Etikettarkiv: England

Dering Roll

Derring vapenrulla
Derring vapenrulla

Dering Roll, Englands äldsta bevarade vapenrulla, gjordes under 1270-talet. Den innehåller vapen för 319 riddare.

Vapenrullan är döpt efter Sir Edward Dering som köpte rullan under 1600-talet för att föra in sitt eget vapen i den och på så sätt skapa en imponerande historia varje år. Nu blev det inte en sån social framgång som han hoppades på, men vi kanske ändå har honom att tacka för att rullan finns kvar. Trots allt, om du vill fuska så här vill du nog också att det du fuskar med ska bevaras på bästa sätt.

Utdrag ur vapenboken Dering roll.
Utdrag ur vapenboken Dering roll.

Edward IIIs regim

Det var alltså under Edward IIIs långa regeringstid som rullan skapades och fokus är på riddare som hade feodal jord i Sussex och Kent. Rullan i sig skapades i Dover, som ligger i Sussex. Dateringen är 1270-80-tal. Riddarens namn står ovanför skölden och alla är markerade utom sex, som antingen lämnats tomma eller har tagits bort. Kanske på grund av dödsfall och därmed vakanta. Det visar också att det fanns ett system bakom placeringen av vapnen. Kanske har den skapats på initiativ av Stephen de Pencester som då var Constable över Dover castle.

De 324 riddarna har var sin sköld och man ser tydligt hur det heraldiska formspråket har satt sig. Reglerna efterföljs ordentligt och det finns en stor variation. De geometriska mönstren dominerar bilden,  även om de faktiskt inte dominerar så mycket i antal. Det om något visar hur kraftfulla häroldsbilder faktiskt är som signal.

Utan att veta något om riddarnas inbördes släktrelationer är mitt intryck att det saknas alla former av strukturerade differentieringar.

Spännande för att se förstå brittisk heraldik i slutet av dess första utvecklingsperiod.

Läs mer på engelska Wikipedia.

British library har digitaliserat originalet

 

 

Dering vapenrulla
Dering vapenrulla

När proffsen sviker

Grants vapensköld
Vapen för Edward Davies, guvernör över Gibraltar.

Man har lust att skrika högt när College of Arms gång på gång skapar fullständigt groteska vapen. 

College of Arms är världens förnämsta institution för heraldiska studier, men jag begriper inte vad de håller på med numera. Denna institution som borde gå i bräschen för högstående heraldik är snarare den institution som mer än någon annan förstör heraldiken genom att konsekvent bryta mot de mest fundamentala tinkturregler eller konstruera vapen som mer ska liknas vid grafiska varumärken än heraldik.

Nu senast ett vapen för Gibraltar-guvenören Edward Davies, vars sköld både är heraldiskt fel (vilket till nöds hade kunnat åtgärdats) och gräsligt komponerat (vilket bara bevisar att det krävs oerhört mycket nöd för att åtgärda tinkturbrott). Att bara få för sig att dela in en sköld i grönt och rött visar på okunskap. Att dessutom lägga något naturfärgat (proper)  över, och dessutom över delningslinjen, visat för mig att CoA inte har kvar någon respekt för det ämne som de är satta att råda över. Det blir i det läget svårt för mig att ha någon respekt för dem.

College of Arms och heraldiska läroböcker

Men detta handlar inte bara om College of Arms. Det handlar också om hur kunskapen om heraldik förmedlas eftersom de som är härolder vid just CoA är de som lättast/oftast får bokförlagens uppdrag att skriva om heraldik, och när engelska är det världsspråk som det är sprids denna grovt skeva uppfattning om heraldik runt om i världen med stöd av förmodade auktoriteter.

Vi i Svenska vapenkollegiet ser ofta vapen som verkar vara inspirerade av modern engelsk heraldik och det kommer dessutom ofta krystade förklaringar som känns väldigt mycket som tolkningar av det som händer i England. Ofta, får jag ändå säga, lyssnar de ändå till vad vi har att säga men visst finns det personer som dragit tillbaka sina anökningar när vi säger att deras sköldar inte är ok, trots att de ser ut som något som hämtats från College of Arms.

