Etikettarkiv: nationalism

Nationalism handlar inte att välja bort

Stefan Bede, Svenska Heraldiska Föreningens kommunikationsansvarige, skrev dessa kloka ord på föreningens Facebook-sida i veckan (2/11). Jag vill passa på att sprida dem en extra gång. 

… Men då vi är en ideell förening som är öppen för alla så kan jag säga att den består av allt annat är en homogen skara.
Vi är svenskar, finnar, danskar, norrmän och folk med annat osvenskt påbrå. Vi är adliga, ofrälse, katoliker, kristna och ateister. Vi har till och med elfsborgare i föreningen. Vi är rojalister och republikaner.
Vi är män, kvinnor, pojkar och flickor. Vi är heterosexuella och homosexuella. Vi kanske har en och annan asexuell människa i leden, vad vet jag.

Vi hyllar den gamla traditionen av att gå från att flagga sin härförares färger och vapen till att skapa sitt eget.
Jag inbillar mig att det är ett mänskligt faktum att de flesta inte går omkring och identifierar sig som svenska hela dagarna. Själv känner jag mer tillhörighet med folk som är rollspelsnördar, single speed-cyklister och house-DJ:s än de som räknas som svenskar. Man kan vara fler saker än bara en. Man kan välja att visa sin mångfacetterade person och man behöver inte välja bort.

Nation eller stam – samma sak

Med detta sagt vill jag även lägga till att Erik Helmerssons inlägg på DNs ledarsidan igår den 5/11 tar upp samma tankegång (har han månne läst SHFs Facebook-sida?)

Det handlar om mångas fokusering på tribalism (definierat av Nationalencyklopedin som ”benägenhet att sätta den egna gruppens eller stammens intressen före nationens” = dvs fördomar) när de tar ”avstånd” från nationalismen. Ja, det förstås, de tar ju inte avstånd från nationalismen, de gör den bara ännu snävare vilket jag trodde var omöjligt.

Jag håller till fullo med i hans avslutande ord och försöker tillämpa dem inom heraldiken närhelst jag kan:

Det är dissidenterna, inte gruppernas mer högljudda ledargestalter, som borde lyftas fram och ges utrymme. De är förebilderna vi behöver i en alltmer fragmenterad, avindividualiserad och identitetsfixerad tid.

Hurra Tyskland, på din 25-årsdag

Tysklands statsvapen
Tysklands statsvapen av Karl-Tobias Schwab (1887–1967).

Idag fyller nya Tyskland 25 år, men det känns som om de funnits där för alltid.

3 oktober 1990 blev Tyskland ett. Öst- och Västtyskland upphörde att existera. Därmed blev den tyska örnen hela Tysklands symbol igen.

Den fläkta örnen

Tysklands vapen är en svart fläkt örn i fält av guld. Samma vapen användes av Weimarrepubliken 1919-33 och innan det av det tyska kejsardömet 1871-1918. De senare återupptog då det vapen som kejsar Sigismund skapade för sitt rike/dynasti/kejsarämbete 1433.

Preussarnas örn var svart i fält av silver. Den användes som hjärtsköld av 1800-talets kejsardöme som en påminnelse av att det var deras kungaätt som styrde Tyskland. Det var också därför denna sköld togs bort när kejsardömet upphörde 1918.

Den design som används idag, och som användes av Weimarrepubliken, tecknades av Tobias Schwab (1887–1967) och presenterades 1928.

Men Tyskland har haft flera andra statsvapen på vägen fram till idag.

Heliga Tysk-Romerska riktes flagga från 1700-talet
Heliga Tysk-Romerska rikets flagga från 1700-talet

Heliga Tysk-Romerska riket 962- 1815

Så klassiskt att det inte behöver närmare beskrivning. En örnsköld har de haft sedan 1100-talets sista decennium. Den mest kända varianten är dubbelörnen (ett huvud för Tyskland, ett huvud för Rom). En kort period hade man även tre huvuden, det tredje gör Jerusalem.

 

Tyska förbundets flagga
Tyska förbundets flagga

Tyska förbundet 1815–1866

Napoleonkriget krossade det Heliga Tysk-Romerska riket, även om det varit i upplösningsfasen sedan 1648.

