Etikettarkiv: historia

Har Heder och Ära betydelse?

Heder och ära var centralt i vasatidens Sverige. De ärliga hade en plats i samhället, de ärelösa blev fullständigt utstötta.

Det tidigmoderna Sverige var en väldigt annorlunda plats. Få av oss skulle kunna känna igen sig i det samhället och ingen skulle kunna navigera i det sociala landskapet. Religionens betydelse brukar vara det som först tas upp, men även hedersbegreppen är centralt. För i detta samhälle kunde en ärlig människa inte ljuga eller begå brott. Den som är ärlig har heder och vice versa, och därför var det så viktigt att få 12 edsvurna män eller kvinnor att gå i god för ens heder.

Den vars heder ifrågasätts måste därför försvara den till varje pris. Så om prästen Christoffer Hansen i ett gräl med kapten Thomas Christian anklar den senare för att vara far till fru Berntssens barn, så kommer maken, Michell Berntssen, att stämma prästen Christoffer för förtal och kräva att varje ord tas tillbaka. Och kaptenen kommer att ta in intyg som visar att han som ärlig man omöjligen kan ha begått hor. Men stämningen får på intet sätt handla om själva otrohetsfrågan och barnet utan bara om själva anklagelsen där ingen, inte ens prästen, får anklagas för att ljuga. Prästen måste bara ta tillbaka sina ord. När orden har tagits tillbaka är hedern återställd.

Skulle anklagelsen däremot stå fast så skulle en helt annan rättegång ta vid, den om hor, vars straff var döden.
Just detta rättsfall ägde rum i Kristianstad år 1632.

Egenskap och Föremål

Hedern vad alltså extremt viktig i vasatidens ortodoxa samhälle och det på ett sätt som saknar motstycke i Europa (samma strikta hedersbegrepp gällde i alla de nordiska länderna, speciellt rörande sexualiteten).

Hedern var alltså en egenskap som kunde förstärkas eller försvagas och även helt förloras, allt värderar utifrån det gällande värdesystemet.

Men hedern var också ett ting som man bar med sig, något konkret som gick utanför individen själv. Detta gjorde att staten kunde fråndöma en brottsling dess heder och ära, vilket alltså gjorde personen till en lögnare som ingen kunde lita på, och som därför inte kunde få en plats inom den sociala gemenskapen. Man kunde inte låna pengar, köpa gjord, ingå avtal eller gifta sig. Lagen kanske inte alltid förbjöd det, men de sociala konventionerna gjorde det.
Det var detta som gjorde det tidigmoderna Sverige till en hederskultur.

Var Sverige en hederskultur?

Ja, det får vi nog lov att säga. Det betyder inte att det kan översättas rakt av till dagens konfliktområden och det betyder verkligen inte att de patriarkala strukturer som finns idag har något med att Sverige egentligen är lika mycket hederskultur som vissa muslimska länder är idag. Men det går samtidigt inte bortse ifrån att det var en hederskultur och att våra äldre traditioner och vår historia måste förstås utifrån bland annat dessa sociala strukturer.
Marie Lindstedt Cronberg ställer upp tre punkter som reder ut det mest grundläggande i en hederskultur (s 118).
• Att människor själva resonerar i termer av heder och ära och vägde in hedern i sina handlingar och ställningstaganden.
• Att det omgivande samhället resonerade utifrån heder som en nödvändig egenskap för umgänge och social tillhörighet.
• Att statsmakten och dess institutioner hanterade heder och ära som en konkret storhet som man lagstiftade om och som man kunde ta ifrån enskilda människor som ett straff. Även själva statsmakten och riket tycks ha uppfattats som bärare av och förvaltare av någon form av heder och ära, som behövde bevaras och helst förmeras i olika sammanhang

Heder och heraldik

Kan heder kopplas till heraldiken? Ja, på sätt och vis, och det kan vara av värde att förstå hedersbegreppet för att förstå hur och varför bland annat heraldiska vapen användes så som de gjorde, och varför de senare försvann.
Heder och ära är individuella egenskaper. Man kan förstärka sin heder genom vissa handlingar och man kan förlora dem genom andra. Men det påverkar inte direkt övriga personer i ens omgivning. Heraldiskt kan man se detta genom att en person kan förklaras förlustig sin sköld och adelskap, men kollektivet familjen drabbas inte. Barnen kan alltså fortsätta inneha adelskapet, liksom övriga släktingar.
På samma sätt kan individen genom hänvisning till sin börd stärka sin heder och ära utan att behöva utföra en enda handling, och börden kan då kommuniceras socialt genom det heraldiska vapnet eller genom titulatur och tilltal. ”Vapnet är för ögat vad namnet är för örat”, i dess egentliga betydelse.
För den person som är på väg upp i samhället men står utanför bördsadeln kan ett heraldiskt vapen ändå hjälpa till att kommunicera den heder man anser sig vara värd. Det kan vara en av förklaringrana till att heraldiska vapen bland ofrälse blir så mycket vanligare under vasatid men försvinner när hederskulturen tappar i betydelse, vilket sker under 1700-talet.

Läs mer

Om allt detta skriver Marie Lindstedt Cronberg i artikeln ”Heder och ära i tidigmodern tid” (Förmoderna livshållningar, 2008).

Hur man föreställer sig ett territorium

Imagining a territory. Constructions and representations of late medieval Brabant. Så heter ett NWO bekostat projekt (2016-2020) vars syfte är att analysera hur interaktionen mellan furstar, adel och övriga ur samhällseliten gemensamt påverkade skapandet, föreställning om och representationen av ett tänkt territorium före kartografin.

Projektet har ännu knappt kommit igång men det känns som ett mycket spanned anslag. För en heraldiker som intresserar sig för medeltidens nyttjande av symboler i syfte att markera överhöghet är den här kunskapen extremt viktig. Ändå är det tyvärr en forskning som sällan syns inom heraldiska skrifter (eller någon annanstans).

Studien kommer att fokusera på hertigdömet Brabant men jag ser att man lika gärna kan göra det över landskapet Västergötland eftersom lagsagan, stiftet samt uppdelningarna i hertigdömen aldrig sammanfaller. Klara gränser finns först från 1634. Ändå finns det en klar uppfattning om vad är området Västergötland.
Motsvarande studie skulle kunna göras i Östergötland.

Det ska bli intressant att följa och de som idag är de ansvariga är Joey Spijkers, Mario Damen och Kim Overleat. Detta projekt använder heraldiken som en del av sitt studieunderlag, jämte arkitektur, kartografi, berättelser och administrativa indelningar.

The Herald in Late Medieval Europe

Boktips

The Herald in Late Medieval Europe

Ibland slipper man kokböcker. Ibland ges det ur riktigt bra böcker. Som ”The herald in late medieval Europe”.

Boken är en halv-akademisk antologi med bidrag från Jackson w. Armstrong, Adrian Ailes, Katie Stevenson, Michael Jones, Franck Viltart, Henri Simmoneau, Wim van Anrooij, Bogdan Wojciech Brzustowicz, Alexia Grosjean och Laura Cirri.

Alla författare som medverkar är kunniga historiker och jag känner att det här är en bok som jag skulle ha haft när jag gjorde min uppsats på temat för tjugo år sedan. Då fanns det nästan ingen litteratur alls på området, och definitivt ingen som gjorde en samlande översikt över härolder i hela Europa.

Ska jag säga något negativt är det att boken fortfarande följer den klassiska brittiska indelningen av häroldernas uppgifter och inte riktigt har gjort upp med äldre historikers/heraldikers syn på ämnet. Och att de möjligen grottar ner sig en aning för mycket i ex Florens.

Innehållet i boken är som följer

1 Introduction
2 The Development of the Office of Arms in England, c. 1413-1485
3 Ancient Precedent or Tudor Fiction? Garter King of Arms and the Pronouncements of Thomas, Duke of Clarence
4 Jurisdiction, Authority and Professionalisation: The Officers of Arms of Late Medieval Scotland
5 The March of Brittany and its Heralds in the Later Middle Ages
6 City Heralds in the Burgundian Low Countries
7 King of Arms of the Ruwieren: a Special Function in the German Empire
8 Heraldry, Heralds and Politics in the Republic of Florence in the Late Middle Ages
9 Tournaments, Heraldry and Heralds in the Kingdom of Poland in the Late Middle Ages
10 A time when ’fools and dwarfs were highly esteemed’? Seeking the Late Medieval Scandinavian Herald

 

Title: The Herald in Late Medieval Europe
Redaktör: Katie Stevenson
ISBN: 9781843834823
Förlag: Boydell & Brewer
Pris: 50 pund

Greider skapar historia

Göran Greider får idag återigen plats på Aftonbladets kultursida i ett historiskt ämne. Och åter har han funnit graal, denna gång i form av EU:s egentliga själ.

Greider har läst Stefan Jonsson och Peo Hansens bok Euafrika som handlar om EU:s rötter. Säger författarna och Greider. Tveksamt, säger jag efter att ha läst Greiders text.

Och det gör den säkert också, på ett sätt. All kunskap är bra kunskap och alla vinklar tillför något nytt. Även arvet efter kolonialismen (där mycket forskning återstår, dock hellre av historiker än av politiker).

Men att skriva en artikel om EU:s tillkomst helt baserat på en, 1, bok (och referenserna till boken är ynkligt få, så vad Greider har stöd för vet jag inte) och inte med ett ord se första och andra världskriget som huvudskäl till EU:s bildande men däremot se skräcken för svarta afrikaner som motivet bakom EU – ja då är man inte historiker. Även om man som Greider är en bra skribent.

Jag tycker att det är djupt bekymmersamt att en tidning som Aftonbladet så sällan upplåter utrymme kring historia på sina sidor, och när det sker så är det inte historiker utan debattörer som får tillgång till detta utrymme. Då är det inte längre en kultur- eller debattsida utan en ren insändarsida där höga röster får företräde framför kunskapen.