College of Arms egen beskrivning av vapnet

A grant of Arms was made to Edward Grant Martin DAVIS of the Territory of Gibraltar, CB, CBE, Governor and Commander-in-Chief of Gibraltar, lately Lieutenant General in the Royal Marines, by Letters Patent of Garter, Clarenceux and Norroy and Ulster Kings of Arms dated 28 February 2017. College reference: Grants 180/119. The Arms (illustrated right), are blazoned:  Arms: Per saltire Gules and Vert in the Vert a Fess wavy Argent thereon two Barrulets wavy Azure over all two Sykes-Fairbairn Daggers in saltire points upwards proper enfiling a Square Loop of Cord placed lozengewise and twisted once in base to form a Round Loop pendant therefrom by an Annulet a Key wards downwards and to the dexter all Or.  Crest: Upon a Helm Issuant from a Naval Crown Or a Sea Bull erect Vert armed and unguled Or holding in the mouth a Sykes-Fairbairn dagger point to the sinister proper.

 

Klassresa med William Shakespeare

 

Vapenbok med Shakespears vapen.
Vapenbok med Shakespears vapen.

Heather Wolfe, från  Shakespeare Library i Washington, visar hur aktivt Shakespeare arbetade för att stärka sitt varumärke.

Shakespeare-forskarna har börjat upptäcka heraldiken och inser nu att man kan lära sig en hel del om William Shakespeares liv. För oss heraldiker är de här dokumenten inte sensationella, men det är ju roligt att andra historiker hittar fram till vår vetenskap.

Läs artikeln i New York Times.

Heather Wolfe kan dessutom, som den historiker hon är, kosta på sig att ta fram härolder som beter sig illa, som Ralph Brooke. Det ser man sällan något om i heraldiska verk men något som vi verkligen borde visa upp eftersom det kan förklara vissa heraldiska sedvänjor.

Shakespeares barnbarn Elisabeth Bernard verkar dessutom ha använt samma vapen i sitt sigill, även om det är svårt att se på denna blanka bild.
Originalet finns i Shakespeare-arkivet.

 

Testamente för Elisabeth-Bernard, barnbarn till William Shakespeare, med släktvapnet på sigillet längst ner.
Testamente för Elisabeth-Bernard, barnbarn till William Shakespeare, med släktvapnet på sigillet längst ner.

 

Fler vasar i heraldiken

Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton.
Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton.

Den nya digitala världen är mästare på att förmedla kunskap, men också att mångfaldiga fel. Denna gång i vapnet för grevarna Eglington och Winton. 

Earls of Eglinton and Winton är en fin gammal släkt som har förbättrat sitt vapen åtskilliga gånger. Något de däremot inte har gjort är att byta ut sina kärvar mot vasar. Så ser det däremot ut på Wikipedia numera och därför är bilden säkert spridd till helt andra platser med. Därför tar jag upp bilden här.

 

Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton
Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton, felaktigt med vasar.

Vapnet är kvadrerat och sedan kvadrerat i kvadreringen. Det är kvadreringarna som är ”förbättringarna” för heraldiken kan ju vara lite inkonsekvent i sitt språkbruk.

Kvadrering 1:
1+4  = Montgomerie
2+3 = Eglinton )

Kvadrering 2:
1+4  = Seaton
2+3 = Buchan

Earldom Buchan representeras av vapnet för Chester som  i sitt vapen har tre kärvar av guld, ställda två över en i blått. De har INTE tre vasar, inte ens om dessa vasar kallas vasakärvar. Det ingår numera i Aberdeenshire.

Lärdomen är. Titta gärna i Wikipedia och på andra håll, men var lite försiktig om du ser något sensationellt.

Heraldiskt golv från 1200-talet

Ett fantastiskt heraldiskt klinkergolv från 1200-talet kan nu visas igen.

Det är golvet i det gamla klostret Cleeve som nu har fått ett bättre skydd. Att golvet finns kvar är det största miraklet som skett inom klostrets väggar sedan det lades på snart 800 år sedan.

Golvet borde ha rivits när munkarna under 1400-talet byggde om sina lokaler men de tog då beslutet att lägga sitt nya golv över det gamla. Och nu är detta golv det enda kvarvarande på de brittiska öarna och ett av de få – samt det största – i Europa.

Läs mer om detta golv i Guardians artikel och se

12 av 24 hertigar på samma bild

Tatler magazine beslöt sig för att fira sitt 300-årsjubileum på ett lite udda sätt – genom att samla de icke-kungliga hertigarna.

12 av 24 ställde upp och förgyllde ett födelsedagsfirande. Det har visserligen inte så mycket med heraldik att göra, men det är lite kul att se dessa män tillsammans och få en liten lättsam förklaring till deras position. Och så får man se deras vapensköld vilket glädjer en heraldiker.

Läs artikeln i Daily Mail.

Att inte alla var med på evenemanget kan man förstå när man läser den här artikeln i samma tidning, fast från 2010.

Tips inför Englandssemestern

London har man ju sett. Så varför inte upptäcka det medeltida England i ny tappning.

Arundel Castle and Gardens är en samlingsplats för alla möjliga medeltida lajv. Varje vecka händer det något här och det är sällan samma typ av evenemang. Så se på normandiskt tornerspel eller något senmedeltida arrangemang.

Slottet är även hemmaslottet för The Duke of Norfolk och släkten Howard (de som gjort förnamnet Howard så populärt)

Läs mer på Arundel Castles hemsida.

 

Wikipedias redaktörer och heraldik

Av någon anledning har någon på Wikipedia skrivit en lång artikel om den (normandisk-)engelska släkten Roffey.
Förutom att vara lexikografiskt undermålig visar skribenten en sällsynt bristande insikt i heraldik.

Läs om Roffey här.

Skribenten förvånas över en blasonering av släktens vapen. Blasoneringen finns med i en bok från 1828 men anges vara skriven på ålderdomlig engelska. I sjjälva verket är den skriven på heraldiskt fackspråk och i tidstypisk stil (dvs tidstypiskt för bokens tillkomst).

När man skriver på Wikipedia eller annat lexikon bör man veta något litet om sitt ämne. Då kan man inte skriva så här, för det blir pinsamt:

Familjens vapensköld finns beskriven i William Berrys ”Encyclopedia Heraldica” utgiven 1828. Där står på ålderdomlig heraldisk engelska, följande citat: Roffey, az a lion, passant,or on a cheif ar. three Cornish choughs prr.. Vad som menas med detta är oklart även i dagens England, men fritt översatt till begriplig modern svenska blir det: Roffey: En trekantig sköld, på azurblå botten, med ett silverlejon stående på tre tassar, med den ena framtassen höjd till slag, och på den övre delen av skölden (ginstam) tre svartaalpkråkor, ”från Cornwall”, på rad, på gul/guldfärgad botten. (Artens latinska artnamn: Phyrrhocorax phyrrocorax).

Vapensköldens färger bör ha varit djupblå, silver, gul/guld och svart. De heraldiska beteckningarna för dessa färger är Az, A, Or och Prr, ”Proper” dvs ”ordentlig, sann, verklighetstrogen”, vilket i detta fall blir svart. Alpkråkorna skall avbildas ”sanna” dvs svarta. Färgerna silver och guld anses representera månen respektive solen. I Fairbairn´s Book of Crest, från 1905, sägs så här om Roffeyvapnets utsmyckning, On a mural Cornet A serpent No wed, All Prr. Fritt översatt till modern svenska betyder det att ovan skölden må bäras en bild av ett krenelerat murvärn (borgmur med skyttevärn för bågskyttar) och i denna en orm, ringlad i formen av en liggande åtta. På heraldisk svenska kallas detta för en murkrona. Kungar, hertigar och andra har givetvis en kungakrona/hertigkrona ovan sin sköld.

Jag kan kort översätta blasoneringen:

”az a lion, passant,or on a cheif ar. three Cornish choughs prr.

Sköld: I blått ett lejon av guld, och ovan en ginstam av silver vari tre naturfärgade (svartalps-)kråkor.

Blasoneringen är INTE det obegripliga:
Sköld: En trekantig sköld, på azurblå botten, med ett silverlejon stående på tre tassar, med den ena framtassen höjd till slag, och på den övre delen av skölden (ginstam) tre svartaalpkråkor,

När man läser skribenten så ser man att hen verkligen har försökt att ta reda på fakta men att hen inte har lyckats klura ut det heraldiska språket. Inget konstigt med det, men varför då inte försöka hela vägen ut? Eller ha med en bild? Eller – i det här fallet – inte ha med heraldiken alls och sluta tro att personer som står med i Domesdays book är släkt med personer med samma namn som är mer i första världskriget.

Lord Lyons bristande öppenhet

Har du någonsin funderat på varför det finns så många engelska böcker om heraldik, men så få vapenböcker?

Orsaken är att den heraldiska myndigheten i England och Skottland inte är myndighet i vår betydelse. De är snarare vinstdrivande företag.

Därför publicerar de inte vapen som de låtit godkänna. Lord Lyon säger till exempel att det är fritt att söka i deras register men att varje enskild sökning, på varje enskilt vapen, kostar en slant. Hur mycket står inte på deras hemsida.

College of Arms har ett liknande system. De har några vapen på sin hemsida, men de är långt ifrån alla som de producerar. Hoppas jag, för annars är de nog den minst producerande heraldiska verksamheten i världen.

Därför är jag glad för heraldikens skull att vår heraldiska myndighet fungerar så alldeles fantastiskt bra.

Är du en gentleman

Engelska hjälmar
Engelska hjälmar

Det engelska uttrycket Gentleman brukar förvirra. För att slippa betydelsen idag tar jag här bara upp betydelsen under äldre tider. Om du då fortfarande tycker att det är ett bra uttryck att använda i dag.

Det hela börjar på 1200-talet, med folkspråkens intåg i viktiga dokument. Latinska och franska uttryck ersattes då av engelska även i det juridiska språket. Eftersom klass och social position var extremt viktigt att hålla koll på så behövdes tydliga begrepp på de olika klasserna.

Redan tidigare hade man använt det engelska ”Knight” i stället för ”Miles” alternativt ”Chevalier”, men riddaren var som alltid ett undantag.

De som låg under Esquire

På 1300-talet tycker ”Esquire” upp i engelska brev som en rang direkt under ”Knight”. Esquire är alltså detsamma som väpnare/svenne.

Det fanns en klass under ”Esquire”. Dessa ska inte ses som frälse på något sätt, utan som fira män som ägde jord. Den ekonomiska utvecklingen under 1300-talet kom emellertid att förändra deras position och dela gruppen.

De fria landägarna (motsvarande skattebönder) kallades först ”Valetti”. Mot slutet av 1300-talet kallades dessa för ”Franklin”, en grupp som var född fri och ädel och därför hade rätt att föra vapen.

”Valetti” var alltså först klassen under riddare. När ”Esquire” infördes degraderades ”Valetti” till nivån under. Poeten och hovmannen Geoffrey Chaucer (1342-1400) var först ”Valetti” innan han 1367 upphöjdes till ”Esquire”. Hans vapen tycks dock komma från hans far Thomas.

En konsekvens av detta tänkande var en episod 1389. En engelsk man-at-arms och gentleman, John de Kyngeston, utmanades då vid en tornering av en fransk riddare. Eftersom en riddare inte kunde kämpa mot en ofrälse lät kung Richard II av England upphöja de Kyngeston till gentleman med vapen, dvs esquire, vilket ansågs likvärdigt med en kontinental adelsman.[1] Först efter detta kunde de två mötas.”

[1]Dennys, R, Heraldic imagination, sid 30. En engelsk gentleman som hade fått ett vapen förlänat kan anses vara likställd med en kontinental adelsman.
Citatet är taget från min egen uppsats "Den medeltida härolden", även utgiven som bok med titeln "Medeltidens härold" 

1400-talets klasser

”Franklin” tycks mot slutet av 1400-talet ha ersatts av två andra uttryck: ”Gentleman” och ”Yeoman”, även om ”Franklin” fortfarande användes. En ”Gentleman” ansågs vara av god familj, en ”Yeoman” var simpel (stor-)bonde. Kanske ska en ”Gentleman” redan här jämföras med det senare svenska uttrycket Ofrälse ståndsperson.

En femte grupp var ”Husbandsman”, som var i rang under ”Yeoman”. Det var fira män som ägde eller arrenderade en liten jordlott och alltså inte var i anställning hos någon, men inte heller hade de ekonomiska resurserna för att göra sig betydliga på orten. ”Husbandman” är detsamma som husbonde, inte en gift man.

Av de fem fria klasserna Knight, Esquire, Gentleman, Yeoman och Husbandsman kunde de tre första föra vapen och få dessa erkända av samtidens härolder. De andra hade inte lov därtill. Dessa tre var också de som kunde väljas att företräda lokalsamhället i parlamentet.

Vem är idag en gentleman?

De flesta jag känner idag som vill kalla sig gentlemen är inte gentlemen. En 1400-talsmänniska skulle nog möjligen kalla dem för yeoman, men mer sannolikt husbandsman. Det vill säga en person med viss frihet, mäktig nog att vara första nivåns chef och en inkomst kring 30 000 kr, men inte mer än så.

Enligt Act of parlament 1429 var en gentleman (les gentiles) en man som ägde land värt fyrtio shilling eller mer. Från 1500-talet ansågs en gentleman vara den som kunde hålla sig med tjänare och därför inte behövde arbeta.

En ”Squire” är en man som är ”lord och the manor” eller allmänt stor landägare, men det är inte en klass inom det sociala systemet.

En Esquire och en gentleman för idag samma hjälm så det finns inget som skiljer dem åt heraldiskt. Hjälmen ska vara en stålhjälm med slutet visir (en knight och en baronet använder en stålhjälm med öppet visir). Det är egentligen inte samma sak som en sluten tornerhjälm, men en sådan används ofta ändå. Bilden här ovan visar hur engelska vapen ska se ut.

Läs mer i Stephen Friars ”The Sutton Companion to Heraldry”

Bilden är hämtad från Life in United Kingdom