Etikettarkiv: ordnar

Ordnar och heraldik, vad har de gemensamt?

Serafimerriddarnas sköldar av Leif Ericsson. Foto: Leif Ericsson.

Ordnar och medaljer kopplas ofta ihop med heraldiken, ibland så mycket att de två blir samma sak. Det är problematiskt för det visar att man inte skiljer på identitet och aktivitet. 

Det finns heraldiker som tycker att ordnar/medaljer och heraldik hör ihop och det finns de som tycker att de är två helt separata ämnesområden. Jag tillhör den senare.

Att vara intresserad av ordnar och medaljer är självklart inget konstigt. Det är ett område som har lika mycket berättigande som heraldik, frimärksramlande, släktforskningen eller vad som helst. Bara med lite mer bling bling. Så ämnet har jag inget att invända emot.

Däremot blir det problematiskt när heraldiker blandar in ordnar i heraldiken och hävdar att den ena ska ta ansvar för den andre. Extra besvärligt blir det när heraldiker ska ta ansvar för vilka sammanslutningar människor är med i eftersom det blir ett rejält ingrepp i föreningsfriheten. Och får man dessutom för sig att hindra samma personer att verka inom heraldiska sammanslutningar för att de har ett intresse utanför heraldiken, är det ytterst problematiskt. Den här typen av resonemang har jag stött på så det är inte så främmande som man kan tro.

Det är för att undvika de här tankefelen som jag som redaktör för Vapenbilden tonat ner artiklar om ordnar och låtit dem handla om den heraldiska konsten inom ordensvärlden. För hur heraldiken exponeras inom ordensvärlden är självklart av heraldiskt intresse.

Heraldikern Stefan Bede med SHFs förtjänstmedalj på bröstet och Kungliga Patriotiska Sällskapets medalj runt halsen. Foto: Jesper Wasling.

Skilj på en orden och en vapensköld

Visst är det så att ordnar och medaljer förekommer ihop med en vapensköld. Men de har absolut inget med varandra att göra. Vapenskölden är en markör för identifikation, precis som ditt namn och personnummer. Den säger vem du är.

En orden, eller medalj, är däremot en markör för något som du har gjort. Du kan ha vunnit Nobels fredspris, OS-guld i stavhopp eller blivit statschef och fått Serafimerorden. Din orden/medalj ska då jämföras med din yrkestitel eller kanske ditt nummer i Svenska akademin.

Seriös, oseriös eller bara humoristisk

Eftersom ordnar och medaljer omges av ett visst skimmer av framgång och makt så vill såklart mindre seriösa organisationer haka på de mer seriösa. Sedan finns det de som kanske inte är så seriösa men inte heller oseriösa utan mer humoristiska. Som de ordnar och medaljer man får i ett ordenssällskap som Par Bricole eller inom den studentikosa delen av universitetsvärlden.

Här tycker jag att man kan fundera på vad som är rätt sätt att bära medaljerna. En del tycker (men det är ingen lag utan bara en åsikt) att man inte ska blanda seriösa ordnar med oseriösa. Andra tycker att visst kan göra det för de är alla ett tecken på att man uppmärksammats för det man har gjort. Ytterligare andra kan mycket väl slänga in en humoristisk utmärkelse bland de seriösa för att det är det mest effektiva sättet att göra en politisk markering om att de ska bort från offentligheten. Det är helt enkelt PR-mässigt effektivare att sätta en Buttericks-medalj bredvid Serafimermedaljen för att sänka den senare än att helt avstå från att bära medaljer. Och det är ju därför det tilltaget avskys av de som förespråkar medaljer och ordnar i offentliga sammanhang.

En heraldisk icke-fråga

För en heraldiker är detta däremot utan betydelse. Folk kan ha vilken politisk åsikt som helst och engagera sig för eller emot ordnar bäst de vill. Men oavsett vilken position de tar så är ordensväsendet ett belöningssystem för en utförd tjänst, precis som vilket bonussystem som helst som i rätt social miljö kan växlas in i reda pengar genom att man får högre anseende och därför anses mer meriterad för en post i staten/organisationen.
Detta har ingen betydelse för det heraldiska vapnet.

