Etikettarkiv: kung

Så valde man en kung i Sverige

Sveriges baner (flagga) 1260-1350.
Sveriges baner (flagga) 1260-1350.

I den svenska medeltidshistorien är en ständigt återkommande tvistefråga vem som egentligen valde den svenske kungen: svearna, götarna eller båda tillsammans. Vad man kommer fram till beror på hur man tolkar äldre västgötalagen eller kung Knaphövdes öde.

Jag tror att man närmar sig frågan från fel håll, från ett mycket romantiserande håll.Från Erik den heliges död och fram till Magnus Eriksson går det 160 år. Under den tiden har vi (minst) 12 män som kallar sig kung. Så hur kom de till makten? Var det någon endaste en som vi valdes av folket på ett ting, såsom Västgötalagen säger att en kung ska väljas (oavsett hur man nu tolkar det mytiska ordet ”svear”).

Hur blev kungen kung?

Magnus:
Slog ihjäl Erik den helige (E) och blev kung c:a 1260
Sverker (S):
Slog ihjäl Magnus och blev kung 1261
Knut (E):
Sköt/slog ihjäl Sverker och blev kung c:a 1267. Dör en naturlig död 1296.
Karl (S):
Utses 1296 till kung av okända stormän. Utser sedan själv sin son till tronföljare.
Erik (E):
Störtar 1208 Karl genom uppror.
Johan (S):
Efterträder 1216 Erik som dött en naturlig död. Osäkert vem som utser honom till kung.
Erik (E):
Efterträder 1222 (som sexåring) Johan som dött en naturlig död, endast 22 år gammal.
Holmger (E):
Puttar 1229 undan den ännu omyndige Erik från tronen.
Erik (E):
Återinträder som kung efter Holmgers död 1235.
Valdemar (B):
Utses 1250 av stormän till Eriks efterträdare.
Magnus (B):
Genom uppror 1275 störtar han sin bror Valdemar.
Birger (B):
Efterträder 1290 sin far Magnus.
Erik (B):
Uppsätts 1319 som minderårig (endast 3 år) som kung av de stormän som just störtat Eriks farbror Birger och avrättat dennes son, Eriks kusin.

Inte vid något tillfälle säger någon källa att den nye kungen har åkt på Eriksgata, valts av några ting eller stått på Mora stenar. De uppgifterna kommer först under 1300-talet, samtidigt som den skrivna propagandan (Erikskrönikan mm) gör sitt intåg i Sverige.

Nä, jag kan inte finns att Västgötalagen har så mycket stöd i den politiska verkligheten. Den är nog främst en partsinlaga från en grupp som vill styra upp konflikterna om kungatronen, men ett misslyckat inlägg.

Vad som förvånar mig är att så många debatterar själva texten, men att det är så få som väljer att se den politiska verklighet som texten sägs skildra.

(E) = Erikska ätten
(S) = Sverkerska ätten
(B) = Bjälboätten = Folkungaätten

Inga kvinnor i Leksand

Debatten på kultursidorna hann knappt torka innan samma dumhet mot kvinnor under medeltiden dök upp igen.Denna gång i Leksand.

På medeltidsdagarna i Leksand får inga kvinnor vara riddare. Detta eftersom det inte går att ha en kvinnlig kung. Det sista ger jag dem rätt i, men det andra känns krystat.

Nu är det bara ett folkligt arrangemang och skådespel, så just det upprörs jag inte så mycket över. Men det finns några rejäla historiska klavertramp i texten i Expressen som jag tycker återkommer om och om igen.

1) Kvinnliga kungar

De fanns såklart inte för kung är ett titeln på en manlig statschef. Däremot fanns det gott om drottningar (åtminstone lika många som kungarna, kanske något fler) som var statschef eller vice statschef. Deras befogenhet var något lägre än kungens men högre än alla andra män så det borde inte vara något problem att utse en kvinna till drottning. Minns drottning Margareta – nordens mäktigaste alla kategorier under hela medeltiden.

2) Riddare och väpnare

Här är det lite bekymmersamt att man som arrangör av en riddardag inte har koll på att det inte fanns någon skillnad mellan riddare och väpnare rörande stridsutrustning. Riddare var bara den som dubats av kungen (eller möjligen en drottning, se ovan)

Mot 1400-talets slut, närmare bestämt hösten 1497, fanns det bara en (1) svensk riddare, men antalet stormän som var väpnare och kunde ha varit riddare var mångdubbelt fler. Faktiskt över 100, visade det sig när kung Hans dubbade dem vid sin kröning  till svensk kung just år 1497.

Just dessa två fel i texten kan jag lova att nästan ingen av de som blir upprörda har koll på. Så deras upprördhet har snarare med något annat än historiks välvilja att göra.

Å andra sidan – att skylla på en självvald rollbesättning för att utesluta kvinnor och sedan säga att det inte är personligt – det var nog det fånigaste jag hört på länge (näst efter Fifa-ortförklaringarna)

 

Läs artikeln om medeltidsdagen i Leksand

 

 

 

 

Så väljer man en kung i Sverige

I den svenska medeltidshistorien är en ständigt återkommande tvistefråga vem som egentligen valde den svenske kungen: svearna, götarna eller båda tillsammans. Vad man kommer fram till beror på hur man tolkar äldre västgötalagen eller kung Knaphövdes öde.
Jag tror att man närmar sig frågan från fel håll, från ett mycket romantiserande håll.