1815 återuppstod riket under namnet Tyska Förbundet. Vapnet var även denna gång en svart dubbelörn i guld. Men den hade inte längre alla småsköldar eftersom de tyska länderna var mer självständiga än tidigare, alla 39.

Tyska förbundet införde även den tyska flaggan.

Tyska riksvapnet för kejsaren
Tyska riksvapnet för kejsaren

Kejsarriket 1871–1918

1800-talet var inte en lyckad period för När Tyskland enades 1871 skapade man också ett nytt riksvapen. Också det innehöll en örn, men nu endast med ett huvud. Dessutom placerade man den preussiska örnskölden som hjärtskäl.

Weimarrepubliken 1919–1933

Weimarrepubliken skapades 1919 och gjorde det enkelt för sig. Man tog bort referenserna till det kungliga, inklusive timbreringen, och behöll det rena vapnet. Det stiliserades också i sann 1900-talsstil

Nazityskland 1933–1945

Nazityskland hade ingen riktig tysk örn. Den enda statsbildning i Tyskland under mer än 1000 år som avviker från traditionen. Så mycket för deras känsla och respekt för historien.

Örnen som de har är en typisk 1900-talsdesign.

Östtysklands statsvapen 1955-90
Östtysklands statsvapen 1955-90

Öst och Västtyskland

Efter andra världskriget splittrades Tyskland och som sovjetisk lydrike hade Östtyskland en liten specialare i form av en hammare och passare inom en krans.

Västra Tyskland valde att ta upp den gamla tyska skölden igen i den form den hade under Weimarrepubliken. Efter sammanslagningen med Östtyskland den 3 oktober 1990 valde man såklart att fortsätta använda det Västtyska t annorlunda jämfört med på 1920-talet. När Östtyskland uppgick i Västtyskland 1990 blev vapnet det återförenade Tysklands vapen.

Så grattis, Tyskland, på 25-årsdagen

Så blev de Tre Kronor med hela folket

Swedens National Ice Hockey team
Swedens National Ice Hockey team

Hockeyn måste vara nutidens riddare. Åtminstone är de den enda sport som kan det här med heraldik och vapensköldar. 

Det började för länge sedan. För svensk del 1938. Det var inför VM det året som motsvarande hockeyförbundet tog fram de första landslagströjorna med märket. Första matchen i de nya tröjorna var den 12 februari. Det blev det förlust mot Kanada med 3-2.

Det är tur att de kom på detta mönster på 30-talet. Hade tröjorna skapats senare hade det med all säkerhet blivit ett flaggmotiv.

Mannen bakom idén var AIKs mångårige ledare Birger Nilsson och landslagsmålvakten Herman Carlsson. Birger Nilsson var även historiker och där uppmärksammats av den samtida historiska diskussionen kring Tre Kronor-vapnet. Inte konstigt då att denna medeltida symbol ansågs passande för ett lag med ”vikinga-temperament” som man sa utomlands under den här tiden.

 

Den svenskaste av historier

Läser just nu ”Den svenskaste historien” av Patrik Hall. Om nationalism. Mycket bra.

Även om boken kom år 2000 känns den mer angelägen nu när nationalismen, framför allt den känslomässiga (fördomsfulla) nationalismen är på återtåg från alla håll och kanter (Ja, lika mycket från vänster som från höger som från extrem-mitten – men på olika sätt).

Hall har den hel del mycket insiktsfulla tankar om nationalism som kompletterar en del av mina flaggteorier. Därför blir det en hel de referenser till hans böcker i kommande artiklar.

Dessa lömska danskar

Danmarks medeltida indelning
Danmarks medeltida indelning

Idag när vi är så uppfyllda av vår nordiska brödraskap kan det vara värt att minnas vår inte allt för ädla historia. Som vi svenskars mycket nedsättande ton mot danskar (och tvärtom, kan jag tänka).

De fördomsfulla skriker dagligen ut sitt hat, eller antyder lömskt att andra kulturer är mindre värda än vår. Man skulle ju kunna tycka att Balkan-historien från 1990-talet visade vad såna tankar snabbt leder till, men de var nog för långt borta.

