Ranck – Från menig till adelsman

Adliga ätten Rancks vapensköld
Arms of the noble family Ranck #574, from Dalarna, Sweden.

Svenskt 1600-tal är unikt i sin samtid. Här, och endast här, kunde en obetydlig man stiga i graderna till samhällets topp. 

En av dem som fick möjligheten att stiga i graderna var Sven Andersson. Han föddes 1616 i Rankhyttan, Dalarna, och kom med tiden att bli menig soldat. Från den positionen lyckades han göra karriär upp till kapten, varefter han 1652 adlades för att kunna göra än större karriär.

Han blev sedermera överste vid Älvsborgs regemente och till sist generalmajor samt, 1678, landshövding i Hallands län (med uppdraget att försvenska bygden efter det skånska kriget, kan man tänka). Han dog 1684.

Sonen blir friherre

Svens son Conrad Ranck gjorde också militär karriär upp till generallöjtnant av infanteriet och kommenderande chef över lantgreven Carls av Hessen-Cassel trupper samt guvernör i Rheinfels. Därefter generallöjtnant i svensk tjänst. Tillsammans med sina systrar upphöjdes han 1716 till friherre nr 130. Ätten introducerades 1719 och dog ut på svärdssidan 1745, med Conrad.

Vapensköldens bergsman

Släkten Ranck (ett namn som Sven tog från sin hembygd Rankhyttan) kan spåras tillbaka till 1400-talet då de var bergsmän i Dalarna. Därför är det inte konstigt att skölden har en soldat bland bergen. Släkten tillhörde bergsfrälset och bör ha haft det ganska gott ställt så Svens eskapader till armén måste ha varit en sorts flykt från bergsmannalivet, tänker jag så där lite amatörpsykologiskt.

 

Heraldik i Arte et Marte

Riddarhuset har haft den goda smaken att sammanställa alla artiklar om heraldik ur de senaste tio åren av tidskriften Arte et Marte.

Arte et Marte är Riddarhusets egen ”medlemstidning”. Förutom att ta upp allehanda genealogiska och organisatoriska frågor som berör Riddarhusets medlemmar så återkommer artiklar inom heraldik.

Visserligen är artiklarna begränsade till adelsheraldik men de är gediget skrivna och har ofta ett bra bildmaterial. Därför är de absolut värda att ägna en tid åt.

Ett okänt vapen

Jourhavande heraldiker

Okänt vapen av tyskt? ursprung
Okänt vapen av tyskt? ursprung

Ovanstående vapensköld är mig helt okänd. Har du en aning om vem vapnet kan ha tillhört?

Vapenbilden tolkas antingen som “tre bjälkar bildade av molnskuror” eller ”sju gånger delat medelst molnskuror”
Figuren på hjälmen är en krönt kvinna hållandes en stav som verkar vara prytt med ett snirkligt kors.
Har du ett förslag? Mejla mig på jesper [at] heraldik.se

Idag 1748 skapades tre ordnar

Nordstjärneordens svarta band
Nordstjärneordens svarta band, som gällde från 1748 till 1974.

Det var den 22 februari 1748 som kung Fredrik lät instifta de tre svenska riksordnarna Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden. 

Det är nu 268 år sedan ordnarna skapades och 41 år sedan de förlorade sin gamla status (Serafimerorden) eller helt enkelt upphörde (de andra två).

När man tittar på listan över mottagare av Nordstjärneorden så är det kanske inte så konstigt att den försvann 1975. Det är stor skillnad på mottagarna under Gustav VI Adolf och Gustav V, där den senare under sina år helt saknar mottagare från de översta rangklasserna. Efter 1914 finns ingen statsminister bland mottagarna medan de var mangrant representerade dessförinnan.

Idag finns bland ordensentusiaster en stor vilja att återinföra dessa ordnar. Bland politiker, från vänsterpartiet till moderaterna, är intresset däremot ljummet, för att inte säga iskallt. Ordensväsendet tillhör helt enkelt en svunnen tid som svårligen låter sig återinföras i ett land, även om det finns demokratiska länder som har kvar ordnar.

 

 

Årets julklapp 2016

Boktips

Bokserien Riddarhusets vapensköldar
Bokserien Riddarhusets vapensköldar

Jag säger det redan nu – Det här är ÅRETS JULKLAPP 2019.

Det är nästan tre år kvar, men jag längtar redan efter Riddarhusets nya spännande bokserie – Riddarhusets vapensköldar.

Verket ska visa varje enskild sköld som hänger i Riddarhussalen. Det är 2 331 vapenplåtarna så boken blir i sanning magnifik. Det blir första gången hela samlingen kommer att visas och det sker genom att varje sköld får sin egen berättelse.

