Etikettarkiv: släktvapen

Vad är ett ordensvapen?

Jourhavande heraldiker

Vad är skillnaden ordensvapen och ett släktvapen? Är inte ett ordensvapen ett släktvapen? 

Ungefär så lät frågan jag fick i veckan efter ett inlägg på Instagram, Och visst är det så att ett ordensvapen kan vara ett släktvapen och tvärtom. Men det finns ändå skäl att hålla isär de två och några andra varianter av heraldiska vapen.

Allt börjar i ordenssällskapen

Låt oss börja i Frimurarorden (kan bytas ut mot Par Bricole, Timmermansorden eller något annat ordenssällskap). Här ska man som medlem av grad 8 ta sig ett vapen. Så har det varit så länge någon minns och bra mycket längre än så, vilket betyder att vi är nere i 1800-talet. Det är en tid då heraldik inte längre används och många tror att den endast är för adeln. Vi ser därför sällan några vapensköldar i sigill, på husfasader eller i exlibris. Men den lever och frodas i ordenssällskapen där man bland annat ”leker” medeltidsgille.

Detta kommer att få en viss betydelse för den svenska heraldikens utveckling för det är så att många män ur borgarklassen nu tar sig en vapensköld som ska används inom Frimurarorden. De adliga medlemmarna använder såklart sina familjevapen men de ofrälse hittar på helt egna.

Motivet blir oftast hämtat från namnet eller från yrket kombinerat med en symbol som är direkt hämtad från frimurarnas ritualer. Det är självklart inget fel på det och det är i sig ingen dålig heraldik.  Vapnet skapades för att användas inom Frimurerorden så att använda frimurarsymboler var ju helt naturligt. Utanför Frimurareorden var det ju dessutom förbjudet (böter 500 daler silvermynt) att använda vapensköldar, trodde många, så det fanns ingen tanke med att anpassa dem till övriga släkten.

Nya tider, nya seder

Idag vet jag att heraldiker i våra sällskapsordnar arbetar hårt för att ta bort alla ordenssymboler innan de hinner in i sköldarna. De symboler som används i ritualerna ska stanna där, sköldarna ska liksom namnet representera människan i ordenssällskapet. Därför kan man säga att dagens ordensvapen är riktiga personliga vapen.

Ett ordensvapen är alltså ett personligt vapen avsett att användas inom en sällskapsorden. Det kan, men behöver inte, ha ordenssymboler i skölden.

Ett personligt vapen är ett vapen som används av en (1) person. Många äldre borgerliga vapen var just personliga och ärvdes inte av barnen. Om du gör ett vapen så kan du därför fundera på om det endast ska vara ditt personliga märke eller om du vill att ska representera hela släkten.

Begreppet familjevapen är identiskt mer släktvapen  för ordet familjen ska likställas med släkt, för att ha ett vapen och endast ha det inom kärnfamiljen är emot hela heraldikens tradition.

 

 

Heraldiska symboler för bondesläkt

Jourhavande heraldiker

Vapenförslag för Essunga av Jesper Wasling

Vad finns det för passande symboler om man är en bondesläkt?
Bra fråga, och detta är mitt svar.

Det första förslaget som kommer upp är, och har varit sedan 1200-talet, en kärve eller möjligen ett ax. Just den symbolen kan därför med gott samvetet läggas i högen klichéer.
”Men”, tänker du, ”Vapen Wasling har ju en kärve?”.
Ja, så även mitt vapen kan då räknas till en kliché. Gör alltså inte som jag utan tänk nytt.

Bondesamhällets olika grupper

Det ska sägas på en gång att människorna i bondesamhället inte var en homogen grupp. De var högst olika varandra och hade väldigt olika status. Några storbönder nosade på adelsskap, andra var fattiga som kyrkråttor och levde som lantarbetare. Din fria odalbonden som poeterna pratar om är däremot lika verklig som valfri superhjälte i Marvel-världen.

Manliga bönder.
Här skulle jag tipsa om verktyg som visar att man ägde och brukade sin egen mark. Lie/skära, räfsa eller plogbill är heraldiskt passande föremål. Hacka kan vara lite mer otydligt och korp för snarare tankarna till kolgruvor.
Symboler för inhägnad, dvs ägd, mark är inte heller dumt. Som ett staket. Plogbillen förekommer i flera svenska vapen, inhägnade i några men de övriga tycker jag oftare mig se i tysk heraldik.

