Etikettarkiv: riddarorden

Ordensbok som förklarar på djupet

Boktips

Omslag till "Chivalry and the medieval past"
Omslag till ”Chivalry and the medieval past”

Katie Stevens och Barbara Gribling har åter satt samman en antologi av heraldiska artiklar som belyser sitt ämne djupare än vi är vana vid. Denna gång handlar det om ordensväsendets och det ädla riddarväsendets framväxt och de gör det genom att låta en rad experter exemplifiera kring temat utifrån sina egna expertområden.

Redan bokens titel ”Chivalry and the medieval past” visar att syftet är att gå till djupet med ordensväsendets föreställning om att det har något med medeltiden att göra. Varje författare visar snarare tvärtom vilken romantisk sagobild man målat upp av medeltiden i sina försök att återskapa den. Författarna visar därmed hur historia förvanskas i syfte att stödja en ideologi. Ibland harmlöst, ibland med våldsamt dödligt resultat.

För en skandinav är framför allt Antti Matikkalas bidrag ”Creating a medieval past for the Swedish orders of knighthood” intressant eftersom författaren här djupare och mer metodiskt än jag någonsin sett går igenom historien bakom Serafimerordens och Svärdsordens tillkomst. Matikkala visar att man 1748 ingelunda plockade upp ett medeltida arv utan att det allt sedan 1500-talet hade funnits forskare runt om i Europa som hållit bilden av den medeltida Serafimerorden vid liv. Matikkala visar också att svenska forskare, när de konfronterades med dessa uppgifter, alltid tog avstånd från dem. Fram till mitten av 1700-talet då källkritikens sköld tycks ha splittrats.

Stefan Goebel är aktuell i sin granskning av slaget vid Tannenberg 1410 och det slag under 1:a världskriget som stod alldeles intill. Det första förlorade Tyska orden, det andra vann Tyska armén. Segern 1914 kom att användas i propagandan under båda världskrigen men var en alltigenom falsk beskrivning av det som hände under medeltiden där den slaviska folkstammen förklarades opålitlig, våldsam och På samma sätt har vi de senaste 20 åren dels sett en hyllning av slaget på trastfältet i Serbien som kom att motivera folkmord på muslimer, dels IS falska kalifat som med påstådda historiska argument försvarar sin rätt att mörda människor, såväl kristna som muslimer av fel tro.

Bland de andra skribenterna märks Rosemary Mitchell, Paul Pickering, Steven C Huges, Barbara Gribling, Peter N Lindfield och David Allan. Alla med läsvärda och bildande artiklar.

Som historiker med expertkunskap ser jag att vi heraldiker har en viktig uppgift här. Genom att bevara traditionerna och minnet av historien kan vi förhindra att de missbrukas av ideologiska skäl. Vi ska lära av historien för att skapa en bättre framtid, vi ska inte återskapa den.

Recensionen publicerad i Vapenbilden 109:2017

Imponerande verk om danska Elefantriddare

Boktips

omslag till bok om Elefantordens riddare
Boken om Elefantordensriddare är en heraldisk guldgruva

Den har några på nacken men värd att nämna ändå.
2009 kom boken Riddere af Elefantorden 1559-2009 ut i Danmark. Det är en fantastisk genomgång av heraldiken i denna riddarorden. 

Boken går på sina dryga 470 sidor igenom samtliga riddare av Elefantorden, ungefär 900 personer. Två samsas per sida i denna mycket vackra och omfattande bok.

Författaren Jörgen Pedersen börjar med en kort genomgång av ordens historia. Det är kunskap som redan finns på annat håll och hans fokus ligger därför på presentationen av riddarnas vapen. Bilderna i denna bok är hämtade från den ursprungliga ordensboken och vackert presenterade.

Du kan köpa boken online. 

Kan du ditt korståg

20 korsriddare med sina ordenstecken.
20 korsriddare med sina ordenstecken.

Under korstågstiden exploderade antalet ordnar som en riddare kunde vara med i. Det kan inte ha varit lätt att skilja dem åt.