Banden kommer att bli illustrerade med nytagna bilder av fotografen Gabriel Hildebrand. Texten till vapensköldarna skrivs av heraldikern Magnus Bäckmark. Böckerna innehåller även fördjupande och intresseväckande artiklar av specialister inom adel och heraldik. Ett oumbärligt referensverk för såväl den allmänt släkt- och historieintresserade som den heraldiske kännaren.

Nu kan du förhandsbeställa

Bokverket kan nu beställas till specialpriset 1 500 kr vilket inkluderar en exklusiv kassett i begränsad upplaga. Ordinarie pris är 2 100 kr. Frakt om 100 kr tillkommer.
Erbjudandet gäller enbart under perioden 20 februari – 30 juni 2016.

Utgivningen planeras till februari 2019.

Vad betyder korsen i saxarna?

Jourhavande heraldiker

Coat of arms of the city of Borås, Sweden
Coat of arms of the city of Borås, Sweden

 

FRÅGA: För ca 2 år sen flyttade jag in i en lägenhet på Kungsgatan i Borås. Utanför vårt sovrumsfönster vajar den vackra stora Borås flaggan. Varje gång jag tittar ut så blir jag irriterad för att ingen kan svara mig på varför det är två kors på ullsaxarna och vad dom står för…?! Funderar även på varför korsen bara finns på vissa vapen/flaggor och inte andra.

Dagens fråga till Jourhavande heraldiker kommer från Borås.
Och som boråsare har jag själv funderat på just dessa kors som frågeställaren tar upp.

De förekommer inte i dagens officiella framställning av kommunvapnet, men de finns med i den teckning som dåvarande riksheraldikerämbetet gav till staden mellan 1930-53. Jag gissar att konstnären var Brits Grep, men kan inte säga det med säkerhet.

Korsen saknar betydelse

Korsen har ingen symbolik alls och har egentligen inget med stadsvapnet att göra heller. Det var den enskilda konstnären som fick för sig att rita in korsen i saxarna. Om det var av religiös nit eller för att hen (ev Brita Grep) gillade den kantiga symmetrin som kontrast till de rundade men spetsiga saxarna vet jag inte, men något med sköldens heraldiska framställning har det inte att göra.

Inte fel med detaljer

Det är alltså inte fel att som heraldisk konstnär lägga till små detaljer i en enskild framställning av en vapensköld, men dessa behöver/ska inte upprepas av andra och detaljerna får inte vara så stora att de får en symbolisk betydelse och blir ett bitecken. Jämför hur en krona ser ut i riksvapnet tre kronor. Här kan man välja att ha rena kronor eller ha dem smyckade med rubin och smaragd. Kronan kan även ha klöverbladsdekoration eller vara kantig.

Men man får inte lägga ett klöverblad intill kronan (=bitecken) eller ersätta en rubin med ett kors eller ullsax eftersom dessa symboler aldrig annars finns på kronor. Den i Sjuhärad så välkända, och med ullsaxar dekorerade, Toarpskronan räknas inte eftersom det är en ljusstake.

 

Missa inte heraldikhelgen i Stockholm

Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk
Svenska Heraldiska Föreningens vapen. Teckning: Thomas Falk

Den 12-13 mars händer det- heraldikhelgen i Stockholm.

Det är Svenska Heraldiska Föreningen som firar 40 år och då samlar sina medlemmar i Stockholm.

Det blir medaljutdelning, föredrag, guidade visningar och samkväm samt en mycket trevlig middag med kul människor som alla vill prata heraldik. Och eftersom man inte stöter på såna dagligen är det här verkligen din stora chans att verka helt normal.

Jag kopierar programmet direkt från Svenska Heraldiska Föreningens hemsida.

Svenska Heraldiska Föreningens styrelse kallar till föreningsstämma lördag 12 mars 2016 på Kungl. Myntkabinettet, Slottsbacken 6, Stockholm.

Program lördag 12 mars

13.00 Inledning
13.15 Förtjänstmedaljörer 2016
13.30 Medaljörföredrag av Magnus Bäckmark: Bondesigill
14.10 Medaljörföredrag av Alexander Ulltjärn: Territoriella vapen, särskilt sockenvapen
14.30 Kaffe
15.00 Medaljörföredrag av Lars O. Lagerqvist: Titel annonseras senare
15.30 Visning av Myntkabinettets samlingar
16.15 Föreningsstämma med föredragningslista enligt stadgarna
17.15 Avrundning (vi måste lämna lokalen senast 17.30)
18.00 Middag på Restaurang Arsenalen, Arsenalsgatan 3 (ca 750 m promenad från Slottsbacken)

Till mötet behövs ingen anmälan och det är kostnadsfritt, men för trerättersmiddagen måste vi ta en avgift på 250 kronor för medlemmar och 369 kronor för övriga.

Anmälan är bindande och görs genom att beloppet sätts in på SHFs pg 22 27 90-8. Anmäl er senast torsdagen den 25 februari och glöm inte att skriva ”Årsmötesmiddag” och namn på inbetalningen! För att ange vilken meny ni önskar, vänligen klicka här.

Program söndag 13 mars

11.00 Visning av utställningen ”Dödens teater” på Livrustkammaren, Slottsbacken 3. Samling vid entrén kl. 10.50.
12.30 Visning av Ordenssalarna på Kungl. Slottet. Guide: Ordensintendent Tom C. Bergroth. Samling vid Västra valvet kl. 12.20 för erhållande av passerkort och inpassage. Om det är möjligt kommer vi även få en kortare visning av Skattkammaren, men den är stängd tillsvidare p.g.a. förhöjd säkerhet på Slottet så detta är avhängigt att den är öppen vid tiden för vårt besök.

Efter detta informell gemensam måltid för de som önskar och/eller eget fördjupat besök på Livrustkammaren. Alla visningar är kostnadsfria, men det är begränsat antal platser och obligatorisk föranmälan senast torsdag 10 mars.

OBS! På den senare visningen måste av säkerhetsskäl individuella passerkort bäras av alla deltagare och det kommer inte vara möjligt att bli in- eller utsläppt under pågående program.

Anmäl er alltså i god tid och kom i god tid till Slottet. Avanmäl vid förhinder. För anmälan, vänligen klicka här.

För frågor hänvisas till mötessamordnare Sami Nahas (sami [snabel-a] heraldik.se, 070-111 29 94).

Varmt välkomna!
Styrelsen

 

Yttertjärnas heraldik på nätet

Vad har Yttertjärna med heraldik att göra?
Jo, här finns ett fantastiskt vackert begravningsvapen för Sparre.

Det är Kyrkokartan som fortsätter att lägga ut material på nätet. Just det här är nästan det bästa med vår nya digitala värld. All heraldik blir så mycket närmare.

Nu var det alltså Yttertjärnas tur. Titta gärna in på sidan.
Yttertjärna ligger i Sörmland, om någon undrar.
Fotat har Barbro Thörn gjort.

Vasamuseet slarvar med vasen

Jag tittade in på Vasamuseet och deras vackra (men inte så informativa) hemsida. 

Det är fantastiska bilder som har informativa bildtexter. På en av sidorna har de lyckats klämma in heraldik, men jag är lite besviken på Vasamuseet för de slarvar med formuleringarna.

De skriver:

Galjonsfiguren – entréplan

Vasa galjonsfigur är ett tre meter långt lejon och håller Vasaättens vapensköld i sina framtassar. Det så kallade Folkungalejonet var ända sedan medeltiden en symbol för den svenska kungamakten.

Folkungalejonet är ett lejon i en vapensköld. Om man ska vara petig. Däremot kan man konstnärligt, som i det här fallet, låta lejonet kliva ut ut sin vapensköld för att hålla kungaskölden.

Inte fel av Vasamuseet, men det hade kunnat förklaras lite tydligare.

De skriver:

Vasas akterspegel – plan sex

Här ser du Vasas rikt utsmyckade akterspegel och spana lite extra efter de två änglabarnen. De håller i ätten Vasas vapensköld. Det kan liknas vid skeppets namnskylt och berättar om kungaätten. Vase är ett äldre namn för sädeskärve och det är just en kärve som syns på vapenskölden.

— Om det är en sädeskärve som man avsåg med ordet på 1300-talet vet vi inte. Samtida sigillbilder stöder inte den teorin, men motsäger den inte heller. Vad vi däremot vet är att man på 1500-talets andra hälft blev övertygad om att kärven var just en sädeskärve och först då fick den sina sädeskorn.

Jag personligen tror (med betoning på tror – inte vet) att vase avser en kärve av vad slag som helst, och för en militär på 1300-talet tänkte man i första hand på en stormvase som lades i sumpmarker etc för att ge stabilitet.

 

Missa inte Martin Sunnqvist

Den 18 februari föreläser Martin Sunnqvist om häradsvapen och sigill i Lund. Missa inte det.

Det här är verkligen en föreläsning som jag gärna skulle vilja lyssna till. Häradsvapen är en speciell företeelse som inte är så lätt att begripa sig på. Och till häradsvapen räknar jag även häradssigill samt för Dalarnas del sockensigill, eftersom Dalarna saknar härader.

Vissa häradsvapen är väldigt nyskapade (som de i Skaraborg), andra har en längre historia. På många håll gjorde man aldrig vapen utan bara sigill. Häradssigillen har ofta i modern  tid legat till grund för kommunvapen, som Grästorp och Mark.

Sveriges bästa blogg om heraldik, vapensköldar, härolder och historia