Kvinnliga bönder.
Den andra halvan av den etablerade bondeklassen ska inte glömmas bort. Deras sfär var gården, så handhavandet av livsmedel (smörtinan, ölbryggeri) passar bra. Glöm inte heller att det var kvinnan som skulle ha uppsikt över gårdens byggnader så det var hon som hade nyckelknippan. Därav ordstävet om olycka om nycklar glöms (kan stjälas) om de lämnas på bordet.

Gemensamt.
Husdjur som kor, oxar, svin och höns. Därermot inte så mycket hästar för de var inte så vanliga på landsbygden förrän under 1800-talet.

De fattiga.
Lantarbetare, statare, backstugesittare, soldater eller torpare. Dessa människor hade det omänskligt tufft utan egen förskyllan. Jag skulle önska att fler vågade visa stolthet även över dem och kanske tog en symbol som visade denna ekonomiskt enkla härkomst.

Gevär för soldaten. Absolut inte någon form av värja eller svärd eftersom det förknippas med adelskap. Kanske även någon uniformshatt eller stövlar. Vi som sett Raskens vet hur bra denna serie får fram hur viktigt det var att ha ett par rejäla stövlar för utan dem försvann all stolthet.

Arbetaren är lite svårare. För kvinnor är kanske mjölkpallen eller mjölktråget passande. För män kanske dygngrepen eftersom arbetet med gödsel var det första som husbonden lämnade ifrån sig till sina underlydande. Samtidigt är just detta gödsel så fundamentalt för hela samhällets rikedom, ända upp till kung och drottning.

Det var några symboler som fungerar väl  heraldiska vapen för oss alla som har bönder bland våra förfäder. Och det är faktiskt varenda svensk om vi bara går fyra fem generationer bakåt.

Borgare eller Adel – vad är skillnaden?

Den som bara ser en sköld kan inte veta om det är en adelsmans vapen eller om ägaren är en ofrälse med ett borgerligt familjevapen. Och så ska det vara.

Men historiskt har det varit viktigt att markera rang eftersom dess privilegier gav ekonomiska fördelar vilket självklart gjorde att man fick ett bättre liv. Och vem vill inte visa upp det?

Ingen rang under medeltiden

Från det första svenska vapnet 1219 och fram till 1762 fanns det inget som visade om ägaren var en adelsman eller en ofrälse. Förutom då de rangtecken som fanns för högadeln (grevliga, friherrliga och ridderliga ätter).
Inte ens kronan var ett unikt adligt tecken för den användes lika ofta och gärna av övriga ofrälse ståndspersoner. Däremot i klart mindre utsträckning av ofrälse som inte kan räknas till adelsmäns gelikar, som underofficerare, bönder och präster.

Det är först 1762 som det blir ett förbud mot ofrälse att använda adliga attribut, och även om lagen knappast skulle vinna gehör idag så är det en tradition som vi håller fast vid här i Sverige.

Och de adliga attributen är alltså öppen hjälm och adlig (öppen)krona på hjälmen. Den ersätter då hjälmbindeln. Dessutom sägs ibland, framför allt förr, att halsklenoden är ett adligt rangtecken. Just detta har nästan glömts bort de senaste decennierna och det med rätta för just det tecknet är en symbol för deltagande i tornerspel vilket dels var personligt, dels var en företeelse som upphörde kring sekelskiftet 1500. Det är alltså något som knappt någon adelsman ens kan hävda att ens egna förfäder ägnat sig åt.

Bilden ovan visar schablonen för en borgerlig släkt och den här nedan för en adlig släkt. Ritat av/för Carl Alexander von Volborth.
Bilden överst är ritat av mig själv.

 

Borgerliga vapen i Borås

Bogsjö

Uppdaterat hos Sju Härolder – en lista över släktvapen i modern tid som förs/förts av släkter som bor eller kommer från Boråsregionen / Sjuhärad.

Sju Härolder (=Borås Heraldiska Förening) har gett sig själv i uppdrag att sammanställa de heraldiska vapen som använts i området. Just nu händer det en hel del hos dem som du kan läsa mer om här under våren.

Ladenvall

Det första som har blivit klart, även om det är ett levande dokument, är listan över släktvapen som kan spåras till Boråsregionen. Har kan den uppmärksamme hitta en hel del kända heraldiker, men så är ju Borås också ett heraldiskt mecka.

Läs mer på Sju härolders hemsida.

Tack till Heraldik i Kubik

Känner mig stolt. Instagram-kontot Heraldik i Kubik har ritat mitt vapen och det smickrar mig. 

Så här skriver kontot på Instagram:
heraldikikubik CoA of the Swedish heraldic author Jesper Wasling (born in 1967). Editor in chef of the publication Vapenbilden of the Swedish Heraldry Society (SHS). Awarded the medal of the SHS in 2017 (below the shield). The surname Wasling is linked to the Swedish word for sheaf or garb (vase, in Swedish – the a should be pronounced as in the planet Mars), which makes the arms canting of the name (it is a form of heraldic rebus). The Wasling sheaf is cut off, with two grain ears left hanging. CC-BY-SA. Graphic elements from Jimmy44, SajoR, Sodacan and Erlenmeyer.

Det är mitt personliga vapen, den gröna briseringen av släktvapnet, som valts och under skölden hänger Svenska Heraldiska Föreningens förtjänstmedalj som jag fick 2017.

Självklart är det smickrande att uppmärksammas på det här sättet. Det betyder ju att det jag gör uppmärksammas av andra, och kanske har min glädje i heraldiken smittat av sig på just Heraldik i Kubik? Eller på dig?

Så tack för teckningen, Heraldik i Kubik, och fortsätt med ditt fantastiska arbete att teckna nya och gamla släktvapen, borgerliga såväl som adliga.

 

Vägen till ett släktvapen, del 1

Hur gör man ett heraldiskt vapen?
Tja, de flesta har en idé och håller fast i den. Andra funderar och funderar i evighet innan de blir klara. Så var det med mitt vapen.

Jag tycker att processen att ta sig ett släktvapen ska få ta tid. Det är något som man ska bära med sig länge och kanske lämna över till kommande generationer. Då kan det vara bra att ha något som man kan st för, något som man gillar.

Eftersom jag råkar vara en ganska ombytlig person var min väg till ett släktvapen ovanligt lång. I några artiklar här på sidan presenterar jag släkten Waslings vapensköld(ar) och förklarar varför de ser ut som de gör.

Läs den första artikeln här 

 

Ett finskt vapenregister

Uppslag med vapensköldar från finska registret

Sverige har sitt Svenskt vapenregister med närmare 400 vapen, men Finland slår oss stort. 1992 släktvapen har de nu registrerat.

De har visserligen hållit på längre än Svenska Heraldiska Föreningen har haft sitt vapenregister, men det är inte desto mindre imponerande att i ett land hälften så stort som Sverige få ihop fem gånger så många moderna släktvapen. Jag är imponerad.

Föreningen som håller i registret heter Heraldiska Sällskapet i Finland eller, med sitt finska namn, Suomen Heraldiken Seura.

Vad som imponerar än mer än antalet är kvaliteten. De lyckas hålla en hög kvalitet rakt igenom och de lyckas vara unika utan att vara tillkrånglade. Där  har många mycket att lära.

För oss som inte pratar finska är det dock lite tråkigt att hela registret är på just finska. Vi får helt enkelt nöja oss med att se på bilderna.

Här hittar du hela samlingen av släktvapen.
Alla vapen har en text över sig så bilderna inte ska stjälas. Men det finns en bok att köpa.

Vapen jag gjort: Wase

Vapen jag gjort: Peter Wase.
Vapen jag gjort: Peter Wase.

Heter man Wase har man inget val. En vase måste finnas med i vapnet. 

Det här vapnet skapades 2009 för Peter Wase. Grundidén var Peters egen men det ursprungliga förslaget var lite mer komplicerat än slutversionen. Tillsammans tog vi då fram en version som både var heraldiskt korrekt och uppfyllde Peters önskemål när det gäller symbolik.

Sköld: Delad av en balk av silver, belagd med en blå kavle, i rött, vari en vase av silver, och grönt, vari tre balkvis ställda femuddiga stjärnor av silver.
Rött hjälmtäcke fodrat av silver.
Hjälmprydnad: Tre plymer i rött, silver och blått.
Valspråk: ”Posse est velle” (Att vilja är att kunna)

Bakgrund till vapnet

Vapnet är antaget 2009 av överstelöjtnanten Peter Wase för sig, sin familj och samtliga avkomlingar. Vapnet har ursprung från fädernet vilka härstammar från Karlskoga och Degerfors socknar i östra Värmland.

Fädernesläkten är dokumenterad sedan 1500-talet.
Släkten har verkat som bergsmän alltsedan Anders Esbjörnssons tid. Esbjörnsson var den förste i släkten som innehade titeln Bergsman. Esbjörnsson byggde Kilestadh gård (Kilsta) under tidigt 1600-tal vilken var belägen i västra delarna i nuvarande Karlskoga
centralort. Släkten innehade gården intill sekelskiftet 1800.

Övriga fädernesgårdar som anknyter till släkten är bland annat Lunedet (vid f.d. Knappfors hyttor och är Karlskoga kommuns nuvarande friluftsgård) samt Brännebacken.
Verksamhetsfältet inom bergs- och järnhantering jämte jordbruk utgjorde huvudsaklig näring i åtta generationer ifrån tidigt 1600-tal intill 1892. Den siste som innehade bergsmannatiteln var Karl Karlsson Wase (1852-1892). Han ägde gården Brännebacken som är
belägen på östra sidan av sjön Möckeln.

Släktnamnet Wase erhölls 1742 då Per Andersson Wase (1718-1797) anslöt till Nerike- Värmlands regemente. Per Andersson Wase tjänstgjorde vid förbandet mellan 1742-1758 varefter han återvände till färdenesgården Kilestadh för att bli bergsman.

Fälten utgör treenighet, varvid det röda fältet symboliserar järnet emedan det gröna symboliserar skogen utifrån vilket bränsle togs för att använda vid tillmakning och uppvärmning av ugnar i hyttor. Det vita (silver) och blå bandet symboliserar de vattendrag inom det geografiska område där släkten bedrivit sin verksamhet såsom Svartälven, Timsälven, Letälven och sjön Möckeln.

Färgerna rött, blått, vitt (silver) utgör även forna Nerike-Värmlands regementes uniformsfärger från 1683.

Släktnamnet framställs av en vase i silver.

Tre silverstjärnor på det gröna fältet symboliserar tre hundra år med järnhantering och bergsmanskap.

Så skapar du ett släktvapen

Hasse Aros vapensköld. Teckning: Davor Zovko
Hasse Aros vapensköld. Teckning: Davor Zovko

 

Du vet väl att vem som helst får ta sig ett släktvapen. Du behöver inte vara adlig eller ens ha en adlig anfader. Det är bara att sätta igång och komponera ditt vapen. 

Men hur ska jag göra?, tänker du.
Det är väl det som är det kluriga.
Mitt tips är att under menyfliken HERALDIK här ovan för att få lite tips och inspiration.

Vapensköld Mutka
Mutka family Coat of Arms with a heraldic Tiger (Tyger). Artist: Ronny Andersen.

Läs var heraldiska föreningen säger

Ett annat tips är att läsa artiklarna under ”Mitt vapen” på Svenska Heraldiska Föreningens hemsida. Där berättar några heraldikintresserade hur deras vapen kom till.
Läs mer via den här länken.

Svenska Heraldiska Föreningens hemsida, heraldik.se, finns även flera artiklar om hur du ska gå tillväga rent praktiskt. Vilka regler finns det som man ska följa? Vilka bilder får man ha? Hur ser en sköld och hjälm egentligen ut (men det vet du nog, annars hade du inte varit här).

Titta gärna under ”Medlemmarnas vapen” för att få inspiration. En gyllene regel bland heraldiker är att ha få bilder och få färger så att det inte blir plottrigt.

Lycka till med ditt vapenskapande.

Vapen Wasling av Thomas Falk 2016.
Vapen Wasling av Thomas Falk 2016.