Vill du veta mer om militära riddarordnar och riddarordnar i största allmänhet ska du läsa Jonas Arnells blogg. Där finns allt.

Störst och mest kända är Tempelherrarna och Johanniterriddarna som båda verkade i det Heliga landet.

I Spanien fanns Calatravaorden som kom till för att driva ut morerna från deras eget land men som med tiden blev ett hot mot kungarna i det spanska Kastilien. Orden upplöstes
Santiagoorden med bas i var den andra stora orden på Iberiska halvön. Båda dessa ordnar fick ett uppsving under 1300-talet när Tempelherreorden upplöstes och dess riddare behövde en ny arbetsgivare.

Här i norr fanns både Tyska orden och Svärdsbröderna. De sista var en liten men bångstyrig tysk orden i dagens Lettland vars aggressiva härjningar blev en belastning för kyrkan och för de nya kungarikena som växte fram i regionen.
Tyska orden grundades i Heliga landet år men valde år 1230 att flytta sin verksamhet till Östersjön, för att stödja de tuska furstarnas expansion österut. Tyska orden kom att en egen stat i Preussen, hade en period även Gotland och drev på krig mot litauerna innan de krossades av de senare i slaget vid .
Svärdsbröderna står modell för den svenska Svärdsordens insignier och därmed också hävdandet att dess territorier tillhör Sverige (Svärdsorden grundades ju 25 år efter att Sverige förlorat de baltiska områdena till Ryssland).

En udda grupp var Lazarusorden som bestod av spetälska riddare. De kom från andra ordnar, som stötte ut de medlemmar som drabbades av den fruktade sjukdomen.

Gemensamt för dem alla var att de hade ett kors som symbol och gärna på vit bakgrund.

Nu har Australien skippat riddare och damer

Australiens premiärminister Malcolm Turnbull (lib) avskaffar de riddare och damer som hans företrädare Tony Abbott (lib) införde för några år sedan.

Rojalisten Tony Abbott införde 2014 titlarna Knight (riddare) och Dame (dam) av någon anledning som varken australiensarna eller jag begrep. Hans idé ledde också till att hans eget liberala valde att kicka ut honom. Så kan det gå om man inte är i takt med tiden.

Jag tror att det här är något som många svenska ordensförespråkare borde yta till sig. Det kan verka kul med ordnar men atrt införa dem och sedan börja dela ut dem till vissa medborgare men inte andra är som att balansera på slak lina där en politiker lätt går fel.

För Tony Abbott var det enligt många beslutet att utnämna prins Philip (Elisabeth IIs make) som blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kan lätt se framför mig att en meritorden till en person som Chris O’Neill kan ge samma kritik här, fast man skulle kunna tro att han som kunglighet vore okontroversiell.

Läs mer här

Azincourt är inget att fira

Igår var det 600-års”jubileum” av slaget vid Azincourt. Det är inget att fira, för vad ledde det till? massor av döda människor och att allt efteråt kom att vara som det var dessförinnan – med Engelsmännen på andra sidan kanalen där de började. 

Militärhistoriskt finns det förstås en hel del att lära genom att studera detta slag, som är ett av de få stora under europeiskt 1400-tal (strider på slagfältet var inte så vanliga, det var däremot belägringar). Men det jag såg igår på sociala medier var en form av nationalistiskt hyllande eller att slaget betraktades som ett sportevenemang som engelsmännen vann och fransmännen förlorade. Dödens närhet vill få (som jag såg) inte kännas vid.

För en heraldiker är slaget tämligen ointressant, även om det gav en nystart till Strumpebandsorden och en ny häroldsorganisation. Men denna hade kommit till ändå, även om slaget hade blivit inställt, och samma personer (förutom de som dog) hade blivit invalda eftersom man hädanefter mer gick på börd än stridsduglighet, som Edward III premierade när Strumpebandsorden grundades.

