Etikettarkiv: riddarhuset

The Swedish Peerage Book 2016

The Swedish Peerage Book or Adelskalendern
The Swedish Peerage Book or Adelskalendern

 

Every three years a new Swedish peerage book are published. The next one are due to 2016. In the peerage book, you find every Swedish nobleman/woman. 

The Swedish Peerage Book (Adelskalendern) accounts the lineage of living families that have been introduced into the House of Nobility.

In 2016, it catalogues the 47 count, 136 baron and 509 untitled noble families still living (2013) together with their coat of arms
The peerage book also includes a brief introduction into the families historical background of each family.

The 107th edition of the Swedish Peerage Book will be printed in December 2015.

For questions please contact: ak@riddarhuset.se or/and visit www.adelskalendern.se.

A beautiful house full of Coat of Arms

The house of nobility in Stockholm, interior
The house of nobility in Stockholm. In the background you find more than 1700 copper plates with arms of noble families. 

 

The house of nobility with its 1700 coppar plates are the center of Swedish heraldry. Open for visitors, 

In 1626, the house of nobility was founded. The ”house” was more of a corporation for the nobility when the Swedish Parliament was divided into four estates.

If a family was given a letter of nobility they had the right to be introduced to the House of nobility. When so, their coat of arms was painted on a copper plats and hanged on the wall. The coat of arms is arranged in numerical order according to the year of introduction.

Altogether 2 330 families where introduced, 1700 of them have had their Coat of Arms painted.

For heraldist, the great hall is one of the most exciting places on earth (if you’re not a heraldist, it’s still a beautiful room).

 

Nationalkommittén för genealogi och heraldik – en orientering

Varför gömmer sig Nationalkommittén för genealogi och heraldik är Sveriges, främsta heraldiska institut?

I Vapenbilden #69:2007 skrev fil dr Lars Wikström, då ordförande i Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik (SNGH), en kort artikel om kommitténs historia och verksamhet.
Med utgångspunkt i den kan man ställa frågor om kommitténs funktion och berättigande.

Nej

Det är inte så att jag vill avskaffa SNGH eller ens byta ut dess ledamöter.
Vad jag vill är att se lite liv och rörelse i nämnda kommitté.

SNGh grundades 1971 för att få en svensk institution som kunde vara en samtalspartner till Confédération internationale de généalogie et d´héraldique, som grundades 1970 för ”uppehållande av kontakter mellan nationella intressegrupper och internationella organisationer. En av dess främsta ambitioner är att tjäna som rådgivande organ till UNESCO”, som Wikström skrev.

1970 fanns det ingen svensk heraldisk förening och ingen egentlig institution jämte statsheraldikern och Riddarhuset som hade permanent heraldisk kompetens.

Genealogerna ställer upp

Genealogiska Föreningens tidskrift ”Släkt och Hävd” ställdes till kommitténs förfogande som svenskt publiceringsorgan, vilket gör att denna förening fortfarande har representation i kommittén.  Enligt nu gällande statuter av år 2000 består Nationalkommittén av minst åtta, högst tolv ledamöter, som representerar Kungl. Maj:ts Orden, Kungl. Vitterhetsakademien, Riksarkivets heraldiska sektion, Försvarets traditionsnämnd, Genealogiska Föreningen, Riddarhuset och Ointroducerad Adels Förening.

Här skulle man kunna invända mot sammansättningen och hävda att kommittén även borde öppna upp för Svenska Heraldiska Föreningen (SHF). Och det gör jag, för jag tycker att det är SHF som har den i särklass mest samlade heraldiska kompetensen inom heraldik. Både bredd och spets. Dessutom med egen heraldisk publikation som väl fyller SNGH:s behov.

SNGH borde höras mer

Idag är SNGH en mycket tyst kommitté. De verkar inte ens i det tysta och det är synd. Det skulle vara av stort värde om någon av deras ledamöter (helst alla) någon gång tog till orda i heraldiska spörsmål. Vi behöver deras kompetens.

Hitta adliga vapensköldar

Många svenskar har någon adlig anfader. Behöver du veta hur deras vapensköld såg ut så är Riddarhuset platsen att besöka.

Men du får fråga dig fram Någon digital hjälp finns ännu inte att tillgå.

Men snart ska en ny databas finnas klar. I Riddarhusets Ätt- och vapendatabas kommer alla nu levande adliga ätter att finnas med. Men allt är ännu/fortfarande i sin testfas. Databasen ersätter den äldre mindre funktionella databasen så jag hoppas att den blir bättre.

Nackdelen med den gamla vara att den ordagranna blasoneringen var svår att begripa och att det inte gick att fritextsöka eftersom man inte kunde veta vilket ord man skulle söka på. Nu är det bara att hoppas att man denna gång använder sig av Dahlby/Ranekes Svensk vapenbok från 1967. Här finns nämligen beskrivningar på modern svenska. Kanske inte alla som skulle kunna föras in i databasen, men de flesta.

