Varför är 1 maj officiell flaggdag?

Norra Bantorget i Stockholm 1 maj 1917. Bild från Wikipedia.
Norra Bantorget i Stockholm 1 maj 1917. Bild från Wikipedia.

 

Första maj står för dörren så varför firas den?

Dick Harrisson säger att de går tillbaka på vårfesterna och det är ju ett relativt okontroversiellt påstående. Och med all säkerhet korrekt. Frågan är väl då vems vårfester, men det får vi aldrig svar på.

I slutet av 1800-talet växte sig arbetarrörelsen starkare. Demonstrationer krävde rättvisa. Men det här var en tid då man endast var ledig på söndagar – och då skulle man gå i kyrkan. Men det fanns på kontinenten en riktig helgdag då alla var lediga för att kunna flytta och byta jobb, och det var kring den första maj. Motsvarande dag i Sverige var i oktober månad.

I USA urartade en demonstration 1886 till en massaker på arbetare. För att hedra dessa män beslöt Andra Internationalen vid ett möte i Paris några år senare att hålla demonstrationer över hela världen för att hedra ”Chicagomartyrerna”. De första 1 maj-demonstrationerna i Sverige ägde rum redan 1890, men röda flaggan kom först året efter. Ser man bilden här ovan så var flaggor ännu 1917 ganska ovanliga.

I takt med att arbetarrörelsen växte sig starkare så utvecklades 1 maj till något allt större, till en kombination av politisk manifestation och folklig fest. Därför blev 1 maj en allmän helgdag år 1939, precis som nationaldagen nu på senare år ersatte annandag pingst som helgdag.

Ja just det. Självklart ska en stor nationell helgdag även vara flaggdag.

Och glöm inte att arbetarrörelsen från 1 maj 1921, det rå kvinnorna fick rösträtt, valde att föra den svenska flaggan främst i sitt led eftersom den allmänna rösträtten visade att den representerade alla svenskar, inte bara kungahus, arme´och överhet.

Första maj berörs av mig i utvecklingen av svenska flaggan

Även Dick Harrisson har skrivit om 1 maj

Ny uppsats om släktvapenrätt

Det har kommit ytterligare en juridisk uppsats om släktvapenrätt, och ännu en gång från Lunds universitet. Författaren nu är Torbjörn Bolling Landtblom. 

Misstolka mig inte, jag tycker att det är fantastiskt att det görs uppsatser inom ämnet heraldik. Och jag ser att det är min gamle vän Martin Sunnqvist som på något sätt har initierat det här (han var handledare åt Elsa Trolle Önnerfors som i sin tur är handledare åt Torbjörn Bolling Landtblom). Att jag själv förekommer i (den något tunna) litteraturlistan gör inte saken sämre.

Tyvärr märks det att det en juridisk uppsats för det finns en hel del rätt simpla historiska fel. Men det är inte uppsatsens syfte att reda ut den socialpolitiska historien utan att följa den juridiska utvecklingen. Och här följer uppsatsen i allt väsentligt martin Sunnqvist teser.

Tyvärr också i några detaljer där jag tycker att man kan utveckla Martins teser. Det gäller framför allt förordningen om ”Adelig Skölds eller öpen Hjelms brukande af Ofrälse Män” som jag anser generellt vara vara misstolkad och sedd med anakronistiska glasögon.

Men Torbjörn Bolling Landtbloms uppsats är absolut läsvärd och ger ännu ett bidrag till den heraldiska litteraturen.

 

Läs uppsatsen Släktvapenrätt – om dess ursprung och framväxt i Sverige

Leif Ericsson, vapenmålare

Vapen Mannerstierna, på plåt och målad av Leif Ericsson.
Vapen Mannerstierna, på plåt och målad av Leif Ericsson.

Runt om i Sverige finns det flera goda heraldiska konstnärer. En av dem är Leif Ericsson, kunglig vapenmålare.

Leif Ericsson är sedan 2006 vapenmålare vid Kungl. Maj:ts Orden och har som sådan uppdraget att måla vapenplåtarna för serafimerriddarna. Han efterträdde Bengt Olof Kälde på den posten.

Intresset för heraldik kom något tidigare och nu är Leif definitivt en av de stora konstnärerna inom området.

Stilmässigt varierar han sig mellan en modern form av flatestil och en mer historisk stil, framför allt nära 1700-talets ideal.

Bilden här ovan, på Mannerstiernas vapen, är målad i ”lysterteknik” med guld och silver grund på metallplåt. Vapnet målades i två olika format 30 x 40 cm (Riddarhussköldar) och 55 x 70 cm.
Bilden visar den mindre av dom två.

