Etikettarkiv: friherre

Två hjälmar – tre hjälmprydnader

Kan man verkligen ha en hjälmprydnad utan att ha en hjälm att sätta den på?

Nej, säger vi idag. För att kunna registrera en hjälmprydnad måste det finnas en hjälm att ställa den på. Hjälmen behöver inte alltid vara med i varje utförande av vapnet, men det ska kunna vara med.

En annan tid, ett annat tänk

På 1700-talet tänkte man annorlunda. Åtminstone de som skapade de friherrliga vapnen mellan vasatid och gustavianska enväldet. Under den här tiden gavs en tredje hjälmprydnad till 18 släkter som ändå bara hade fått två hjälmar. Det finns även några släkter som förlänades tre hjälmar i sitt friherrliga vapen. (A.W Stjernstedt: Sveriges Ridderskaps och Adels Wapenbok)

Seden är inte vanlig men det är 18 av 300, eller 6 procent, av alla friherrar som får denna hedersbetygelse. Det vore lätt att bortförklara det med att det var heraldisk okunnighet men det är helt självklart att de som levde under heraldikens mest framträdande period och den första eran i svensk historia då heraldiken började studeras på allvar, visst precis vad de gjorde.

Man skulle också kunna få för sig att det handlar om invandrade släkter, men det är att göra det för lätt för sig. Här finns de ursvenska uradliga ätterna Ribbing och Uggla, här finns baltisk adel, fransk, skotsk och tysk dito blandat med svenska borgare som gjort karriär och adlats efter sin duglighet.

Det går inte ens att göra en enkel koppling mellan sköldebreven och introduktionsåret och någon enskild monark.

För att förstå får man gå till de enskilda sköldebreven eller kanske helt annan dokumentation, vilket jag inte haft möjlighet till i detta inlägg.

Läs så här: Först namnet, sedan numret på Riddarhuset och sist året de upphöjdes respektive introducerades på Riddarhuset.

  1. von der Linde, F 38, år 1651/54
  2. Rålamb, F 59, år 1674/75
  3. Mörner af Morlanda, F 62, år 1674/75
  4. Duwall, F 64, år 1674/75
  5. Uggla, F 69, år 1676/78
  6. Fahlström, F 128, år 1714/19
  7. d’Albedyhll, f 183, år 1720/20
  8. Yxkull, F 203, år 1730/70
  9. Armfelt, F 213, år 1731/46
  10. Bunge, F 214, år 1731/46
  11. Ribbing, F 216, år 1731/52
  12. Tilas, F 248, år 1766/72
  13. von Kothen, F 252, år 1771/72
  14. Marck von Württemberg, F 263, år 1759/76
  15. Sinclair, F 270, år 1766/76
  16. Wrangel af Sausis, F 279, år 1771/76
  17. Rappe, F 287, år 1771/76
  18. Ramel, F 295 år 1771/77

Tre hjälmar på friherrar

Friherrar med tre hjälmar är inte lika vanliga, men de finns också. Här finns inga från vasaperioden, men både från det karolinska enväldets första tid genom frihetstiden till den gustavianska eran. Flertalet av dessa släkter är inflyttade och kan ha fått med sig sin hjälm hemifrån, men det gäller inte Posse av Säby.

  1. Posse av Säby, F 57, 1673/75
  2. De Montaigne, F 65, år 1674/75
  3. Marschalck, F 70, år 1675/78
  4. von der Phalen, F 75, år 1679/80
  5. von Mengden, F 198, år 1653
  6. Beck-Friis, F 278, år 1770
  7. Du Reitz, 1778

Endast en hjälm fick däremot Löwen, F 233, år 1751.

Örnsköld blev Örnsköldsvik

Örnsköldsviks vapen är ett talande vapen, det illustrerar genom sitt innehåll vapenbärarens namn.
Örnsköldsviks vapen är ett talande vapen, det illustrerar genom sitt innehåll vapenbärarens namn.

Landshövding Örnsköld i Västernorrland (1762-1769) fick staden Örnsköldsvik uppkallad efter sig.
Idag är det 246 år sedan han dog.

Per Abraham Örnsköld är en ganska okänd person i svensk historia, men har är den ende i modern tid om fått en stad uppkallad efter sig.

Han föddes 1720 som son till kungliga livdrabanten Johan Löth-Örnskiöld och Sara Helena Schönström. Med tiden kom han att studera i Uppsala och blev därefter inskriven som auskultant i bergskollegium när han var sexton år gammal (1736).  Med andra ord en form av praktikplats för högstadieelever.

Först femton år senare blev han sekreterare och 1756 assessor innan han 1759 blev bergsråd. Örnsköld var då trettionio år och gifte sig samma år med Ulrika Eleonora von Berchner, dotter till brukspatron Georg von Berchner.

1762 utsågs han till landshövding i Västernorrlands län, som bestod av provinserna Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Residensstaden var då Sundsvall.

Under sin sju år som landshövding förvandlades en stor del av regionen till det som vi ser idag. 406 byar storskiftade, 62 nybyggen uppfördes på kronoskogarna, 172 nya hemmansdelar bildades och kartor upprättades över länet. Per med sin administration betonade även den ekonomiskt betydelsefulla linneindustrin i Ångermanland.

Men åtgärderna gjordes på tveksam juridisk grund varför flera riksdagsmän ur bondeståndet anklagade honom för brutalitet inför 1769 års riksdag . Tydligen fanns det fog för kritiken, för han beviljades byte med landshövdingen i Södermanlands län.

Minnet av Örnsköld levde kvar och kom med tiden att lindas in i ett mer romantiskt skimmer. 1842, femtiett år efter sin död, blev hans minne hedrat genom att en nyanlagd by uppkallades efter honom med namn Örnsköldsvik. Örnsköldsvik. Byn fick 1894 stadsrättigheter, och därmed en av de få svenska städer som bär namnet av en person som inte var kunglig.

 

 

Vapen för den friherrliga ätten Örnsköld.
Vapen för den friherrliga ätten Örnsköld.

 

Utsedd till friherre och riddare av Nordstjärneorden

År 1767 utnämndes han till riddare av Nordstjärneorden och kort efter att Gustav III övertagit regeringen (1771) upphöjdes Örnsköld i friherrligt stånd. Örnsköld dog som landshövding över Södermanland, i Nyköping den 16 april 1791, 70 år gammal.