Märkesåret 2019

2019 fyller svensk heraldik 800 år. 

Arms of Lars Boberg
Lars (Laurentius) Bengtsson Boberg, riddare. Sigillet dateras till 1219.

1219 undertecknade bröderna Peter, Lars och Sigtrygg ett dokument. Två av bröderna hade sigill med samma vapenbild, och denna vapenbild återkommer senare hos deras ättlingar. Den tredje broderns sigill är tyvärr borta.
Sigillen uppfyller därmed tre centrala krav för att betraktas som ett heraldiskt vapen:
1) Det är en stiliserad bild inom en sköld, där skölden är ett centralt element i framställningen.
2) Den syftar till att identifiera bäraren.
3) Den är ärftlig.

Vi vet däremot inget om färgerna här, men det visste nog samtiden.

Det finns inga bevarade heraldiska bilder som uppfyller dessa krav före 1219, inte ens Birger Brosas (Folkunga-ätten) sigill. Så därför tar jag lite historia om honom.

Birger var jarl och därmed Knut Erikssons närmaste man (av dem som INTE tillhörde erikska ätten, för hans bror Filip hade med all säkerhet högre rang i dåtidens samhälle, och säkert ett flertal andra med). Knut dog 1196 och Birger 1202. Båda hade då suttit vid makten under flera decennier. Kung Knut hade inget heraldiskt sigill, det hade inte heller hans söner, vad vi vet. Det hade inte heller den Sverkerska kungarna Karl eller Johan (Sverkarnas förmodade vapen är känt från det som troligen var prinsessan Helenas sigill, från före 1238).

Saknas i nordiskt 1100-tal

Det äldsta danska vapnet är kung Valdemars sigill från c:a 1195. Vid den tiden är han den ende vi känner till lever och bor öster/norr om Rhen (grovt räknat) som har ett heraldiskt sigill (en tysk källa från 1198 visar att kejsarens högsta vasaller väster om Rhen hade vapen, däremot ingen av dem som verkade öster därom).
Heraldiska vapen förekommer knappt ens bland hertigarna i Pommern på 1220-talet. Norge får sin heraldik kring 1250, och då har de ändå betydligt mer kontakt med England och Skottland än Sverige.

Sigtrygg Bobergs vapensköld
Sigtrygg Bengtsson Boberg, miles (riddare). Sigillet daterat till 1219.

Birger Brosas bekymmersamma sigill

Det betyder att vi bör vara lite försiktiga med hur vi ska se Birger Brosas sigill.
Är det en lilja vi ser, eller är det bara några streck som vi i vår vilja att se mönster tolkar som en lilja?
Om det är en lilja, är det en heraldisk lilja, dvs den första heraldiska bilden i Norden, eller ska bilden ses som den sista i serien skölddekorationer som vi kan se i ett överflöd i tex Bayeaux-tapeten?
När vi ska till att tolka bilden bör vi därför tänka på det som sagts ovan samt att Birger Brosas bröder inte förde ett heraldiskt vapen trots att de stod lika högt i rang som honom. Ingen av hans ättlingar använder lilja, de använder ett lejon (förkortning av erikska ättens vapen?, som de tjänade). Skölden visar därmed inte upp de krav vi har på ett heraldiskt vapen.
Dessutom kompliceras det hela av att liljan, eller snarare liljestaven, faktiskt förekommer i samtida offentlighet och då tycks representera jarlavärdigheten i egenskap av kunglig ställföreträdare.
Detta tillsammans gör att jag tror att vi bör betrakta Briger Brosas sigill som i bästa fall proto-heraldik.

Med andra ord – heraldiken finns inte i den nordeuropeiska kontexten vid denna tid.

Då är vi tillbaka på att 1219 är året då den kända heraldiken i Sverige börjar på allvar. Och jag har en viss aning om vad bakgrunden är. Mer om det lite senare när jag filat klart på en text som kommer att publiceras i Vapenbilden nr 117, februari 2019.