Läs mer om Leif Ericssons arbete som heraldisk konstnär

Gentlemannen Björn Näf

Björn Näfs sigill med ätten Färlas välkända korslagda färlor. En färla är ett straffredskap som användes inom skolundervisningen.  Ur Hildebrands Svenska sigillier
Björn Näfs sigill med ätten Färlas välkända korslagda färlor. En färla är ett straffredskap som användes inom skolundervisningen.
Ur Hildebrands Svenska sigillier

År 1310 dog riddaren och riksrådet Björn Näf (Färla) , Sveriges förste gentleman.

Hans gravsten säger att han var Magnus Ladulås lärare och
kanske var han den som lärde det svenska kungahuset vett och etikett.
En svensk man som var väl förtrogen med det höviska livet, fanns han? Den som förlästs sig på Jan Guillio kan lätt tro att dåtidens svenska män var ohöviska av födsel och ohejdad vana, men det är en lätt överdriven bild.

Riddaren Björn Nilsson Näf (Färla) var ett av undantagen. Hans gotiska gravhäll i Varnhems klosterkyrka säger att han var: “Fidelis
minister Birgheri ducis Sueciae et pedagogus domini Magni regis” (“rådgivare till Birger jarl av Sverige och lärare för kung Magnus”. Han var alltså ansvarig för den blivande kungens uppfostran. Visserligen nämns där endast kung Magnus, men eftersom det inte finns någon anledning för Birger jarl att inte utbilda även sin äldste kungason samt sönerna Erik och Bengt kan vi utgå från att herr Björn även undervisade dem.
Gravstenen är också ett mycket tidigt exempel på den nya formen av gravstenar. Hans kunskap om tidens nya idéer och hans val av gravsten är knappast en slump.

Riddaren Björn Näfs gravsten
Riddaren Björn Näfs gravsten

Gravhällen är inte den enda källan. Erikskrönikan nämner att den unge blivande ung Valdemar hade en tuktomästare som lärde
honom hyfs och goda seder. Sannolikt var det så att Birger jarl anlitade en person för att uppfostra sina fyra söner Valdemar, Magnus, Bengt och Erik.

Att Björn 1310 väljer att endast nämna den sistnämnde av kungabröderna är kanske inte så konstigt med tanke på den politiska turbulens som rådde vid den här tiden.
Tyvärr vet vi väldigt lite om Björn Näf. Hans enda kända gods låg i Danderyds skeppslag, Uppland, men hans begravningsplats är Varnhem i centrala Västergötland så han kommer troligen från Götaland. Ättlingar till Björn Näf ägde mark i Gudhems härad, Västergötland.

De äldsta beläggen för hans liv finns i dokument från 1276, då han nämns som riddare, och sista gången 1296. Eftersom han avlider
1310/12 kan vi misstänka, men inte veta, att han på ålderns höst drar sig tillbaka till Varnhems kloster för att verka som en lekbroder.
Björn Näf förde två korslagda färlor i sin sköld och tillhörde ätten Färla, en ätt som vid denna tid var på väg upp mot den yppersta
makten. Det här var en brytningstid då det gamla stormannaväldet Svithjod ersätts med en starkare centralmakt under Bjälbo-ättens
ledning. Därför var behovet stort av män som kunde bidra med kunskap och helst fristående män utan bindningar till kyrkan.
Han var gift med Kristina Ulvåsedotter (dotter till NN Ulvåse och Ramfrid Gustavsdotter Lejon). Hans karriär nådde sin topp när han var riddare och lagman över Södermanland.

Invandring och historia

Inte heraldik och historia, men ett statement.

För 150 år sedan utvandrade en miljon svenskar till USA. Samtidigt invandrade en miljon svenskar till USA. Ja, samma personer, men två olika perspektiv.

När vi kvarvarande svenskar ser på svensk-amerikanerna tror jag inte någon ser dem som svenskar. Däremot ser vi dem gärna som avlägsna släktingar och amerikaner med svenska rötter. Det är vårt perspektiv idag. Jag är rätt övertygad om att det också är medelamerikanens syn på svenskamerikanen.

Så varför kan vi då inte tänka likadant om svensk-iraniern? Och varför ser vi inte att svenskchilenaren för hemma-i-chile-chilenaren numera är en släkting som blivit svensk men som delar rötter? Varför måste vi envisas med att se dem som första-andra-tredje-fjärde-generationens invandrare? Och varför gäller detta bara de som kommer från länder vars språk vi inte förstår, medan en norrman inte ens blir första-generationens invandrare?

Jo, jag vet att många tycker att dagens invandrare är dåliga på att integrera sig i Sverige medan de som varit här länge minsann lyckats. Fast då missar man ju att de som just kommit precis har … just det … kommit hit.
Jag vet inte hur det är för dig, men jag känner ingen svensk som lyckats lära sig engelska på två år, än mindre lära sig prata utan accent. Så varför ställa de kraven på en somalier som lär sig svenska?

 

Episod 62 – Vit flagga

Sheldon Cooper, ur "Fun with flags", episode 62
Sheldon Cooper, ur ”Fun with flags”, episode 62

Vit flagga.
Vem viftar och varför?

Den vita flaggan kan användas för mycket. Vi känner ju alla till att den används av Gondors väktare, av den japanska klanen Minamoto och som tecken på fred och eldupphör.
Den kan även användas för att torka tårar.

Militärt har den använts av fransk militär sedan 1600-talet (innan dess var den snarare ett tecken för England.
Även i Sverige har den vita flaggan ofta använts militärt, och då i regel som tecken för livkompanier.

Talibanerna hade en ren vit flagga under sitt första år vid makten. Sedan la de till en text till Allahs ära (vad hen tyckte om saken är okänt).

Missa inte kongressen 2016

Jo, det är kanske lite tidigt, men jag börjar redan nu att göra reklam för den internationella heraldiska kongressen i Glasgow  10-13 augusti 2016.

Tyvärr brukar inte kongresserna dra jättemycket besökare 100-150 heraldiker och genealoger brukar komma.

Kanske beror det på de stelnande formerna. Det finns en hel del att göra och jag hoppas den här kongressledningen tar till sig lite råd. Mycket tyder på det.

I ett kommande engelskt inlägg kommer jag att förklara mig mer.

Dansk adel på nätet

Vill du veta mer om dansk adels heraldik men saknar litteratur?
Nu finns den tillgänglig på nätet.

I ärlighetens namn är det endast en mycket enkel sida med mycket dåliga linjeteckningar eftersom alla bilder är kopierade ur en äldre dansk vapenbok . Informationen om respektive släkt sträcker sig inte heller längre än till namn och titel.

Men det är åtminstone något för alla som har svårt att komma över boken strukturerade bilder av danska adelsvapen.

Sidan har en stor fördel. Den visar på behovet av en ny vapenbok för dansk adel eftersom denna grupp nog är det vapenkollektiv som har sämst  täckning i den nordiska heraldiska litteraturen.

 

Wikipedia har en rätt bra artikel om dansk adel, dock har de inte med så mycket om rangsystemet som till stor del övertrumfade adelskapet från och med 1700-talet.

 

 

Örnsköld blev Örnsköldsvik

Örnsköldsviks vapen är ett talande vapen, det illustrerar genom sitt innehåll vapenbärarens namn.
Örnsköldsviks vapen är ett talande vapen, det illustrerar genom sitt innehåll vapenbärarens namn.

Landshövding Örnsköld i Västernorrland (1762-1769) fick staden Örnsköldsvik uppkallad efter sig.
Idag är det 246 år sedan han dog.

Per Abraham Örnsköld är en ganska okänd person i svensk historia, men har är den ende i modern tid om fått en stad uppkallad efter sig.

Han föddes 1720 som son till kungliga livdrabanten Johan Löth-Örnskiöld och Sara Helena Schönström. Med tiden kom han att studera i Uppsala och blev därefter inskriven som auskultant i bergskollegium när han var sexton år gammal (1736).  Med andra ord en form av praktikplats för högstadieelever.

Först femton år senare blev han sekreterare och 1756 assessor innan han 1759 blev bergsråd. Örnsköld var då trettionio år och gifte sig samma år med Ulrika Eleonora von Berchner, dotter till brukspatron Georg von Berchner.

1762 utsågs han till landshövding i Västernorrlands län, som bestod av provinserna Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Residensstaden var då Sundsvall.

Under sin sju år som landshövding förvandlades en stor del av regionen till det som vi ser idag. 406 byar storskiftade, 62 nybyggen uppfördes på kronoskogarna, 172 nya hemmansdelar bildades och kartor upprättades över länet. Per med sin administration betonade även den ekonomiskt betydelsefulla linneindustrin i Ångermanland.

Men åtgärderna gjordes på tveksam juridisk grund varför flera riksdagsmän ur bondeståndet anklagade honom för brutalitet inför 1769 års riksdag . Tydligen fanns det fog för kritiken, för han beviljades byte med landshövdingen i Södermanlands län.

Minnet av Örnsköld levde kvar och kom med tiden att lindas in i ett mer romantiskt skimmer. 1842, femtiett år efter sin död, blev hans minne hedrat genom att en nyanlagd by uppkallades efter honom med namn Örnsköldsvik. Örnsköldsvik. Byn fick 1894 stadsrättigheter, och därmed en av de få svenska städer som bär namnet av en person som inte var kunglig.

 

 

Vapen för den friherrliga ätten Örnsköld.
Vapen för den friherrliga ätten Örnsköld.

 

Utsedd till friherre och riddare av Nordstjärneorden

År 1767 utnämndes han till riddare av Nordstjärneorden och kort efter att Gustav III övertagit regeringen (1771) upphöjdes Örnsköld i friherrligt stånd. Örnsköld dog som landshövding över Södermanland, i Nyköping den 16 april 1791, 70 år gammal.

 

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia