Etikettarkiv: boråsiania

George Seaton, slottsherren som brann

George Seatons jaktslott på Hyltenäs kulle i Marks kommun.
George Seatons jaktslott på Hyltenäs kulle i Marks kommun.

Falsk rubrik. Slottsherren brann inte, bara hans slott.

George Seaton var en grosshandlare som kring sekelskiftet 1900-talet gjorde sig en förmögenhet i Göteborg. Delar av sina pengar satsade han på ett gigantiskt jaktslott i nuvarande Marks kommun på en plats som heter Hyltenäs kulle. Yttermåtten var 41 x 47 meter och slottet hade omkring 35 rum. Inga ritningar finns bevarade. Slottet stod klart 1916 men brann ner redan 1923 på grund av spricka i skorstenen. Med tanke på att bygget gjordes rekordsnabbt, på bara ett år, kan man lätt föreställa sig att visst byggfusk förekom.

Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton.
Vapensköld för grevarna av Eglinton och Winton.

Seatons vapen och mystiska spiselkrans

George Seaton tillhörde, kanske, den skottska adliga släkten Seaton. Det hävdade han själv och kanske är det sant. Jag har inte forskat i saken men Wikipedia bekräftar det.

På ett gammalt foto från slottet ser man på spiselkransen något som ser ut som en kvadrerad sköld. Motivet är svårt att urskilja, men jag tycker mig kunna se så mycket att jag inte ser Seatons släktvapen.
Den skottska högadliga släkten Seaton innehade grevskapet Winton (Earl of Winton) fram till 1716. Kanske hämtade George Seaton inspiration därifrån. Deras kvadrerade vapen innehåller en kombination av Seaton och Buchan med de tre kärvarna (som Wikipedia av någon outgrundlig anledning gjort till vasar)

George Seaton lät även bygga ett stort mausoleum på Östra kyrkogården i Göteborg till minne av sin far Arthur Seaton, som avled 1912.

Mausoleet kostade då 1,5 miljoner kronor att uppföra, vilket omräknat till dagens penningvärde blir kring 65 miljoner kronor. Förutom att vara gigantiskt dyr är gravplatsen med sina 250 kvadratmetrar än idag Nordens största på allmän kyrkogård. Förutom George Seaton själv vilar här hans föräldrar Arthur och Maria Seaton, hans systrar Ebba Ankarcrona och Maud Kruckenberg, svågrarna kommendörkapten Nils Ankarcrona och ryttmästare Carl-Gustaf Kruckenberg samt systerdottern Ebba Ankarcrona.

Regementet I15s kompanimärken

I15s kompanimärken vid tiden strax innan dess nedläggning.

 

Kompanimärken glöms ofta bort så här kommer en presentation av de som har använts på Älvsborgs regemente, I15, i Borås. 

Färgerna på dem alla är rött och vitt, vilket såklart är Borås stads färger.
heraldiskt kan man inte gärna säga att de är speciellt uppseendeväckande. Snarare tvärtom. Syftet är helt klart att skapa en tydlig enhetlighet inom regementet så att ingen ska tveka på om ett märke tillhör I15 eller inte. Och det kan vara nog så viktigt i krigstillstånd, även om det kanske inte är det roligaste att se som heraldiker.

Regementets färger är svart och gult, vilket får igen i dess fana och – självklart för att boråsare – i fotbollslaget Elfsborgs färger (lagets bortaställ är för övrigt rött och vitt).

Älvsborgs regementes vapensköld med ett lejon
Älvsborgs regementes vapensköld.

Två vapensköldar för ett regemente

Det här svartgula ställer till det lite, för som du ser så är det ett svart lejon på gult i kompanimärket medan regementets vapen officiellt är ett rättvänt folkungalejon hållandes ett svärd och en sköld med tre kronor. För att göra det hela än mer förvillande valde man under mitten av 1990-talet att göra ett tygmärke som inte riktigt vet om det ska stödja alternativ ett (svart lejon, inga strömmar) eller alternativ 2 (gult lejon med strömmar) så det blev en kombination. eftersom märket dessutom är grönt,  som alla svenska militärmärken av denna sort, kan en ovan betraktare få för sig att I15 faktiskt har ett tredje vapen – vilket i så fall borde vara något av ett rekord.

Tursamt nog tror jag att alla egentligen bara ser en sak – ett lejon som håller i ett svärd och en sköld med tre kronor.

Tygmärke använt 1996-98

 

Nyfiken på hur regementets marsch låter

Här är den. Lübner Jäger av Müller.
Måste dock erkänna att jag inte kan påminna mig att den spelades en enda gång under min tid vid regementet, så någon betydelse hade den inte.

Två heraldiska medaljörer i tidningen

Jesper Wasling och Stefan Bede i Borås Tidning 11 mars 2017
Jesper Wasling och Stefan Bede i Borås Tidning 11 mars 2017

Trivsam läsning i dagens Borås Tidning – Artikel med mig och Stefan Bede.

Som du som läsare av denna blogg vet fick jag medalj för en vecka sedan. I veckan blev det därför kontakt med Borås Tidning som idag publicerade denna artikel.

Det finns förstås inte så mycket att tillägga mer än att artikeln var trivsam läsning. I övrigt känner jag mig lite partisk.

Och detta var den sista referensen till denna medalj på mycket länge.

Grattis till Sju härolder

 

 

Sju härolder, från deras hemsida
Sju härolder, från deras hemsida

 

Idag är det visst 27 når sedan första fröet väcktes till det som kom att bli Sju härolder. Det får vi fira.

Nu bildades förstås inte föreningen förrän den 27 maj 1990, men tanken väcktes till liv denna dag av Stefan Bede. Som jag minns det var det på vägen hem till mig och vi gick över Hötorget i Borås när han kläckte ur sig det, men han minns det säkert annorlunda.

Hur som helst blev det nedtecknat och eftersom vi faktiskt fick till ett möte om att starta en förening några månader senare så kan det ju vara viktigt att veta för den som vill studera svenska heraldiska föreningars historia.

Och ännu idag, 27 år senare, finns alltså föreningen kvar vilket gör den till den näst lästa svenska föreningen idag. Och den svenska heraldiska förening som har haft längst liv eftersom både den ursprungliga Svenska Heraldiska Föreningen och ursprungliga Heraldiska Samfundet samt lokalavdelningen till SHS, Västra Sveriges Heraldiska Förening hade kortare liv (den sistnämnda får anses vara död för alla utom LP redan 1985).

Idag hålls den framför allt i liv av mig, Thomas Falk och Lennart Wasling och i viss mån några andra heraldiker i trakterna kring Borås, som Pontus Rosenqvist, Stefan Bede med flera.

Grattis till Mutka

Vapensköld Mutka
Mutka family Coat of Arms with a heraldic Tiger (Tyger). Artist: Ronny Andersen.

I helgen är det bemärkelsedag för två Mutkor. Det firar jag med lite Mutka-heraldik.

Även om medlemmarna i Svenska Heraldiska Föreningen troligen väl känner till detta vapen är det inte fastslaget än. Men det kommer.

Två versioner finns, och de är så snarlika att de snarare kan ses som bristningar än som skilda släktvapen. Fru M har det övre och med henne även sönerna L och D.
I denna version ser du en tyger (heraldisk tiger enligt engelsk stavning) i purpur  hållandes en svart passare .

En version av familjen Mutkas vapen
En version av familjen Mutkas vapen

Den andra versionen visar en tyger av purpur hållandes en synål i fält av guld. Den med lite göteborgshumor förstår förstås att det här syftar på något annat än ett mystiskt fabeldjur.

Detta var den första varianten av släktvapnet. Det är varken fastslaget eller förkastat av fröken E.

Bland ättlingarna till familjen ska i Borås finns även släkten Kranz.

Sju Härolder – bästa minsta heraldiska föreningen

Sju Härolder bjuder in till lunch.
Sju Härolders vapen..

Du är väl medlem i Sju Härolder? Världens bästa lilla heraldiska förening?

Det kräver ingen ekonomisk insats, bara ett visst mått av arbete och ett större mått av sällskaplighet samt en dyrkan (nåja) av sjuhäradsbygden.

Dessutom kräver det en förmåga att både vara heraldiskt intresserad, kunnig och med så pass mycket självdistans att man inser att det vi gör är både på allvar och på väldigt mycket skämt. Men det är inte så svårt om du har ett glatt humör.

Här kan du läsa mer om föreningen.

Snyggt gjort av Torpa stenhus

Vapensköld (släkten Stenbock) tryckt på väv ger en mer medeltida känsla
Vapensköld (släkten Stenbock) tryckt på väv ger en mer medeltida känsla

På Torpa Stenhus utanför Borås har man känsla för heraldik. Här visas inte bara de gamla föremålen utan gamla vapen får liv igen.

Som här i källaren där man hade placerat den här tryckta väven. Och genom att använda en bild som inte är perfekt förstärks känslan av genuinitet. Här tycker jag att många andra missar målet när de vill vara allt för perfekta, för medeltiden var inte så perfekt när det kommer till att rita.

Torpa stenhus är värt ett besök för den heraldiskt intresserade.

Sportnördarnas heraldik

Guliganerna emblem
Guliganerna emblem

För en vecka sedan skrev jag om boken Fotbollens heraldik. Nu följer jag sorgligt upp med Borås stolthet, Guliganerna.

Guliganerna är alltså Elfsborgs fanklubb och har som laget svart och gult som färger. Dessutom har de Västergötlands färger men inte våra stjärnor. Och så har de en stadssilluett-skura, som är så populärt numera. Helt rätt på sina håll, helt fel i heraldiken. Fast just denna typ av stadsskura har faktiskt en föregångare i ett boråsiskt frimurarevapen, något som sannolikt är helt okänt bland guliganerna.

Guliganernas flagga för Elfsborg
Guliganernas flagga för Elfsborg

De har en flagga också. Jag gillar den om det inte vore för gult på gult, men man kan inte få allt.
eller har de möjligen två flaggor? På brösten på den här t-shirten syns det här märket. Det svider lite i en heraldikers hjärta men som fotbollsfan förstår jag såklart varför.

Guliganernas t-shirt
Guliganernas t-shirt

Det som är lite töntigt är att de fokuserar så mycket på Västergötland för att få med ett lejon (Bror Jacques de Wærns  teckning) och knappt har något i webbshopen som anknyter till Borås. Och inget rödvitt som dels är Borås färger, dels (som av en händelse) Elfsborgs färger på bortastället.

En stolt boråsare

Torgbrunnen i Borås med medaljerad fabrikör Sven Ericsson.
Torgbrunnen i Borås med medaljerad fabrikör Sven Ericsson.

Mitt på torget står den, brunnen med bilder från Borås moderna historia. Och i centrum fabrikör Sven Erikson med medalj på bröstet.

Sven Erikson är verkligen Borås viktigaste 1800-talsperson. Hade han inte varit en liberal handelsman så hade han tveklöst blivit adlas. Hade han dessutom verkat före 1850-talet häda man tvingat på honom på honom ett adelskap och kanske namnet Silverskyttel (hans största fabrik var ett spinneri, Rydal).

Sven Erikson med medalj på bröstet
Sven Erikson med medalj på bröstet. Logga för Odd Fellow-föreningen i Borås

Nu blev det bara två medaljer och båda är avbildade på hans bröst får han ses på torgbrunnen. Den vänstra är vasamedaljen den andra vet jag faktiskt inte.
Jag tycker mer att det var fascinerande att man avbildar en enskild person och med medaljer på ett så allmänt verk som en torgbrunn. Synd bara att ”ingen” vet vem som syns där på bilden.

Läs mer på wikipedia

 

 

En ovanligt trovärdig bild

Torpa-dagarna vid Torpa stenhus

Torpa-dagarna vid Torpa stenhus

Medeltidsdagen 2015 på Torpa stenhus. Två stridande grupper möts med fanor, sköldar och svärd.

Det är kul med dessa entusiaster som återskapar medeltiden. I just den här bataljen ser vi Sveriges och Danmarks flaggor så som de faktiskt och uttryckligen beskrivs i samtida källor rörande slaget på Brunkeberg 1470.

Sverige hade alltså ingen korsflagga vid den här tiden utan använde genomgående tre kronor-motivet, s:t Eriks baner.

Nu är visserligen stridsvimlet inte helt korrekt. Skölden hör till exempel hemma på 1300-talet medan riddaren i rustning hör till sent 1400-tal. Men vad gör väl det. Det är ju bara ett event och var för sig är de ändå rätt trovärdiga.

Tyvärr har ingen av de stridande den typ av kläder som vi av andra samtida källor vet att de svenska männen hade omkring 1500. Det var raka långbyxor.