Vad som däremot kan vara av intresse för heraldiken, är kunskapen om ordar och medaljer eftersom dessa är en heraldisk hjälpvetenskap. Precis som idéhistoria, genealogi eller konstvetenskap. Korsbefruktning av kunskap berikar alla.

Av det skälet bör en heraldiker slänga ett öga på detta ämnesområde, precis som man bör slänga ett öga på andra ämnen som ger en större förståelse för bruket av heraldiska vapen och symboler.
Och av det skälet ska en heraldisk förening med gott samvete kunna belöna en ordenshistoriker för dennes folkbildande insatser fast ordnar och medaljer inte är heraldik.

Errata: Jag hade först skrivit att Stefan Bede hade Pro Patrias medalj runt halsen, när det faktiskt är Kungliga Patriotiska Sällskapets dito. Mitt fel och rätt ska vara rätt.
Justerat 2018-12-23

Om ordnar och medaljer

Vasaordens två ordenstecken
Vasaordens två ordenstecken

Ska medborgarna belönas med ordnar och medaljer eller ska de inte belönas? Det är en fråga som upptar många heraldikers tid.

I nästan alla länder delar staten ut ordnar till sina medborgare. Sverige gör det inte och detsamma gäller för USA. Däremot finns medaljer (mest känd i USA är Purple heart medan ingen seriöst kan påstå att någon svensk medalj är allmänt känd).

De svenska ordnarna upphörde 1974 att delas ut till svenska medborgare (förutom medlemmar av kungahuset). De delades fram till dess ut till personer som hade uppnått en viss grad inom staten och på oklara grunder till andra personer.
Jag tycker att det är bra att det inte längre delas ut några ordnar och jag skulle gärna se att staten även upphörde med att dela ut medaljer som de gör nu, eller åtminstone att regeringen upphör med sina belöningsmedaljer.

Det här med medaljer är en genompolitisk fråga. Kanske den mest politiska inom hela den heraldiska sfären – även om medaljer  ordnar inte har något med heraldik att göra*. Därför är den intressant och därför tycker jag inte att medaljer ska försvaras eller förkastas med estetiska argument, som ”ordnar på en frack är vackra/omoderna”. Det är ändå argument som respektive person tar fram efter att först ha tagit ställning i en annan och betydligt mer spännande fråga – hur ser man på statens roll vs medborgaren?

Min utgångspunkt är att staten inte ska vara ett objekt i sig utan ett subjekt med ett syfte. Det syftet är att garantera alla medborgare grundläggande rättigheter och ett skydd. Hur detta görs kan diskuteras, men inte här. Detsamma gäller för de skyldigheter som respektive medborgare har gentemot sina medmänniskor.

Eftersom jag ser på staten på detta sätt vill jag att staten (med dess myndigheter, inkl kungahuset, som måhända inte de jure med de facto är en myndighet) ska uppträda neutralt. Det betyder att en skolelev ska få sitt betyg baserat på sina kunskaper, en sjuk ska vårdas efter sina behov, ett bygglov ska beviljas efter byggnadens påverkan på omgivningen och hållfastheten och staten ska avstå från att belöna enskilda medborgare  för deras förtjänster.

Privata initiativ är helt ok. Vad man gör som enskild organisation är upp till denna organisation. Vill en förening uppmärksamma förtjänstfulla heraldiker är det helt upp till dem att göra det. Vill man  ha en tävling och utse Sveriges bästa boxare eller melodiskapare kan man göra det. Man kan till och med ha en sällskapsorden och dela ut ordnar till sina medlemmar. Kan vara jättekul och vackert och estetiskt tilltalande på alla sätt och vis.

Men skilj bara mellan det privata och det offentliga. I inget av dessa fall kan man ta med sig denna utmärkelse men om regeringen eller en myndighet hävdar att en person är bättre än andra så får det hela en helt annan tungt.
Jag tror inte på att sticka huvudet i sanden och tro att det blir bra bara för att jag vill att det ska bli bra. Jag tror att det hela snabbt utmynnar i något som närmast kan beskrivas som delikatessjäv.
Med andra ord, jag tror inte för ett ögonblick på att den person som ena dagen ger ut en orden eller medalj till en person nästa dag är neutral när samma person, eller det som denna person företräder, ansöker om projektmedel eller anslag. Eller kommer ifråga för en post i en utredning.

Det finns säkert anledning att återkomma till detta ,så därför vill jag avsluta med en selfie som jag tog när jag fick en viss heraldisk medalj för visa att medaljer per se inte är fel.

Jesper Wasling with medal
Jesper Wasling med Svenska heraldiska föreningens förtjänstmedalj

 

* Om medaljer/ordnars kopplingar till heraldik. En orden är som titel – ett epitet som kopplas till en individ baserat på någon form av merit. 
Ett vapen är däremot som namn en identifikation av en individ. Kopplingen släktnamn-vapensköld borde därför i konsekvensens namn fånga heraldikers intresse mer än kopplingen ordnar-vapenköld. Till och med kopplingen titel-vapensköld är mer relevant för en heraldiker än ordnar/medaljer, som endast har det gemensamt med heraldiken att de båda kan framställas i bild. 
Varför kopplingen vapensköld/medalj ändå är så viktig kan man fundera över. 

 

Så bär du en medalj idag

 

Ordnar och medaljer är känsliga saker. Att förändra vanor kan för flera vara jobbigt, även om man med sitt förnuft vet att de regler som finns nu är tämligen nya.

Denna text handlar bara om medaljer men först vill jag skilja på ordnar och medaljer.

En orden medför i sin egentliga form en viss värdighet. Det kan vara titel eller medlemskap i en församling eller liknande. Ordnar delas även ut i ringa omfattning, även om en inflation har ägt rum även inom detta område.

Medaljer ger man ut i betydligt större omfattning och på helt andra grunder. Visserligen kan den som äger medaljen vara restriktiv, men principen är att medaljen är ett eller flera steg under ordenstecknet i rang.

Läs mer vad hur Kungahuset beskriver skillnaden.

Så bär du din medalj

1998 uppdaterade Riksmarskalksämbetet hovprotokollet och moderniserade sin syn på hur en medalj ska bäras.

Här står det klart att medaljer (oavsett ursprung) bärs i original när du har på dig högtidsdräkt (frack eller folkdräkt). Till högtidsdräkten kan du också välja att istället för medaljen bära din miniatyrmedalj. Valet är ditt, men var konsekvent.
Till smoking bär du endast miniatyrer, aldrig medaljen i sin originalstorlek.
Till kavaj bär du endast dina medaljer i originalstorlek.

När det kommer till kungens egna medaljer gäller att Konungens medalj i 12:e storleken i kedja eller band bärs runt halsen om du är man. Damer medaljen med stor rosett vid vänster axel. Medaljen i kedja bär du BARA till högtidsdräkt.
Medaljen kan bäras även till smoking och kavaj (och kvinnlig dräkt, kan jag förmoda).  

Medaljer bärs på bröstets vänstra sida och i följande ordning från vänster till höger från bäraren sett:
Serafimermedaljen, Konungens medalj i 8:e eller 5:e storleken, medaljen Litteris et Artibus, Prins Eugen-medaljen och Prins Carl-medaljen. Därefter gäller att kungliga minnestecken och minnesmedaljer bärs framför (till höger från bäraren sett) övriga medaljer. Andra officiella eller halvofficiella medaljer samt ordenstecken bärs efter (till vänster från bäraren sett) de kungliga medaljerna. 

Om tillställningen inte är föreskriva (det vill säga att man uttryckligen säger ”utan ordnar” på inbjudningskortet) kan en  medaljrosett bäras till smoking och kavaj vid både officiell eller privat tillställning.