Shakespeares genialitet

Shakespeares pjäs om Henry V är däremot intressant och handlar inte alls om slaget. Däremot om vånda, plikt och propaganda inför och efter en strid.

De 25 utvalda

 

Arms of the Most Noble Order of the Garter
Arms of the Most Noble Order of the Garter

 

Strumpebandsordens första riddare var Englands tappraste män – enligt kung Edward III. Vilka var dessa män?

De 25 + 1 utvalda var inte bara högättade män, de var Edwards stridskamrater. Därmed var de trogna honom personligen och de som kungen kunde lita på mer än några andra i riket (troligen litade han mer på dem än på sin egen familj).

Nu var inte alla halvlågadel. Några var medlemmar av kungahuset och andra var extrem högadel.

De 25 var …

Kung Edward III (1312–77). Självklar medlem.

Prins Edward, den Svarte prinsen och kung Edwards son (1330–76). Känd som hänsynslös militär. Rent utav skoningslös. Knappast en krigshjälte, även om han tack vare sina segrar har det ryktet.
Henry av  Grosmont, greve av Lancaster (c. 1310–61)
Extrem högadel eftersom Lancaster-grevarna var den rikaste familjen utanför kungahuset. Förutom riddare är han känd för att ha skrivit boken Livre de seyntz medicines och en av grundarna av Corpus Christi College, Cambridge.

Thomas (Beauchamp), Earl av Warwick
Thomas (Beauchamp), Earl av Warwick

Thomas (Beauchamp), Earl av Warwick
Engelsk marsk, för att använda samtida svensk terminologi, och medlem av högadeln.  Använde pengarna för lösensumman han krävde efter att ha kidnappat en fransk ärkebiskop till att renovera en kyrka i Warwick. Inte speciellt kristet, men säkert populärt i Warwick.

Jean de Grailly, Captal de Buch
Var enligt Jean Froissart en verklig riddersman, så författaren ägnade honom ett helt kapitel.

Arms of Sir Ralph Stafford
Arms of Sir Ralph Stafford

Ralph, Lord Stafford
Blev Lord Stafford 1350, en av de många nya lordskap som Edward skapade.

William, Earl av Salisbury

Roger, Earl av March

John, Lord Lisle

Bartholomew, Lord Burghersh

John, Lord Beauchamp

John, Lord Mohun

Sir Hugh de Courtenay

Thomas, Earl av Kent

John, Lord Grey de Rotherfield

Sir Richard Fitz-Simon

Sir Miles Stapleton

Sir Thomas Wale

Sir Hugh Wrottesley

Sir Nele Loring
Idag mest känd för att Arthur Conan Doyle skrev två noveller som baseras på hans liv.

Arms of Sir John Chandos
Arms of Sir John Chandos

Sir John Chandos
Var god vän med svarte prinsen, och faktiskt den enda som verkligen var lågadel, dvs hade ingen ärftlig titel. Han hade däremot en härold som tackade genom att skriva ett poem om svarte prinsens krigståg och John Chandos insatser i dessa. Den glade prinsen tackade genom att utse härolden till vapenkung av England vid Richard IIs kröning 1377.

Sir James Audley
Var enligt kung Edward den modigaste riddaren vid slaget vid Poitiers, men vid den tiden var han redan strumpebandsriddare sedan många år.

Sir Otho Holand

Sir Henry Eam

Sir Sanchet D’Abrichecourt

Sir Walter Paveley

Arms of Sir Walter Paveley
Arms of Sir Walter Paveley

Tänk inte illa härom

Edward III av England som beskyddare av Strumpebandsorden
Edward III av England som beskyddare av Strumpebandsorden

Edward III var den engelske kung som gjorde England till en fjärran isolerad ö. Han skapade också Strumpebandsorden. Hur hänger det här ihop?

Kung Edward III härskade i England åren i mitten av 1300-talet. Under hans tid besegrades fransmännen som tvingades till en förödmjukande fred. Hans krigståg i Frankrike under 1340- och 50-talen bidrog även till att plundra franska adeln på deras rikedomar och föra över dem till England.

På kort sikt var det extremt lönande för England. På lite längre sikt innebar det att Frankrike kunde stå upp som ett enat rike som kom att dominera hela Europa utan att vara beroende av sina kungars personliga förmåga att övertyga folket om sin rätt till kungatronen och makten över riket.

Hur kom det sig?

Edward enade Frankrike

Processen var förstås lång men lite (eller ganska mycket) förenklat kan man säga så här.

Englands krigståg kostade franska adeln mycket pengar. Det skapade ett stort franskt agg mot engelsmännen vilket i princip gjorde att äktenskapsförbindelserna över kanalen upphörde. Så trots att det borde ha funnits ett överskott av franska adelskvinnor gick det inte för sig att dessa gifte sig med tillgängliga engelska riddare, vilket på sikt hade fört tillbaka delar av förmögenheterna.

Det i sin tur medförde att färre franska familjer såg någon anledning till att stödja den engelska utrikespolitiken gentemot Frankrike eftersom de inte längre hade något att vinna på den. Istället slöt de upp på franska kungens sida. Det gav i sin tur en större medvetandehet om det franska vilket gav en betydligt mer disciplinerad fransk armé mot vilken engelsmännen på sikt var chanslösa mot.

Detta var det Machiavelli avsåg när han filosoferade kring att en förlorad familjefar sörjs en kort tid, ett förlorat fadersarv sörjs i generationer.

På andra sidan kanalen

Om allt detta var Edward och hans vänner helt omedvetna. De såg endast sina segrar och sin rikedom.

Genom sin utrikespolitik genomdrev Edward som kung att banden med Frankrike tunnades ut och Strumpebandsorden var ett av medlen för att nå dit.
Notera att Strumpebandsordens färger är guld och blått – Frankrikes färger. Snacka om en markering.

1300-talet var det romantiska riddaridealets storhetstid och under 1340-talet var Edward så inspirerad att han önskade skapa en riddarorden i kung Arthurs anda. 1347 skapade han därför Strumpebandsorden. Och för att spegla kung Arthurs Runda Bordet-riddare hade Strumpebandsorden endast 26 medlemmar.

Det var en helt ny typ av orden, en statlig orden trogen kung och inte kyrka. Målet var högre än bara tjäna Gud på ett abstrakt sätt. Det var ett nationalistiskt projekt där propaganda och strategi förenades på ett nytt sätt men förpackat i en traditionell form. Och efter snart 700 år lever både orden och dess symboler vidare.

Symbolerna är valspråket Honi soit qui mal y pense (Skam den som tänker illa därom) och fanan/vapenskölden. Edward III lät införa St George med sin korsfana som ordenshelgon och därmed Englands nationalhelgon. Ursprungligen hade Edward haft St George som sitt eget personliga helgon eftersom George var riddarnas beskyddare. Än idag har England St George-baneret som nationalflagga.

En annan central detalj var att Edward till sina 26 riddare valde sina främsta stridskamrater; han belönade tjänst och trohet, inte börd och härkomst.

Det innebar att han tog det första steget i Europa till att premiera merit framför börd. Det höll visserligen inte länge, men bilden av att det var de mest meriterade som valdes in i Strumpebandsorden levde vidare (att vår egen kung är riddare av orden visar kanske att militär merit inte är det mest centrala i dag).

För Edward var drivkraften dock en annan. Dessa 26 riddare hade kungen att tacka för sin upphöjdhet och blev därmed extra trogen mot honom som person. Precis som Arthurs riddare var trogna Arthur och inte riket.

 

Just detta är kanske det mest intressanta i hela denna ordens historia och något som dess egen historieskrivning gärna förbiser.

 

Med 500 mot stjärnorna

Stjärnordens riddare framför kung Johan III
Stjärnordens riddare framför kung Johan III

Stjärnorden var 1300-talets ridderliga höjdpunkt, enligt fransmännen. Den grundades av Johan den Gode år 1351 som motvikt till Strumpebandsorden.