Sedan undrar jag hur Riddarhuset kan få för sig att ätten Gyllenstierna av Lundholm är en släkt som adlats under 1500-talet. Denna ätt är känd från 1300-talet och kom till Sverige redan vid 1400-talets mitt. Eller Lewenhaupt (Lejonhuvud), som också den är känd från 1300-talet. Bara för att en släkt byter namn eller lägger till en härkomst så har de inte plötsligt förlorat sitt adelskap och återfått det genom ett adlande. Tvärtom var de högadel som tilldelades friherretiteln under Johan IIIs tid.
Övriga släkter på sidan över adlade under 1500-talet adlades emellertid detta sekel.

 

Riddarhuset visar sköldens baksida

Bild från Riddarhusets utställning Sköldens baksida.
Bild från Riddarhusets utställning Sköldens baksida.

Nu vänder Riddarhuset på sköldarna och ställer ut en okänd baksida. Se utställningen på Riddarhuset hela sommaren 2015.

När Riddarhuset för några år sedan inventerade alla sina sköldar (vapenplåtar) passade man på att fotografera både fram- och baksida. Baksidorna visade sig ibland innehålla mycket spännande information.

Nu visas dessa baksidor på Riddarhuset. Se uppgifter om konstnären som målat plåten, intressanta skisser och spår av tidigare restaureringar.

2015 års sommarutställning på Riddarhuset utgörs av fotokopior på detta dolda kulturarv som aldrig tidigare visats och som annars hänger mot väggen i Riddarhussalen, osynligt för ögat.

Utställningen visas

Under Riddarhusets besökstimme varje helgfri måndag–fredag kl. 11.00–12.00. Entré 60 kronor (40 kronor för studerande/pensionärer). Gratis med My Stockholm Pass.

Jesper Wasling 2010_1a

Kan svenskar bli adlade

Jonas Arnell tog nyligen upp en intressant fråga på sin blogg: kan svenskar bli adlade?
Svaret är nej, och här förklaras varför.

Den ende som har rätt att utdela adelskap är en statschef, och då endast under förutsättning att den rätten står omnämnd i konstitutionen.

För svensk del skapades den rätten omkring 1280 då Alsnö stadga antogs, och den upphävdes med den nya författningen 1975.

Det är numera mycket få länder som har kvar rätten att adla. I Europa finns rätten hos Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Liechtenstein, Spanien och Storbritannien. Även Tonga kan ge adelskap.

Men att dela ut adelskap till utländska medborgare är i realiteten en politisk omöjlighet för dessa länders statsöverhuvuden. Ska staten belöna så är det till ordensväsendet man vänder sig.

Ny oäkta adel

För den som ändå söker ett adelskap (och visst, det kan väl vara kul att ha) finns möjligheten att vända sig till något av alla avsatta furstehus. Många av de gamla kungahusen har här funnit en extra inkomstkälla.

För en demokratiskt sinnad person (som mig) är det svårt att förstå hur någon kan anse att dessa adelstitlar har någon som helst legitimitet. En avsatt furste är att jämföra med en avsatt president, dvs en privatperson som vem som helst. Visst kan de dela ut adelstitlar (det är oskyddade titlar) men de kan inte göra anspråk på att företräda staten, vilket utdelande av adelskap innebär.

Ibland förekommer att f.d. regerande furstehus förlänar honorära adelstitlar. Det finns flera skolor i hur giltiga dessa är. Den minimalitiska tolkningen är att inget är giltigt, endast verkande statschefers titelförläningar. Mellanvägen är att säga att avsatta exilfurstars titelförläningar enligt den konstitution de var statschefer under är giltiga, men inte deras barns. Den mest liberala tolkningen är att säga att furstehus alltid har rätt att förläna titlar.

Inga rättigheter

Det bör betonas att inga adelsmän i Norden, oavsett legitimiteten i titeln, har några som helst rättigheter. I den bemärkelsen finns det idag ingen adel, däremot många människor som har adliga anfäder från vilka de ärvt vissa immateriella rättigheter (släktnamn och vapensköld). Tillsammans kan dessa personer vara med i en ideell förening (ex Riddarhuset), men det är i sig ingen skillnad på den föreningen och vilken annan förening som helt. Dock förvaltar de ett av Sveriges många kulturarv och för det ska de ha all respekt.

Senaste adlade svenskarna

Sven Hedin var den siste svensk som adlades i Sverige, men inte den siste svensk som adlades.

De tre senaste är kungasönerna Sigvard, Carl Johan och Lennart Bernadotte. 1951 utsås de till grevar (comte de) av  Wisborg av storhertiginnan av Luxemburg, en släkting till dem.

Kolla upp adeln

Om du känner ett stort kontrollbehov kan du kolla upp om den som säger sig vara adel faktiskt är det.

Svensk adel finns ofta med i Riddarhuset, men eftersom alla adlade inte lät introducera sig kan det hända att det finns adelssläkter som är okända för dem idag.

Utländsk adel som flyttat till Sverige kan man hitta i Ointroducerad Adels Förening om de velat bli medlemmar där, vilket nog långt ifrån alla har haft intresse av.

Ingen av dessa två, eller ens tillsammans ger en komplett bild av adeln i Sverige idag.