Läs mer här om hovets protokoll.

Försvarsmakten kommenterar på sin hemsida hur man bär medaljer till uniform, som i sig representerar nationen. De skriver även om medaljer på civil dräkt:
”Till civila kläder får man självfallet bära vilken utmärkelse som helst men om man ska uppträda i officiella sammanhang kan det vara bra att ta reda på vad traditionen och protokollära seder bjuder.”

Uppträda i officiella sammanhang är till exempel att medverka vid högvakten men inte att vara åskådare vid samma tillställning.

Det är också bra att veta att den som arrangerar en tillställning självklart fritt kan säga vad som helst gällande hur du får bära medaljer. Etikettsregler är för trivsel (och trygghetens) skull, inte någon tvingande lag. Etiketten förändras dessutom ständigt.

Men viktigt är att veta att du i stort sett alltid går rätt när du kommer till en tillställning med din medalj på kavajbröstet.

Lita INTE på etikettboken

Etikettböckerna skiljefe sig lite ifrån varandra och man kan tydligt se att vissa skribenter inte riktigt är aktuella. Med tanke på hur de blandar begrepp, missar väsentligheter och skriver enkla fel tror jag nog att man kan säga de inte är att lita på.

Etikettdoktorn fokuserar väldigt mycket på ordensband och storkors samt att man endast kan bära till frack. Att läsa hans text är som att gå in i ett virrvarr av förvirring och det han skriver bryter mot hovprotokollet. Han har mig veterligen inte kommit på skillnaden mellan orden, ordenstecken och medalj samt lyckas glömma bort alla förtjänstmedaljer som finns i landet.

Skillnad mellan orden och adelskap

Skillnaden mellan ordnar och adelskap är, för den som undrar, att den första är tack för utförd insats, den senare tack för förväntade, kommade insatser.

I Sverige delas inga ordnar ut till någon utom kungafamiljen. Att ge instruktioner om hur man bär Serafimerorden blir då meningslöst och nästintill tantigt. Dessutom är det så att om jag skriver att Serafimerorden ska bäras på ett visst sätt och kungen gör annorlunda, så gäller kungens bärande eftersom det är han som bestämmer. Hans sätt att bära sitt ordenstecken blir då bara ett icke nedtecknat men nu gällande praxis.

 

 

3700 ordensmottagare på ett år

Inlägg på Facebook om ordnar, 3/1 2016
Inlägg på Facebook om ordnar, 3/1 2016

3700 personer får en orden varje år i Finland, mot 0 i Sverige, basunerar Svenska ordensföreningen ut på Facebook idag.

Deras poäng är säkert att Sverige ska återinföra ordensväsendet. Och det kan de väl tycka, även om jag själv skulle rösta mot förslaget i varje form det än presenterades.
Skälet till det är att jag inte anser att staten ska värdera människor (vilket en ordensutmärkelse per definition är) samt att jag är helt övertygad om att staten inte skulle kunna sköta uppgiften (om än bättre än alla andra).

Historielöst av ordensförespråkarna

Det som ändå är mer bekymmersamt är att man i Svenska ordensföreningen inte verkar veta (eller låtsas inte veta) varför de kungliga (=statliga) riksordnarna togs bort.

Det var inte, som ofta sägs, en socialistisk åsikt. Tvärtom är det tydligt redan innan första sossen satt i riksdagen att liberala statsmän gärna avstod ordnar precis som de sa nej till adelskap. När man 1974 till slut avskaffade ordnarna så var det efter en period av 50 år då i stort sett inte en enda svensk minister (utom några bondeförbundare) bar Serafimerorden. Den hade istället delats ut till dem som tog emot den – i regel konservativa statstjänstemän (socialdemokratiska generaldirektörer lyser med sin frånvaro i Serafimerrullan) av lägre rang eller rika affärsmän som i dåtidens rangrulla stod än lägre ner.

Staten delade med andra ord inte ut Sveriges förnämsta orden till de förnämsta männen i staten, eftersom de sa ”tack, men nej tack”.

Politiken ointresserad

Svenska ordensföreningen arbetar i motvind. På sin hemsida nämnder de att alliansföreningen (som avgick 2014) nästan helt slutade dela ut regeringsmedaljerna (som var ett alternativ till ordnarna, men med lägre status).

Här borde man fundera på varför borgerliga politiker (inte socialdemokrater och definitivt inte socialister) tycker att det här med medaljer och ordnar är rätt fånigt. Löjligt och barnsligt, helt enkelt. Det gör de inte. Här har jag kommenterat det som de skriver på sin hemsida den 3 januari 2016.

Istället kommer det infantila argumentet:
”Ordensföreningen verkar mot alla former av nationell diskriminering av svenskar, i Sverige och utomlands.”, vilket visar att man i förningen inte har den mista susning om vad ordet diskriminering betyder.

De fortsätter sedan med att säga:
Ordensföreningen anser att riksdag och regering genom avskaffandet resp. förbudet för svenskar att tilldelas svenska ordnar, bär ansvaret för konsekvenserna: den spontana utbredningen av ett formellt och informellt monetärt belöningssystem med bonusar, fallskärmar och gräddfiler mm

De hade kunnat titta omkring i världen och se att ingenstans har utdelandet av ordnar och medaljer påverkat bonusar och extrema lönenivåer. Ingenstans. Det har sannolikt inte heller verkat i motsatt riktning, det är helt enkelt två separata kärl.

Nästa argument är på ytan tilltalande:
Staten ska ”se medborgaren” som en vital bidragare till samhället. Genom utdelandet av ordnar för samhällsnyttiga prestationer erinras om detta i allmänhet och folkrepresentativitet i synnerhet. Om medborgaren förminskas uppstår politikerförakt.”

Men vad är en samhällsnyttig prestation? Vem avgör det? Min gissning är att ingen kommer på idén att ge en medalj till de främsta städerskorna för att de med små resurser gjort samhällets arbetsplatser vackrare. Eller att man ger en orden till en bambatant (kvinna i skolbespisningen) för att hon lagar så god mat till våra barn så att de orkar göra sitt bästa i skolan.
Nä, jag gissar att man kommer att ge medaljer och ordnar till de chefer som redan har utsetts till ett bra jobb samt får bra betalt för det. Det i sig är inte konstigt, snarare normalt för ordnar. Men då ska man vara så ärlig att man säger det.

Dock sägs det på sidans två sista rader – utöver noterna:
”Alla kan inte göra exceptionella insatser och alla kan inte få ordnar.

Samhället och dess medborgare drar nytta av enskildas insatser utöver det vanliga”

För övrigt tycker jag att historien om ordnar är intressant. De säger mycket om sin samtid, ofta mer än de själva förstår.

Jonas lockar 100 000

Skärmbild från Jonas Arnells blogg 2015.
Skärmbild från Jonas Arnells blogg 2015.

Min högt värderade kollega och vän Jonas Arnell har just passerat 100 000 besökare på sin blogg ”jonar242 – on Orders, Decorations and Medals in Sweden”

Den handlar såklart om ordensväsendet i allmänhet och det svenska i synnerhet och den är värd all uppmärksamhet.
Jonas var tidigare i redaktionen för Vapenbilden och är förutom en kunnig falerestiker även en kunnig heraldiker.

Ordensväsendet ligger nära heraldiken, även om de två inte är varandras spegelbilder. Därför ska man inte förvånas över att ordenstecknen iblad tar sig friheter som inte är möjliga inom heraldiken.

Man ska inte heller förledas att tro att ett ordenstecken hör till ett heraldiskt vapen, även om det hänger runt detsamma, och man ska absolut inte använda ett ordenstecken som vapenmotiv i en sköldbild eller som hjälmprydnad.
Läs direkt på Jonas Arnells blogg.