Så jag vänder blicken mot Danmark. Mot de lömska danskarna, som de framträder i svensk historieskrivning och i svensk politik. Och även om vi kan spåra ursprunget till 1400-talets politiska konflikt levde avogheten kvar in i 1900-talet. Till exempel i Gustav Sandbärgs verk (http://runeberg.org/authors/sundbaxe.html).

Från Karlskrönikan och Johannes Magnus skrifter fram till Sandbärg och andra folklivsforskare finns en klar bild av danskarna. De är lömska, opålitliga, fega kräk som lider av en nedärvd svekfullhet. Med den bilden av dansken är det inte konstigt att vi varit i nästan ständig konflikt med denne granne fram till 1800-talets början.

Johannes Magnus sigill som ärkebiskop. Korset hör till Uppsala stift.
Johannes Magnus sigill som ärkebiskop. Korset hör till Uppsala stift.

Allt börjar med Johannes Magnus

Det är inte riktigt sant, men hans verk är så överväldigande mer inflytelserikt än alla andra så jag sätter självsvåldigt gränsen här.
Historia de omnibus Gothorum Sveonumque regibus var visserligen inte spå populär hos kung Gustav Vasa, men hans söner uppskattade den påhittade historien, som uppfattades som sann.
I denna bok utmålas framför allt danskarna som extremt grymma och lömska. Orsaken är helt klart splittringen av Kalmarunionen några år tidigare och det blodbad som avslutade denna förening.
Boken fick ett extremt stort internationellt genomslag och det gjorde att den blev än mer populär på hemmaplan. Det påverkade också helt klart den svenska politiska inställningen till Danmark, även om det parallellt fanns pro-danska strömningar. Livet är sälan svart och vitt.

Som modern läsare ska man förstå att en historiebok från den här tiden inte nödvändigtvis gör anspråk på att vara vetenskapligt sann. Det är en tanke som kommer först med upplysningen och som egentligen slår igenom först under sent 1800-tal. Däremot gör den anspråk på att vara tillräckligt sann (=sannolik) och därmed vara ett läroexempel och moraliskt rättesnöre.  I danskarnas fall dock ett omoraliskt rättesnöre.

Danskar är inga nordbor – men lapparna är

Brodern Olaus Magnus ville inte vara sämre. I hans verk ”Historia om de nordiska folken” definierar han vilka som är de nordiska folken. Lite överraskande räknar han upp moskoviter, lappar*, värmer (värmlänningar), dalkarlar, bergslagsbor och norrmän förutom svear och göter. Däremot inga danskar.

För att riktigt förtydliga detta säger han att i norden talas det fem språk: lappska, moskovitiska, finska och tyska förutom svears och götars språk.

Jag luras med utvalda citat

Citat kan användas för att bevisa vad som helst, även om de är sanna. Nu bevisade jag att danskarna är svekfulla alternativt att svenskarna har haft en fördomsfull inställning till danskarna.

Genom att föra det skrev jag inget om svenskarnas syn på polacker, judar, afrikaner, lappar eller ryssar under den här tiden, och därför förnekade jag våra fördomar mot dem.

Jag skrev heller inget om de fördomar mot oss och andra som florerar i dessa länder, varför den som läser snabbt lätt får för sig att dessa inte har fördomar. Vilket de så klart både har och har haft.

Min enkla poäng var denna gång att: Tänk innan du ropar att andra har fördomar. Det är i sig självt en fördom. Försök istället förstå vem som vill driva fram just denna fördom och vad vinsten kan bli. Alternativt, den som vill få bort just en fördom, varför är denne inte så noga med att bekämpa andra fördomar oavsett om de riktar sig mot en annan religion, utseende eller social klass+

 

* Och för den nu upprörde hittepå-politiskt-korrekte-som-egentligen-är-fylld-av-fördomar så är det Olaus Magnus 1500-talsordval som är med här. Han är för övrigt inte speciellt negativ till lapparna, han konstaterar bara att de lever annorlunda.

Nationaldagen i backspegeln

Kunde inte slita mig ifrån nationaldagen nu när jag råkade se en artikel på expressens kultursida.

I artikeln, som publicerades 19 juni, skriver författaren Thomas Bannerhed att midsommar är vår egentliga nationaldag. Sedan kommer en radda argument som har med natur, fest och gemenskap att göra, men inte ett enda som berör vad en nationaldag är.

Så om vi bortser från den svenska nationaldagen och ser till vad som enligt Bannerhed gör midsommar till något speciellt så funderar jag lite på om Bannerhed funderade alls när han skrev texten.

Argumenten som rör gemenskap. Se dem i ett internationellt perspektiv. Finns det något kristet land som skulle kunna välja någon annan dag än julafton till nationaldag? Övriga länder med en annan dominerande religion kan ju välja sin högtidsdag hos sin motsvarighet till julen.

Naturen. Firas den egentligen på midsommar? Blommor har vi, och majstång, men blommor och träd förekommer även på andra högtider under året (någon läsare kanske tänker på julen).

Sedan kommer en dröse argument kring seder som Bannerhed läst om i en bok men som inte en enda människa genomför. 

Natten då de kloka går baklänges på kyrkogårdarna och plockar läkeörter med vänster hand, då till och med ormbunkarna blommar och den som vill hålla sig frisk ska rulla sig naken i daggen vid tolvslaget.

Och till sist kommer något negativt (och falskt, för jag har också varit ung) om julen som känns instängd. Det hör liksom till att man ska skriva så om man vill vara lite hipp. Att han sedan glömmer alla andra fester under ungdomen kan jag förlåta honom, han var väl som alla andra lätt berusad på nyårsafton och påskveckan.

Vad som rä synd är att Bannerhed ägnat så ytterst lite tid till efterforskning och funderat på varför midsommar INTE valdes till nationaldag. För det fanns ett skäl mot och det fanns ett skäl för (vilket för övrigt var samma skäl). Midsommar stod för kungamakt och överhet MOT folket.

  • På midsommar tågade Gustav Vasa in i Stockholm, den 6 juni valdes han till kung
  • På midsommar landsteg Gustav II Adolf och 30-åriga kriget började, den 6 juni antogs den första riktiga svenska författningen som gav grunden till demokratin.

(så var argumenten under sent 1800-tal. Huruvida datumen verkligen stämmer är mindre relevant)

Bannerhed (och många med honom) missar varje år att det är nationens födelsedag man firar, inte årets bästa fest.

Svenska flaggan – En 800 år lång kärlekshistoria

Sveriges flaggor
Sveriges flaggor

Sveriges flagga friskt humör. Idag firar vi Svenska Flaggans Dag och Nationaldagen med ett frenetiskt flaggviftande.

Sveriges flagga och baner har en lång historia. En röd, eller snarare blågul, tråd ringlar sig från 1200-talet fram till idag. Men flaggan som en gemenskapssymbol för nationen Sverige är bara drygt 100 år gammal.

Bilden ovan visar den svenska flaggan så som den såg ut enligt 1905 års flagglag.  Nyanserna har skiftat genom tiderna, och är för en heraldiker relativt ointressanta. Det viktiga är att veta att det är gult och blått.

 

Dannebrogen är tysk

Tyskromerska rikets krigsflagga under 1200--1300-talet.
Tyskromerska rikets krigsflagga under 1200–1300-talet.

Mitt på danska grundlovsdagen (nationaldagen) avslöjar jag här att danskarna idag markerar sin högtidsdag med en tysk symbol – Dannebrogen.

Den danska flaggan måste ses i sin Europeiska kontext. Under 1200-talet, när flaggan etableras, är det en symbol för den tyskromerske kejsaren. samme kejsare som danske kungen önskade stå på god fot med, och definitivt inte utmanade.

Ser man på en karta över 1200-talet och lägger ut dagens regioner som använder en röd flagga med vitt kors som symbol så ser man tydligt att dessa finns precis i utkanten av det dåvarande tysk-romerska imperiet. Som bland vissa stadsstater i Italien, i Schweiz och i Danmark.

Läs mer om Danmarks flagga.

Sveriges rikssigill från 1436

Rikskämman från 1436
Rikskämman från 1436, där kungen föreställer Erik den helige.

Året är 1436 och det svenska upproret mot unionskungen har lyckats. Erik av Pommern var detroniserad och riksrådet styr landet. Då krävs det ett nytt sigill som inte kan förknippas med kungen. 

För att kunna verkställa ett rådsbeslut och göra det rättsligt bindande krävs en sigillstamp. Man kan av politiska skäl inte använda kungens eller något som påminner om kungen.

Istället vänder man sig till historien och tar fram Sveriges främsta hjältekonung – Erik den helige. Han är en helgonkung som firas varje år runt om i Sverige och han står som garant för den gode härskaren.  Inom kort ska också Sveriges blivande kung Karl Knutsson Bonde i sin propaganda hävda att han är en direkt arvtagare till Erik den helige.

På Historiska museet i Stockholm finns den sigillstamp (stämpel), Riksklämman, som det svenska riksrådet lät tillverka efter kung Erik av Pommerns avsättning. Den är tillverkad av silver, är 9,1 cm i diameter och 0,4 cm tjock. Den graverade bilden föreställer S:t Erik, Sveriges skyddshelgon. Helgonet är klädd som en riddare från 1400-talets början med pansarrustning över en brynjedräkt.

Till vänster om S:t Erik finns en sköld med det svenska riksvapnet, tre kronor, som helgonet håller i sin ena hand. I den andra handen håller S:t Erik en vimpelliknade fana, ”Sankt Eriks banér”, som fladdrar ut bakom hans huvud.

Mittbilden omges av en båge med liljeornament (mönster), där den latinska texten lyder: Sigillum regni Svecie. Sanctus ericus svecorum gothorum rex . Översatt till svenska: Sveriges rikes sigill. Den helige Erik, svears och götars konung.”

På baksidan finns ett handtag i form av av stiliserade blad. Handtaget går att fälla upp, när sigillet används.

 

Varför är 1 maj officiell flaggdag?

Norra Bantorget i Stockholm 1 maj 1917. Bild från Wikipedia.
Norra Bantorget i Stockholm 1 maj 1917. Bild från Wikipedia.

 

Första maj står för dörren så varför firas den?

Dick Harrisson säger att de går tillbaka på vårfesterna och det är ju ett relativt okontroversiellt påstående. Och med all säkerhet korrekt. Frågan är väl då vems vårfester, men det får vi aldrig svar på.

I slutet av 1800-talet växte sig arbetarrörelsen starkare. Demonstrationer krävde rättvisa. Men det här var en tid då man endast var ledig på söndagar – och då skulle man gå i kyrkan. Men det fanns på kontinenten en riktig helgdag då alla var lediga för att kunna flytta och byta jobb, och det var kring den första maj. Motsvarande dag i Sverige var i oktober månad.

I USA urartade en demonstration 1886 till en massaker på arbetare. För att hedra dessa män beslöt Andra Internationalen vid ett möte i Paris några år senare att hålla demonstrationer över hela världen för att hedra ”Chicagomartyrerna”. De första 1 maj-demonstrationerna i Sverige ägde rum redan 1890, men röda flaggan kom först året efter. Ser man bilden här ovan så var flaggor ännu 1917 ganska ovanliga.

I takt med att arbetarrörelsen växte sig starkare så utvecklades 1 maj till något allt större, till en kombination av politisk manifestation och folklig fest. Därför blev 1 maj en allmän helgdag år 1939, precis som nationaldagen nu på senare år ersatte annandag pingst som helgdag.

Ja just det. Självklart ska en stor nationell helgdag även vara flaggdag.

Och glöm inte att arbetarrörelsen från 1 maj 1921, det rå kvinnorna fick rösträtt, valde att föra den svenska flaggan främst i sitt led eftersom den allmänna rösträtten visade att den representerade alla svenskar, inte bara kungahus, arme´och överhet.

Första maj berörs av mig i utvecklingen av svenska flaggan

Även Dick Harrisson har skrivit om 1 maj