer vapnet då att kännas relevant på ett helt annat sätt.

Men har du möjlighet ska du absolut låta göra vapnet i andra stilar. De flesta gör ju en medeltida version, men det går lika bara att välja en annan tidsepok. Som min i 1600-talstolkning här nedan.

Vapensköld för släkten Gyllenwase/Wasling
Vapen Wasling i 1600-talsstil, av Jens Christian Berlin.

Heraldiska stilepoker

Man kan ta konsthistorien till hjälp för att lättare förstå hur vapnet ska se ut. För heraldiken är trots allt en konstform som ständigt är i förändring och därför helt integrerad i övrig konst.
Här kommer därför en enkel uppställning av centrala heraldiska stilepoker.

  • 1200: Gotikk Enkelhet, uavhengig men naivistisk
  • 1500: Renessanse Fortsatt enkel, men harmonisk
  • 1600: Barokk Naturalistisk, tung og pompøs, men en helhetlig komposisjon
  • 1725: Rokokko Lettere, mykere og galant med en svingete og snirklete, asymmetrisk form
  • 1770: Klassisisme Reaksjon Regelbundet Opplyst
  • 1800: Romantikk/Empire Tilbake til sengotikken
  • 1850: Realisme, Biedermeier, Nygotikk osv.
  • Senere tider bl.a.: Impresjonisme, Symbolisme, Ekspresjonisme, Funksjonalisme, Minimalisme.

Tack Tom S Vadholm, för att jag fick låna din indelning.

Norge kan … även heraldik

Så har Våpenbrevet nr 96:2015 (Norsk Heraldisk Forening) ramlat ner i brevlådan. Trots det lilla formatet (A5) och rina omfånget (36 sidor) så är det en välmatat liten skrift.

Det som gör Våpenbrevet så extra rolig är att den innehåller mer debatt och diskussion jämfört med alla andra heraldiska skrifter jag känner. Ingen tvekar att ifrågasätta gamla sanningar och säga ifrån om man inte håller med. Och detta på ett trevligt och icke oförskämt sätt.

Vadholm kritiserar Riksarkivet

Denna gång är det franmför allt Tom S Vadholm som tar upp den handske som Hans Cappelen kastade i förra numret. Frågan på tapeten är heraldiska regler, Harald Traettenberg och hur man ska förhålla sig till dem. Både Vadholm och Cappelen är lite missnöjda med hur norska Riksarkivet tolkade reglerna och i sin iver att vara historiskt korrekta inför regler som ingen heraldiker i rum eller tid har hört talas om förr. Som att man endast kan ha ett motiv i en sköld (även om detta kan upprepas flera gånger) eller att man endast får ha två tinkturer.

Artikeln tar på ett pedagogiskt sätt upp de problem för norsk heraldik som bland annat Riksarkivets tolkning innebär. Samt det faktum att Riksarkivet ständigt bryter mot sina egna tolkningar, men tydligen inte vill låtsas om det.

Även Knut Johannesson har fångat Cappelens uppmaning och försvarar Riksarkivets synsätt. Johannessen var själv ansvarig för behandlingen av heraldiken fram till 2014.

Jag håller mindre med Johannesen än Vadolm, men även han har många bra tankar.
Dock tar jag kritiskt upp följande sats: ”… en blasonering bör vara kortfattad när den kan vara det …”.
Jag känner igen uttrycket från reklamvärldens sloganfantaster, men det är ett ytligt sätt att se på en slogan/blasonering. Citatet bör vara: ” … en blasonering bör vara så kort som den behöver vara …”
Det är inte stor skillnad i ord, men det blir en stor skillnad i hur man resonerar kring en text. I det första är blasoneringen huvudsaken, i det andra är det mottagaren/läsaren av blasoneringen som står i centrum.

I rättvisans namn ska sägas att Johannesen skriver detta i en replik till Einar Evar. Jag tar bara upp det som ett exempel på hur viktigt det är att inte bara se till språket som språk utan inse att språkets syfte är kommunikation.

Slutligen skriver Nicolas Orlinski en intressant artikel om polsk heraldik, vars slut kommer först i nästa nummer av Våpenbrevet.

 

Norsk Heraldisk Forening hittar du på www.heraldikk.no.

Flatestilen – vad är det

Tjörns kommunvapen
Tjörns kommunvapen

 

Flatestilen är en norsk konstriktning inom heraldiken som gör anspråk på att vilja ta tillbaka vapenkonsten till dess medeltida rötter.