Från Erik den heliges död och fram till Magnus Eriksson går det 160 år. Under den tiden har vi (minst) 12 män som kallar sig kung. Så hur kom de till makten? Var det någon endaste en som vi valdes av folket på ett ting, såsom västgötalagen säger att en kung ska väljas (oavsett hur man nu tolkar det mytiska ordet ”svear”).

Låt oss se efter hur kungarna blev kungar.

  • Magnus: Slog ihjäl Erik den helige (E) och blev kung c:a 1260
  • Sverker (S): Slog ihjäl Magnus och blev kung 1261
  • Knut (E): Sköt/slog ihjäl Sverker och blev kung c:a 1267. Dör en naturlig död 1296.
  • Karl (S): Utses 1296 till kung av okända stormän. Utser sedan själv sin son Johan till tronföljare.
  • Erik (E): Störtar 1208/1210 Karl genom uppror.
  • Johan (S): Efterträder 1216 Erik som dött en naturlig död. Osäkert vem som utser honom till kung.
  • Erik (E): Efterträder 1222 (som sexåring) Johan som dött en naturlig död, endast 22 år gammal.
  • Holmger (E): Puttar 1229 undan den ännu omyndige Erik från tronen.
  • Erik (E): Återinträder som kung efter Holmgers död 1235.
  • Valdemar (B): Utses 1250 av stormän till Eriks efterträdare.
  • Magnus (B): Genom uppror 1275 störtar han sin bror Valdemar.
  • Birger (B): Efterträder 1290 sin far Magnus.
  • Erik (B): Uppsätts 1319 som minderårig (endast 3 år) som kung av de stormän som just störtat Eriks farbror Birger och avrättat dennes son.

Nä, jag kan inte finns att västgötalagen har så mycket stöd i den politiska verkligheten. Den är nog främst en partsinlaga från en grupp som vill styra upp konflikterna om kungatronen, men ett misslyckat inlägg.Vad som förvånar mig är att så många historiker debatterar själva texten, men att det är så få som väljer att se den politiska verklighet som texten sägs skildra.

(E) = Erikska ätten
(S) = Sverkerska ätten
(B) = Bjälboätten = Folkungaätten

Kristoffer I (av Bayern) dansk kung idag

Kristofer av Bayerns sigill, utan det svenska och norska riksvapnet.
Kristofer av Bayerns sigill, utan det svenska och norska riksvapnet.

Idag, fast  1440, blev Kristoffer av Bayern kung av Danmark. Han var innan dess riksföreståndare och han kröntes till dansk kung 1443. Till svensk kung valdes han på riksmötet i Arboga senare samma år.

Kristofer, som var son till pfalzgreven Johan och unionskungen Erik av Pommerns syster Katarina, var en naturlig efterträdare till kung Erik. Därför tycker jag att en historiker ska benämna honom som Kristoffer I, inte med tillägget ”av Bayern” som antyder att han var en främling i Sverige/Norden.

Hans rykte som kung fläckades hårt av Karl Bondes propaganda, men frågan är om han ändå var en av de främsta medeltida svenska kungarna. Han ingick viktiga handelsavtal med holländska handelsmän samtidigt som han agerade emot Hansans dominerande ställning och han skapade ny landslag.  Nackdelen med lagen var att den stärkte frälsets makt på bekostnad av böndernas, men den politiska utvecklingen gick ändå i rakt motsatt riktning. En orsak till det kan vara hans inrikespolitik som gick ut på att framhäva de tre rikena var för sig, inte centralisering – för centralisering innebär i praktiken alltid att eliten får mer makt (förutom i modern tid, ibland).

Linköpings blodbad 1604

Dagens datum: Linköpings blodbad 1600. 
Hertig Karl avrättar fem rådmän för att de står fast vid Sveriges kung Sigismund. Det var en skärtorsdag.

Det som hände 1600 kan idag svårligen betraktas som annat än ett blodigt terroristdåd av en revolutionär som ville störta en kung för att ta dennes plats. Självklart höll då flera rådmän fast vid den legitime kungen Sigismund. Några av dessa kom att fly till Polen, några tvingades byta sida, några fängslades och fem avrättades. De fem var alla med vid slaget vid Stångebro 1598.

Fyra av dessa nämns om och om igen, men den femte tycks ofta bortglömd. Det är Bengt Falk, son till biskop Erik Falk som först verkade i Skara och senare i Linköping. Bengts farmors bror var fogden Benkt Eriksson som avrättades vid Stockholms blodbad 1520. Bengt Falk var hövitsman över Finland och tillhörde den yppersta makteliten även om han inte tillhörde högfrälset.

Att läsa om Linköpings blodbad är intressant för det blir tydligt hur även historiker får svårt att bortse från facit och nationalism. Hade konflikten uppstått idag hade hertig Karl beskrivits som en religiös fundamentalist (för det var han) som med våld och terror störtade kung Sigismund. Men eftersom Sigismund också var polsk kung har han av någon anledning alltid beskrivits som utlänning och därför inte lika legitim som svensk kung.

Riktigt varför just Sigismund skulle vara utlänning men ingen annan svensk kung med utrikes född mamma har jag aldrig förstått.

Men idag minns vi de fem som avrättades, och de mångfalt fler som dog till följd av hertig/kung Karl IX politik. (inte minst för att han som förste regent införde gamla testamentet som grund för svensk lagstiftning, något som var helt främmande för medeltidens härskare)

 

PS. Idag var det också solförmörkelse, men det har ingen heraldisk  signifikans.