Etikettarkiv: Societas Heraldica Scandinavica

Heraldiska samfundets spännande historia

Heraldiska samfundets vapensköld
Coat of Arms for Heraldiska samfundet/The Association for Heraldry. Wikipedia commons

2017 fyller Heraldiska Samfundet 25 år. Jag säger grattis redan idag.

Precis som Svenska Heraldiska Föreningen har Heraldiska Samfundet en svårt övertolkad historia. Dagens version grundades 1992 i samband med den internationella genealogiska och heraldiska kongressen i Uppsala samma år. Det var i stort sett samma personer som grundade Heraldiska samfundet som arrangerade kongressen med bland annat legendaren Per Nordenvall i spetsen.

Sedan dess arrangerar de föreläsningar och aktiviteter (tydligen för sällan, enligt kritiska medlemmar som är med).
1995-98 gav de ut tidningen Sköldebrevet, med Eric Bylander som redaktör,  men nu får medlemmarna Vapenbilden precis som medlemmarna i Svenska Heraldiska Föreningen.

Samfundet har inval av nya medlemmar, det är därför de kallar dem ledamöter. Vet dock inte om någon någonsin har fått avslag. Jag själv blev inbjuden att vara med men eftersom jag bor i Borås kändes det omständigt att vara med i en förening som är verksam i Stockholm/Uppsala. Annars hade jag gladeligen varit med där också. Så om du bor i Stockholm så tycker jag att du ska hänga på dem för i samfundet finns många väldigt kunniga heraldiker och du får ett fantastiskt bra nätverk. Hör gärna med riddarhusgenealogen Göran Mörner, som numera är samfundets ordförande.

Det ursprungliga samfundet

Heraldiska Samfundet bildades ursprungligen 1941 i Stockholm av bland annat Harald Fleetwood, Einar Kedja och Arvid Berghman och avtynar snart därefter. Ett skäl tycks ha varit Arvid Berghman själv som tydligen lyckades bli ovän med allt och alla. Samfundet fanns i realiteten inte ens när det Nordiska Heraldiska Sällskapet/Societas Heraldica Scandinavia (SHS) bildades 1959 vilket säkert var ett ska till att SHS överhuvudtaget blev till. Hade det funnits en stark svensk förening hade knappast någon svensk kommit på idén att bilda något tillsammans med norrmän, finnar och danskar – så ödmjuka är vi sällan.

Att då säga att man 1992 återupplivade HS är ungefär lika sant som att säga att Svenska Heraldiska Föreningens grundande 1976 var ett återupplivande av föreningen med samma namn från 1911.

Ibland är vi heraldiker lite för förtjusta i historien och vi friserar händelser lite grand så att vi tror på det vi påstår. Men jag lovar – det är ingen skam att skapa något nytt. Se bara hur bra SHF och HS är!

Heraldisk Tidsskrift hösten 2016

Så var Heraldisk Tidsskrift här igen. Denna två-gånger-om-åter-publikation som alltid är läsvärd.

Denna gång fastnade jag mest för Steen Clemensen som skriver initierat om härolden i Gelrevapenboken.

Nills Bartholdy skriver om adelsmannen och skulptören Bertel Thorvaldsens vapensköld medan Terje Bratberg och Harald Nissen skriver om Billesläktens gravstenar och deras anvapen. Jag saknar emellertid en rad böcker som borde ha recenserats. De senaste åren har Vapenbilden tyvärr varit bättre på att fånga upp litteratur som rör heraldiken och som är till gagn för medelläsaren och medelmedlemmen.

Allt trivsamma lättsamma artiklar som kanske inte håller riktigt det djup som de låtsas, alla noter till trots. Jag saknar överlag författare som använder sin lärda kunskap till att dra fram en teori och sedan försöka underbygga den med lärda exempel. Nu blir det mest beskrivande texter. Inget fel i det men jag saknar den intellektuella utmaningen. Jag saknar även den heraldiska debatten som fanns i Heraldisk Tidsskrift förr, fram till tidigt 1980-tal. Jag hoppas att den kommer tillbaka snart.

Det hänger dock inte bara på redaktörerna. Styrelsen har en uppgift här och så även vi läsare som också kan bidra med innehåll.

Men jag ser stora hinder

Den fokus som tidningen idag lägger på att presentera alla medverkandes rätt ovidkommande yrkes- och utbildningstitlar tror jag verkar hämmande för det heraldiska samtalet. Så länge har jag ändå varit med i heraldiken (30 år) att jag sett att en professorstitel aldrig visar på heraldisk kunskap. Däremot har jag sett att den effektivt gör att de som saknar titlar håller sig undan heraldikens finare forum.

Man kan göra det lätt för sig och jämföra med den politiska debatten – som jag håller skyhögt över den heraldiska när det kommer till kompetens. Där undviker man i möjligaste mån att ta fram titlar just eftersom det skrämmer bort just dem man vill nå. Där kan vi heraldiker lära oss mycket.

Vad är ett vapen, undrar Berghman

Heraldisk Tidskrift och Nordiska Heraldiska Sällskapet har börjat lägga ut gamla artiklar. Fantastiskt jättebra. 

Nu har de lagt ut Arvid Berghmans artikel ”Vad menas med ett vapen”.  Det är en fantastisk artikel på det sätt att Berghman tar sig tid att problematisera denna fråga som annars känns så självklar.

Jag skulle kunna ha synpunkter på det han skriver, men avstår denna gång. Det finns andra som i andra artiklar lagt fram sina tankar.

I stort håller jag mer honom. Inte minst i denna passisu i kolumn 1, sida 1: ”Jag tror det är viktigt att först och främst fastsIå, att ett vapen är en idé, en bildidé. Det är tankeinnehållet som är det primära och det väsentliga, ej den utformning det fått. Av detta följer, att ett vapen aldrig kan fastställas till sin form utan blott till sitt innehåll. Härom torde väl alla heraldiker numera vara ense, men det är ofta svårt att få allmänheten att inse förhållandet.

Jag håller också med honom att ett heraldiskt vapen uppstår först när man gör ett vapen som representerar någon eller något. Intill dess är det bara ett utkast till ett vapen, hur läckert det än må vara.

Läs och fundera över hur du själv definierar ett vapen.

Två nya heraldiska vykort

Vapensköäldarna för Kamlarunionens regenter
Kamlarunionens regenter/Monarchs of the Kalmar union. Artist: Magnus Bäckmark

Magnus Bäckmark och Ronny Andersen har gjort Societas Heraldica Scandinavicas två nya vykort. 

Magnus Bäckmarks motiv visar vapensköldarna för Kalmarunionens regenter och deras respektive, från Margareta till Christian II. Bilden är typisk för Magnus, lekfullt heraldiskt med sinne för detaljer som gör bilden levande. Som att han har vänt på skölden för drottning Kristina Abrahamsdotter, vars vapen är okänt. Hon var Karl Knutsson Bondes tredje hustru och han gifte sig med henne i stort sett på sin dödsbädd vilket gjorde hans son till den person som stod närmast tronen. Hon var inte av frälseätt och därför hade hon inget stöd i arvstvisten efter sin make. Arvet kom att delas mellan svågrarna Gyllenstierna och Tott.

Det andra vykortet har Ronny Andersen tecknat, och det visar vapen för samtliga Societas Heraldica Scandinavicas styrelseledamöter mellan 2009 och 2015.

Vykorten är en kul idé. Problemet är väl bara att ingen skickar vykort längre. Det är numera mest ett samlarföremål. Men som samlarvärde är de värda en hel del för oss heraldiker.

Läs mer om hur du beställer vykorten

In English

The two heraldic artists Magnus Bäckmark and Ronny Andersen have made two postcards on the behalf of  Societas Heraldica Scandinavica. Bäckmarks card shows the monarchs of the Scandinavian Kalmar union 1396-1523.

You can by the cards from Societas Heraldica Scandinavica.
Pleace send a mail to order@heraldik.org.

Prices:
1 card 1 Euro
2 cards 1.5 Euro

 

 

Vapensköldar för Heraldiska sällskpets 16 styrelseledamöter
Coat of Arms of SHS boardmembers. Artist: Ronny Andersen

Skandinavisk vapenrulla 2015

Utdrag från SVR 2015. Biskop Fasts vapen, tecknat av Davor Zovko
Utdrag från SVR 2015. Biskop Fasts vapen, tecknat av Davor Zovko

Så kommer de då, mina tankar om Skandinavisk vapenrulla 2015.

Det är trist att SVR inte får till sin försäljning för det är för få vapen i rullan.  12 stycken, varav hälften är en uppsamling av biskopsvapen, fem till antalet. F

För att Skandinavisk vapenrulla ska bli en relevant publikation måste dess innehåll bli mycket mer omfattande.
Och jag tycker att det ska vara en relevant publikation, för det är Skandinaviens bästa och vackraste vapenrulla.

Många vackra släktvapen

Liksom tidigare år håller innehållet hör konstnärlig kvalitet. Bredden på medverkande konstnärer är också stor. Här finns verk av Thomas Falk, Leif Ericsson, Jon Asgaard-Kragh, Davor Zovko och redaktören Ronny Andersen.

Beställ Skandinavisk Vapenrulla

Genom Societas Heraldica Scandinavica kan du beställa Skandinavisk vapenrulla. Passa på att bli medlem när du ändå är i farten.

Publicera dig i Skandinavisk Vapenrulla

Vill du publicera ditt vapen i SVR går det bra. Priset för ett vapen (dvs 1 sida) är 1200 DKK/1250 NOK/1500 SEK/160 EUR. Då ingår även 5 särtryk av det nummer som vapnet är publicerat i.

Skandinavisk Vapenrulla började utges år 1963 av Christer Bökwall och Jan Raneke, tillsammans med Tor Flensmarck 1988-2010. Från och med år 2011 ges Skandinavisk Vapenrulla ut av Societas Heraldica Scandinavica med Ronny Andersen som redaktör.

Nordens bästa sida om heraldik

Heraldiska Sällskapet i Norden (även kallad Societas Heraldica Scandinavica)
Heraldiska Sällskapet i Norden (även kallad Societas Heraldica Scandinavica)

Heraldiska sällskapet i Norden finns på webbadressen www.heraldik.org

Societas Heraldica Scandinavica (SHS) är det formella (och lite krångliga) namnet på det Nordiska heraldiska Sällskapet. Fördelen med ett latinskt namn är att inget nordiskt språk har företräda framför de andra.

Föreningen bildades 1959 och har sedan dess verkat och varit en samlingspunkt för heraldiskt intresserade i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.
Den är med sina omkring 400 medlemmar Nordens näst största heraldiske förening (Svenska Heraldiska Föreningen är större).

Heraldiska sällskapet ger ut  tidskriften Heraldisk Tidsskrift och har en skriftserie, Heraldiske Studier. Denna skriftserie är bra men har en stor nackdel. Sedan starten har den endast publicerat danska manus. Numera har SHS även ansvaret för Skandinavisk Vapenrulla.

Sedan tidigt 2000-tal arrangerar heraldiska kongresser (kollokvier):
Sønderborg (2015),
Trondhjem (2013),
Helsingfors (2011),
Stockholm (2009),
Hillerød (2007),
Oslo (2005),
Åbo/Turku (2003),
Kalmar (2001).

 

Jag har endast haft möjlighet att besöka evenemanget i Oslo, och det var ett trivsamt arrangemang.

SHS har även varit behjälplig i arrangerandet av de stora internationella kongresserna i:
Stockholm (5., 1960),
København (14., 1980),
Helsinki (16., 1984),
Uppsala (20., 1992).

För dig som vill fördjupa dig i heraldiken är SHS en självklar förening att vara med i. Den är lite mer akademisk än Svenska Heraldiska Föreningen (liksom Norsk Heraldisk Forening), och det är ett medvetet val. Samarbetet mellan dessa föreningar fungerar numera väldigt bra och de flesta aktiva heraldiker är verksamma på flera håll.

 

Göteborgs heraldiska sällskap

Arms for Heraldry society of Göteborg, drawing by Kim Dohm-Hansen.
Arms for Heraldry society of Göteborg, drawing by Kim Dohm-Hansen.

I Göteborg finns ett heraldiskt sällskap. Det kallar vi för Göteborgs heraldiska sällskap. Det är öppet för alla, speciellt för dig som är intresserad av heraldik.

Göteborgs heraldiska sällskap är en lokalavdelning till Heraldiska sällskapet (i Norden, men det sistnämnda säger vi aldrig – det är underförstått).

Det heraldiska sällskapet i Göteborg vill samla heraldikintresserade runt om i Västsverige, framför allt i Göteborg med omnejd.

Göteborgs Heraldiska sällskap finns på Facebook
och
På det nordiska heraldiska sällskapets hemsida.

 

Ny bok om 552 bomärken

Boktips

Bokomslag till "Himmerlands bomärken" av Ole Færch.
Bokomslag till ”Himmerlands bomärken” av Ole Færch.

Ole Færch bok ”Himmerlands Bomærker” finns nu att köpa. Den omfattar 552 danska bomärken från 1450-1700, de flesta tidigare okända. 

Det är ett spännande projekt som författaren Ole Færch gett sig in på. Tyvärr har jag själv ännu inte läst boken, men den ser lovande ut.

Boken innehåller avbildningar av 552 bomärken (inte bokmärken) från 1450 till 1700.  Flertalet bomärken är tidigare okända. Bland motiven finns allegoriska, heraldiska och religiösa bilder samt monogram.

Bomärkena har funnit på sigill som använts av bönder, härads- stads- och birkefogdar, skrivare, präster, köpmän och hantverkare. Alla fyra stånden utom adeln finns med.

Ole Færch har även samlat in bomärken från kyrkoinventarier som gravstenar, epitafier och predikstolar samt bilder av de sigillstampar från Himmerland som idag finns på Nationalmuseet och på Aalborg Historiske Museum.

Köp boken här

Det är Societas Heraldica Scandinavica (SHS) som i samarbete med förlaget Slægten netop står bakom boken.
Boken kan köpas från SHS för 120 DANSKA kronor., exkl. frakt.

Kontakta föreningen för mer information.

Våga ifrågasätta auktoriteter

Även seriösa heraldiker har fel med jämna mellanrum, och det är helt naturligt. Därför kommer här lite kritik mot SHS hemsida. Kritiken är inte personlig utan tar mer upp klassiska förklaringar kring heraldik som kanske inte alltid har stöd i källor eller empiri.

Först ska det sägas att jag vet att jag har fel även på den här sidan. Det finns några artiklar som ska justeras men det har jag inte haft tid till. Sen finns det även på min sida åsikter som är mer åsikter än fakta. Så även jag måste kritiseras.

Så, över till SHS hemsida. Så här står det i artikeln om heraldik:

Hur uppkom och utvecklades heraldiken?

Under 1100-talet ägde en kulturell uppblomstring rum i Västeuropa. Lantbruk, hantverk och handel specialiserades, universiteten inrättades, katolska kyrkan konsoliderades och den romerska rätten återupplivades.

— Ok, beskrivningen skulle kunna passera, men en historiker skulle nog säga att såväl lantbruk och hantverk specialiserades några sekler tidigare medan handeln blomstrade ordentligt först under 1200-tal. I övrigt inget konstigt.

En ny hjälmtyp infördes som dolde riddarens ansikte, vilket ledde till oklarhet om vem som var vem.

— Här kommer emellertid ett allvarligt fel. Den slutna hjälmen uppträder först kring 1200-talet (och då ännu relativt sällan för den var dyr och svår att tillverka). Den slutna hjälmen kan alltså INTE vara upphovet till något som skapades 50-75 år före sin egen tillkomst. 

I korstågen sammanfördes dessutom riddare från olika länder.

— Oklart varför detta påverkade heraldiken, som uppkommer i Normandie och angränsande områden i en tid då korståg INTE genomfördes. Heraldiken uppstod inte i korstågsrikena.

I torneringarna stred praktälskande riddare mot varandra.

— Tornerspelen under heraldikens första 150 år var inte praktfulla, snarare lika strid. Dessutom medverkade även folk som inte var riddare, om än inte riktigt på samma villkor. 
Men heraldiken används vid denna tid endast av den yppersta överklassen, oavsett om dess företrädare var män eller kvinnor (en kvinna är med i den första vapenboken som är känd, från 1198)

Genom sigill bekräftades identiteten hos ett dokuments utfärdare. Detta krävde sammantaget kännetecken som samtidigt var enkla och tydliga, imponerande och kraftfulla. Heraldiken var född. Den fick sitt namn av härolderna, som höll reda på vilken torneringsdeltagare som hade rätt till vilket vapen.

— Så värst enkla var inte det äldsta vapnen. De består i regel av många geometriska fält och linjer, eller av ett flertal bilder. I det första vapnet finns till exempel 6 lejon med. 

Tveksamt om bilderna som gjordes avsågs vara kraftfulla. Just kraftfull är snarare 1900-talets bild av en riddare. Själva ville de i höviskhetens namn framstå som känsliga själar, om än dödliga sådana.

Naturliga platser att förse med kännetecken var riddarens sköld, fana, hjälm och hästtäcke. Sköldemärket återkom sedan i sigillet.

Åter i sin borg hängde riddaren upp skölden på väggen med hjälmen och dess prydnad ovanför och draperade hjälmtäcket runt skölden. Detta var grunden till den vanliga framställningen av ett fullständigt heraldiskt vapen.

— Det här vet vi inget om. Men vi vet att det här är den vanliga framställningen av vapen i riddarfilmer. Jag är personligen tveksam till om dessa filmer ska vara en källa till kunskap om medeltidsheraldik.

Med 1700-talets rokokostil förändrades heraldikens uttryckssätt, och det var inte alltid lätt att få in sköldemärket i ett fält avgränsat av snäckornament. Det finns dock en del goda exempel vilket motiverar att heraldiken, eftersom vapnen bara är bundna till innehåll och ej till form, anses kunna uttryckas i varje stilart.

— Sett till komposition skiljer sig 1700-talets rokokosköldar inte från 1600-talets barock. Trots att sköldformerna var relativt olika. Rokokon präglas för övrigt endast ibland av ”snäckornamenterade” sköldar. Ovala sköldar för både män och kvinnor var vanliga, vilket ses i såväl exlibris som i kyrkor. 

1800-talsheraldiken kännetecknas ofta av bristande proportionalitet mellan sköld, hjälm och hjälmprydnad.

— Så gör snarare heraldik från 1200- och 1300-talet. Jag skulle nog vilja säga att just dessa två sistnämnda seklerna är ett ovanligt tydliga exempel på vad vi i modern tid kallar ”bristande proportionalitet”. 
1800-talet har däremot en mycket tydlig proportionalitet, även om den i våra ögon känns omodern. Så även i mina ögon. 

Under 1900-talet har 1100-tals- och renässansstilarna tjänat som inspiration och i sin enkelhet och klarhet varit väl förenliga med funktionalistisk design.

— Nja. Sena 1900-talets heraldik, framför allt den offentliga, präglas framför allt av funktionalismens stilideal. Vare sig komposition eller framställning är medeltida i sin form eller idé.

 

Lunds heraldiska sällskap bäst i Norden

Vapensköld för Societas Heraldica Lundensis. Teckning: Ronny Andersen
Vapensköld för Societas Heraldica Lundensis. Teckning: Ronny Andersen

Vid Nordiska Heraldiska Sällskapets årsmöte i Danmark i dag fastslogs att Lunds heraldiska sällskap var 2014 års mest framgångsrika.

Grattis, säger jag såklart till lundensarna i Societas Heraldica Lundensis. Framför allt till Claus Berntsen, Henric Åsklund och Martin Trägen som driver på SHS lokalavdelning i Skåne. De tre är dessutom, som av en händelse, med i Svenska Heraldiska Föreningens styrelse, så sällskapet är lika mycket en liokalavdelning inom SHF.

Tidigare finns det heraldiska sällskap i Göteborg och Borås (vilket delvis är samma, men ändå inte, beroende på hur man ser på det)

Och nu har jag hört ryktas att det kommer en till i Karlstad i Värmland. Det är lustigt, sedan de sociala medierna gjorde sitt intrång har de sociala fysiska kontakterna inom heraldiksfären ökat markant.

Det är bara hoppas att det blir något konkret i Stockholm snart. Visserligen finns Heraldiska samfundet där, men det verkar inte hända så mycket i den föreningen och den bjuder definitivt inte in till spontanträffar med icke-medlemmar.