Johan den Gode, som fick sitt namn mer för sina framgångar som tornerriddare än som militär eller främjare av religiösa strömningar, hade stort förtroende för det ridderliga idealet. Aningen för stort, skulle det visa sig.

Som en tornerriddare kände han väl den propagandistiska potentialen i de pompösa tornerspelen. Hans motdrag mot den engelska Strumpebandsorden blev därför Stjärnorden Till Guds och Vår Frus ära. Och det skulle bli en motvikt av bombastiska nivåer. 500 riddare dubbades som Stjärnriddare

Riddaren Geoffroi de Charnay möter kungen av England
Riddaren Geoffroi de Charnay möter kungen av England

Riddaren Geoffroi de Charnay

Dess första ideolog var riddaren Geoffroi de Charnay. Han är känd som en av dåtidens främsta riddare vad gäller militär förmåga och hade innan orden grundades lett militärinsatsen för att återta Calais från engelsmännen.

Geoffroi de Charnay såg striden som den främsta ridderliga dygden. Det var genom att delta i strid, lära sig stridens hantverk och se sina kamrater dö som man nådde ridderlig ära. Att segra var inte nödvändigtvis det viktigaste, däremot att strida väl. Denna syn kom att dominera Stjärnorden och fick förödande konsekvenser vid slaget vid Poitiers 1356.

Slaget mot engelsmännen blev ett gigantiskt nederlag för fransmännen trots att de kunnat välja plats för slaget och var numerärt överlägsna. Jag kan inget om taktiken så jag ska inte säga att ena sidan gjorde rätt och den andra fel. Det kan vara så enkelt att två stridsformationen som för oss ser ut att vara jämbördiga faktiskt är väldigt olika starka på grund av teknisk utrustning (jämför gärna med NATOs totala överlägsenhet i golf-krigen mot Irak).

Striden slutade med att engelsmännen tillfångatog Johan den Gode med flera prinsar och riddare, att mångdubbelt fler franska riddare dog, inklusive Geoffroi de Charnay samt att Stjärnorden i praktiken upphörde att existera. Den återuppstod visserligen, men endast till utseende och namn; dess själ hade upphört.

Slaget innebar också att engelsmännen förlorade hela kriget eftersom Johans efterträdare började med en ny taktik som kom att krossa engelsmännens möjlighet att agera på kontinenten, men det visste ingen då.

Extrakunskap.
Johan den Gode är den första franske kung som avbildas porträttlikt på en tavla.

 

 

 

Stöd Davors heraldiska hjälpprojekt

Boktips

Uppslag ur Davor Zovkos bok Family Arms
Uppslag ur Davor Zovkos bok Family Arms

Min gode vän Davor Zovkos bok Family Arms finns nu att köpa digitalt. Gör det och du får både en bok med fantastiska illustrationer och hjälper människor i nöd.

Family Arms är numera svår att få tag på eftersom den är slutsåld. Nu har Davor gjort det möjligt att köpa den digitalt online. Överskottet går oavkortat till Heliga gravens riddarordens humanitära arbete i det Heliga landet (bland annat flyktingarna från Syrien)

En förhandsgranskning av vissa uppslag hittar ni på hans hemsida.

 

 Gör så här för att köpa boken

1. Betala en valfri summa till Ordens BG: 5828-7640.
2. Skicka ett e-postmeddelande till mig ( zovko@live.se ) och berätta att Du har skickat en gåva till Ordens arbete.
3. Ta emot länken till mappen på OneDrive där bokens alla uppslag är ordnade efter sidnummer.
4. Njut av bilderna.
Boken är skriven på kroatiska men det går att lösa tack vare Google översättningar. På sikt är det tänkt att ett kompendium med en enklare översättning kommer att skickas ut av Davor.
Hoppas ni önskar se bokens hemligheter och/eller stödja Heliga gravens ordens arbete.
Läs gärna mer om Ordens arbete på deras hemsida: oessh.se