I senaste numret av Våpenbrevet skriver Tom Vadholm tänkvärt om flatestilen, en stil som skapades av Harald Trættenberg under mellankrigstiden och som ännu dominerar framför allt norsk heraldik.
Bilden ovan visar Tjörns kommunvapen i nämnda stil, så även svenskar är influerade.

Syftet med flatestilen är att återskapa den medeltida enkla heraldiken på bekostnad av den överlastade vapenkonsten som skapades under mellantiden. För Trættenberg var kontrastverkan och enkelhet centrala. Alla motiv ska, så långt som det är möjligt, vara möjliga att identifiera bara genom sina konturer. Detta gäller alltså inte alla motiv, som många efterföljare och kritiker påstår, utan det är ett ideal. Även Trættenberg förstod att lejonhuvudet sett framifrån kräver ögon, nos och tänder för att fungera som vapenbild.

Jag uppskattar flatestilen som ett modernt alternativ till andra sätt att framställa sitt vapen. Det är en spännande stil bland andra. Men jag ser den inte som en återgång till heraldikens medeltida rötter. Tvärtom skulle jag vilja påstå att flatestilen är den minst medeltida av alla heraldiska stilar med rötter så fast i funktionalismens stilideal att medeltiden inte blir något annat än en saga.

Medeltida bilden är för övrigt varken detaljlösa, enkla eller sparsmakade i färg.

Omvald på årsmötet

Så var jag omvald igen. Det är mitt 23:e år i Svenska Heraldiska Föreningens styrelse (19:e som sekreterare) och fortfarande är det lika kul.

Årsmötet i Lund var som vanligt en trivsam tillställning med omkring 25 glada deltagare. Det är svårt att få folk till våra möten när medlemmarna är utspridda över hela landet.

Den här gången premierade föreningen två framstående heraldiker med medalj: Thorleif Aiff och Tom Vadholm. Aiff återkommer jag till. Vadholm premierades mycket tack vare hans arbete för att få våra alla heraldiska föreningar att arbeta tillsammans och om det pratade vi mycket under dagen.

Det ska inte förtigas att den nordiska heraldiken har präglats av många gräl där personliga intressen påverkat hur föreningarna arbetat tillsammans. Det tog egentligen fram till omkring 2005 innan SHS på allvar erkände Svenska Heraldiska Föreningen som en jämbördig partner.
Och att det finns en förening i Stockholm (Heraldiska Samfundet) och vår riksförening beror på en konflikt inom SHS omkring 1982, som de då berörda gärna ha velat förtränga (inga namn nämnda, men två tre av dem är fortfarande aktiva i heraldiksverige).

Hur kommer det sig att det blir så mycket känslor i det här fredliga ämnet?

 

Tom S. Vadholm och Thorleif Aiff är årets medaljörer

Svenska Heraldiska Föreningen (SHF) utser varje år förtjänstmedaljörer inom området heraldik. Man kan få medalj för konstnärliga, akademiska eller ideella insatser för att sprida kunskap om heraldik.

2015 års medaljörer blev mästerträsnidaren Thorleif Aiff och norske heraldiske nestorn Tom Vadholm.

SHFs mästerlige motiveringspoet, Stefan Bede, har sammanfattat de tvås insatser i följande ord:

Thorleif Aiff
För sitt handgripliga arbete med att överföra och tolka heraldikens teoretiska sfär. Med hundratalet heraldiska träskärningar är denne mästare i träbildhuggeri unik i Sverige. Han har förmågan att förstå och uppskatta ett vapen och låter sig inte begränsas av de restriktioner för framställan som finns utan förmår finna kärnan i uppdraget.
Att lägga till denna ytterligare dimension är det inte vem som helst som kan. Thorleif Aiff är inte vem som helst – han är den nyfikne mästaren som ödmjukt närmar sig ämnet och förvandlar det till något handfast och vackert.

Thorlief Aiffs hemsida visar hans heraldiska hantverk

Tom S. Vadholm
För sina insatser som föreningsaktiv i Norge och Norden. Som både engagerad medlem och framförallt som ordförande i Norsk Heraldisk Forening har han varit drivande. I Societas Heraldica Scandinavica har han lyft föreningens blick och arbetat för ett förstärkt internordiskt samarbete. Både hemmavid och på internationella kongresser har han dessutom varit en flitig föredragshållare. Som en del av det kitt som håller ihop de nordiska föreningarna är han betydelsefull.
På samma sätt som en människa inte är en ö är det gränsöverskridande samarbetet oerhört viktigt. Så viktigt att det bör premieras med medalj.

Läs mer om medaljen på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida